onsdag 29 augusti 2012

Ett nytt hem i sikte

Här är det morgon, mycket senare morgon än i Sverige.

 Och så är vi så förvånade över att barnen börjat sova längre! Tidsskillnaden är ju faktiskt under sommartid 2 timmar +. Men så fungerar hjärnan på en optimist. Den bryr sig inte alltid om relevant fakta utan utgår från principen " Dethär känns bra, alltså är det bra" Den principen svider i skinnet idag kan jag tillägga. Var liiiitee för länge i solen med ena axeln i förrgår. Det kändes då gott och skönt, därmed en bra ide! Så jag satt kvar. - I 2,5 timmar...Det var inget bra beslut kan jag se såhär i efterhand. Ja, ja lite sveda i skinnet har ingen dött av.

För stunden ligger lägenheten i stillhet. Jano är med killarna och äter frukost. Jag och Lilli äter på rummet idag. Lilli har för övrigt feber och är gnällig och sover i skrivandets stund. Lite synd, för jag hade en inre bild av att jag skulle rasa omkring på IKEA här idag för idag är det lite av dagen D. Vi lägger nämligen handpenning på ett hus i Meadows 1 5st nb 7. Det är ett stort inhängnat område där det tydligen ska bo en del västlänningar. Vi hade 3 alternativa hus på vår lista och detta är val 1. De andra hade många andra fördelar. Bland annat ett hus i Lakes som hade fem meter till en pool och gångavstånd till den superfina klubben Lakes club, med resturang, träning och fler pooler. Men huset kändes mörkt och trädgården var panik-liten. Trädgårdarna här i detta område har höga murar runt sig och har man en mur på två meter känns de som gården behöver vara mer än 3 meter från fönsterna. Hus 3 låg också i Meadows 1 men var en helt annan hustyp. Ddock fräschare än vårt förstahandsval som har fult kök och sådär badrum. Men man kan ju inte få allt!  Detta känns så rätt och spännande!
Som ni ser hr vi också blommor vilket inte är helt vanligt. Det krävs maaassor av vatten för hålla dem vid liv i värmen och ökensanden. Denna trädgård har alltså inte hamnat i rätt händer =/ Vi kommer bo ganska nära Caroline och Björn, våra vänner här i öknen. Det gör ju att det hela känns ännu bättre. Nu vill jag bara komma igång med livet här nere, men det förutsätter ett stationärt hem...

Sen börjar det bli hög tid för oss att boka biljett till vår Au-pair, Patricia. Å vad vi ser fram emot att hon kommer!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar