Lås dörren och släck ner så kommer jag snart hem igen...
-Det var rådet Patricia fick när det blev uppenbart att hela gatan invaderats av häxor och liemän som ville ha sin beskärda del av socker och E102, E110, E122, E124, E129, E 151 och E155.
Ännu en såndär märklig dag där mycket har hunnit hända.
Jag ska försöka mig på att återberätta den så gott jag kan. Eftersom de flesta dagar börjar på morgonen, så även här i Dubai, så tänker jag börja denna morgon med att berätta om en obehaglig sak jag gjorde igår...
Jag och Caroline åkte i sista stunden upp till Spinneys, vår närbutik i området. Mitt mission var att hitta en spidermandräkt till Samuels Halloweenfirande i skolan idag. Köpte en i storlek 8-10 år eftersom det var det enda som fanns kvar. Påväg hem så passerade vi i vanlig ordning vår gate. Här i Dubai har de en stor förkärlek till väggupp. De allra flesta går att bumpa över i den idealiska hastigheten av 40 kmh. Jag och Jano är oeniga där. Eftersom han anser att jag bör sätta hjälm på barnen om jag ska klippa bulorna i den hastigheten. Men eftersom Caroline gör det vill jag inte vara sämre. Sen finns det några andra bulor som får bilen att hoppa meter om du tar dem i mer än 15kmh. Just bumpen efter vår gate är en sådan. Jag saktade ner ordentligt som vanligt. Men just denna gång gick något fundamentalt snett. Jag hade just tittat på klockan och noterat till Caroline att jag varit borta över en timme. Mycket längre än vad jag sagt till Patricia där hemma. Det är efter denna replik min högerfot får ett eget liv... Istället för att fortsätta bromsa in förflyttar sig denna högerfot sig till gasen och trycket till ordentligt. Bilen tar ett jättekast över denna vägbula. Jag ser att Carolines huvud snabbt kastas bakåt och jag inser att detta impulsiva tillvägagångsätt skulle bli svår att förklara. Det positiva som kom ur denna märkliga manöver är jag hittat ännu en optimal hastighet för att smidigt komma över bumpen... Vill du inte sakta ner till 15 kmh så kan du bara hastigt accelerera till 70 kmh. Var säker på att du inte har ägg eller en människa med benskörhet med dig i bilen bara.
Ja det tog en liten stund innan chocken lagt sig för oss båda....
Nu till denna morgon. Sjukligt trött är det dags att kliva upp för köra Samuel till skolan. Med frukost i magen och 25 pannkakor i en form och spidermankostym på kroppen åker vi till skolan för gå parad och äta healthy breakfast...
...or??
Vi lekte tills det blev trött och grinigt och magarna ville ha middag. Tur nog sprang jag på mina husnycklar på gatan. Jag som inte ens hunnit sakna dem!
Väl hemma började jag inventera det godis jag hade. 10 st minitwix. De andra 50 hade P satt i sig någon kväll innan. Läge börja använda låset vi har på kylskåpet för att rädda Patricia från sig själv...
Vid 18.15 kom första ringningen och 1/3 av twixin var borta. En ringning efter det var det slut på godis. Jag slängde mig in i bilen för inhandla mer på vår lokala bensinstation. Inte helt förvånande köade jag med minst tre till mammor som hade händerna fulla med påsgodis. Tydligen inte ensam om att vara rädd för att få huset målat i blod eller något annat hyss gjort....
Hemma efter rekordkorta 20 minuter. Mitt råd till Patricia hade denna gång följts ordagrant. Huset med trädgård var lika mörk som graven. Jag knackade på dörren. Inget svar. Knackade en gång till och jagade bort några gastar med andra handen. Fortfarade inget svar. Knackade hårdare. Tog fram mobilen och ringde in till huset. P Svarade -Jónna är det du som knackar??
Efter tuggat E-ämnen hela dagen var det svårt komma till ro för killarna. Sander gjorde som Sander alltid gör när han upplevt något skrämmande. Han vill återuppleva det om och om igen - Mamma berätta om spöket som visade sina stora tänder? Mamma Berätta om spöket som skulle hugga Samuel! ( påväg hem från sjön kom ett spöke från ingenstanns och låtsades anfalla Samuel där han satt på sin cykel) 100% trauma kan jag lova!
Sander hängde på baksidan av sovrummet rullgardin för hålla koll på gatans monster ända till han somnade av utmattning. Nu ska jag gå och sova på övervåningen. Jag ska be en bön för att Samuel till imorgon slutat lysa neon av alla gifter han fått i sig idag
-Det var rådet Patricia fick när det blev uppenbart att hela gatan invaderats av häxor och liemän som ville ha sin beskärda del av socker och E102, E110, E122, E124, E129, E 151 och E155.
Ännu en såndär märklig dag där mycket har hunnit hända.
Jag ska försöka mig på att återberätta den så gott jag kan. Eftersom de flesta dagar börjar på morgonen, så även här i Dubai, så tänker jag börja denna morgon med att berätta om en obehaglig sak jag gjorde igår...
Jag och Caroline åkte i sista stunden upp till Spinneys, vår närbutik i området. Mitt mission var att hitta en spidermandräkt till Samuels Halloweenfirande i skolan idag. Köpte en i storlek 8-10 år eftersom det var det enda som fanns kvar. Påväg hem så passerade vi i vanlig ordning vår gate. Här i Dubai har de en stor förkärlek till väggupp. De allra flesta går att bumpa över i den idealiska hastigheten av 40 kmh. Jag och Jano är oeniga där. Eftersom han anser att jag bör sätta hjälm på barnen om jag ska klippa bulorna i den hastigheten. Men eftersom Caroline gör det vill jag inte vara sämre. Sen finns det några andra bulor som får bilen att hoppa meter om du tar dem i mer än 15kmh. Just bumpen efter vår gate är en sådan. Jag saktade ner ordentligt som vanligt. Men just denna gång gick något fundamentalt snett. Jag hade just tittat på klockan och noterat till Caroline att jag varit borta över en timme. Mycket längre än vad jag sagt till Patricia där hemma. Det är efter denna replik min högerfot får ett eget liv... Istället för att fortsätta bromsa in förflyttar sig denna högerfot sig till gasen och trycket till ordentligt. Bilen tar ett jättekast över denna vägbula. Jag ser att Carolines huvud snabbt kastas bakåt och jag inser att detta impulsiva tillvägagångsätt skulle bli svår att förklara. Det positiva som kom ur denna märkliga manöver är jag hittat ännu en optimal hastighet för att smidigt komma över bumpen... Vill du inte sakta ner till 15 kmh så kan du bara hastigt accelerera till 70 kmh. Var säker på att du inte har ägg eller en människa med benskörhet med dig i bilen bara.
Ja det tog en liten stund innan chocken lagt sig för oss båda....
Nu till denna morgon. Sjukligt trött är det dags att kliva upp för köra Samuel till skolan. Med frukost i magen och 25 pannkakor i en form och spidermankostym på kroppen åker vi till skolan för gå parad och äta healthy breakfast...
...or??
Paraden var en upplevelse för de små.
Här ser ni skälet i brunt och svart till att JanO aldrig klagar när
han måste lämna eller hämta på skolan...
Hela fotbollsplanen var full av utklädda småttingar, mammor och pappor överallt
Spiderman med Miss Eds som är klassens assistent
En typisk "Say no more-bild"
Frukosten vid sitt bord
När jippot var till enda började jag duka av borden och packa det jag tagit med. Då ombads jag låta bli för rekorn och administrationen skulle komma och äta resten...WHAT??
Ja, efter smält det så sa jag hej till Samuel och trött som döden återvände jag i min stora bil mot hemmet. Väl på plats hade jag ingen husnycket och Patricia var ute med småttingarna. Jag vaknade senare av att jag lagt ner förarsätet och Patricia stod utanför bildörren och ursäktade sig. Det lät ungefär såhär -Du Jonna jag ville verkligen inte väcka dig men det står en ny gardener här som vill träffa dig. Jag - Ööö jag somnade visst. P -Ja och jag ville inte störa men nu står han här. Jag trycker på knappen som reser upp stolen i sittläge. När stol och jag är uppräta ser jag över Patricias axel och ser en smått fundersam gardener rakt in i ögonen. Kom just på att jag igår sade upp den andre gardener och nu tydligen fått en ny...Vissa saker kan kännas jobbiga. Denna situation kliver rakt in i min tio i topplista... Hemma kan en sån sak bli ömsesidig komisk men här är man bara konstig i den andres ögon. Inte blev det bättre av att jag kallade vår gräsmatta för grasscarpet.
Efter hämtat Samuel på skolan tog vi med ungarna på en cykeltur runt vår lilla sjö. Påväg dit stötte vi på en granne. Hon undrade om vi var på väg till halloweenfirandet i Meadows 5. Faan vad trött jag måste se ut!!
Hon berättade att gatan brukar bli packad med trick and treatare. Jag hade inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig hur det skulle komma bli två timmar senare!
Lek ala hit and run
Sjön fem minuter från oss
Vet inte vem som egentligen brottat ner vem
Denna kille kan Mjelstadssläktet inte svära sig fria ifrån...
Lilla FiaLottan
Våld mot barnflicka pågår
En miljon för hennes tankar...
Anfallet från Spiderman
High fly Sander och Patricia
Vi lekte tills det blev trött och grinigt och magarna ville ha middag. Tur nog sprang jag på mina husnycklar på gatan. Jag som inte ens hunnit sakna dem!
Väl hemma började jag inventera det godis jag hade. 10 st minitwix. De andra 50 hade P satt i sig någon kväll innan. Läge börja använda låset vi har på kylskåpet för att rädda Patricia från sig själv...
Vid 18.15 kom första ringningen och 1/3 av twixin var borta. En ringning efter det var det slut på godis. Jag slängde mig in i bilen för inhandla mer på vår lokala bensinstation. Inte helt förvånande köade jag med minst tre till mammor som hade händerna fulla med påsgodis. Tydligen inte ensam om att vara rädd för att få huset målat i blod eller något annat hyss gjort....
Hemma efter rekordkorta 20 minuter. Mitt råd till Patricia hade denna gång följts ordagrant. Huset med trädgård var lika mörk som graven. Jag knackade på dörren. Inget svar. Knackade en gång till och jagade bort några gastar med andra handen. Fortfarade inget svar. Knackade hårdare. Tog fram mobilen och ringde in till huset. P Svarade -Jónna är det du som knackar??
Efter tuggat E-ämnen hela dagen var det svårt komma till ro för killarna. Sander gjorde som Sander alltid gör när han upplevt något skrämmande. Han vill återuppleva det om och om igen - Mamma berätta om spöket som visade sina stora tänder? Mamma Berätta om spöket som skulle hugga Samuel! ( påväg hem från sjön kom ett spöke från ingenstanns och låtsades anfalla Samuel där han satt på sin cykel) 100% trauma kan jag lova!
Sander hängde på baksidan av sovrummet rullgardin för hålla koll på gatans monster ända till han somnade av utmattning. Nu ska jag gå och sova på övervåningen. Jag ska be en bön för att Samuel till imorgon slutat lysa neon av alla gifter han fått i sig idag
<3
SvaraRadera