Är min klänning för kort?

Vet knappt var jag ska börja så, jag börjar väl bäst från början.

 Idag har det varit en underlig dag. Jag skulle vilja påstå att jag nu fått börja smaka på det som kommer blir mitt liv ett tag framöver. Eftersom det har varit så många olika händelser så kommer detta kvällsavsnitt delas in i kortare avsnitt. Se det som om du läser små noveller ur en modern Starlet.

Planen var att efter frukost själv sätta mig i självmordsburken och ge mig ut på Dubais gator mot Meadows 1 och Caroline. Planen var därefter att vi skulle byta bil från vår lilla hyrbil till Carolines och Björns monster truck. Björn skulle ta förmiddagen till poolområdet i Meadows 2. Normalt ett gångavstånd men gå i denna hetta är ett Big No. Jag och Caroline skulle med monster trucken göra IKEA och ett antal andra shoppingcenter. Helst logiskt att den som ska shoppa mycket bör ha stor bil. Och Caroline skulle shoppa BIG TIME kom det att visa sig....

Frukosten var nästan avklarad  när det kom en ung slöjbeklädd kvinna fram till oss. Det stod inom kort klart för mig att hennes måltavla var Lilli. Uppenbart fasinerad av denna lilla lintop klappade och nöp hon på de små kinderna -The arabian-way. Lilli gjorde det snart klart för kvinnan att detta var WAY OVER THE SWEDISH LIMIT! Kvinnan backade lite.. Hon kände väl att det var läge ge 1-åringen lite space, för nu efter hon tagit lite avstånd stod hon iallafall 25 centimeter från Lillis ansikte... Hon var så upptagen av min lilla tjej och pratade på hela tiden. Rätt som det var, snabb som en reptil böjde hon sig fram och placerade en puss på lillans kind och utbrast -Oh, you golden baby!
Trots denna kärleksförklaring förblev Lilli iskall mot kvinnan och hennes blick sa - Ta bort människan från mitt ansikte! Det är något annat än Svensk komfortzon det.
Nu var det dags att åka. Hej då till man och barn och en fot utanför dörren kom jag på att jag måste ha mitt körkort. Men var var det?! Efter vänt upp och ner på allt inser jag att det ligger nog kvar i Sverige! NOT GOOD ALLS!
Snabb lösning. Jano satte 3 monster och skitsur fru in i varm bil och körde fru till Caroline. Carolines första fråga var - Vad hände? Min första fråga var. -Är min klänning för kort? Caroline såg ut som hon inte tänkte avledas... Opps, hon hade alltså noterat att jag var sen igen. Inte bra för imagen alls! Efter berättat om körkortet konstaterade Caroline att vi hade ett problem. Bilarna! Caroline säger att hon inte kan köra 2 bilar samtidigt. -No shit?! ;)

Efter löst problemet med sin man. Förmiddagen vid poolen blev endast 30 min för maken och deras 2 små barn....Solly!
När jag fick klart för mig att jag ändå inte får köra vår bil, eller någons bil här nere, för jag står inte med i försäkringen. För stå med där måste man visa upp sitt körkort. I och med den nyuppkomna informationen kände jag inte längre att jag var en del av problemet. Hehe
Någon gång under detta meckande med bilar frågar Caroline mig, rak som hon är -Är ni en såndär strulig familj? -Behöver jag svara på den...?
Påväg ut i bilen ser jag att i mitt Gucciglasögonfodral ligger ett helt par andra solglasögon än vad jag tror jag äger. Vem som är ägare till dessa vet jag inte. Och var mina är har jag inte en susning om. Lite otäckt är det ju att man ränner runt och plockar på sig andras saker utan att ens reflektera över det. Hursomhelst jag saknar och efterlyser mina Gucci!

På IKEA rasslade vi runt och plockade på det ena än det andra. Jag köpte lakan och handdukar. Plockade och petade på en plommonfärgad tvättkorg då Carolines son, Daniel säger -ska du verkligen köpa en tvättkorg? du har ju inte ens en säng eller ens en tvättmaskin än...Viss poäng hade han ju ändå... Ställer man det på sin spets är ju frågan behöver jag köpa en tvättkorg innan jag inte ens äger ett hem?

När vi varit på IKEA i ca 5 timmar får Caroline ett sms från min man. -Be Jonna köpa ny trimmer! (jag har ju som sagt var ff inget simkort) Janove tyckte det var viktigt jag kom ihåg det. Han var nu less på traska omkring i keps efter den nya svenska trimmern gett upp 1/3 del in i klippningen igår. Tur att han denna gång iallafall inte börjat mitt på skallen. För det var verkligen autentiskt med en klippning på psyket. Men trots det så är det ju inte så skoj gå omkring med snagg bara på ena sidan. Särskilt inte när man ska börja på nytt jobb och inte vill se ut som att man raskt slutat medicinera med de rosa pillren...
Inte gjorde det han lyckligare av att samma dag dessutom gick med huvudet rakt in in det arabiskt utmejslade valvet i lägenheten. Och får frågan man inte vill ha när man tror man spräckt skallen -Gjorde det ont? Kan inte låta bli le när jag vandrar tillbaka i det minnet.

 

Hur som helst IKEA har aldrig varit så skoj som det var idag. Även om Daniel gav mig några bra skratt emellanåt så var det inget emot det anfall vi fick när vi skulle packa bilen med alla grejerna. Daniel såg det som ett olympiskt spel och ville ta tävlingsgrenen själv. Hysteriskt roligt blev det när en tvärhand hög, radmager indier kom för hjälpa till lyfta den tunga byrå Caroline köpt med sig. Den som handlat möbler på IKEA vet var ett sånt paket kan väga. Det visade sig dock att denna lilla Indier med armar och ben som klippta ur Hans och Greta var en förklädd Hulk.



Väl inne i bilen fick Daniel klämmas in mellan påsar, speglar, galgar och möbler. Det trånga utrymmet tog fokus från den skada han ådragit sig i ruschen på IKEA ;) (hehe kunde inte låta bli Daniel)
Jag själv grenslade över en stor planta som tog all min sikt framåt. Så i efterhand var det väl tur jag inte var den som körde...








Jag blev lämnad med mina kassar utanför hotellet. Tyvärr var ingen inne på rummet och historien hade ju fått ett värdigt avslut om jag hade haft en nyckel eller ett Simkort...lämnar lösningen till era egna fantasier

Väl hemkommen berättade Jano att visst hade de också haft lite äventyr. Pappan blev nämligen utelåst på balkongen på 10:de våningen medan 3 minderåriga barn stirrade på honom från insidan. Tydligen löste det sig innan jag kom hem iallafall.
-Det var bra för jag hade inte orkat ta tag i det trött som jag var



En 4-årings kvalificering till skolan

Hur kunde jag glömma skriva om samuels första dag i skolan idag!!!?

 Alltså, Samuel var på skolan och gjorde ett Assessmenttest. Faren var med och eftersom han då är den som beskriver vad som skedde bäst kommer här ett inklipp från hans logg

 I dag tidlig stod jeg og Samuel opp tidlig (8:30) og bare vi to var til frokost. For dette var dagen för dagen för dagen. Vi var på skolen og Samuel's forr-kunnskaper skulle opp til pröve. Som sagt; nå skulle han vise opp sine engelsk-kunnskaper og demonstrere sin insikt i mattematikkens mysterium. Han virket ikke nervös, men måtte likevel to ganger på toalettet under tiden vi ventet på å bli ropt opp. Mye her i livet låter alorligere enn det er, og så var det med denne testen. En liten rund dame kom frem og inviterte Samuel med for å starte opptaks-testen. Jeg forsökte å forklare att han ikke begrep ett ord av hva hun samen att jeg gjerne fultgte med for å tolke mellom partene. Det var OK, og vi satt oss ned ved ett mini-barne-bord der det låg penner i flere fager, en blyerts-vesser (sån med håntag som skal snurres når pennen er festet i kjeften) og ett A4-ark. OK testen starter. "Samuel can you please copy what I´m drwaing on this paper?". Den runde damen drar en strek på papiret og Samuel snurrer febrilt på blyerts-spisseren og ignorere henne fulstendig. "Samuel. Damen vil att du tegner det samme som hun har tegner, på ditt papir", sier jeg. Samuel slipper taket i spisseren og drar ett strek på papiret og ser på mig med forvirret blikk. Damen fortsetter å tegne, nå ett nytt strek, med denne ganger vertikalt, o stiller igjen samme spörsmål. Samuel tegner en vertikal strek, og ser på den runde dame for förste gang med ett ennå mer forvirret blikk. Damen fortsetter med först en firkant og så en sirkel og fölger opp med samme spörsmål. Samuel kopierer og drar ett par rotasjoner på blyant-spisseren. Damen noterer noe i sitt papir, noe som jeg tolker som att förste del av testen er godkjent.
"Samuel; how old are you?" Jeg gjentar; "Samuel, hun spör hvor gammel du er". Samuel ser rett ned i bordet og vil ikke svare. Den runde begynner å trikse med fingrene og Samuel fatter; tar opp hånden og viser 4 fingrer. "Great Samuel" sier damen og virker meget fornöjd. Hun reiser sig og ber oss fölge med og vi passerer resepsjonen og blir ledsaget inn på ett kontor der rektor (tror jeg, sitter bak ett skrivebord). Rektor veksler noen ord med den runde, leser fort resultatet fra testen og smiler till Samuel og sier; "Hello Jan". Jeg tenkte å si att han heter Jan Samuel men bruker Jan som tiltalsnavn med stenger munnen för noe blir sagt. Rektor fokuserer nå på mig og ber mig signere ett dokument som jeg på ingen måte leser för jeg skriver under. Jeg antar att det handler om att vi skal fölge skolen regler etc. Så sier att vi kan betale skoleavgiften den 3 September samtidig som vi skolen begynner og informerer om hvordan betaliningen skal gjöres og klarerer att jeg har forstått. Når hun fortår att jeg har forstått, så smiler hun brett og önsker Samuel hjertelig velkommen og att alt skal bli bra. Bra, da drar vi hjem, Samuel er fornöyd, rektor er fornöyd, den runde-damen er helt sikert fornöyd og jeg er glad att testen ble sånn som jeg hadde tenkt mig og resultatet bra nok for att min förstefödte sönn nå er kvalifisert til å begynne på skolen. 4 år er han, stakkaren.

För att alla nu ska hänga med i språkväxlingen kommer här en översättning från googletranslate
 
I morse stod jag Samuel upp tidigt (8:30) och bara vi två var frukosten. För detta var dagen före dagen för dagar. Vi var i skolan och Samuels affärskompetens var upp att försöka. Som sagt, nu skulle han dyka upp på deras engelska språkkunskaper och visa sin insikt i matematik mysterium. Han verkade inte nervös, men ändå dubbelt toaletten under tiden vi väntade att kallas. Mycket i livet alorligere låtar än det är, och så var det med detta test. En liten rund dam kom fram och bjöd Samuel att börja med skytte testet. Jag försökte förklara igen han inte förstod ett ord av vad hon frö som jag gillar fultgte med att tolka parterna. Det var OK, och vi satt sig ned vid ett mini-barnbord där den låg pennor i flera färger, en blyerts-Vessa (Saanen med håntag att vrida när pennan är ansluten till käken) och en A4-ark. OK testet börjar. "Samuel kan ni kopiera vad jag drwaing på detta papper?". Den runda damen dra en linje på papperet och Samuel snurrar febrilt på blyerts-vässare och ignorera henne helt. "Samuel. Damen kommer ATT du ritar på samma sätt som hon drar på ett papper", säger jag. Samuel Släpp bryne och dra en linje på papperet och tittar på mig med en förvirrad blick. Damen fortsätter att dra, nu en ny linje, detta vertikala plan, o fråga igen samma fråga. Samuel ritar en vertikal linje, och titta på den runda damen för första gången med en än mer förvirrad blick. Damen fortsätter med den första en kvadrat och en cirkel och sedan följa upp med samma fråga. Samuel kopiera och dra några varv på pennan-vässare. Damen notera ingenting i hans papper, som jag tolkar som ATT den första delen av testet är godkänt.

Solklart eller hur??
 

Familjens privata sakletare

 Sakletaren är trött efter letat bortkastade, bortslarvade, ivägsprungna och överklivna, skor, kalsonger (?), nappar, nappflaskor, dörrkort, salvor och böcker mm. från morgon till kväll.

Det är sjukt jobbigt att bara hålla reda på sina egna saker. Fast jag är en grym finnare av bortkomna prylar kan jag inte alls applicera min finnarkonst till att hitta lokalt.  Jag är hopplös på att inte hitta rätt i trafiken!
Efter snurrat runt vårt hotell närmare 30 gånger de senaste tre dagarna blir jag lika förundrad varje gång att det aldrig ser likadant ut som förra gången jag tänkte samma tanke... Finns som oftast inte ett enda minnesspår som klingar bekant. Typ "Åh, här har jag varit förut!" Nä, istället sprakar det ERROR, ERROR "-Nytt område!! Nytt område!!"och kroppen ställer in sig på flykt. Det är väl där det brukar skita sig ordentligt. För jag kan nämligen då få för mig och bara sätta iväg åt precis vilket håll som helst.
 För många år sedan övertalade min äldsta son, Noah mig att köra in till "Berras fiske" i Gamla Stan i Stockholm. Dit gick det hyfsat. Hem värre. Mycke värre faktiskt. Min idag 19-åriga son minns än den dagen för snart 10 år sedan. Vi hann både få mat från McDonalds och ta en sovstund, innan jag skamset lyfte luren och ringde sonens far för fråga om jag bodde söder eller norr om stan... Det är ett tungt ansvar som vilar på mina vänner och säkert har de svårt förstå hur en sån smart och skarp människa som mig ;) tappar all logik i trafiken, såväl till fots som på hjul.
MEN, imorgon gäller det! Jag ska ensam och bilburen ge mig ut i Dubaitrafiken! Och jag ska köra från vårt hotell till Caroline i Meadows 1. Turen jag planerat köra



Sander (Sanneman)

Lilli (LilliLiten)

2 minuter från vårt

blivande hus bor Caroline med sin familj och tre barn. Hon har en son i Samuels ålder. Och idag var vi där på lek. Samuel fick även träffa två andra pojkar som ska börja i Samuels skola på måndag. 

Vi hade alla en helmysig eftermiddag

Samuel (Samujel)

Ett litet problem vi stött på här nere har varit svårigheten att hitta ett ställe där de köper sim-kort. Håll i hatten nu, men jag har faktiskt en ny telefon!! En samsung Galaxy s3. När vi väl hittade ett ställe visade det sig att just denna modell ska ha simkort micro. Det hade de naturligtvis inte där... Vi har sedan i lördags letat simkort. Jag börjar tröttna lite på att inte ha friheten med en mobil så jag kan spela spel när jag lagt mig. Hursomhelst idag fick jag veta. För att få ett simkort, micro eller ej, kontantkort eller fast abonnemang, måste Janove, som blir min "Sponsor" köpa ett till mig. För att få köpa ett kontantkort måste han ha både sitt uppehållstillstånd och passfoton med sig. Passfoton kan man inte ha för mycket av här.

 



Annars har större delen av dagen bestått av att leta bil (ännu mera leta). Inte min grej kan jag direkt säga! Så obeskrivligt ointressant göromål. Definitivt på min 10 i topp för saker jag inte tycker om lägga tid på. Faktiskt så trist att jag föredrog sitta kvar i en stekhet bil, i solen och vänta medan Jano och killarna gick in i affären. -Så, då klargjorde jag det för den som trodde något annat!

Ska något mer sägas om denna dagen så är det väl att jag har börjat bli irriterad. Kanske är min honeymoon redan slut!? Kan det verkligen vara så? Ska inte en honeymoon bara vara i en månad? Förhoppningsvis är jag inne i en kort formsvacka och vaknar imorgon upp igen i Min rosa bubbla

 

Så Svensk har jag aldrig tidigare varit..

På IKEA kände jag mig inte så långt hemifrån...

Jag kom på mig själv med att läsa artikelnamnen högt. Antar det var mitt sätt säga " Hallå! jag har också ett ursprung, en kultur, en historia!" Jag kände verkligen att det var jag och Ingvar där jag gick. Något patriotiskt kom också över mig. När vi var i resturangen och barnen lekte i lekhörnan, kände jag en viss irritation över att det bara var mina barn som begrep vikten att följa anvisningarna. Man ska lämna skorna utanför! Så arrogant att strunta i de Svenska reglerna! IKEA är ju lika heligt som den svenska ambassaden!!
Automatiskt letade mina svenska ögon efter skylten med "ta av dig skorna" anvisningen för på något sätt få det bekräftat att vi hade koll på läget. Jag och Ingvar. Allt rann sakta av mig när det efter en stund gick upp för mig att det inte fanns någon förbudskylt. En sekund senare blinkade det till i minnet att jag faktiskt hört att man inte ska visa fotsulorna offentligt. Korrekt eller inte, men det tog inte många sekunder innan mina ungar fått sina fotsulor täckta med ett par crocs. Och mitt psyke gjorde ett lappkast med insikten att inte ens på IKEA kunde jag vara helt svensk. Stressen över en förlorade identietet underlättades inte av att mina shorts hela tiden hissades ner var gång jag böjde mig fram. Och enligt Janove har minst 2 slöjbeklädda kvinnor därmed haft möjligheten att parkera en cykel under kvällen...

IKEA ligger inbakat i en Mall. http://www.dubaifestivalcity.com/Dubai-Festival-Centre-4.aspx
När vi klev in i Mallen var det första vi mötte en Tyrannosaurus REX. Stor som ett hus vrålade och slängde den på svansen. Tack o lov var den inlåst i en bur av stål. REXEN var aggressiv och Sander blev lite orolig. Hur förklarar man för en 2-åring att den bara var på låtsas när man själv inte var riktigt övertygad om dess äkthet...Ja, jag vet att de dog för flera miljoner år sedan. Men försök förklara det till en 2-åring som inte ens vet hur lång tid en minut är!



 "Han va inte fali! Han va inte fali!"

För att verkligen utmana lillemans psyke till bristningsgänsen så sprang det naturligtvis runt en människa utklädd i en 3 meter hög ballong-dino. Dinon gick fram till hans pappa och skakade hand. Något Sander inte alls uppskattade!
Hela killen skakade och det sista han upprepade i mantra innan han tog natt var  "Mamma han va inte fali, han va inte fali" Inte ens det vanliga Bajsavslutet fick han fram.


Annars har barnen sovit länge under dagen. Många intryck ska bearbetas och kvällarna blir senare här. Så någonstans ska det ta ut sin rätt. Här sover nu de små för natten. I morgon ska Samuel till skolan för göra sitt assessmentest. Ingen verkar veta vad man gör för barnen går in utan föräldrarna. Tur jag har en verbal kille som säkert kan återberätta vad han upplevt. Godnatt alla!

Ett nytt hem i sikte

Här är det morgon, mycket senare morgon än i Sverige.

 Och så är vi så förvånade över att barnen börjat sova längre! Tidsskillnaden är ju faktiskt under sommartid 2 timmar +. Men så fungerar hjärnan på en optimist. Den bryr sig inte alltid om relevant fakta utan utgår från principen " Dethär känns bra, alltså är det bra" Den principen svider i skinnet idag kan jag tillägga. Var liiiitee för länge i solen med ena axeln i förrgår. Det kändes då gott och skönt, därmed en bra ide! Så jag satt kvar. - I 2,5 timmar...Det var inget bra beslut kan jag se såhär i efterhand. Ja, ja lite sveda i skinnet har ingen dött av.

För stunden ligger lägenheten i stillhet. Jano är med killarna och äter frukost. Jag och Lilli äter på rummet idag. Lilli har för övrigt feber och är gnällig och sover i skrivandets stund. Lite synd, för jag hade en inre bild av att jag skulle rasa omkring på IKEA här idag för idag är det lite av dagen D. Vi lägger nämligen handpenning på ett hus i Meadows 1 5st nb 7. Det är ett stort inhängnat område där det tydligen ska bo en del västlänningar. Vi hade 3 alternativa hus på vår lista och detta är val 1. De andra hade många andra fördelar. Bland annat ett hus i Lakes som hade fem meter till en pool och gångavstånd till den superfina klubben Lakes club, med resturang, träning och fler pooler. Men huset kändes mörkt och trädgården var panik-liten. Trädgårdarna här i detta område har höga murar runt sig och har man en mur på två meter känns de som gården behöver vara mer än 3 meter från fönsterna. Hus 3 låg också i Meadows 1 men var en helt annan hustyp. Ddock fräschare än vårt förstahandsval som har fult kök och sådär badrum. Men man kan ju inte få allt!  Detta känns så rätt och spännande!

Som ni ser hr vi också blommor vilket inte är helt vanligt. Det krävs maaassor av vatten för hålla dem vid liv i värmen och ökensanden. Denna trädgård har alltså inte hamnat i rätt händer =/ Vi kommer bo ganska nära Caroline och Björn, våra vänner här i öknen. Det gör ju att det hela känns ännu bättre. Nu vill jag bara komma igång med livet här nere, men det förutsätter ett stationärt hem...

Sen börjar det bli hög tid för oss att boka biljett till vår Au-pair, Patricia. Å vad vi ser fram emot att hon kommer!

Var tog dagen vägen? Ute på en öken åker....?

Otroligt hur mycket man faktiskt kan hinna med på en dag.

Morgonen började med samling i min stora dubbelsäng. Sen vi kom in på hotellet har vi herr och damavdelning i lägenheten. Jano med killar i ett dubblerum och jag och Lilli i ett annat. Jag och Lilli är nöjda för vi har det största rummet. Walk-in-closet och stort badrum. Any how, morgonbeställning sker tydligen från min säng. Allt från att tv ska sättas på till letning av nappar eller andra bortslarvade saker samt frukost. Allt detta sker helt utom pappans vetskap tydligen. Jag såg nämligen att han skrivit i sin blogg att vi alla tydligen sover till halv tio på morgonen...jag vill rätta lite där. -HAN sover till halv tio. vi andra, dvs JAG, sover till senast halv åtta. Ja, så var det sagt!
 Hursomhelst så åt vi frukost och Jano skulle fixa en sak som tog 20 Dubaiminuter. In real life är det ca 1,5 timmar har jag lärt mig efter bara fyra dagar här. Den tidsuppfattningen överensstämmer förvånansvärt bra med makens uppfattning av tid. så jag har seriöst funderat över om han i ett tidigare liv varit Arab.
Medan vi väntade studerade Sander en "lokal man"med den traditionella dräkten, vit klänning och huvudduk. På huvudduken sitter en ring/band. Detta band stod nu i centrum för Sanders tankar denna morgon. Efter studerat en "lokal" ett par minuter sprang han in i lekrummet och kom ut med två stora plastringar. Han gav en till mig och tog en själv varpå han kommenderade mig sätta den på huvudet. Allt detta skedde 1,5 meter från mannen med dräkten. Hur hade ni löst det? Ska tillägga att det anses vara oerhört respektlöst av mig som kvinna att "härma" en man genom ett förlöjligande av hans klädsel. Den som känner Sander vet också att han låter inte bara saker passera....

När allt var klart men Jano och 20 dubaiminuter gått var det dags pipa ner i det apvarma garaget för hämta den apvarma hyrbilen. Resan gick till Samuels nya skola CAS casdubai.com för köpa skoluniform och boka tid för Samuels Assessmenttest. Skoluniformen kan nog närmast beskrivas som galenskaparnas (?) rollfigur scouten som är pedofil och suger på en klubba om någon minns? Jag höll på smälla av när de satte scouthatten med något som måste vara historiens största brätte, på min sons stolta huvud. Det ska vara en mycket skolsugen fyraåring för känna sig fin i den kan jag säga.
Skolan gjorde gott och stort intryck på de båda små killarna. Skolan har nu sommar campus och hoppborgar, rutchkanor och spel fanns i vart annat rum. De lekte och itne helt oväntat stod Sander på huvudet ner från en hoppborg. För de som inte vet kan jag berätta att samtliga golv här nere är av sten. I lite gråt och lite skrik lämnade vi skolan för att gå ut och återigen mötas av hettan på 46 grader. De säger här att man ska lägga till 10 grader nu för  luftfuktigheten som nu är på närmare 70% nu gör luften ännu hetare.
Vi tryckte in oss klibbiga och griniga i den lilla hyrbilen och åkte så snabbt man bara kan i Dubaitrafiken hem till hotellet och poolen. Där stannade jag och Samuel och flöt i 2,5 timmar.
Jag har fått sagt till mig att inte titta så mycket på de beslöjade människorna men kan tala om att vi är så utstirrade och jag ångrar så bittert att jag inte fått tummen ur och tränat under senaste året...
hursomhelst jag satt och hängde vid poolkanten och intill mig satt en kvinna i abaya. Hon hade dragit upp den lite över benen och svalkade sina fötter. Eftersom hon var så frimodig vågade jag mig på att prata lite med henne. Typ såhär blev vårt samtal. Jag: Hur är det egentligen att bära Abaya nu när det är så hett. skyddar den mot värmen som jag hört? Hon: Its HOT and am PREGNENT!! As u can see THIS SHIT IS BLACK!! Där fick hon tyst på mig iallafall....

Båda killarna har imponerat stort på mig. De tackar och hälsar på engeleska. Sander avslutar alla samtal han har med att säga BAJS! tack o lov på svenska än sålänge. De äter och smakar tacksamt på all möjlig mat. Allt från Indiskt till bläckfisk. Hemma var de begränsade till pannkakor!!
Ikväll var vi med en kollega till Jano och hans fru på en resturang i den gamla delen av Dubai, souk Madinat. Ett superfint område med mycket god mat och speciell miljö http://www.jumeirah.com/en/Hotels-and-Resorts/Destinations/Dubai/Madinat-Jumeirah/Madinat-Souk/Dining/
Nu har familjen somnat klockan är 00,25 här jag ska själv lägga mig för ladda batterierna för ännu en dag i ökenlandet. Men gud vad jag längtar efter Noah.. =(



 

Dubai - En flytt till något ovisst

I februari i år frågade jag min man om han inte kunde ta och söka en utlandstjänst. Resultatet av det är där jag befinner mig just nu. I soffa, på våning tio, i ett lägenhetshotell med utsikt över magnifika skyskrapor. http://www.rotana.com/arjaanhotelapartments/unitedarabemirates/dubai/arjaanbyrotanadubaimediacity

Jag tänkte jag skulle blogga av främst två skäl.
1. Delvis försöka sammanfatta dagarna här. Och få ner det jag/vi upplever i dagboksformat som kan vara till glädje för mig och mina närmaste men även för andra som planerar att göra som oss, byta land och prova något nytt med allt vad det innebär. Typ en öppen dagbok
2. Låta familj och vänner ta del av vårt liv och upplevelser vi samlar på oss under vistelsen.

Resan hit började egentligen på allvar för tre veckor sedan. Allt skulle organiseras, planeras och förberedas. Därinnan handlade det mest om ogreppbara tankar och fantasier om hur det skulle bli i vårt nya hemland. Tiden fram till kontraktsignering kändes óviss och overklig och tiden verkade stå still. Kanske därför jag också väntat så länge med att avsluta saker hemma.
 I skrivades stund inser jag att det som känts som en evighet, i själva verket gått i en rasande fart. Allt jag planerat för den sista veckan sket sig förstås. Alla vänner jag ville spendera tid med, alla samtal jag ville sitta ner och ha, kvalitetstiden jag sett fram emot med de människorna jag visste jag skulle komma sakna uteblev. Kan konstatera att min tidsplanering och övertro på dygnets alla timmar är skitkass! Men så är det väl med det mesta som sker i livet...I mitt liv iallafall. Det är ju på gott och ont att vara sån som presterar bäst under tidspress tänker jag för trösta mig. Vilket är en knaper tröst här, där jag sitter och undrar hur denna resa egentligen gick till!
Wooops stod vi och lassade in 11 väskor, tre bilbarnstolar, en vagn och tre uppspelta ungar i en väntande taxi som skulle ta oss till arlanda. I taxin började jag fundera över om jag verkligen tömt tvättmaskinen, bäddat sängarna, tömt soporna (ve o fasa komma hem till sopor från augusti 2012 i juni 2013!!!) Så komiskt det kommer bli och komma tillbaka i juni och se alla mina Ta-med-listor och Göra-listor och Handla-till Dubai-listor och Tidsplanerings-listor spridda lite var stanns i huset. Listor jag skrev, men aldrig checkade av. För de var märkligt nog aldrig där jag var. Och i min värld blev det lättare skriva en ny lista istället för leta reda på de jag redan diktat ihop.
Janove föreslog jag skulle skriva en lista som kunde berätta var jag skulle hitta alla listor. Ingen dum ide såhär i efterhand. Visserligen tog jag den tanken och spetsade till den lite extra för nu skapades ytterliggare en lista. Den döpte jag till "Väskornas innehåll" Kände mig så praktisk och clever när jag dessutom kom på att jag på varje väska kunde tejpa på en remsa med vad den faktiskt innehöll. Rotandes tid skulle nu äntligen vara över!! I Dubai skulle jag kunna vara den person jag egentligen är, ordningsam och strukturerad. Iallafall till vi skulle packa upp...
Det var oklokt lägga sån tilltro till den listan. I sista timman kom Janove. (Som också har en övertro på sin organisationsförmåga) på att väskorna jag packat inte var optimerade. Ingenjören jag är gift med, slog därmed ihop några av de optimalt organiserade väskorna till en större bag. En större och nu organiserad bag! Eller faktum var att han bokstavligen hällde kläder från andra väskor ner i den. -Så gick det till när vi återgick till vårt normala liv igen i kaos!