En lustig man, han tänker han

Jag kan villigt erkänna att jag gärna tar genvägar om jag kan. Bara lite drygt när genvägen visar sig vara en senväg. Fast ibland kan det vara värt chansa tycker jag. Som när det kommer till IKEA möbler. Hur många läser egentligen instruktionerna innan de sätter igång? Jag gör det inte! Att räkna antal bräder och skruvar för att säkerställa att allt är i ordning innan man börjar. Nä, fy så tråkigt!
 Har varken tålamod eller energi nog att traggla mig igenom  något som systematiska ordningar. Nä, jag klurar hellre lite för mig själv. Ofta går det bra. De gånger det inte gått så bra kan det vara svårigheter att få igen en låda på byrån man monterat eller så finns det en näve extra skruvar kvar. Shit happens! Finns värre saker bekymra sig över...

I ett förhållande tror jag det till och med är bra om man inte har för lika karaktärer. Visst kan man lätt störa sig på den andres tröghet om man är en såndär som vill det ska vara snabba tankebanor. Och visst vill den noggranne slippa ligga sömnlös och frustrerad över en näve skruvar liggandes i byrån som inte går stänga helt.... Well shit happens!

Jag och min man är lite olika. Han är ingenjör och läser instruktioner ingående. Kanske googlar han lite för att dubbelchecka att det verkligen är rätt och riktigt så som han tänker. I vissa fall kan ett kalkylprogram sättas upp- Och säger kurvorna att han är på rätt bana så kanske det blir en byrå till  hösten. Om tajmingen är rätt vill säga.

Jag är en sån som impulsivt börjar äta hämtpizzan redan när första foten lämnat pizzabutiken. River av lite kanter till en början för att strax därefter helt tappa konceptet och  börja dra i pizzans söliga inre. Lite fläckar på tröjan och oljig ratt går ju rengöra. -Men mågon annan dag... Man blir trött av att äta pizza....
 En noggrann partner som oftast ser 100% självbehärskning som en dygd kan vid anblicken eller till och med bara antydan av detta deklarera skilsmässa på stående fot.
Vi är olika men det skapar lite dynamik också. Det ligger inte i den petiges natur att uppskatta denna typ av brist på karaktär. Personligen tycker jag att det är lite charmigt. Men det kan man ju inte säga ;)

I min dator har jag ett Word starter. När jag öppnade dokument tidigare så såg jag att det var för lite knappar i det. Jag kunde inte göra de inställningar jag önskade utan bara skriva löptexten rakt upp och ner. Överhört retsamt. Alltså klagade jag till min livspartner och önskade att han skulle ladda ner full version av Microsoft Office. Att ladda ner själv kändes inte på något sätt aktuellt. Det är nämligen en av de sakerna jag inte har tålamod till att göra! Bara tanken gör att det kryper i hela kroppen. Och så brukar det ändå inte fungera som det ska. Gör min man det vet jag att det är gjort på ett riktigt sätt. Såklart att var och en ska göra det man är bäst på!
Jag är förutom att ladda ner program dålig på att städa, diska, plocka undan och rensa i skåp. Jag tycker det ligger i den noggrannes roll göra dessa saker.
Däremot är jag bra på se vad som behöver göras så jag kan åta mig det oattraktiva jobbet att arbetsleda. Vi möts inte alls i detta.
Igår tog min man tag i mitt datorproblem. Och idag hittade jag denna lilla story i ett dokument i min personliga mapp....

Hej jag heter Jan jag kan dansa samba. När jag är på stan så tar jag gärna fram mina fina kläder med paljetter och det hela och dansar en liten stund till glädje för alla. Om det regnar så tar jag glatt fram paraplyen och dansar vidare som om inget kommer från himlen.

En sak fattar jag dock inte. Min fru klagar på att datorn inte fungerar som de skall. Enten är det det ena  eller så är det det andra som inte är som det skall. Nu är det Words som inte fungerar, säger frugan. Jag är mycket fundersam till varför hon säger så. Har hon provat? Har hon över huvud taget hittat Words i djungeln av program som döljer sig under en dators blanka yta? Dessa och andra frågor frågar jag mig själv då och då. Inte har jag hittat svaret efter alla dessa år.

Varför är det på detta viset frågar Ronja sig själv i den kända historien som sänds på TV ibland. Jag frågar mig själv samma sak.

Men nu är det som det är, Word verkar fungera och allt är som det skall. Vad kan det då vara för lurigt som frugan letar efter…

Kanske skall vi föreslå ett kurs i dator-teknik. Det vore nog något.

När jag nu går in i ett dokument tycker jag att det ser ut som det kommit fler knappar. Knappar jag inte hittat tidigare fast jag letat bakom och under spalter. Jag förstår inte, vart var de innan???

Och efter att läst hans lilla historia tänkte jag att han, min man, är allt en lustig man!

 

Solen i Dubai är het. Men Sverige brinner. Jag är förbannad.

Snart är det dags åka hem. Har inte varit hemma sedan vi kom ner i Augusti. Vet inte hur jag kommer reagera på att sätta fötterna på svensk mark. Eller ska jag säga svensk aska? För det är väl det mitt kära hemland består av just nu...
Jag kan ju inte säga hur jag skulle reagerat om jag varit hemma och följt galenskapen som pågår där. Kanske hade jag sett på det annorlunda än hur jag gör nu. Svårt säga. Men att sitta här, googla och se bilder, höra på play-tv om hur landet brinner gör mig så jäkla förbannad!
Vi lever i ett av världens mest jämlika länder. Vi har ett av världens bästa välfärd, vi har gratis skolor, vi har dagis för alla för en liten summa pengar varje månad. Många, inte alla, men många har bil (några färre sedan 2 veckor), bostad och jobb. Har man inte jobb kan man utbilda sig. Inte bara en gång utan flera. Up 2 U!
Du kan få understöd om du inte klarar din egna ekonomi. Man kan söka stipendier för i stort sett allt. Du får gratis, till och med betald (dvs understöd *för paragrafryttaren) Svenskaundervisning om du är invandrad. Inga stora summor pengar men VAR någon annanstans i världen får du allt detta?
Vi har en polis som ska skydda samhällsmedborgarna, jobba brottsförebyggande och upprätthålla någon form av ordning.
Vi har en pålitlig brandkår som kommer ett antal minuter efter man ringt. Och vi har subventionerad sjukvård för alla. Har jag glömt räkna upp något av alla förmåner vi har i lilla skitSverige som man nu vill bränna upp?!

Dessa brännare är illojala och nedvärderar sina familjer, vänner och grannar. Man spottar på ett rättsamhälle och man tar varje tillfälle till att känna sig kränkt och misskrediterad. Man ser till att vara en looser istället för att räta på ryggen och ta ansvar för sitt liv. Man lägger ord i mun på människor som har en sund åsikt om vad som pågår.
Jag kan inte säga vad dessa människor tänker. Men INTE är det politisk förändring det första de tänker när de vaknar på morgonen.
Det gör ont i hjärtat att läsa att det är många ungdomar som genom detta gjort sin brottsliga debut. Det gör ändå ondare att tänka på att flera av dem är minderåriga. Ondast är nog ändå att det inte verkar finnas några normalt funtade vuxna i deras närhet. Så tragiskt att det ska vara ett politiskt problem när unga människor inte har ansvarstagande eller närvarande föräldrar. Jag är av den åsikten att det i första hand inte är samhället som svikit dessa unga. Det är deras närmaste familjer och inga andra! SEN kom vänner till dessa familjer. SEN kom deras egna "vänner" Dvs de som dragit in dem i skiten -Oftast äldre, ibland tom vuxna. SEN när inga andra finns i din närhet då kommer samhället in. Vi är skyldiga hjälpa varandra men ingen kan kräva få hjälp. I första hand är du själv ansvarig för ditt liv. I alla fall om du är vuxen. Enligt lagen i Sverige är du vuxen när du är 18. Det är långt från alla som är vuxna då. Och det är vårt vuxnas fel.

Jag vet inte om jag tänkt såhär om jag varit kvar hemma. Men jag som varit så kritisk till mitt egna land att jag lämnade det med ett skratt. Tyckte politiken svajade, systemet svajade, sjukvården svajade, skolan gungade rejält. Tyckte polisen var orättvis.... and so on
Har insett hur sjukt jädra bra det är där borta ändå.
Vi har ingen diktatur, även om de finns de radikala apor som hävdar det. De vet förmodligen inte vad diktatur i verkligheten vill säga och borde ta sig en sväng runt jorden innan de uttalar sig.
Vi blir inte fängslade om vi anmäler ett brott.
Även om vi inte har 100% jämlikhet så är vi rymdmil framför många andra länder.
Vi kan klä oss som vi önskar utan bryta mot lagen
Vi kan kyssas på öppen gata utan att bli fängslade
Vi kan gifta oss med vilket kön vi vill. Och vi kan låta bli...
Vi har en sjukvård som är öppen för alla. Ja vi har det även om väntetiderna är orimligt långa och även om vi blir felbehandlade ibland. Hör och häpna... -Det kommer aldrig vara perfekt. Inte ens i Sverige!
Till skillnad från många andra länder är utbildning inte något som bara är till för de som har pengar. I Sverige är utbildning till för ALLA som VILL. Det är upp till dig. Men samhället kan inte plugga åt dig. Det måste du tyvärr göra själv, även i Sverige. trot eller ej! Fast du har rätten att klaga på dålig skolmiljö och kass undervisning om du misslyckas. Du behöver faktiskt inte ta något ansvar alls om du inte vill.
I Sverige behöver du inte betala 60-80 tusen om året för att sätta ditt barn i dagis.
Du kan också jobba deltid eller på timme. Inte alla länder som har det serru.
 Inte heller kan du kräva mammaledighet för att du vill tillbringa tid med ditt barn de första året. Än mindre till de blir sju....

Har dessa brännare någonsin funderat över varför detta skitland kan erbjuda allt detta och lite till?
Glöm det. Nä, bränn ner skiten. Hetsa mera så vi får en militärisk polis full av människorförakt.
Bränn ner dagis så dina syskon och grannens barn får lämnas in i trånga baracker med läckande toalettter.
Klaga på den avgiftsfria skolan som har korkade ointelligenta lärare hela vägen från klass ett till komvux. För visst var det så en debattör jag tyvärr inte minns namnet på skrev, att i dessa förorter finns det bara dåliga skolor. För visst måste det vara lärarna han syftade på när han skrev dåliga skolor?? Nä, spotta på lärare som försöker anpassa sin pedagogik till allt från "snille" till "dille" och blir hotad under rasten. Prova sen att göra så på en skola i ett annat land förslagsvis där jag befinner mig, Dubai. Här där dina föräldrar får hosta upp kanske 50-80 tusen per termin för att du ska få en framtid. Prova och se vad som händer. Jag är nyfiken, snälla kan inte någon testa??!


Jag tycker det är ok att inte plugga. Alla har inte de bästa förutsättningarna till det. Jag tycker det är ok att inte jobba om man inte klarar av det, vill eller orkar. Jag tycker det är okej att inte bidra ett smack till landets ekonomi. Men jag tycker inte det är ok att då klaga på alla lärare är skit. Inom varje yrkeskategori kan man alltid sätta skit framför någon. Precis som på ni som bränner ner folks egendomar.
Om du valt att inte gå skola klaga då inte på att man inte " får" ett jobb (föresten vem får ett jobb?? är det inte något man ordnar sig?) Brukar funka i korta drag ungefär såhär: Du har något vårt företag behöver. Du gör det vi önskar och vi betalar dig. Kallas vanligtvis lön. INGET normalt företag anställer utan någon form av kompetensutbyte hur gärna man än vill göra det!!
OM det är så att du väljer att inte studera eller jobba. För att alla lärare du mött är kassa och att arbetsförmedlingen inte gett dig något jobb. För det är din mänskliga rättighet att välja detta serru. Men kan du då vara så konsekvent i ditt hat då också att du INTE använder dig av välfärdens sjukvård. Eller trampar på skattebetalarnas gator. Eller söker bostadsbidrag och tar från de behövande barnfamiljerna? Snälla! Det blir så fel signaler till kommande generationer annars. Du kan väl tänka på det i alla fall?

Igår när jag hämtade barn på skolan frågade en förälder mig om varför de bränner i Sverige. Vad skulle jag svara??!! Vet någon?! Vad jag förstått så verkar de som bränner inte veta själva. När jag svarade så tittade hon på mig och skrattade och frågade. Varför stoppar inte polisen eller militären dom? Ja vad ska man svara? Att polisen inte har befogenheter att göra det,. Eller att polisen är livrädd för att bli kritiserad eller anklagad för att vara rasistisk? Eller att polisen fruktar sitt eget liv? Inget av de svaren är tillfredställande! Är det ingen som hör hur fel det är??

Jag blir så jädrans skogstokig när jag tänker på att det är vecka 2 på denna idioti. Jag blir skitsne när aktivister försöker plocka poäng och försvarar dessa kriminella människorna. Jag blir upprörd över ett Sverige som är så omhändertagande att de inte kräver eget ansvar av sina medborgare, allt ska någon annan fixa, allt är någon annans fel. Du kan ju inte dräpa grannens katt och skylla på att du var sur på din fru!

Nä något är fundamentalt fel. Jag ska tänka vidare på allt det jag skrev men tog bort. På allt jag skrev som jag kanske borde tagit bort... Jag är arg. Jag är arg på Sverige som tillåter detta. Jag är arg på människor som tar sig rätten att förstöra för andra bara för att de själv inte har samma sak. Jag är arg på alla de som försvarar kriminella. Jag är arg på att man riktar sin ilska (om det nu verkligen är det som de känner) mot oskyldiga och att man förtrycker sina egna. Arg för att....


Heja alla ni människor som nattvandrat. Heja alla ni som hjälper polis och räddningstjänst så de kan göra sitt jobb. Heja medmänniskor!

Nu ska jag ut och svalka mig i hettan...

Vad sägs om lite blommor mor?

Denna stora dag.  Mors dag.

- Vadå! är det morsdag idag? Den svenska mors dag alltså..? Här är det ju morsdag hela tiden
(Så sant, det finns över 200 kulturer representerade här och vi är inte ensamma om att vilja fira moren) MEN borde mor här hemma då inte blivit firad lika många gånger? Nä, inte alls. Är man Svenska ska man firas på den Svenska mors dagen. Idag alltså. Blev den svenska moren firad? NÄ, Det är ju inte rimligt kräva att en hårt arbetande far ska dessutom hålla isär rätt från fel dagar i allt detta firande till höger och vänster... Det måste väl ändå moren förstå?
Jodå, moren förstår, nästan...
Men med ständiga påminnelser om Morens dag, även om inte den "riktiga" dagen borde då inte faren vara väl förberedd för denna kommande viktiga dag?
Faren påminde lite försynt genom att säga
- MOR brukar inte komma ihåg farens dag!
Mor vill ju av naturliga orsaker gärna bemöta detta påstående med att inte komma ihåg dagen alls. För visst var det så att förra årets farsdag att han fick sig en kopp kaffe ändå? Jo, det året kunde han allt förnimma. Men visst har det varit något år då moren inte kommit på fören efter lunchtid att det var stor högtid hemma i huset. Då ville han minnas att moren gått ut på ärende för att komma tillbaka med en lite gåva i all hast. Så visst är väl ändå det att glömma?
-Eller så säg nu mor! Finns det inte ett uns av sanning i detta mor?

När då det blivit klar att moren gått en hel dag utan kaffe på sängen och varken gåva eller blommor i sikte så får hon frågan.
-Men äter hon socker numera? Det gör hon ju inte. Så vad vill hon ha då på dagen. För klart att något ska ju moren ändå få nu när det står klart att det är hennes dag. Inte kan en far vara sämre än så det begriper hon väl ändå?
Så vad önskar sig en mor såhär på kvällkvisten? En plånbok?! Nämen det var väl ändå en märklig önskan. Har inte mor insett att morsdagen har uppdagats så sent på kvällningen i år att det kan inte vara aktuellt rasa runt o leta plånböcker hit och dit. -Nädu mor vad sägs om något annat att äta? Eller lite blommor som far lätt kan åka och inhandla här i butiken intill? Vore inte det en trevlig liten gåva far kan visa sin uppskattning med?

Kan berätta att mor fick läslektyr i form av Vogue att avnjuta kvällen med. Far fick halsmedicin och nötter inför introduktionen av husets nya kosthållning.

Önskar alla mödrar och ickemödrar en fantastisk (mors)dag!!!

Konsten att klä sig

Det finns vissa personer som kan gå genom hetta, storm, lera eller  tragedier men ändå så kan de se sådär svala och vårdade ut. Jag tillhör inte den skaran. Är det varmt svettas jag och det syns. Efter ett tag smells det också. Stormar det så ser jag inom kort ut som jag blåst med en tornado. Lera...? Hmm... räcker med passera en sandlåda för att jag ska se pinad ut. För att inte tala om inre händelser som sätter spår... Verkar som att allt syns på mig. Finns vissa som påstår att det är bra vara transparent. Jag menar att det är dubbelt. Det är lätt bli omtyckt -Det är fördel. Det är också lätt bli "illatyckt" - Det är en nackdel om det står lätt framför.
Men bortsett från vad människor tycker eller tänker om en när man lärt känna varandra, så kommer man ju inte undan det första intrycket...
Vad du ser är beroende  av din sinnesstämning när du ser det....

Är detta en ful ödla eller en vacker klänning?

 

Det är som känt avgörande för din första uppfattning av en annan person. Det första intrycket är många gånger missvisande. Men det verkar vi inte bry oss så mycket om utan fortsätter gärna bygga uppfattningen runt en person baserat på de första 20 sekunder vi hade. Rättvist? Orättvist? Eller Kul?

Sedan vi kom hit har jag stött på många varianter av hur människor uttrycker sig. Både verbalt men också med sin klädsel. Less is Mess eller More is Less eller Less is More? Det är det som är frågan.
Vissa människor kan inte gå utanför dörren utan att passera både garderob och spegel. Andra demonstrerar sitt oberoende genom att låta bli. Vissa klär sig för andra. Andra klär sig för sig själv. En del klär sig för att dölja vilka de är. Andra klär sig för att visa vilka de är. And so on...

En dag stod denna själ framför mig. Håret var stylat i vackra lockar. Makeupen säkert nygjord och klänningen på den slanka kroppen satt som skräddarsydd. Mycket omsorg för dagens aktivitet. I första intrycket verkar detta vara en person som bryr sig om hur hon ser ut. Därför känns det så obegripligt att se det som sker nedanför knäna....

 Men vad hände?

 

Tillbaka till dessa svala vackra människor som kan gå genom sandstormar utan att få ruffsigt hår. Jag har några såna väninnor och en av dessa vill jag tillägna denna bild. Hade "min" Åsa sportdykt eller snorklat hade hon absolut haft dessa simfötter. Det hade varit under hennes värdighet att använda svarta otympliga klaskande grodfötter på de välvårdade tossorna.

Nä! Åsa kan stil! Åsa har värdighet.

1. Rosa ska de vara

2. Alla damskor har klack. Har de inte klack är det ingen damsko.

Så sant som det är skrivet!

 

 Varsågod Åsa här är din grodsko!

 

 

 

Mamma Mu möter Kråkan

Jag har äntligen, med lite hjälp, insett att jag nu ligger i den sista fasen i flytta utomlandskrisen.... Jag kulturkrockar åt alla håll!

 Min enda tröst i detta är att det till en viss del kommer gå över. Det kommer landa i en mer balanserad nivå än vad allt hitintills varit. Jag har varit i honeymoon. ALLA vackra skyskrapor flörtade dagligen med mig där jag fräste fram i min SUV lika stor som ett godståg. Jag var odödlig. För VEM skulle våga krocka med mig i denna mördarmaskin. Svisch, wroom sicksackandes på sjufilig väg.
Shoppingmallarna lockade med alla sina kreationer. Snart skulle tiden komma då JAG skulle ut och inhandla den NYA garderoben. Lite solbränna först, lite slankare figur, lite mer egen tid. Och SEN skulle allt öppna sig för mig. Stranden för mina fötter, Restaurangen för mina smaklökar, Tiden för mig och min make. Vi skulle nu äntligen återigen bli nykära. I LOVE UAE stod det på min T-shirt.

SEN kom verkligheten ikapp. Som en stor smocka.  Tar handen för den ömmande kinden och undrar, Vad fan var det som hände?
Det är där jag befinner mig nu. Eller trott var den nya verkligheten. Ända till jag pratade med en nyfunnen vän. En klok finsk kvinna vid namn Pia. Pia hintade lite om att jag kanske inte alls befann mig i verkligheten utan kanske bara ännu en fas. Denna fas skulle kunna ge en ytterligare dimension till den andra som var kontrasten till mina nuvarande känslor.  Det kritiska skedet där jag fulkomligen snubblar runt bland olikheter och oliktänkade. Och har plötsligt så svårt att förstå allt detta.... ALLA verkar annorlunda mig. Alla verkar klivit ur sina roller och börjat visa sitt sanna jag! Eller kan det vara som Pia sa...? Kan det vara så att ALLA andra är sig lika men att jag fått ett par nya glasögon att se igenom. OCH att när då denna fasen är stångad igenom kommer det tredje paret glasögon där jag kan se saker och ting mer nyanserat och balanserat än tidigare?? Det låter rimligt någonstans. Det gav mig i alla fall tröst. Så jag har beslutat mig för att tro på Pias ord. Jag har sagt till mig själv att jag får vara kritisk MEN att jag ska också tillåta mig omvärdera om så behövs.

I ärlighetens namn. Sedan mars har det varit tufft. Det har varit tuff sedan vi kom på olika sätt. En och annan tabbe har man gjort naiva som vi varit. Men sedan Mars har det varit tufft-tufft. Jag har förändrat mitt synsätt på det som är runt mig. Tagit på mig nya glasögon som Pia sa. Saker har hänt och jag har inte riktigt kunnat få till ett material som känts ärligt. Detta med tanke på mig, min familj och vänner, men även den miljö jag idag lever i. Jag måste sålla och fundera lite över vad jag skriver. För många som läser min blogg blir ju det jag skriver en "sanning" Men jag vill verkligen än en gång understryka att jag skriver utifrån min upplevelse och mina tankar. Det finns många här som inte delar min bild. Det finns också många som gör det (vill jag få med för rättvisan och mitt egos skull...)

Om jag nu ska skippa detaljerna till mina inre kulturkrockar så kan jag passa på att berätta att jag varje dag här går från klarhet till klarhet. Och äntligen efter alla år med min man har jag nu hittat en dramatisering som till del speglar vår relation...
Denna vecka tog den form och talade till mig genom självaste Mamma Mu!
Det var med ömsom rynkad panna och ömsom stort flabb jag såg episoden Mamma Mu bygger en koja. Tycker även filmen speglar min vistelse i Dubai. För den som vill se Mamma Mu:s och kråkans budkap kan ni kan ni här se filmen ;) Den är ytterst barnvänligt vilket jag inte alltid kan hävda innehållet i mina inlägg är...
Så säg inte att en ko inte kan bygga  en koja. Och låt för all del låt den manliga kråkan få vinna. Båda vet ändå med sig att  - Idén var Mamma Mu:s ;)

Små saker att fundera över...

 

Ska man ta ner soltältet kanske man bör....

 

1. Flytta tältet innan man packar in utemöblerna i det

eller...

2. Flytta möblerna innan de blir inpackade i tältet

 

 

Får man ofrivilligt stopp i trafiken bör man....eller bör man inte....

Bör man varna övriga trafikanter med en skylt

Bör man inte skydda sin bil med sin bara kropp

Varning!! Här står jag. Bromsa i tid så du inte kör in i min bil... Eller.... vad tänkte han??

 

Jag har säkert ett 20 tal bilder och videotagningar i min mobil om farliga trafikanter och galna händelser som jag stött på när jag kört bil. Folk som kör om från höger o vänster. Folk som kör mot enkelriktat. folk som speglar o sminkar sig. Folk som kritiskt filmar o fotar andra dårar i trafiken.... ;) Fattar ni..?

 

 

 

En guldgruva för Meadows Clinic

Jamen så var det väl ändå dags att skriva ett par rader. Det har varit mycket under en period. Många sjukhusbesök. Jag borde verkligen dokumenterat delar av det men hur kul kan det vara att läsa om sjukhusbesök..?

Jamen vad har hänt då?
Tänkte jag skulle ta "liststilen" för att ge er en närmare bild av april månad. Jag utesluter mars som såg likadan ut. Vill också påpeka att jag har inte skrivit ner alla besök för denna månad....

 2-5 April: 
Make bortrest. Barnen skollov.
Sanne läkarbesök. Diagnos: Öroninflammation o feber. Allergi okänd. Kasse medicin hem
Lilli läkarbesök. Vaccin och en kasse med eksemcremer med hem

11 April:
Sanne läkarbesök återbesök. Diagnos: Fortfarande öroninflammation med vätska trots antibiotika. Rekommendation:  Rör i öronen.
Samuel läkarbesök. Andra checken för återkommande feber. Diagnos Kronisk tonsilsinflammation
Lilli läkarbesök, Diagnos: Bronkit. En kasse medicin med hem

12 April:
Samuel läkarbesök. Second opinion. Kronisk tonsilsinflammation. Rekommendation operation
Sander treårskontroll

15 April
Lilli återbesök, luftrören bättre men fortsätta med bricanyl.
Sander återbesök Diagnos: Fortfarande öroninflammation och nedsatt hörsel. inge mer antibiotica men en operation vore kanske aktuellt...
Samuel läkarbesök. Remiss till öron på Dubai mall för hörselcheck,. ööö fattar inte. hör han också dåligt??

25 April:
Samuel: Hörseltest Dubai mall. Samuel hör perfekt. Fattar inte varför han skulle kollas. Det var ju den andre nissen som inte hörde... Dubai i ett nötskal

28 April:
Sander Assesment på skola. Oerhört förvånad att han klarade testet. Antingen var de blinda och döva. Eller så har de svårt fylla platserna .
Intryck gjorde han men inte riktigt som man önskat kanske. Glad han slutat säga bajs i alla fall. Man får vara tacksam över det lilla. Och visst måste jag ursäkta honom. Killen har gått med öroninflammation sedan December och ska få rör i öronen dagen efter testet. Vem skulle inte varit lite irritabel....

29 April
Samuel fyller 5. Frukost på sängen och presenter utdelas. Tårar med. Varför får inte alla paket? Det är helt enkelt bara för orättvist när syskonen fyller år!! Men Samuel var glad över den gula skatebord han fick. Gult e fortfarande kult!

Sannes operationsdag.

Efter frukost var det dags åka till sjukhuset. Operation blev förskjuten nästan fyra timmar. Tänk vad lite marshmallows kan ställa till det.....
Och den lugnande medicinen som skulle få Sanne att slumra en stund hade inte önskad verkan. Fick höra senare att det finns en vis procent av befolkningen som reagerar tvärtom på lugnande. Sanne är tydligen en av dem. De tidigare vita väggarna i sjukrummet har numera 5 ml röd seg vätska från golv och 1,5 meter upp. Bakom dörren i Dr Siddiques rum på London hospital om det är någon som vill checka trovärdigheten i min historia. Efter medicinerat väggen så bytte kuddar plats och en stol vältes, skor katapultades genom rummet och dinorocken den lille mannen skulle kläs i svors förbannelser över. Receptionen fick ett antal besök av en knarkstinn pojke och dörrkarmen fick sig en hård smäll av barnskalle. Karmen klagade länge men inte treåringen som ångade vidare med bedövningsmedel i kroppen.
Hade jag inte varit så upptagen med att rädda livet på honom hade jag nog freakat ut över det skrämmande beteende han uppvisade. Kommer aldrig mer ge honom "lugnande"!
Halv tolv bar jag en hysterik kille in till operation. De prövade först söva honom i mammans knä. Det gick inte. Provade sedan sittandes på britsen. Det gick inte. Den slutgiltiga metoden blev minst sagt brutal. Narkosläkaren försökte trösta mor med orden: He wont remember a thing, This will only take 20 sekonds then he will be gone. Nähärru!! Han skulle ge dem en match! Tre gånger sa narkosläkaren -Now he´s gone. Och på sekunden slogs hans ögon upp och han ropade: NEJ!! Hon försökte igen . Now he´s sleeping. -NEJ!! -Why doesn't he fall asleep? Jag kände stress och oro. strök frenetiskt den sprattlande kroppens huvud i ett lamt försök att lugna. Tre gånger räknade hon ut honom. Tre gånger talade han om att han inte sov. Efter något som kändes som en evighet tackade de mamman för all hjälp och sa att det var dags att gå.... Jag grät hela vägen till rummet där fadern satt och väntade. Berättade vad som hänt. Efter en stund så sa han:  Inte ta det så fort. Jag skriver vad du säger.... Ja, vi är två som bloggar. Och det gäller att ta vara på varje tillfälle till möjligt scoop....
Och alla måste överleva, även en business som Meadows Clinic....