Trick or treattrauma i Villa seven

Lås dörren och släck ner så kommer jag snart hem igen...
-Det var rådet Patricia fick när det blev uppenbart att hela gatan invaderats av häxor och liemän som ville ha sin beskärda del av socker och E102, E110, E122, E124, E129, E 151 och E155.

Ännu en såndär märklig dag där mycket har hunnit hända.
Jag ska försöka mig på att återberätta den så gott jag kan. Eftersom de flesta dagar börjar på morgonen, så även här i Dubai, så tänker jag börja denna morgon med att berätta om en obehaglig sak jag gjorde igår...
Jag och Caroline åkte i sista stunden upp till Spinneys, vår närbutik i området. Mitt mission var att hitta en spidermandräkt till Samuels Halloweenfirande i skolan idag. Köpte en i storlek 8-10 år eftersom det var det enda som fanns kvar. Påväg hem så passerade vi i vanlig ordning vår gate. Här i Dubai har de en stor förkärlek till väggupp. De allra flesta går att bumpa över i den idealiska hastigheten av 40 kmh. Jag och Jano är oeniga där. Eftersom han anser att jag bör sätta hjälm på barnen om jag ska klippa bulorna i den hastigheten. Men eftersom Caroline gör det vill jag inte vara sämre. Sen finns det några andra bulor som får bilen att hoppa meter om du tar dem i mer än 15kmh. Just bumpen efter vår gate är en sådan. Jag saktade ner ordentligt som vanligt. Men just denna gång gick något fundamentalt snett. Jag hade just tittat på klockan och noterat till Caroline att jag varit borta över en timme. Mycket längre än vad jag sagt till Patricia där hemma. Det är efter denna replik min högerfot får ett eget liv... Istället för att fortsätta bromsa in förflyttar sig denna högerfot sig till gasen och trycket till ordentligt. Bilen tar ett jättekast över denna vägbula. Jag ser att Carolines huvud snabbt kastas bakåt och jag inser att detta impulsiva tillvägagångsätt skulle bli svår att förklara. Det positiva som kom ur denna märkliga manöver är jag hittat ännu en optimal hastighet för att smidigt komma över bumpen... Vill du inte sakta ner till 15 kmh så kan du bara hastigt accelerera till 70 kmh. Var säker på att du inte har ägg eller en människa med benskörhet med dig i bilen bara.
Ja det tog en liten stund innan chocken lagt sig för oss båda....

Nu till denna morgon. Sjukligt trött är det dags att kliva upp för  köra Samuel till skolan. Med frukost i magen och 25 pannkakor i en form och spidermankostym på kroppen åker vi till skolan för gå parad och äta healthy breakfast...

...or??

Paraden var en upplevelse för de små.

Här ser ni skälet i brunt och svart till att JanO aldrig klagar när

han måste lämna eller hämta på skolan...

Hela fotbollsplanen var full av utklädda småttingar, mammor och pappor överallt

Spiderman med Miss Eds som är klassens assistent

En typisk "Say no more-bild"

Frukosten vid sitt bord

När jippot var till enda började jag duka av borden och packa det jag tagit med. Då ombads jag låta bli för rekorn och administrationen skulle komma och äta resten...WHAT??

Ja, efter smält det så sa jag hej till Samuel och trött som döden återvände jag i min stora bil mot hemmet. Väl på plats hade jag ingen husnycket och Patricia var ute med småttingarna. Jag vaknade senare av att jag lagt ner förarsätet och Patricia stod utanför bildörren och ursäktade sig. Det lät ungefär såhär -Du Jonna jag ville verkligen inte väcka dig men det står en ny gardener här som vill träffa dig. Jag - Ööö jag somnade visst. P -Ja och jag ville inte störa men nu står han här. Jag trycker på knappen som reser upp stolen i sittläge. När stol och jag är uppräta ser jag över Patricias axel och ser en smått fundersam gardener rakt in i ögonen. Kom just på att jag igår sade upp den andre gardener och nu tydligen fått en ny...Vissa saker kan kännas jobbiga. Denna situation kliver rakt in i min tio i topplista... Hemma kan en sån sak bli ömsesidig komisk men här är man bara konstig i den andres ögon. Inte blev det bättre av att jag kallade vår gräsmatta för grasscarpet.

 

Efter hämtat Samuel på skolan tog vi med ungarna på en cykeltur runt vår lilla sjö. Påväg dit stötte vi på en granne. Hon undrade om vi var på väg till halloweenfirandet i Meadows 5. Faan vad trött jag måste se ut!!

Hon berättade att gatan brukar bli packad med trick and treatare. Jag hade inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig hur det skulle komma bli två timmar senare!

 

Lek ala hit and run 

Sjön fem minuter från oss

Vet inte vem som egentligen brottat ner vem

Denna kille kan Mjelstadssläktet inte svära sig fria ifrån...

 Lilla FiaLottan

 Våld mot barnflicka pågår

En miljon för hennes tankar...

 Anfallet från Spiderman

 High fly Sander och Patricia



Vi lekte tills det blev trött och grinigt och magarna ville ha middag. Tur nog sprang jag på mina husnycklar på gatan. Jag som inte ens hunnit sakna dem!
Väl hemma började jag inventera det godis jag hade. 10 st minitwix. De andra 50 hade P satt i sig någon kväll innan. Läge börja använda låset vi har på kylskåpet för att rädda Patricia från sig själv...
Vid 18.15 kom första ringningen och 1/3 av twixin var borta. En ringning efter det var det slut på godis. Jag slängde mig in i bilen för inhandla mer på vår lokala bensinstation. Inte helt förvånande köade jag med minst tre till mammor som hade händerna fulla med påsgodis. Tydligen inte ensam om att vara rädd för att få huset målat i blod eller något annat hyss gjort....
Hemma efter rekordkorta 20 minuter. Mitt råd till Patricia hade denna gång följts ordagrant. Huset med trädgård var lika mörk som graven. Jag knackade på dörren. Inget svar. Knackade en gång till och jagade bort några gastar med andra handen. Fortfarade inget svar. Knackade hårdare. Tog fram mobilen och ringde in till huset. P Svarade -Jónna är det du som knackar??

Efter tuggat E-ämnen hela dagen var det svårt komma till ro för killarna. Sander gjorde som Sander alltid gör när han upplevt något skrämmande. Han vill återuppleva det om och om igen - Mamma berätta om spöket som visade sina stora tänder? Mamma Berätta om spöket som skulle hugga Samuel! ( påväg hem från sjön kom ett spöke från ingenstanns och låtsades anfalla Samuel där han satt på sin cykel) 100% trauma kan jag lova!
Sander hängde på baksidan av sovrummet rullgardin för hålla koll på gatans monster ända till han somnade av utmattning. Nu ska jag gå och sova på övervåningen. Jag ska be en bön för att Samuel till imorgon slutat lysa neon av alla gifter han fått i sig idag




 

Nu är det din turn att have breast cancer

Barn leker var de än befinner sig. Leken är en fantastisk drivkraft. Den förenar, den utbildar och den sorterar.

Som oftast när jag frågar dem var de gjort under dagen blir svaret...

Samuel: Kommer inte ihåg. -Vilket kan vara lite oroväckande med tanke på att pojken numera går i skolan och förväntas snart kunna sitt ÄJ BE SE. Vilket är detsamma som svenskans ABC fast då utan alla prickar.

Frågar man Sander är svaret alltid detsamma. HAN VET INTE! -Och så det obligatoriskt finurliga leende som gör att man blir lite osäker och undrar vad man nu missat att han hittat på....

Att fråga Lilli resulterar endast i ett tandlöst smile, bakåtkast med lintotthuvudet och en utfnysning av snor.
Med tanke på den knapphändiga information man får ut ur dessa små är det väl tur man har öronen med sig ibland. Och inte minst kameran...

Ingen som går i Samuels klass kan möjligt ha missat att det pågår en rosabandetkampanj i Dubai just nu. Klassen har två torsdagar i rad fått klä sig i rosa mot en donation på 10 AED eller mer. På deras klassdörr finns ett 1.5 meter stor rosaband som barnen gjort. Och de har fått lära sig att det finns damer som kan drabbas av denna sjukdom, men att vi med pengar, kan hjälpa dem om inte till att överleva så kanske till ett bättre liv och bättre mediciner. Tanken är god och budskapet viktigt. Men det känns lite konstigt när jag hör min fyraåring leka med lillebror i tvrummet och säga.
-Nu är det din turn att have breast cancer Sander!
Jag menar även om syftet är gott. Ska verkligen fyraåringar behöva bekymmra sig om kvinnor som blir sjuka? Jag vet inte riktigt det jag... Kanske hade jag känt annorlunda om de fått engagera sig i fattiga eller sjuka barn istället. Men att barn ska axla vuxna frågor och bekymmer känns inte helt bekvämt för mig. I bilen en dag frågade Samuel mig om jag också hade breast cancer. Frågan kändes så.... och jag blev så paff att jag nästan stammade fram mitt nej. -Jag har inte bröst cancer! Men för under året sedan blev jag utredd för det och det var ganska tungt komma hem den dagen efter blivit snabbremitterad från den ena undersökningen efter den andra och fått höra att just cancer var läkarens oro. Jag hade ångest den kvällen. Undrade hur det skulle bli om jag en dag inte fanns för mina barn stora som små. Vad skulle de känna och tänka? Många tankar var det. Och när de i våras avskrev misstanken efter varit 5 månader under mer eller mindre ovishet tog det ett tag innan jag landade och förstod att jag faktiskt var okej. Där började min resa mot Dubai! 
Hursomhelst! All respekt till de som får diagnosen. All respekt till de som förlorat någon. All respekt för de som friskförklarats!
Klart man ska donera pengar till denna forskning. Inga tveksamheter. Men lite sur smak i munnen får jag av att mitt lilla barn förutom att lära sig sitt ÄJ BE SE också ska bekymra sig om mammas tuttar är friska eller ej.
När jag sa till Jano idag att de vill vi ska donera pengar varje vecka nu så gav han förslaget att jag skulle erbjuda dem ett organ istället... Det är kärva tider nu!

Annars så leker mina barn innimellom också mer normala lekar. Just nu är det brottning på den persiska hallmattan som är det roliga. Iallafall roligt till någon börjar gråta. Då är inte brottning roligt längre...

I helgen som var, tog jag och faren med barnen till Battuta Mall

 

 Genom nyckelhålet så är du framme vid Battuta Mall

Två nyfikna i en strut kollar av att fontänen funkar som den ska. Skälet till att Lilliklättermus är frånvänd fontänen är inget annat än rent säkerhetstänk, då hon i dagarna visat sig ha en väl utvecklad klätterteknik...

Battuta Mall är så olikt andra Mall i Dubai. Det är vackert och rofyllt. Indelat i olika sektioner som Tunisia, India, China etc. varje sektion har sin egen utsmyckning. Det doftar rökelse, kryddor och parfym. 





Jag kan knappt bärga mig till Noah och Sara kommer och jag ska få visa dom allt här. För detta Mall är En Lisa för själen!! Och så ger den en bra träning kände både jag och Patricia av idag då vi tog vår förmiddag där. För du går inte sträckan genom den på mindre än 15-20 minuter. Den marschen uppskattade knappast den stackars servicekillen som körde min shoppingvagn från ena sidan till den andra. När vi var framme berättade han att det fanns en shortcut vi kunde tagit bara han vetat vart jag ställt bilen... Vilket jag naturligtvis inte visste! Fattar inte att han inte blev skitsur för han var tvungen att dra runt med mig, Patricia, två gnälliga barn och en shoppingvagn lastad med gardinstänger i size 180 cm...

Från Battuta Mall från helgen jag bildbevis på att mina tre små barn faktiskt leker...

 Sander blev som paralyserad av alla maskiner och automater. Han gjorde det som män gör när de tänker stora tankar -Kliar sig i skrevet!

 LillisLitenKlätterfiaMjelstad in action

Samuel rycker ut. Här är han som ni ser en polis i polismotorcykel!

 Lite lustigt att bland alla kulörer av bilar klättrar LilliLiten in i en rosa...

 Sanders önskan är att bli grävmaskinist eller traktorförare!

Man vaggas lätt in i att det är tryggt låta barnen leka inglasat lekrum.

Men ingen går säker från någonting...Glöm inte det!



Med lite vin i skåpen blir huset ett hem

Allt började med att frun i huset fick en SUV....Sen var ingenting sig längre likt


En dag kom den äntligen. Vår bil. Eller vad som kommer att bli min bil. Det är lite märkligt det dära. Hur jag än vridit och vänt på det har jag alltid varit den som kört den sämsta och minsta bilen. Jag kan köpa att jag och lille Samuel körde omkring med skodan. Den var betydligt mer praktisk och smidig att pressa in en barnvagn in i än den sportiga BMW:n som Jano fräste iväg till jobbet med.Där hjulen på barnvagnen måste tas av för att kunna få plats...
Just denna BMW kräver en egen liten avikelse i storyn.
-En bil är inte till för att vara praktiskt utrustad! En bil är inte till för man ska åka säkert i. Varken barn eller vuxna! Vill du åka säkert köp busskort.
 En BMW är till för att se på.
En BMW är till för att sitta skööööönt i.
Ja, om man inte är höggravid då. För är man det är den inte skööööön att sitta i.
Under slutet av min graviditet så var min makes huvudbry att mitt vatten skulle råka gå när jag satt i bilen. Jag blev ombedd (ojojoj vad han skulle säga att jag ööööverdreeev nu) att krypa ned i en plastsäck om detta skulle ske. Ironiskt nog så gick mitt vatten i just denna BMW. Och nej! Jag satt inte i någon svart sopsäck. Dagen efter vattenavgång var det dags att få in ytterliggare en liten kille i den redan trånga och horribelt opraktiska familjebil. Att få maken skiljas från denna bil var nog lika smärtsamt som få förhuden avdragen. (Tänk vad saker kan gå från att vara ren provocation till att bli komiska avsnitt i livet. Detta är en typisk sådan Norenscen som med tiden blivit buskusteater)
Men, när Lillan var påväg insåg även faren i huset att det var dags med buss igen. Vi har gjort den vändan tidigare för ca 15 år sedan när vi ledsnat på packa strumpor och tandborstar i en lånad takbox för kunna bila till norge med hela klanen vi hade då. Men även en gammal man kan lära nytt. Så stor bil var klart aktuellt denna gång med tre småttingar i huset. Det blev en Ford sMax. Mannen i huset var nöjd. Bilen de valt var verkligen bekväm att sitta i. Stor och rymlig. Synd bara att frun i huset hade dörrfacken som förvaring av extra blöjor. Det var ju rent av pinsamt när man skulle köra grabbarna på jobbet ner till stan på lunch. Nä de fick han allt ta med henne. Så kan man inte behandla företagsbilen. Vet hut! grabbarna kunde ju tro att den användes som familjebil! Hemma gick tre små i huset och väntade fint medan mamman packade in en barnvagn och låse tre bilbarnstolar i baksätet på skodan för att åka och storhandla... Vet hut kärring!
Men nu, har JAG äntligen den mest praktiska bilen i huset! Faktum är att jag är den enda som har första ting på bil i huset. Iallafall söndag-torsdag då samuel ska köras till skolan...
Min bil är en SUV. Den rymmer alla i hushållet utan problem. Killarna behöver inte ens sitta på samma stolsrad. Samuels plats är längst bak. Där har han koll på samtliga medlemmar i familjen och kan informera oss om något oväntat sker, eller väntat som typ "Mamma! Nu tar Sander av sig bältet igen!!"
Ja, det är ruskigt kul med stor bil. Jag orkar inte tänka på detta med miljö för stunden. Men kan erkänna att det gnager ett samvete...Hursomhelst när det inte gnager så är det bara skoj!
 Det är skoj att ha ett visst företräde i trafiken. Det är skoj att höra motorn mullra. Det är skoj att vara nära löven i den allé vi passerar påväg ut från vår community. Det är däremot skrämmande varje gång jag ser en liten sportsbil passera min högra sida utan att jag haft en chans att se den -GULP! Var det en "lokal"? - Nä, PHU! Kan andas ut...
Hursomhelst stor bil kan man göra en del med. Vi tog den stora bilen med ut på ökentripp. I koloni med tre andra bilar var det dags vika av från fast mark till sand. Men först skulle däcken tömmas på luft. Ner till 28 skulle trycket. Mannen i vår familj började till synes helt utan koll tömma däck till höger och vänster. När han tyckte han var klar satte han sig i bilen igen klar för "take off" Däckens tryck stod då på betydligt mer än rekommenderat. Ut igen och tömma lite här och lite där. Tillbaka in i bilen. Han blir upplyst om att det är de främre däcken som har väldigt mycket luft kvar så han tar en vända till. Inte helt överraskande går han än en gång lös på de två bakre däcken som nu har oroväcknade 23 och 26 i sina däck. främre har då 33 och 32. In i bilen igen och säger att nu får det vara nog...Det som är så bra med min man är att han rår över naturlagarna!
Ja, med det självförtroendet skulle vi nu vika av mot okänd sand. Tre bilar stod redan på led framför oss och väntade. Självförtroendet gasade för allt livet var värt och tre meter senare står däcken i spinn i ökensand.

Några turer senare var vi påväg mot vår lilla oas. Där fixades det eld och både lamm, kyckling och nöt lagades. Den där kycklingen ska jag nog återkomma till lite senare....

Eftersom JanOs chef kör Hummer så blev det lite åka av.
Patricia var eld och lågor efter nästan spräckt skallen i en ökentur med den orange ökenbilen. Hon rekommenderade mig varmt att också ta en tur. YEH SURE!!

Intill vår oas med två träd fanns en oas till. En drommedar Oas. Tydligen brukar ägaren släppa dem lösa när folk åt mat i närheten. Billigast så tänkte han kanske...

En liten solstol i den varmaste hettan. Där satte sig en dagen eftertrött Au-pair ned för att fundera över sina synder. Eller kanske funderade hon på vad hon gjorde ute i öknen när hon kunde ligga hemma och sova i sängen...

Efter mat och dryck lite sand racing och titt på kamelerna så var det dags att besöka det lokala systembolaget några ökenstormar bort. In med ungarna och den största kylbag jag någonsin sett in i bilen. Nu skulle här köpas vin och sprit! Jag kände mig på topp igen!

Barracuda! Lägg det på minnet kära vänner. Om du så bara kan minnas en väg, så är vägen hit, den som du ska minnas...

Jag var mycket skeptisk på att vi verkligen skulle till ett systembolag...Kändes lixom inte så....Men bakom allt detta. Med havsutsikt, fanns en butik med fullt sortiment. Och vi lämnade Baraccuda med Skrammel och klirr i bagaget.

När jag kom hem och ställde in flaskor med vin i mitt kök tänkte jag sjukt nog ...

 

...Nukänns detta som ett hem...

På med skämsmössan...

Liten summering av tabbar....

När man har barnen i skolan här är det sjuuukt mycke man ska vara delaktig i. Varje dag får man en mapp i handen. Där ligger ett papper som bedömmer ditt barn på fem olika punkter och hur väl han klarat dessa under dagen. Bland annat hur han respekterat klasskamrater, följt klassregler etc etc. ( att jag skriver etc är för att jag inte kommer ihåg de tre andra punkterna. Men det har ni som känner mig redan genomskådat.... )Det kommer också skolbrev (minst en gång i veckan) Det kommer brev från fröken (ett par gånger i veckan) Fick dessutom höra att hon skickar i tillägg specialanpassde brev till mig...öh!? Jag väljer se det som extra service istället för att hon tycker jag verkar korkad... Det kommer brev från mammagrupper. Det kommer brev från Föräldraföreningen and on, and on, and on. Och jag som inte klarade ta mig till mer än ett föräldramöte på dagis förra året har bråda dagar hålla mig ajour. Så inte är det väl så märkligt att saker börjar blandas ihop??
Nu kan jag börja nysta i och summer vad jag tabbat mig i (alltså saker som stått ut lite extra).

- Att möta fröken på parkeringen på väg hem... Hon tyckte vi så väl behövde infon så hon valde att gå tillbaka och dra allt igen...Skämsmössa på 1
- Att komma till skolan med pojken i idrottsuniform fast de ska till biblioteket. Och dagen därpå när de har idrott komma med honom i vanlig uniform. Skämsmössa på 2
- Att glömma mappen och erbjuda sig komma med den igen. Köra fram och tillbaka i 40 min för att ändå inte få den med och då få höra att hans lunchbox inte heller var med. Åka 20 min hem igen för att se att allt låg i bilen... Skämsmössa 3
- Att fråga om de tycker det var en bra ide att jag skulle skriva mitt mobilnr på hans arm när de skulle på musical och få ett spontant apflabb tillbaka och höra att musicalen skulle vara på skolan. Fick tips om att läsa hela pappret nästa gång.. Skämsmössa på 4
- Att komma in till skolan i klänning och högkla
ckat och få höra när man kommit hem igen att klänningen var ut och in... Skämsmössa 5
- Att prata seriöst och känna att ett ord kändes konstigt i munnen och åka hem och googla och inse att du sagt little bit istället för little sister. Och du VET att det heter Little sister och du VILL åka tillbaka och säga att du VET DET!!! Skämsmössa 6
- Att i telefonen presenterat dig som MR Mjelstad....Skämsmössa 7
- Att säga att du love to learn how to cock indianfood. Skämsmössa 8
- Att somna helt under en pedikyr/manikyr/huvudmassage och vakna till men vidöppen mun av att de vill du ska sätta dig upp och möter blicken med fyra andra stort leende kvinnor mitt emot... Skämsmössa 9
- Att trots tre brev ändå ta fel dag på när sonens favorite snacksday skulle vara. Och tvinga på honom ryggan full av smörpopade popcorn när hans favorite snacks egentligen är Orange. Men det fanns inte hemma så i full panik popade du det du hade för ha inte skulle komma utan favorite snacks. När du vid hämtning får höra att tack vare alla popcorn han fått med sig inte ätit sin lunchlåda, utan själv tryckt i sig en treliters påse popcorn. När du förklarat att det var hans favorite snacks får du berättat för dig att det är dagen efter de skulle ha med sig och bjuda på faorite snacks och att samuel redan sagt att det var Orange som var hans favorite snacks. När du blir både idiotförklarad och påkommen med en vit lögn...Då tar man skämsmössan på för 10 de gången på åtta veckor...

Så ensam man känner sig i detta. Alla verkar klara omställningen så galant. Ingen gör bort sig här! Ingen halvspringer in i klassrummet. Ingen kör fel ut i öknen i 45 minuter så de får hämta sitt barn i discoveryroom för att fröken gått hem. Ingen bromsar kön i mataffären för att de har en miljard dumma frågor att ställa. Ingen på stranden kliver upp på stående fot men bikinitrosan full med tung sand som får trosan se ut att bära en stor våt blöja. Bara jag i hela Dubai som inte har riktigt koll på läget. ..Trodde jag... I veckan fick jag ett sms från en norsk mamma jag lärt känna. Och jag fylldes av glädje. Det finns en till!!! Jag avslutar detta inlägget med att citera Merete: Jag är nu på maths workshop på skolen, og har missat at man skulle ha med sig sitt barn....
 

Jonnas blogg: Bra har alltid en hake...

Jonnas blogg: Bra har alltid en hake...: Köpt ny bil. Med bil följer bilförsäkring. Min sponsor tecknade en sådan idag. Här tecknas varje person som ska köra bilen in i försäkringe...

Bra har alltid en hake...

Köpt ny bil. Med bil följer bilförsäkring. Min sponsor tecknade en sådan idag. Här tecknas varje person som ska köra bilen in i försäkringen. Det innebär att man inte lånar eller lånar ut andras bilar. På gott och på ont.... Men sammanfattningsvis så är en försäkring bra. Vår försäkring är bra. Den erbjuder bland annat två saker som jag tycker är ganska användbara.

Det första är att Om jag råkar låsa in bilnyckeln i bilen, vilket inte är en omöjlighet att det kommer att ske, så kan man ringa assistans. Assistans kommer och öppnar dörren. Försäkringsbolaget gör detta helt gratis. Ja, om man inte räknar med den kostnad man hade när man tecknade den förstås.
Men det gör man ju inte....
En annan sak som ingår är att om jag får slut bensin och blir stående så kan jag ringa assistans. Assistans kommer med bensin åt mig. Jag betalar för bensinen förstås. Ja, och denndär försäkringen dådå men men den räknas ju som sagt var inte längre... Bensinen är nog ganska uträknat att man måste bekosta för tänk alla människor i Dubai med denna superförsäkring som annars aldrig åker till en mack för att tanka... Nu kostar ju dessutombensinen bara 2.40 AED vilket motsvarar ca 4.5 kronor litern så det är ingen kostnad man ligger vaken på nätterna för direkt.
Meeeen allt som låter bra har oftast en hake. -Det vet alla som träffat sin drömprins en sådär tjugoelva gånger...
Bra har alltid en hake ett: Nyckeln i bilen. Bilen låst. Du ringer assistans. Assistans kommer. Assistans ber dig ringa polisen. Assistans behöver få bekräftat att bilen där nyckeln är inlåst i är din. Polisen kommer. Polisen bekräftar. Assistans öppnar. So far so good. Alla glada. Assistans åker. Du får nu böta till polisen för att låst in din nyckel i bilen. Bra har alltid en hake...fattar ni?

Bra har alltid en hake två: Bilen stannar för du har slut på bensin. Du ringer assistans. Assistans kommer med bensin. Assistans tankar din bil. Du betalar 156 AED. Assistans ringer polis. Polis kommer. Du får böter för att inte haft tillräckligt med bensin....
 

Rectal what?

Det är inte mycket som krävs för man ska känna sig både lost och fel. Vem har inte gått på fest och någongång känt att man valt helt fel kläder...
När jag levde med min äldsta sons pappa var vi tack vare hans skådespelarinsatser i Sökarna på Guldbaggegalan. Jag kommer såväl ihåg känslan av att känna sig fin och uppklädd när jag låste vår ytterdörr. Och kontrasten av att känna mig så fel när jag klev in på den röda mattan.... Varför hade jag inte ett par trendiga boots och ett par helsletna levis? Varför hade jag vackert röda naglar och vit och svartrandig klänning när alla andra kom dit som om de bara ramlat förbi? Varför såg inte jag sådär cool och avslappnad ut istället för osäkert stapplandes omkring i mina nya högklackade skor med slingback. Min väninna kände sig också fel i sin marinblå tvådelade dress med sjömanstema....
Även om den kvällen blev svårsmält så var det ju inte så att jag blev förlägen eller skämdes. Men det har hänt många gånder här. När det blir kulturella fel där man inte bara trampar lite i klaveret utan fullständigt slänger hela sin svenska själ i det då blir man lite röd om kinden.
Häromdagen var jag med Caroline för att besöka ett för mig nytt köpcenter, Hypermarket Lulu
Lilli har haft feber och jag ville köpa en febertermometer. I hypermarket Lulu var det bara jag och Caroline med två barn som hade europeiskt ursprung så vi kände oss lite udda där vi gick. Hittade ett apotek och skickade Caroline för att vara min talesman. Hon frågade och mannen  som jobbade där kom med en såndär digital till öronen. Jag frågade Caroline om hon inte kunde kolla om de hade en rumptermometer. Vilket hon också gjorde. Jag tror hon ångrade sig när mannen ifråga tittade men en blick som om han trodde det var ett skämt och sa "rectal thermometer? öh, no mam" Caroline var snabb att säga att det var jag som undrade. Detta kan låta som ett klavertramp av små mått, men det är det inte. Vi är i landet där man inte torkar andras barn i rumpan och där en fyraåring förväntas klara sina toalettbesök själv. En rectal termometer finns inte på världskartan. Jag kände mig som en vidrig mamma som ens kommit på tanken. Så jag kom hem med en digital termometer och febernedsättande pannplåster för visa att jag inte var en farlig människa. Blev aldrig läge att förklara hur vi gör i Sverige...Fast lite kul var det....

Idag började jag morgonen som vanligt på Söndagarna. Körde Samuel till skolan. Åkte sedan hem och sedan åkte Jag, Patricia, Sander och Lilli till Dubai Marina. Där strosade vi på "The Walk" och köpte Yogurtglass. Ungarna hade det kanon där de sprang omkring och lekte.


Patricia, Sander och Lilli på The Walk

När vi kom hem var det dags för lunch och efter den skulle jag bege mig och handla mat innan jag hämtade upp Samuel från skolan. Caroline hade provat en ny mataffär som skulle vara värt ett besök. Detta Hypermarket ligger bra till och skulle vara mycket smidigare handla på än det stora Mall of Emirates. Så visst det skulle allt få sig ett besök av mig denna dag.
Misstag 1. Åka till ett nytt ställe när tiden är begränsad....
Började med lite extra rundturer innan jag kom på plats. Butiken var precis i min smak. Kom in i en lååång korridor av meterhöga hyllor men konserver vackert staplade i innehåll och brands. Som en alle´fast av plåt. Underbart med organisation för ovanlighetens skull....Här skulle jag vilja sova över bland chamoinjon och ärtburkar!
Tiden gick snabbt och när klockan var två satt jag åter i bilen för att köra mot skolan.
Misstag 2. Köra på känsla. Det funkar inte för mig. Har aldrig funkat tidigare så varför jag fick för mig det skulle funka nu vet jag inte...
Misstag 3. Förlita mig på skyltningen... Kom på en ny väg som delades i två nya filer åt var sitt håll. Ingen skylt hade hunnit sättas upp. Körde på känsla igen... Kom helt fel.
Misstag 4. Fortsatte i all förnekelse att köra vidare. trots jag såg skyskraporna försvinna bakom mig. Detta betyder alltid att öken väntar... Fan vad jag är less på öken!!!
Men gud är god. Efter en stund var jag på banan igen. Hello Dubai here i come!! Närmade mig Umm Suqeim och såg Bur al arab. Ett mycket gott tecken. Blev tydligen lite för slapp igen för innan jag visste ordet av delade sig vägen igen och jag befann mig återigen ut mot öknen. Fast på en annan väg. Nu var det stekta fläsket kokt!! Hade redan ringt Patricia om att smsa nummer till skolan. Mitt simultanförmåga var nu kraftigt nedsatt så jag kunde inte ens få fram smset. Patricia ringde skolan och förklarade. Jag skulle bli ca tio min sen... Tur bensinen är billig...

Trodde jag då....45 min senare springer jag in på skolan som om jag var jagad av demoner. Samuel sitter i discoveryroom och lyssnar på saga tillsammans med en annan pojke. Jag hämtar upp honom och går förbi hans klassrum. Där står en mamma från vår klass och tittar på några nyss uppsatta teckningar barnen gjort under veckan. Varje barn hade fyra bilder av sig själva där de illusterar fyra olika känslor. Arg, Ledsen, Glad och Trött. Till varje bild har de ritat sig själva och skrivit en text där de berättar när de känner de olika känslorna. Jag läser Samuels enda text på glad. "When i see my mama!"
Står där och känner mig glad och stolt när jag hör den andra mamman högt säga - Nooooo!!! This is baaad! Its really bad!!!!
Jag ser på henne och frågar "What´s wrong?" Hon läser högt " Whats makes you cry - When my mama slashes me. Och hon fortsätter läsa efter sagt "This is bad, really bad" ett par gånger till. "What makes you angry - When my mom drops me on the floor" "Oh, its sooo baaad!!!" Med ett "Why did he say that?" Vänder hon sig till mig för söka svar. Jag kunde inte låta bli att skratta för hennes reaktion var så uppriktig och helkomisk. Hon var i total chock och där stod jag och skrattade av lättnad för att det inte var jag som var hon. Hon kom fram och började läsa det Samuel sagt och fortsatte "I dont understand..... My god! its so bad!!" Hon läste desperat på flera av de andra barnen. Tillslut hittade hon minst fyra andra barn som sagt helt bisarra saker. "I get angry when my mama bites me". eller "I cry when my mama scratches me." Med ett "Why all these mothers....." försvann hon ned i korridoren. Hon var helt förstörd och där stod jag och tyckte det var komiskt. Kan ha något att göra med att jag har varit med förr....Jag glömmer aldrig det besöket på BVC med min äldsta som skulle på sin treårskontroll. Han blev ombedd att rita sig själv. Han ritade en jättefin gubbe. När han skulle rita röda kinder frågade BVCsköterskan vad han hade på kinderna, var det blod? Detta triggade treåringen maximalt och nu började han rita rött överallt samtidigt som han väste blooood. Kändes sådär....
Till oskyldigt anklagande mammors försvar vill jag säga, det är en utmaning att vara mamma oavsett det gäller bilder med bloddränkta treåringar, intervjuer där barnen berättar om det värsta de kan tänka sig eller inhandling av rectal thermometer. Det är oftast vi mödrar som blir måltavla när något går fel...

Clean up

Kan ju inte vara en tillfällighet att denna kommit till mig ....
Efter inte släppt sopen på tre veckor så kom hon till oss... En maid, som gned och slet på de sandiga och fläckiga golven. Tog sig an en gedigen strykhög. Och lovde dessutom komma tillbaka på måndag för ta hand om övervåningen. Fick ett sms från en panikslagen Patricia "Hon kommer väl inte städa mitt rum?!" Var väldigt sugen på kika in där för få veta hur hon tänkte, men den busige i mig skrattade rakt ut och svarade inte på sms. Tänkte hon kunde våndas lite. Panik två fick Patricia när hon och jag var ute och käkade junkfood i eftermidags. När vi ko hem stod AC-reparatörerna utanför vår dörr. Patricia ryggade tillbaka och mumlade "Tror du de varit inne i mitt rum?!"
-Visst vill man nästan kika in??

I tre dagar har AC:n inte fungerat i pojkarnas och Patricias rum. Det kan låta som en liten sak om man sitter med höstlöven vinande omkring sig. Men här blir det närmare trettio grader i rummen och fuktigt. Not so nice eftersom jag är den som sover i pojkarnas rum. Detta har inneburit bråda nätter med att förse törstiga halsar med vatten. Det kanske inte låter så jobbigt om man har ett kök eller en toalett med drickbartkranvatten i närheten. Men här innebär det att jag måste gå ner i köket till vår "vattenautomat" Vår trappa har två platåer. Om det säger er något om längden på den? Och huset på närmre 300 kvm.(städa det om ni orkar) Nu kan ju även den kortaste trappa kännas lång när man är trött. Men att i tillägg inte vara helt säker på att man är ensam i köket när man tänder lampan gör att man automatiskt vaknar till liv lite mer än nödvändigt. Man vill ju inte sätta ner trötta fötter på en lite ödla eller ett gäng myror på matfrossa.
En annan bidragande sak till värmepaniken jag känt dessa nätter är att jag är en sådan männika som bara måste ha täcke på mig. Spelar ingen roll hur varmt det är. Gillar lixom den ombonade och trygga känsla tyngden från ett täcke skänker. Gärna ska täcket också bäddas in under fötterna som en säck. Då är man trygg och redo för John Bund i vanliga fall. Dessa dagar har jag svurit över täckets tyngd och ångan som stannat i påsen men har ändå inte kunnat göra mig av med en livslång vana..Nä, mycket vatten blev det tack vare den.
Annars känns det som att jag börjar sakta bli lite gladare igen. Kanske inget att slå i trumman för, vem vet hur det känns imorgon...? Jag tror jag trivs har jag kommit fram till. Men inkörningen är lång. Det är mycket som inte flyter. Här kommer några exempel.
1. När man flyttar in här måste man själv köpa vitvaror. Det är inte som hemma när man ska välja något. Utan mer som ett lotteri skulle jag vilja säga. Vi hade tur med spisen. Det kanske var bra att Jano fick göra sin analys klart innan den kom in i huset. Vår spis värmer, kokar och ugnen gräddar som den ska. Det är mer än många andras. Lite för smidigt och bra faktiskt så visst kändes det naturligt att den slutade fungera idag. Lagom till när potatisen var skalad och fisken tinad. Bra timing av den som styr lagen om jävulskap. Skickligt till och med. Den har han sugit på länge tror jag.
2. När man är så beroende av AC känns det ju sådär när det lägger av redan efter 2,5 veckor i huset. Här kan Landlorden teckna ett avtal med "husleverantören" Det betyder att man bara lyfter luren och ringer dit så kommer de och fixar samma dag. Vår Landlord har inget sådant avtal. Vi bestämde idag att vi betalar ett sådant själv.
3. När vi flyttade in var det några stenplattor på golvet i hallen utanför pojkarnas badrum som varit lösa men nu fixade. Eller fixade och fixade... Ett kliv på ena och samtliga sprack upp igen. Det låg lös fog överallt. Det gör det fortfarande. För vår Landlord anser sig fixat detta redan....Sen att det inte var bra gjort hör inte hit tydligen...
4. Om man blir påkörd av en annan bil. Är det inte så självklart som man kan tro att rättvisan ska ha sin gång. Det kan bli ditt fel ändå. Har du varit inblandad i något med en "lokal" är det alltid ditt fel. Oavsett!
5. Att inte få ut pengar på sitt bankort kan ju hända. Men att du som kvinna inte kan ta ett saldo från banken utan din makes underskrift kan ju ställa till det lite.
6. Att vänta tio minuter för röttljus i en låååång bilkö. För att ändå inte hinna köra innan det blir grönt kan vara lite irriterande.
7. Bara för att man lagt sig i vänsterfilen för köra vänster i korsningen behöver inte alls betyda att personen tänker köra vänster.
8. Att stanna för släppa över fotgängare vid zebran anses inte vara god köretik och bör bestraffas med aggressiva tutningar.
9. Bara för att en hiss uppger antalet max personer eller vikt har ingen större betydelse. Vi ska alla dö är principen. Den kan ju kännas lite främmande när man kommer från "härhållervipåbekvämlighetsavståndetlandet"
10. En ut eller inflyttningsstädning behöver inte innebära att det blir rent. Faktum är att det kan vara så smutsigt att det aldrig kommer kunna bli rent. Då är det bra med mattor och gardiner. Eller solglasögon....
 

Dubai en riktig rotvälta för en uttråkad hemmafru

Mitt liv stockholm kändes ganska enformigt efter många år av mammaledighet. Tyckte jag la den mesta av tiden på lämning/hämtning på dagis och matlagning och städning efter samtliga familjemedlemmar. Nu undrar jag verkligen vad jag klagade på....

En timme i bil varje morgon för lämning. En timme i bil varje eftermiddag för hämtning. Ska jag handla mat tar det ca tre timmar med körning fram och tillbaka. Väl hemma igen börjar städning och fix med mat, tvätt och allmänt plock. Ska någon dag summera antalet timmar jag lägger på att städa under en vecka. det måste motsvara en närmare en veckas arbetstid!!
När man väl torkat av golvet kommer det ett par sandiga skor eller fötter in genom dörren...och så är man igång igen. Sänk ambitonsnivån kanske någon säger. Men för att hålla möbler rena och insekter borta är rena ytor enda sättet. Har man dessutom insektsnoja blir ju dethär med rena ytor en paranoia tillslut.
Vad hände?
Ser knappt mina barn i ögonen längre. De har fått en sur och vresig mamma. Var det så det skulle bli?

Jag är så oerhört less på städa!!! Ringde en agentur för maids förra veckan. Anmälde jag ville ha städ två dagar i veckan. I min enfald trodde jag nog de skulle kunna komma redan dagen därpå. Men icke! faktum är att de inte ens ringt tillbaka än så den lååånga procedur måste jag med stor sannolikhet göra om på Söndag (Er måndag) igen.
Att ringa och beställa saker kan vara ganska komplicerat här. När man tror man är färdig så måste man ändå börja om igen eftersom de ofta vill presentera något obegripligt omständigt erbjudande. Oftast är de så förprogramerade att det inte går avbryta dem heller utan du får snällt hänga kvar, löpa linan ut och kanske för enkelhetens skull tacka ja till något du inte riktigt vet vad det är. I veckan när jag skulle beställa vatten var jag naiv nog att tro att det bara var att beställa. Så var det inte! Fast jag redan bestämt vilken leverantör jag skulle ha körde hon ändå hela införsäljningen med alla argument om varför jag skulle välja just dem!!
När antalet var valt och mitt mobilnr var noterat (allt är uppbyggt på ditt mobilnr här, tom när du ska köpa en dammsugare..(?!)
Då tog hon nästa steg... NU när du valt detta (nu kommer förstås det obegripliga och svåra) bla bla bla så får du även och så något obegripligt och svårt igen som avslutades med en fråga om Apple, mango or orangejuice? Jag svarade Mango och hoppades det var rätt svar. Då sa hon att jag skulle få vänta till Lördag med delivery. Då ändrade jag till Apple och tänkte att det skulle komma snabbare fram. Nopp även apple var delivery på lördag. Orkade inte kolla hur det var med Orangejuicen. Risken den skulle komma än senare var för stor. Så imorgon kommer vårt vatten men kanske (?) Appeljuice (?)
Samma sak med Maidservicen. Jag hade bestämt med två dagar a´ fyra tim/gång. KLART! -DÅÅÅ kommer erbjudandet... Denna gången lyssnade jag fint men tänkte att det är två dagar a` fyra tim/gång som gäller. Erbjudandet var istället tre gång vecka a´fem timmar gången men 5 diram billigare per timme. Tackade fint nej. Och funderar nu över om det är därför de inte hört av sig än... Service när den är som sämst...

igår var det vår fredag och vi åkte till golfklubben för att träffa kollegor till Jano och dess fruar. Vilket ställe!  Nu är inte jag så kunnig vare sig på golf eller golfbanor -men denna hade wowfaktor. Det som lade lite sorti över kvällen var väl då att två gånger missade jag tydligen beställningen. Här borde väl min sponsor klivit in, eller? Första var dricka, den kan jag leva med. Men att få efterbeställa maten som kommer när alla andra redan ätit upp var väl lite sådär. Nä, där drogs minst femhundra uscadas av från relationskontot. Hahaha som om han har några kvar LOL!! Inkassovarning LOL!
Vi gjorde en sen kväll eftersom sällskapet var trevligt. kom hem ca 22. Det är här gamla och unga skiljer sig ut...Patricia hade då just lämnat huset för att gå ut göra nattliv i Dubai för första gången.
Dagen innan var en märklig dag. En sån dag då allt verkar hända. Tycker faktiskt man hinner med mycket mer här fast allt tar längre tid. Man gör saker hela tiden. Så på onsdagen skulle jag på kliniken för blodprov och lungröntgen inför mitt resestens visa. Det var en annorlunda upplevelse som kan vara värd berätta om....

Först på morgonen lämnade jag Samuel. Här är lite bilder från den veckodagliga turen vi gör

En timme senare stod jag i vår hall. för att byta skor. tydligen skulle inte flippflopp passa i den miljön jag skulle till enligt min sponsor. Högklackat på. Sånadär högklackade med en rem runt vristen. När jag spänt de på tittade Sander länge på mina fötter och efter en stund frågade han förvånat -Ska du och cykla mamma? Det tog ett tag innan poletten ramlade ner. Fattar ni? Om inte se bilden nedan....


Ett gott skratt senare satt jag, min sponsor och vår minsta kille i bilen påväg till min fysiska besiktning. Parkeringen utanför var på ökensand och vid första klivet hade redan sanden runnit in mellan tårna -hata!! Några kliv senare var fötter och högklackat övertäckta med damm. Önskade jag hade tagit på Hikingskor.
In på "kiniken" upp för en trappa och in i en trång korridor där alla nationaliteter trängdes. Fram till en reception och ett papper i handen. Genast hann jag notera att på mitt papper fanns en stämpel "VIP" Såg mig genast om och ner i alla andras papper... HA! bara jag som hade VIP! vände blanketten utåt så alla skulle kunna se att här stod en Very Important Person. Förvånande få verkade imponerade. Beslutade mig för att de inte var läskunniga. Ner på en stol i ett kalt väntrum med ca fyrtio andra NVIP, Not Very Important Persons. Inget VIP-rum här inte. Sander ville tillbaka till bilen. Var inte alls komfertabel med alla människor och securitguards. Efter en stund blev jag uppropad och tillsagd gå till room 2. Inne i den lilla skrubb jag skulle in i satt en sköterska och tog blod ur armvecket på en kvinna. intill henne på en stol satt ännu en kvinna och väntade. Sen jag i dörren... Det hela var över på mindre än två minuter. Snacka om att ta blod i rakertfart!! Erbjöd min vänstra arm, som alla brukar vilja sticka i när jag ska lämna blod. Men nopp! här stack de bara i höger arm. Annars hade hon ju varit tvungen att flytta lite på sig och det skulle tagit säkert trettio sekunder av effektivitet. Typ sluta krångla och ge mig armen! -Finisch! Go 2 left. Ut i korridoren stod min väntande sponsor med son. En mycket besvärad liten son ska tilläggas. För att försöka undgå bli klappad på huvudet av alla stod han med huvudet inborrat mellans sin fars knän och väste -BAJS!

To the left var det ja, ett nytt väntrum. Fråga inte hur vi klurade ut att vårt papper skulle läggas i en låda utanför en dörr. Men det gjorde vi. Fråga inte hur jag klurade ut att jag skulle fylla i ett papper till innan jag skulle kunna komma in. Men det gjorde jag. I blanketten skulle jag svara på frågor som - Last periods first day. Jag såg en del män som av misstag hämtat och fyllde i denna blankett. Och jag kan inte låta bli fundera över vad de svarade på den frågan...
Tittade mig runt och såg att samtliga människor hade plåster på höger armveck och kände mig som jag befnn mig i ett klipp ur en skräckfilm. Allt var så, så off...
Varje gång dörren öppnades och en Indier kom ut för att ropa upp ett namn, bröt ett gäng afrikaner helt ihop bakom oss. Om de skrattade åt de olika namnen de hörde eller åt uttalen framkom aldrig. Men det lät typ såhär. Indiern: Munstalfa! Afrikanerna: Did u hear?? Munstalfa LOL LOL LOL Did u hear ??? Ahahahaha Munstalfa Munstalfa is that a name?? mooohahahaha
 Nästa namn: Sulsanna!
OH MY GOD!! Sulsanna!!!! LOL LOL LOL it cant be for real Hahahaha
Jag satt där och roades enormt åt deras nöje. Och när det blev min tur reste jag mig snabbt och fokuerat. Tre minuter senare var jag klar med både avklädning, röntgen och påklädning och var ute hos min sponsor igen. Nu skulle vi vidare till handavtrycksavdelningen en trappa upp. Ännu ett väntrum sedan min tur. Mötte en beslöjad kvinna som beordrade mig sitta ner. Hon tog mina papper och frågade om mina namn. Tydligen tyckte hon att jag hade roliga namn för nu började hon fnissa.
-what? frågade jag. Long name svarade hon. Vadå Jonna Camilla Elisabeth Flygelring Mjelstad?!?! Fattar inte
När hon skulle fota tycke hon inte längre att det var roligt med en långnamnad svenska för jag fnissade så mycket att det inte gick få en bild där jag var allvarlig. Det uppskattade hon inte. Sen var det handavtryck. fingertoppar, fingrar, handtavla och handtavlans sida. Ja, nu kan  de väl knappast ta miste på mig och någon annan iallafall...

Efter detta projek var det lämning av Jano på jobbet och sedan hemfärd. Det var i bilen Jano berättade att de där afrikanerna hade haft sig ett gott skratt även åt mitt namn. Och då hade de ju ändå inte hört alla....
Hemma en liten stund  men snart in i bilen igen för hämta Samuel. Efter hämtningen skulle jag och Sam tanka bilen som gick på ångorna vid detta laget. Mack ett: No maam, no card. Mack två: Sorry maam, casch only. But maschine in there. Jag tog Samuel med mig och gick in there. Det hade ju varit för enkelt om jag fått ut pengar. Så det fick jag i lagen om jävelskap naturligtvis inte!
Någon där uppe ville oss ändå väl. Förmodligen för jag hade ett barn med mig i bilen... Så vi nådde hela vägen fram till Janos kontor. Där parkerade jag och tänkte försöka ringa honom. F* Inga pengar på kontantkortet!!
Ut med stackars Samuel i hettan. Traska över sandig parkering. In i skyskrapan. Vänta på hissen. Upp på kontoret. Vänta på sponsorn. OK, Jano fick lösa bilen. Jag och samuel skulle ta taxi hem. SHIT! Så var det ja, inga kontanter. Hade varit för enkelt om taxin tagit kort. Så promenad till "vår" bank. Hämta pengar. Mamma ringer på mobilen. berättar situationen, hon skrattar. Samuel vill hem. Vinka på taxi. In i taxi.. Ska spänna fast Samuel. Bälte funkar inte. Byter plats. Bälte två funkar inte heller. Byter plats igen. Bälte på. Samuel ledsen över att mamma inte har bälte och börjar fundera över om mamma dör. Dramatik! jävla taxi, vi har haft dramatik så det räcker och blir över idag!

Betala! In i huset.Skynda stänga så inte huset blir varmt! PHU!
-Men när vi kommer hem väntar dessa godingar på oss

 

 

Så blev det Torsdag kväll. Äntligen helg. Ska ta det positiva med denna dagen som för övrigt bestod av mer städ och mer handla mat. Men Torsdagsmys måste man ändå ha

 

Idag Fredag fick jag min andra sovmorgon sedan vi  kom till Dubai. Tycker jag gjort mig förtjänt av den vid detta laget. Det tyckte tydligen min sponsor också. Eftersom Dagarna lätt fylls med städ så var det nog det mesta av denna dagen också gjorde. Men klockan fem fick det vara nog och vi tog barnen till stranden. I Jumeria Dubai Marina. Jag avslutar med lite bilder därifrån så ni kan få dela lite av den värme vi har här och själva avgöra om inte allt detta är en riktig rotvälta!