Dubai en riktig rotvälta för en uttråkad hemmafru

Mitt liv stockholm kändes ganska enformigt efter många år av mammaledighet. Tyckte jag la den mesta av tiden på lämning/hämtning på dagis och matlagning och städning efter samtliga familjemedlemmar. Nu undrar jag verkligen vad jag klagade på....

En timme i bil varje morgon för lämning. En timme i bil varje eftermiddag för hämtning. Ska jag handla mat tar det ca tre timmar med körning fram och tillbaka. Väl hemma igen börjar städning och fix med mat, tvätt och allmänt plock. Ska någon dag summera antalet timmar jag lägger på att städa under en vecka. det måste motsvara en närmare en veckas arbetstid!!
När man väl torkat av golvet kommer det ett par sandiga skor eller fötter in genom dörren...och så är man igång igen. Sänk ambitonsnivån kanske någon säger. Men för att hålla möbler rena och insekter borta är rena ytor enda sättet. Har man dessutom insektsnoja blir ju dethär med rena ytor en paranoia tillslut.
Vad hände?
Ser knappt mina barn i ögonen längre. De har fått en sur och vresig mamma. Var det så det skulle bli?

Jag är så oerhört less på städa!!! Ringde en agentur för maids förra veckan. Anmälde jag ville ha städ två dagar i veckan. I min enfald trodde jag nog de skulle kunna komma redan dagen därpå. Men icke! faktum är att de inte ens ringt tillbaka än så den lååånga procedur måste jag med stor sannolikhet göra om på Söndag (Er måndag) igen.
Att ringa och beställa saker kan vara ganska komplicerat här. När man tror man är färdig så måste man ändå börja om igen eftersom de ofta vill presentera något obegripligt omständigt erbjudande. Oftast är de så förprogramerade att det inte går avbryta dem heller utan du får snällt hänga kvar, löpa linan ut och kanske för enkelhetens skull tacka ja till något du inte riktigt vet vad det är. I veckan när jag skulle beställa vatten var jag naiv nog att tro att det bara var att beställa. Så var det inte! Fast jag redan bestämt vilken leverantör jag skulle ha körde hon ändå hela införsäljningen med alla argument om varför jag skulle välja just dem!!
När antalet var valt och mitt mobilnr var noterat (allt är uppbyggt på ditt mobilnr här, tom när du ska köpa en dammsugare..(?!)
Då tog hon nästa steg... NU när du valt detta (nu kommer förstås det obegripliga och svåra) bla bla bla så får du även och så något obegripligt och svårt igen som avslutades med en fråga om Apple, mango or orangejuice? Jag svarade Mango och hoppades det var rätt svar. Då sa hon att jag skulle få vänta till Lördag med delivery. Då ändrade jag till Apple och tänkte att det skulle komma snabbare fram. Nopp även apple var delivery på lördag. Orkade inte kolla hur det var med Orangejuicen. Risken den skulle komma än senare var för stor. Så imorgon kommer vårt vatten men kanske (?) Appeljuice (?)
Samma sak med Maidservicen. Jag hade bestämt med två dagar a´ fyra tim/gång. KLART! -DÅÅÅ kommer erbjudandet... Denna gången lyssnade jag fint men tänkte att det är två dagar a` fyra tim/gång som gäller. Erbjudandet var istället tre gång vecka a´fem timmar gången men 5 diram billigare per timme. Tackade fint nej. Och funderar nu över om det är därför de inte hört av sig än... Service när den är som sämst...

igår var det vår fredag och vi åkte till golfklubben för att träffa kollegor till Jano och dess fruar. Vilket ställe!  Nu är inte jag så kunnig vare sig på golf eller golfbanor -men denna hade wowfaktor. Det som lade lite sorti över kvällen var väl då att två gånger missade jag tydligen beställningen. Här borde väl min sponsor klivit in, eller? Första var dricka, den kan jag leva med. Men att få efterbeställa maten som kommer när alla andra redan ätit upp var väl lite sådär. Nä, där drogs minst femhundra uscadas av från relationskontot. Hahaha som om han har några kvar LOL!! Inkassovarning LOL!
Vi gjorde en sen kväll eftersom sällskapet var trevligt. kom hem ca 22. Det är här gamla och unga skiljer sig ut...Patricia hade då just lämnat huset för att gå ut göra nattliv i Dubai för första gången.
Dagen innan var en märklig dag. En sån dag då allt verkar hända. Tycker faktiskt man hinner med mycket mer här fast allt tar längre tid. Man gör saker hela tiden. Så på onsdagen skulle jag på kliniken för blodprov och lungröntgen inför mitt resestens visa. Det var en annorlunda upplevelse som kan vara värd berätta om....

Först på morgonen lämnade jag Samuel. Här är lite bilder från den veckodagliga turen vi gör

En timme senare stod jag i vår hall. för att byta skor. tydligen skulle inte flippflopp passa i den miljön jag skulle till enligt min sponsor. Högklackat på. Sånadär högklackade med en rem runt vristen. När jag spänt de på tittade Sander länge på mina fötter och efter en stund frågade han förvånat -Ska du och cykla mamma? Det tog ett tag innan poletten ramlade ner. Fattar ni? Om inte se bilden nedan....


Ett gott skratt senare satt jag, min sponsor och vår minsta kille i bilen påväg till min fysiska besiktning. Parkeringen utanför var på ökensand och vid första klivet hade redan sanden runnit in mellan tårna -hata!! Några kliv senare var fötter och högklackat övertäckta med damm. Önskade jag hade tagit på Hikingskor.
In på "kiniken" upp för en trappa och in i en trång korridor där alla nationaliteter trängdes. Fram till en reception och ett papper i handen. Genast hann jag notera att på mitt papper fanns en stämpel "VIP" Såg mig genast om och ner i alla andras papper... HA! bara jag som hade VIP! vände blanketten utåt så alla skulle kunna se att här stod en Very Important Person. Förvånande få verkade imponerade. Beslutade mig för att de inte var läskunniga. Ner på en stol i ett kalt väntrum med ca fyrtio andra NVIP, Not Very Important Persons. Inget VIP-rum här inte. Sander ville tillbaka till bilen. Var inte alls komfertabel med alla människor och securitguards. Efter en stund blev jag uppropad och tillsagd gå till room 2. Inne i den lilla skrubb jag skulle in i satt en sköterska och tog blod ur armvecket på en kvinna. intill henne på en stol satt ännu en kvinna och väntade. Sen jag i dörren... Det hela var över på mindre än två minuter. Snacka om att ta blod i rakertfart!! Erbjöd min vänstra arm, som alla brukar vilja sticka i när jag ska lämna blod. Men nopp! här stack de bara i höger arm. Annars hade hon ju varit tvungen att flytta lite på sig och det skulle tagit säkert trettio sekunder av effektivitet. Typ sluta krångla och ge mig armen! -Finisch! Go 2 left. Ut i korridoren stod min väntande sponsor med son. En mycket besvärad liten son ska tilläggas. För att försöka undgå bli klappad på huvudet av alla stod han med huvudet inborrat mellans sin fars knän och väste -BAJS!

To the left var det ja, ett nytt väntrum. Fråga inte hur vi klurade ut att vårt papper skulle läggas i en låda utanför en dörr. Men det gjorde vi. Fråga inte hur jag klurade ut att jag skulle fylla i ett papper till innan jag skulle kunna komma in. Men det gjorde jag. I blanketten skulle jag svara på frågor som - Last periods first day. Jag såg en del män som av misstag hämtat och fyllde i denna blankett. Och jag kan inte låta bli fundera över vad de svarade på den frågan...
Tittade mig runt och såg att samtliga människor hade plåster på höger armveck och kände mig som jag befnn mig i ett klipp ur en skräckfilm. Allt var så, så off...
Varje gång dörren öppnades och en Indier kom ut för att ropa upp ett namn, bröt ett gäng afrikaner helt ihop bakom oss. Om de skrattade åt de olika namnen de hörde eller åt uttalen framkom aldrig. Men det lät typ såhär. Indiern: Munstalfa! Afrikanerna: Did u hear?? Munstalfa LOL LOL LOL Did u hear ??? Ahahahaha Munstalfa Munstalfa is that a name?? mooohahahaha
 Nästa namn: Sulsanna!
OH MY GOD!! Sulsanna!!!! LOL LOL LOL it cant be for real Hahahaha
Jag satt där och roades enormt åt deras nöje. Och när det blev min tur reste jag mig snabbt och fokuerat. Tre minuter senare var jag klar med både avklädning, röntgen och påklädning och var ute hos min sponsor igen. Nu skulle vi vidare till handavtrycksavdelningen en trappa upp. Ännu ett väntrum sedan min tur. Mötte en beslöjad kvinna som beordrade mig sitta ner. Hon tog mina papper och frågade om mina namn. Tydligen tyckte hon att jag hade roliga namn för nu började hon fnissa.
-what? frågade jag. Long name svarade hon. Vadå Jonna Camilla Elisabeth Flygelring Mjelstad?!?! Fattar inte
När hon skulle fota tycke hon inte längre att det var roligt med en långnamnad svenska för jag fnissade så mycket att det inte gick få en bild där jag var allvarlig. Det uppskattade hon inte. Sen var det handavtryck. fingertoppar, fingrar, handtavla och handtavlans sida. Ja, nu kan  de väl knappast ta miste på mig och någon annan iallafall...

Efter detta projek var det lämning av Jano på jobbet och sedan hemfärd. Det var i bilen Jano berättade att de där afrikanerna hade haft sig ett gott skratt även åt mitt namn. Och då hade de ju ändå inte hört alla....
Hemma en liten stund  men snart in i bilen igen för hämta Samuel. Efter hämtningen skulle jag och Sam tanka bilen som gick på ångorna vid detta laget. Mack ett: No maam, no card. Mack två: Sorry maam, casch only. But maschine in there. Jag tog Samuel med mig och gick in there. Det hade ju varit för enkelt om jag fått ut pengar. Så det fick jag i lagen om jävelskap naturligtvis inte!
Någon där uppe ville oss ändå väl. Förmodligen för jag hade ett barn med mig i bilen... Så vi nådde hela vägen fram till Janos kontor. Där parkerade jag och tänkte försöka ringa honom. F* Inga pengar på kontantkortet!!
Ut med stackars Samuel i hettan. Traska över sandig parkering. In i skyskrapan. Vänta på hissen. Upp på kontoret. Vänta på sponsorn. OK, Jano fick lösa bilen. Jag och samuel skulle ta taxi hem. SHIT! Så var det ja, inga kontanter. Hade varit för enkelt om taxin tagit kort. Så promenad till "vår" bank. Hämta pengar. Mamma ringer på mobilen. berättar situationen, hon skrattar. Samuel vill hem. Vinka på taxi. In i taxi.. Ska spänna fast Samuel. Bälte funkar inte. Byter plats. Bälte två funkar inte heller. Byter plats igen. Bälte på. Samuel ledsen över att mamma inte har bälte och börjar fundera över om mamma dör. Dramatik! jävla taxi, vi har haft dramatik så det räcker och blir över idag!

Betala! In i huset.Skynda stänga så inte huset blir varmt! PHU!
-Men när vi kommer hem väntar dessa godingar på oss

 

 

Så blev det Torsdag kväll. Äntligen helg. Ska ta det positiva med denna dagen som för övrigt bestod av mer städ och mer handla mat. Men Torsdagsmys måste man ändå ha

 

Idag Fredag fick jag min andra sovmorgon sedan vi  kom till Dubai. Tycker jag gjort mig förtjänt av den vid detta laget. Det tyckte tydligen min sponsor också. Eftersom Dagarna lätt fylls med städ så var det nog det mesta av denna dagen också gjorde. Men klockan fem fick det vara nog och vi tog barnen till stranden. I Jumeria Dubai Marina. Jag avslutar med lite bilder därifrån så ni kan få dela lite av den värme vi har här och själva avgöra om inte allt detta är en riktig rotvälta!