Nu så här i efterhand känns allt annat futtigt. Samma känsla kan infinna sig när jag går tillbaka till början av min blogg och läser hur stort jag upplevde allt från mathandling till bilkörning. Men man kan ju inte ha kunskap utan för sitt befintliga kompetensområde tröstar jag mig med. =/ Nu såhär sex månader senare känns det helt naturligt att det tar två och en halvtimma för att handla mat för halva veckan. Det känns helt naturligt att från höger till vänster korsa en sexfilig väg och sedan tillbaka igen för att ta sig snabbare fram i rusningstrafik. Intelligent? Nä, men det påstod jag inte heller....
Igår genomgick jag en ordentlig kompetenshöjning i ämnet "öken". De små backarna vi hitintills har imponerats över kommer inte ta mig med storm igen (fick ni med er fyndigheten??)
Igår, fredag (sveriges lördag) packades bilen med tre barn, mat, föräldrar, stolar och en quardbike. Vi samlades utanför ABBs parkering i media city. mötte upp kollegor till Jano och rullade i kortege ut på vägen mot och förbi Abu Dhabi. Alla var på strålande humör och ungarna underhöll oss med först sång...
och sedan bråk...
En liten detalj någon bortsett att berätta för mig var att vi skulle åka i nästan tre timmar...
Det låter kanske inte så mycket men med tre små under fem år är tre timmar, två och en halv timma för mycket....Hemresan tänker jag inte ens blogga om för den var lika ångestframkallande och innehöll lika många tårar som en Lars Norénpjäs. Dessutom var den förenad med livsfara för tredje man. Vi körde i mörker. Och lite varstans efter vägen stod långtradare parkerade. Och framför dem låg män på rader i väggrenen för att buga och bocka mot Mecca.
MEN WOW!!!! Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig hur en "riktig" öken skulle vara. Men nu vet jag...
Igår genomgick jag en ordentlig kompetenshöjning i ämnet "öken". De små backarna vi hitintills har imponerats över kommer inte ta mig med storm igen (fick ni med er fyndigheten??)
Igår, fredag (sveriges lördag) packades bilen med tre barn, mat, föräldrar, stolar och en quardbike. Vi samlades utanför ABBs parkering i media city. mötte upp kollegor till Jano och rullade i kortege ut på vägen mot och förbi Abu Dhabi. Alla var på strålande humör och ungarna underhöll oss med först sång...
och sedan bråk...
En liten detalj någon bortsett att berätta för mig var att vi skulle åka i nästan tre timmar...
Det låter kanske inte så mycket men med tre små under fem år är tre timmar, två och en halv timma för mycket....Hemresan tänker jag inte ens blogga om för den var lika ångestframkallande och innehöll lika många tårar som en Lars Norénpjäs. Dessutom var den förenad med livsfara för tredje man. Vi körde i mörker. Och lite varstans efter vägen stod långtradare parkerade. Och framför dem låg män på rader i väggrenen för att buga och bocka mot Mecca.
MEN WOW!!!! Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig hur en "riktig" öken skulle vara. Men nu vet jag...
Ett olämpligt ställe att köra fast på...
En brant, tung backe att gå på....
Som ni ser var vi fler som försökte bestiga denna sandtopp.
Majoriteten gav upp efter 30 meter....
Vi är ute i ingemansland och kör. Den största öknen i världen viskade en fågel.
Stället heter Rub al Khail och ligger 15 minuter från Saudiska gränsen.
Hade gärna åkt dit utan pass för att vifta med handen innanför stängslet och
skrikit " The air is free"
Vår tillfälliga bostad
En ända stor lekplats...
Lammtillagning. Endast 4 timmars tillagningstid.
Inget för den blodsockerkänslige med andra ord
Män som gör viktiga ting i den riktiga öknen...
