Mr Bump Letter

Det var definitivt inte den första i allafall...
Men då var det min stora vuxna kille som ständigt kom hem med kroppsliga blessyrer. Hade han inte ramlat på luft så hade han balanserat på fönsterbläcket på tredje våningen. Jag skulle nog ärligt kunna påstå att jag kände faktiskt skolsköterskan bättre än läraren vid terminens slut.
Men som en bulldog ruskade han på huvudet och sprang ut på fotbollsplanen för att målskjuta lite. Hjärnskakningen var tydligen inget hinder. En annan gång skrek den store vuxne sonen i högans sky -Jag blööööödeeeer!! Vi var på besök hos min ena syster i Enskede. Noah och min systerdotter var i köket. Jag och min syster höll på reda ut ett viktigt klädbekymmer i tvättstugan en trappa ner när vi hör detta skrik. Som två seriefigurer försökte vi äntra tvättstugedörren för att snubbla upp för trappan för att se vem av ungarna som höll på att dö inne i köket. I allt kaos som utlöstes under mindre än sekunden i den tvättstugan så släppte jag den gjutjärnsstekpanna jag höll i handen. Varför hade jag med mig en gjutjärnsstekpanna??! En köksslev hade jag kunnat förstå med en panna i gjutjärn, scratch scratch!! Om jag nu klarar av att bortse från varför pannan var med mig där så är poängen att i samma sekund jag hörde min son skrika att han blöder så "tappade" (min systers version är att jag släppte) den rakt på min systers tå. Det är svårt att återberätta hur det gick till där mellan dörrlisterna men det var väl som en förlossning ungefär. Trångt och smärtsamt (för en av oss iallafall) Vi förlöstes i samma sekund och med ett "plopp" var vi på andra sidan och tog ett lopp upp för trappan. Jag vill minnas att vi puttades hela vägen upp. Vi är båda tävlingsmänniskor och agerar alltid som våra liv står i spel. In i köket. Jag hade förväntat mig ett blodbad (med tanke på det avgrundsskri som kom därinnefrån) Inte för att jag blev besviken vill jag bara lägga till....Ser jag min då 6 åriga son med ena fingret pekandes upp i luften. Han är tokhysterisk och jämrar sig av smärta. Stackars barn! han hade stuckit sig på en baksticka om jag inte minns fel. Han skrek: DET ÄR BLOOOD!! Jag: Var? Han: DÄÄÄÄR!!! Jag: Var?? Han: DÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄR!!!!!! Jag kan fortfarande inte minnas om det var blod på utsidan av huden. Jag sneglar på min syster som står på sin enda brukbara fot och väser: VA fan! Fick jag mina tår krossade bara för DET DÄR!!?? Hon hade i stunden önskat att köket varit nedstänkt av blod för att kompensera smärtan i tån. Det är väldigt svårt att förstå att denna ylande kille var den samma som promenerade rakt genom en glasdörr några år senare och fick åka ambulans in för att lappas ihop. Och vars enda kommentar var när han hörde min röst i korridoren. Låt inte mamma komma in. Hon klarar lixom inte av blod alls.... =/ öh?!

Så tillbaka till inläggets början. Idag hämtade maken Lilleman på nursery. Jag har varit hemma med två små sjuka barn. När killen kliver ur bilen noterar jag att han är blåslagen under ena ögat. Jag frågade maken om vad som hänt. Han visste föga överraskande inte något. Jag frågade vederbörande själv. Han visste föga överraskande inte något....
Denna lilla kopia har sedan han kom till världen aldrig varit fri från skrapsår, bulor eller blåmärken. Att äntra köksbordskanten med pannbenet som måltavla hade förmodligen sänkt vilken ettåring som helst. Men inte min Sander. Han stannade till, klappade sig på pannan och stötte ifrån sig ett -Ö Uff!! och rasade vidare medan vi andra satt kvar med en sugande känsla i maggropen.
Så nu går denna lille vän på nursery. Och idag kom han hem med ett blått öga. Och inte var detta tillräckligt unikt för honom att han lagt händelsen på minnet heller. I hans lilla mapp fanns tack och lov en lapp.... Jag vet från denna dag att innan terminen är slut kommer vi ha måååångaaa fler såna...


MR BUMP LETTER

 

När man ljuger blir tungan svart

Kan en lögn vara något positivt?

Igår kom mellanman hem. Han berättade att de haft simning på skolan. Och tack vare hans glömska mamma hade han fått låna badbyxor, handduk och flippflopp från skolan. Inge bra, konstaterade han. Ojdå, sa hans mamma. Efter middagen berättade mellanman att han fått hemläxa från den nya fröken. Uppgiften bestod i att klippa ur G:n och S ur en tidning för sen att "glua" dem på ett papper som sen skulle klippas i formen "diamond". I brist på dagstidning fick han en av mammans värdefulla svenska skvallertidningar. Just denna samhällsviktiga upplaga skulle ge svar på om vår prinsessa Madelene förlovat sig pågrund av den "buktande"(?!) magen. Innan mellanman började slakta upplagan funderade jag över om jag verkligen läst tidningen. Kunde inte minnas om jag fått något svar på hennes "buktande" tillstånd... Funderar i skrivandets stund om hon är gravid eller bara har en normal kvinnokropp.... Herregud hur många gånger skulle man inte kunnat bli anklagad för att vara gravid pågrund av "buktande" mage?! Jag har då blivit anklagad för det varje gång....jag varit gravid...

Hursomhelst killen klippte och klippte. ' Under tiden satt jag "gluad" vid datorn och letade i mail efter mail efter informationen om simningen. Hade jag så fel? trodde bestämt att den skulle börja nästa söndag! Stackars barn som har en mamma som är helt lost i skallen!! Leta leta leta. F* hur långt tillbaka ska jag leta egentligen. Gick igenom 15 olika utskick. NADA!
Under tiden satt den ambitiöse gossen och tog ansvar för sitt hemarbete. Del efter del sida efter sida dalade sakta ned till golvet. 30 sidor senare hade han hittat två G och ett S.
Dessa fynd "gluades" på ett papper och pappret klipptes ned till en minimal "diamond". Diamonden signerades med JanSamUeeel som han numera kallar sig. Lite fransk accange har han lagt till med. För det tycker han låter lite bättre.

Tillbaka till alla mailen som sänts ut sista två veckorna för att se om jag kan hitta information om hemläxor. Jag läste igenom 7 mail samt information från skolans egna hemsida och föräldrarnas log-in-sight. Ingen info. Eftersom ingen annan än  jag tydligen gör misstag så måste jag ändå missat något. Denna "insikt"resulterade i att Jano motvilligt fick diktera ihop en önskan till fröken om att i fortsättningen lägga ner en liten lapp i Samuels mapp för att informera moren om eventuellt innehåll i framtida läxor. Simningen fick jag vid hämtningen på eftermiddagen be om ursäkt för att jag missat.

14.30 hämtas den lille ambitiöse skolgossen. Möter fröken i dörren till klassrummet och frågar om skolgossen förstått läxan riktigt och därmed levererat vad som förväntats. Det visade sig att nya fröken inte ger hemläxor. Hon förstod inte överhuvudtaget vad eleven kan fått uppgiften ifrån. Vi konstaterar att det han ljugit om var inget allvarligt utan det var väl mer en positiv lögn. Om en lögn nu kan vara positiv (?) Tänkte jag passar på att be om ursäkt för simningen. Att jag missat att den börjat och han fått låna kläder. Fröken tittade med stora ögon på den lille sonen och frågar - Is this another lie Jan Samuel? Min son svarar - Yes it is!

Han kan iallafall ljuga ärligt. Det är alltid en tröst.

PÅ hemvägen tänkte mamman att det skulle behöva prata lite. Så gänget åkte förbi en mack. Inhandlade glass, körde ned till stranden och mamman radade upp de tre små på muren.

 Mamman frågade lite försiktigt om de små visste vad en lögn var. Det kom lite olika teorier. Den mest frånvända var nog lilleman som sa att det var när man inte satt fint på muren och man ramlade ner och slog sig så det kom blod. Mellanman verkade dock förstå poängen med mammans fråga lite bättre och sa att det är när man säger att man badar fast man inte gör det. Mamman frågade sen om någon av de tre visste vad som kan hända när man säger saker som inte är sant, underförstått ljuger. Alla tre tittade stort på mamman och såg ut som om de väntade sig några visdomens ord. Mamman funderade länge på vad hon skulle svara. Barnen väntade tålmodigt. Mamman kände sig pressad att svara och sa det som flög genom huvudet för sekunden.
-Man får svart tunga av att ljuga!
Lilleman bröt ut i ett skratt och vände sig till Mellanman och sa- Saaamueeel! Mamma har svat tunga hahahaha

Japp, så sant som det var sagt!

Ibland är du DUM...

Tänk vad små ord kan påverka. Några ihopslängda bokstäver som kan få sån betydelse. Ord som för den ene inte betyder något men för den andre betyder allt.
Läste ett inlägg en vän till mig lagt in på ansiktsboken. Det var om en föreläsning. Istället för att slänga mig med felaktig fakta så länkar jag istället http://petrakrantzlindgren.se/2012/11/13/hur-tror-du-att-ditt-barn-uppfattar-det-du-sager-granser-med-respekt-del-2/
Just denna föreläsning handlar om hur barnen uppfattar ord. Men är det någon skillnad från oss vuxna egentligen? Anklagande tonfall, undertoner av missnöje och kritik, falsk glädje U name IT.

Jag har några vänner som jag verkligen kan slänga käft med. Vi klandrar och klagar på varandra. Det är vår jargong. Och jag bara älskar den. För även om orden är hårda så vet jag med dessa människor att de är kärleksfulla och har respekt för mig och vise versa. Vi känner varandra väl och älskar varandra trots våra brister. Inga smygande undertoner, inget sammanbitet leende eller dold missunnsamhet. Raka rör! -Faan, vann du på triss?! Så himla typiskt att just du skulle dra hem hela 25 kronor när människor svälter. Men som du vet... Tur i spel otur i kärlek. Hur går det hemma förresten hahaha
 - Men tänk att samma ord från en annan person kan vara direkt sårande....

Idag öppnade jag min mailbox och såg att jag fått ett väldigt efterlängtat brev.
Detta brevet kommer från en vän som kanske inte riktigt förstår vilken betydelse han har för mig. Och kanske lika bra hålla honom lågt så han inte börjar tro att han är något...

Denna vännen plågade mig som mest när jag gick igenom en stor sorg efter att en av mina närmsta vänner gått bort. Alltså inte förvillat sig iväg någonstans utan mer "gott bort" som i "kola vippen"

Jag bodde granne med denna plågsamma själ och jag tror han lade ganska mycket energi på klura ut hur han bäst skulle kunna störa mig i min sorg. Jag kan dra några korta exempel på hans uppfinningsrikedom

1. Han kom på den briljanta idén att borra ett håll genom väggen från sin sida till min för att vi skulle dela på kabeltv. Tyckte inte det var någon bra ide men en dag så hörde jag maskinen surra allt mer högljutt för att tillslut borra sig ut på min sida av väggen. Snabb som en vessla fick han igenom sladden och jag hade fått "kabel". Nu tyckte den iderike grannen att vi borde se på tv hos mig för hans var så liten....

2. Att komma hem en av de kallaste vinterkvällarna på året och notera en fastfrusen skepnad utanför sin dörr. Men en ett par extra lovikkavantar, mössa, flaska bubbelvin och två paket sushi som väntat i en timme på få sköljas ner i varm strupe....

3. Att erbjuda sig ta hand om huset när man är bortrest och vara stolt över att få ansvar över de enda nycklarna huset har. För att sekunden senare glömma bort sig och dumpa ner dem i dörrens brevlåda...

4. Att envist rycka i "kabeln" varje lördagsmorgon till man vaknar och irriterat ringer på vännens dörr för fråga vad han har för problem och mötas av kaffedoft och nybakat bröd och kommentaren. Vad bra du vaknade jag har frukost till dig...

5. Att ge bort en sommarstuga för att en sörjande person ska ha något att fylla sin vakna ickearbetande tid med och ständigt vara där och stöka ner...

6. Att skrämma ihjäl en sommarstugeägare med syster som för första gången ska sova i den icke belysta stugan med att tassa som en brottsling runt huset hela natten för att övervaka stugan så att de livrädda systrarna ska känna sig trygga...

7. Att göra en stor utflyttningsfest med massor av folk och mat och spela en hel skiva med samma låt
 hela kvällen...

8.  Att ta tillbaka stugan för att någon inte sörjer lika svårt längre och ge den till en annan mer behövande själ.
- Då inser man att man har mött en människa med ovanligt stort hjärta...

Så tillbaka till detdära efterlängtade brevet....

Hi min jonnaponna !Dubai måste bara ett pemanent fest för dig.Jag misstänker att du kanske aldriq kommer
tillbaka till den tråkiqa Stockhom.Jaq vet hur det är!Jan-over jobbar,nån passar dina barn ,och du liqqer under enparasol i sanden med solqlasöqon och läser och dricker "cubalibre" eller limonade.Isn´t it?
Dubai? jaq trode du saqd Katar.

Jaq skickade ett hälsn. kort(virtuel) på din födelsedaq den18 dic. Jaq tror inte att du läste det.Kanske trodde du
att det var skräp post och kastade bort den.Ibland är du DUM! ..ibland inte!



 

Den doften känner jag igen...

För att avvika lite från tidigare teman vill jag berätta om en sak jag köpt. Nu kanske många kommer att tycka att jag passerat alla tidigare gränser. Men jag kan bara inte låta bli efter låtit beslutet mogna i ett par dagar. Jag kan inte avgöra om jag ska berätta detta för att jag tycker det är komiskt, eller för om jag vill upplysa om hur produktutvecklingen går framåt även gällande sanitetsbestyr, eller om jag bara har brist på andra saker att skriva om. Eller förresten, det sista kan jag stryka direkt. Det finns MASSOR att skriva om.  Men det saknas tid... Det tar tid att peta ner små ord. Det tar tid att ladda upp bilder. det tar tid att korrekturläsa (vilket kritikerna som läser min blogg säkert retat sig på och ojat sig över att jag respektlöst slår sönder vårt vackra svenska språk). Och det tar tid att fundera över om det är ens publicerbart det jag plinkat ner de gångna timmarna. För man kan ju inte skriva vad som helst... Eller?
Ja ja idag ska jag i allafall chockera både min mamma och min väninna Ingalill. För jag ska nu blottlägga mig till den grad och berätta om att jag är en av de "få" kvinnor som inhandlar trosskydd!
Så var det sagt. För att utveckla det ytterligare kan jag berätta vidare att jag vid 40 års ålder
nog provat de flesta varianter. Med eller utan vingar, breda, tjocka, tunna, supertunna och G-stringade. Oftast har modellen varit mer slumpmässig och nån gång har jag väl öppnat paketet och tittat lääänge på det lilla "skyddet" och funderat på vem som i allsin dar kom på just den formen. Andra gånger har det känts som att jag fyllt trosan med Libero 9-18 kilo. Man kan ju verkligen fråga sig om det var en kvinna eller man som kom på den idén med extra tjockt trosskydd. Försvinner inte hela poängen med trosskydd då?? Man kan ju i det läget också fundera på vad det är man ska skydda trosan mot. Kärnvapen? radioaktivt nedfall??
Utan att gå in på varför vi kvinnor brukar de olika sanitetsprodukterna vill jag presentera den mest avancerade av dem alla. DOFTSKYDDET!
Helt plötsligt är saniteten tagen till en annan nivå. Nu ska inte bara trosan skyddas utan också omgivningen!
När jag öppnade detta paket så väckte det naturligtvis min dotters nyfikenhet. Hela badrummet doftade plötsligt nyutslagna kemikaliska sommarblommor. Och trettio minuter efter det vi gemensamt lämnat badrummet kände jag en bekant doft smyga sig in i köket där jag stod och lagade mat. I hallen satt min lilla tös och hon hade systematiskt packat upp samtliga 30 trosskydd ur sina individuellt hygieniskt förpackade paket..

 

Om jag nu ska dra allt detta ett steg vidare. Är det bra med doftande trosskydd? Om man kommer fram till att det är bra. Är blommor en bra doft? För helt seriöst...blommor....Är det bara jag som reagerar?!!?

vad skulle isåfall motsvarigheten vara till det manliga kalsongskyddet? Motorolja?!?!
Nä jag fattar verkligen inte poängen. Vem vill sitta på en resturang och ana en bekant doft från kvinnan vid bordet intill. Typ: Sniff sniff sniff...Den där doften känner jag igen allt för väl....!

Som slutord för detta inlägg vill jag dela med mig om en sak jag både läst och hört. Antar att följande ord kommer från en man. Kanske en man med sin professionalism hemhörande i sanitetsindustrin...?
-Lita aldrig på en varelse som blöder en vecka varje månad utan att dö!

Läs på förpackningarna gott folk ;)

 

Straffet för bortskämdhet

Frukost. Maken kommer ner från duschen i bara en badhandduk. Han undrar var alla hans kalsonger och strumpor tagit vägen. I handen har han en svart strumpa, den enda han fann efter letat ett tag.
Jag som varit tokupptagen en längre tid svarar att de förmodligen då ligger i tvättkorgen. Maken lämnar köket med kommentaren - Du måste se till att få tvättat idag!
Hade jag varit ägare av en giljotin denna morgon hade vi inte behövt fundera mer i framtiden över hans otvättade kalsipper...
Nu äger jag ingen. Så jag fortsatte tugga i mig min fullkornssmörgås och svor istället några förbannelser över alla världens mansgrisar.
När jag i gymmet några timmar senare fortfarande stod och svettades ur mig irritationen på crosstrainern med en stilla fundering över hur han löst sitt kalsongdilemma var jag fortfarande helt ovetandes om att min förbannelse faktiskt nått honom....

 

It`s like a war

Ja med hundvalp i huset och tre ungar samt svenska besökare så kan nog vardagen inte beskrivas på något mer passande sätt...
Denna vecka har varit ganska turbulent. Milt uttryckt!
Förra lördagen åkte vi till RAK Ras Al Khaimah och Adoptionscentret för djur. Tanken var att besöka en liten övergiven hundmamma på tre år för att se om hon kunde vara något för oss. Jag hade bestämt mig för en vuxen hund. Jag hade bestämt mig för en korthårig hund. Jag hade bestämt mig för en liten hund. Jag hade framförallt bestämt mig för en tränad hund.
Jag förstår nu varför det är viktigt att hålla sig till protokollen. Även om det kan få det mest underhållande mötet att gråna av tristess. Att hålla sig till givna förutbestämda ordningar är säkert bra. Jag önskade jag hade lite mer av den diciplinen. Framförallt nu när jag sitter här med en "liten" hårig, otränad golvnerpissande hårboll som verkar vara en blandning av Saluki, se nedan

och Leonberger

Så undrar jag ändå om inte det varit bra om jag inte frångått min ursprungliga plan...

Efter att en vecka torkat både gult och brunt både inne och ute (mest inne tyvärr) så har jag lite blandade känslor för den övervuxna valpen som ligger nedanför mina fötter i skrivandets stund...
Förra veckan gick Sander i stort sett sin fulla tid på Nursery. Det innebär  att jag Söndag, Tisdag och Torsdag med två morgontrötta killar jagar ut från huset 7.20. Checkpoint 1 är Samuels skola 7.50. Puss och hejdå. Checkpoint två Sanders nursery 8.05. Puss hejdå, lite lek, några tårar och Puss och hejdå, goedjur i famn, vattenflaska i hand, namnballongen på sin plats, löfte om att komma tillbaka och hämta. Mer puss och hejdå....Iväg!
Morgonrutt Hemma hos Lilli och bajsbollen 8.45. Frukost!

Denna veckan har jag (säger jag eftersom med Janos goda planering varit på tjänsteresa denna vecka) Besök av mamma och styvfar. De kom den 14 jan kl 01 och Jano lämnade Dubaimark den 13 jan  23.30. Ibland är slumpen smart. Slumpen har gjort mig trött och irriterad. Tackolov var vi fler i huset som nu kunde torka golv efter yrvädret. Slumpen torkar inte golv efter håriga fyrbenta, gläffsande charmtroll. Slumpen gör faktiskt inget för att bidra till skötsel av bajsmaskinen överhuvudtaget. Det var avtalet jag gjorde med slumpen när barnen skulle få en liten valp. Konstaterar idag att slumpen är mer konsekvent än vad jag är. Jag är flexibel. Jag gillar vara flexibel. Att vara flexibel har många fördelar. Ja såvida man inte är hjärnkirurg eller rymdforskare. Hade varit väldigt nervöst att bli opereread av en flexibel och inkonsekvent hjärnkirurg till exempel. Men nu är det ju inte hjärnkirurgi vi sysslar med här i huset tack o lov! Utan "potträning av en jättepuppy. Min mamma har varit till sådan stor hjälp här nere. Hon har hållt barnen glada och sysselsatta. Hon har gett tröstande ord och lite av sin visdom. Jag har nog aldrig tidigare uppskattat min mammas besök så mycket som denna gång. När hon reste började jag genast planera för nästa gång vi skulle ses. Så inget ont som inte har något gott med sig passar väl in här. Efter mammas halva vistelse kom mitt älskade barn, Noah med sin fina Sara. Så mycket som jag fart och flängt dessa veckor går inte göra ett läsbart inlägg om. Det skulle förmodligen vara mer underhållande att läsa SL:s tågtidtabell...
Men trots det har varit både intensiva och turbulenta veckor. Eller som vår maid sammanfattade denna månad "It`s like a war" Om hon syftade till familjesituationen eller det faktum att den charmanta puppyn dragit upp varenda planta i trädgården utvecklades inte. Men trots detta så har jag än en gång lärt mig en sak om mig själv. Jag är rätt bra på få ihop saker. Men så får man ju inte säga om sig själv So shame on me!