Så roar vi oss i Dubai!

Tänkte jag skulle bryta mitt filosoferade för ett tag och smacka på med lite bilder från månaden som gått.
Eftersom barnen saknar snön där hemma så har vi nu hittat ett substitut för den. Sandbackarna i öknen kan väl ersätta en pulkbacke med många fördelar. 1. du kan åka i badkläder 2. du blir inte blöt 3. finns inget gömt som kommer fram i tö 4. man kan avsluta allt med en uppdukad picknick i det fria utan att behöva frysa händerna av sig.
Finns ju några nackdelar också men hittentills har vi inte stött på några skorpioner eller sandormar....
Kamelerna får man leva med. det är som öknens svar på norrlands renar. Fast lite större och lite mer påträngande.

En dagstur i bergen.
Fick höra Dubai har typ sex regndagar om året.
Detta var en av de...

Nationaldagsfirande i Emiraterna.
Lite varstans kunde man se målade eller typflaggor uppe i bergen



Vi höll på köra över en död kamel.
Men det var inte denna...

 

En annan tur vi hade i öknen var när Janos bror med fru kom på besök.

 

Om jag någon gång kan behöva ett bildbevis kan jag tänka mig att detta nedan kan vara ett av de viktigaste...

 

 

 

 

Parken i vårt kvarter är ett flitigt besökt ställe.

 

Lilli tar de mesta kommandona på engelska nu och Chiromi tränar svenska repliker till hon viker sig . Hon tycker inte svenskan låter som ett riktigt språk. Och ibland kan man ju undra, eftersom det går en röd tråd genom denhär familjen i form av "det har jag inte hört"

En dag tog vi oss en dagstur till Dubai Mall . Förutom att bara leta oss fram mellan våningar och butiker så besökte vi akvariet. Allt skulle utforskas. 

 

Både insida...

 

 

såväl utsida..

 

 

Inte långt från denna plats rök jag ihop med ett franskt par. Runt oss finns ett tjugotal bänkar. Vi satt på en av dom. De andra var tomma. Då kommer de från gud vet var. Pressar sig ner lår vid lår intill mig. Resten av bänken var tom... Tänder en cigarett och blåser ut i en djup suck -åt mitt håll. Jag har Lilli i knät. Kunde inte bara låta den passera....  Efter chocken lagt sig för Chiromi så fnissade hon. -I hope you never be angry at me Madam. Jaja inte tror jag mitt utbrott gjorde mer skada än den pinne hon satt å sög på... (fick ni med fydigheten med "rök ihop"? )

 

Annars trivs barnen väldigt bra på "hemmaplan" De kan röra sig rätt så fritt och det cyklas och grävs på både fram och baksida

 

 

 

 

 

 Ursäkta den j* julgranen... Den hör inte hit men jag kan inte få bort den. Så god Jul mitt uppe i allt

Sander är nu inskriven på dagis och börjar 7 Janunari. Gladare kille får man leta länge efter!! Nästan helt gratis också. Bara 12500 AED* 2 SEK. För tre månader. Han bör vara glad efter den investerigen . Sanders Nursery, Blossom . Rekommenderar länken. Om inte annat för musiken på sidan...

Men så irriterande!!! Ännu en bild jag inte får bort. Men nu får de som funderat över hur vår hall ser ut iallafall se det....

 

Annars så har Lilli vuxit ordentligt sedan vi kom hit. Hon är nu inställd på att inom kort ta körkortet för personbil...

 

 

Avslutningsvis så såg detta häromdagen. Samuel har tydligen haft lite problem med mobilkameran. Jag har en serie av ca 15 bilder. Tro mig jag höll på skratta ihjäl mig när jag såg dessa.

 



Ni har just bevittnat en äkta transformation av hulken som barn....

Ja, det är så vi roar oss här i Dubai!

När vet man att man är färdig?

Det var under en lunch med  grannfruarna i Sverige frågan kom upp om jag inte minns helt fel.

Frågeställningen som gäckat mig i snart över ett år
Ämnet då var män som inte plockade bort från bordet efter måltid, eller bara ställde ned porslinet i diskhon trots att diskmaskinen var tom.
Jag kommer inte riktigt ihåg vem som ställde frågan men den har satt sig i grubblaren mig. Det är en typisk sådan sak jag måste reda ut och få svar på innan jag kan släppa det. Annars kommer det poppa upp som ett virus var gång jag blir påmind. I vårt diagnossamhället finns det säkert en medicinsk förklaring för den typ av onödigt ältande, eller filosoferande som jag föredrar att kalla denna typ av underhållning. För det tycker jag att det är!

Men tillbaka till frågan. NÄR VET MAN??

En situation kan vara att du städar. När vet du att du är klar? Är det när du bockat av din inre smutschecklista? Är det när trasan inte längre visar några spår på damm eller basilusker? Är det när någon annan säger att "nu är du väl ändå färdig?" eller är det när du slutat nysa åt alla virvlade dammråttor under sängen?
Är det bara jag som ser ett ämne här...?
Ok, jag grovstädar ditt hus. Du är en smutsmaja så förmodligen kommer du tycka att dit hus känns rent efter jag dragit över golven med dammsugaren... Är jag klar då bara för att du har fått det lite renare och är nöjd?
Eller Jag städar ditt hus. Du lider av tvångssyndrom och städmani. När har jag då städat färdigt? Är det när jag skurat golven med tandborste, rensat och polerat allt nedpackat på vinden och noppat din hund?
Eller Du köper in städhjälp för visst antal timmar. Är städningen färdig då bara för att tiden gått ut?

Men hur vet man??

Eller denna vinkling då som har betydligt allvarligare karaktär... Hur vet man att man är färdig med en relation?.
Jag "rensade" min vänlista på fb. Mina kriterier var som tidigare. De jag inte haft kontakt med sedan ett år tillbaka skulle bort. Jag var färdig med dom! Eller var jag verkligen det? Några enstaka har jag funderat på efteråt om jag ändå inte skulle haft kvar. Men varför? -Jag vet inte, Kanske var jag inte färdig fast jag kände mig färdig innan... Är "färdig" är något ytterst individuellt tyckande då kan man väl säga att begreppet färdigt är flexibelt. Vilket i nästa led då innebär att inget egentligen någonsin blir färdigt....

Så hur vet man??


Är hon färdig??

Exempelvis hur vet folk att det är dags skilja sig? Det är ju ett väldigt stort beslut. Och för att utgången ska bli bättre än äktenskapet var, gäller det ju veta med sig att man verkligen är färdig. Så vilka kriterier finns det där då? Om den ena blir lyckligare men den andra blivit olyckligare kan man säga att man är färdig då? Kan man bara bortse från hur andra tycker bara för att man själv inte tycker något är viktigt? Hur ensamseglare är det okej att vara? Skulle samhället, jobb, skolor, familjer mm fungera om alla bara gick efter sin egen norm? Om inte hur mycket kan man kompromissa utan gå för långt? Och hur vet man var gränsen går?
Man säger ju "Nu har det regnat färdigt" (om man inte bor i norska Bergen då)
Men kan man säga så och vara korrekt? Borde man inte säga " Nu har det regnat färdigt och lägga till. -För denna gång?!
Ja, såhär kan jag hålla på och analysera, vrida och vända, bryta ner och komplicera.
Idag drog det igång igen efter legat i vila i några månader.  -När har man städat färdigt? Är det tiden eller resultatet som avgör?
Vikarien för min fantastiska maid sa att det var rent efter två timmar för två timmar var det enda hon hade... -Must be cleand. I must go walk the dog. Jaha, du tänkte så du! Jamen okej. Då är det väl rent då. Fläckarna på golvet, köttbullen under spisen och disken som fyller bänken är bara en illusion...

Jag måste fundera en stund till på detta. Men hur är det med dig?
Har du läst färdigt...?

My mom has a bigger car than yours

Ja, vad säger man...

När jag väl får höra ungens första korrekta mening på engelska så är han kaxig. Men som Anna sa - Det var ju faktiskt lite roligt... Ja, det var väl det antar jag. Det var ju trots allt jag som hade den större bilen, så jag kan väl unna mig le lite...

En annan sak som nästan är mer sorglig än komisk är Janos förtvivlade försök hålla nere el och vattenkostnaderna här hemma. Det är inte helt utan förståelse jag skrivet detta. För man kan väl utan överdrift påstå att de är lite mer kryddade el o vattenfees än de man får i Sverige... Vår var för den första månaden i huset på 3500 AED. Gånga det med två så har du det i svenska kronor...Goa pengar för lite vardagslyx som att spola på toaletten eller svalka sig med AC i köket när solen gassar utanför. Men nu minsann är det andra bullar!
Nu får jag sätta på AC:n i smyg och gardera mig med bra argument för varför jag slösar på vatten och el. Kanske någon där ute har lite tips på hur man kan svalka sig på annat mindre slösaktigt sätt. Bör jag  pudra mig i potatismjöl om det blir för svettigt under långkoket i köket?
Ja, det är inte lätt vara hemmafru ska ni veta. -Oavsett var man befinner sig på jordens yta! Pengar eller inte så finns det problem att tackla. Stora som små. Se, till och med Svenska hollywoodfruar har det slitit värre med diverse fester och statusplaceringar att bevaka. Nä, det är inte ett enkelt liv vara hemmafru. Hör bara på Chiromis kommentar efter Jano berättat att han ev skulle på resa veckan därpå. Då fnissade hon och viskade till mig -Oh we gona have vacation...
Uppfattningen kan hon fått från den kvällen jag kom hem med några matkassar som jag ställde in i köket när jag var på språng och bad han ställa på plats i kylen. När jag flera timmar senare kom hem och fann honom i samma position i soffan som när jag lämnade huset. Då tackade jag han där ovan för att det numera finns en tänkande maid i huset...
Tror anpassningen till denna del av världen går mycket lättare för män än för kvinnor rent generellt...!
Som oftast om jag frågar en Dubai-inflyttad man hur han trivs får jag svaret "Det är helt okej". Ställer jag samma fråga till en kvinna har svaret varit "Man vänjer sig" överraskande många gånger. Värt fundera över vad det är man vänjer sig vid. Är det att du inte får ha ett eget bankkonto? Eller att behöva tänka på vad du tar på dig för kläder? Är det att alltid få frågan vad din man jobbar med? Eller att människor här klassas i olika grader i den oändligt långa hirarkiska kedjan? Är det att du dagligen ser påtagliga klasskillnader på din egen gata? Att du som oftast har en inneboede maid i ditt hus, som sliter och städar för nästan inga pengar, som hon sen ska betala mat till sina barn som hon träffar, om hon har tur, en gång om året? Är det det livet man vänjer sig vid?
Ja, nu rapade jag en lista på ganska negativa saker. Det var ju säkert trist höra tänker någon. Det var ju många felaktigheter tänker något annat rättesnöre. Men varför jag inte bryr mig ska jag berätta om senare...
Men jag då? Jo, tack som frågar! Jag trivs väldigt bra här. Jag känner att mitt liv har blivit mycket roligare. Barnen utvecklas och verkar trivas. Tack vare en maid i huset har maken och jag numera en minst en kväll i veckan där vi kan hitta på något tillsammans. Vilket vi inte kunde göra i Sverige. Tack vare det underbara vädret kan vi äta ute och bada varje dag om vi vill. Tack vare välutvecklade Nursery och skola från fyra år, har jag barn som förstår och börjar prata engelska vilket kommer gynna dem för resten av deras liv. Tack vare det mångkulturella samhälle Dubai är kommer mina barn ha stor förståelse för olikheter och inte vara rädda för att möta människor från annat land. Kan jag önska dem en bättre utbildning än det?? Tack vare systemet här ner kan jag ha en fantastisk människa boende här som både städar, lagar mat och hjälper till med barnen. Tack vare att jag  inte har tillgång till bankkonton kan jag bara dra kortet när jag handlar och slipper kalkylera hur mycket minus det ligger på. Tack vare att min man har en "fin titel" är jag intressant att tala med för mina grannar. Är det kanske det man vänjer sig vid? (Är det någon nu som klurat ut vart jag vill komma?) Man bör inte glömma var man kommer ifrån! Man bör inte glömma att det finns en baksida av all denna lyx! Jag är fortfarande så ny att jag reagerar och värdesätter den hjälp jag får. Jag hoppas att jag aldrig kommer se detta som en självklarhet även om jag skojar om det ibland.
Har jag provocerat någon nu?
Vet du vad? I dont care! Because I HAVE A BIGGER CAR THAN YOU!

 

By the way i like chili -musiknostalgi

Denna innebörd av att älska Red hot chili peppers är nummera sann i dubbel bemärkelse
Första gången jag besökte Thailand klarade jag inte ens av den mildaste maträtt. Allt var starkt och fick mig att sluka vattenglas efter vattenglas. Nu efter ätit Sri Lankan mat i snart tre veckor till lunch och middag har jag upptäckt att spicy är min grej. Både för öra och mun!
Satt i bilen häromdagen och RHCP spelades på radion. Känner mig så härligt upprorisk när jag hör dem och vi blev som tokiga i bilen och drog på tunggunget. Ungarna tjöt av glädje och vi alla sjöng med så gott vi kunde. Skulle jag få välja så skulle kyrkan dåna av deras toner den dagen jag lagts för att vila. Jag jobbar på för att få arvet vidare till mina barn. Men visst är det konstigt vad musik kan göra med en? Det väcker minnen glada som dåliga. Känslor och stämning kommer i lag eller olag. Igår när Lilli satt med mig i soffan spelade jag Denna medryckande låt . Lilli som uppenbart kände dansgenen trycka på började som en fällkniv dunka sitt huvud fram mellan sina ben till håret stod på ända och pannan var röd. Men jag förstår henne! Viss musik får en bara att vilja göra saker man normalt inte skulle göra. Jag menar hur många gånger har folk inte mött kärleken vid sista låten på dansgolvet och tänkt -Denna låten beskriver precis vad jag känner! Sen vaknar man på morgonen musiken har tystnat och man undrar vad kärleken tog vägen. I hela min tonår fick jag höra historier om tonåringar som tagit livet av sig för att de spelat skivor som påstods ha självmordsbudskap i sig om man spelade dem baklänges. Så visst blir vi påverkade av musik. I mitt fall blir jag på dåligt humör av jazz. Det är lite jobbigt eftersom min man älskar jazz. Nä, vi möttes inte via Match.com om någon tror det. Vi är självmatchade och har naturligtvis en "lovesong" som de flesta par
Tidigare innan jag tappade en del av min smak så kunde kryddor ha samma effekt på mig. En speciell doft eller smak och man förflyttades tillbaka till första lägenheten, tonårsfester eller första utlandsresan. Nu har jag svårt särskilja smaker från varandra för mina smaklökar fungerar inte som de ska längre. Säkert därför jag kan trycka i mig stark mat utan problem numera. Säkert därför jag börjat äta mat jag normalt inte äter. Säkert därför jag kan gå ut och handla i säckiga och urtvättade joggingbyxor.... Dålig smak kan ha många ansikten....
Ja, vad har hänt i veckan då. Hmm var ska jag börja... I en hel vecka har jag planerat för att min stora son med flickvän ska komma på besök. Jag har otåligt längtat och fixat (Chiromi) med mat i mängder )som Chiromi lagat) för att jag skulle få ut den mesta av tiden med honom och inte behöva slava i köket. När jag trodde han satt på planet fick jag ett meddelande på fb att han inte kommit med. Åker man hit ska passet vara giltigt 6 månader efter avresedatum. Det hade vi missat och han fick snällt ta sina väskor och lämna arlanda. Jag tänkte nog först att det var ett skämt men det var det inte. Besvikelsen hade inga ord! Än idag några dagar senare är jag fortfarande ledsen och vill för första gången åka hem. Åka hem. Träffa min son. Ha stor 40-årsfest med mina vänner. Det är tur jag har Caroline här nere som kan förstå och säga saker jag behöver höra för känna tröst. Faktiskt var Caroline den som gav mig den första tröstande kram efter beskedet. Den andra fick jag av min svåger Roald. Vissa människor har det bara i sig. Tajmingen och inlevelseförmågan. Jag har så många såna vänner i Sverige och jag saknar er så! Pratade med Caroline om hur sårbar man kan känna sig här. Ingen egen inkomst. Inte tillgång till bankkonton. Och låg status för att du är kvinna. Det finns oändligt många fördelar också men kommer man i ett sårbart läge så kan det gunga rätt rejält. Det är en fördel då om man har en jämnställd relation eller kommunicerar på samma våglängd. By the way så var vi i öknen förra helgen. Den första vändan åkte vi karavan och var sex bilar. Turen gick genom Dubais egna variant av kullersten. Kommer bilder senare. Den dagen såg Dubai väldigt mycket regn så grillningen av 6 kg kött fick vänta och lunch intogs istället på en av de fina lyxhotellen som låg efter kusten. De flesta stannade kvar över natten. Men lyxhotell och tre små barn känns inte alls lyxigt för mig. Jag menar även om toaletterna har 37 knappar med funktioner och kan servera dig en gin och tonic så vad har man för glädje av det om man ändå bara ska vakta ungar på rummet. Det är begränsat hur länge man kan roas av en toalettstol tänker jag...
Dagen efter skulle öknen få en revanch! Jano trotsade alla förordningar en ovan ökensafarare har och stannade vid första infart till något som liknade öken. Stannade bilen efter 5 meter och konstaderade att det låg en död kamel ivägen.Ut på vägen igen och sa till sin bror att det var bra ungarna inte såg. Från baksätets andra del hördes Samuel -Pappa jag såg den!
Vidare till en annan del och in med bilen på sandad mark så långt ögat nådde. Upp och ner för bergsknallar. Högst på en kulle stannade bilen. Picknicken packades ut och ungarna åkte på stjärten ned för sandad backe. Jag min dummer satte Samuel i en plastad shoppingbag och putte han utför...Det var dumt gjort konstaderade Samuel efter jag sköljt ur hans mun från öken! Lätt chockad och tacksam över att det inte gick värre än det gått höll jag med. Ja det var dumt. -Inte gör så igen mamma. Lova! Och så gjorde vi tumme på att jag skulle hålla mig på avstånd ett tag.
Ungarnas bus triggade mansfolket i familjen att visa lite testosteron och de lekte lite med den stora leksaksmaskinen som normalt fungerar som en familjebil. Kunde inte låta bli att associera till Alfons Åberg där jag stod och iaktog showen.
Påväg hem hade Jano fått rejäla muskler och ville visa hur äventyrlig han kan vara. Upp för en kulle i full fräs. Ned på andra sidan genom en stor buske som var för sen på att flytta på sig. Den busken visade sig hänga med ända hem i grillen. Leken blev kostsam... för när backen lades in i bilen noterade jag att kameran bak i bilen filmade lite väl mycket av bilens bakparti. Och det var inte kameran som flyttat på sig.... Denna gången läggs till den allt växande listan där jag är tacksam att jag inte var den som körde. Och By the way.... Min make bör nog vara tacksam över att jag är olik honom i detta avseende

 

Tänk vad en lite köttbit kan ställa till det...

Allt julpynt är nu nästa uppe. Och buskar i trädgården har fått vita glittrande snöflingor på sina grenar...Vacker kontrast till alla gröna blad

Som vanligt blev det racing till Samuels skola. Även denna gång kom vi på klockslaget. Phu!
Påväg hem låg jag i min vänstra fil i korsningen och gjorde en vänstersväng. Just som jag skulle in på den nya vägen ser jag en vit liten bil med mörktonade rutor passera in i min fil mitt framför mig. Bilen, inte min utan den vita, behövde tydligen två filer för att ta sig fram. I ren reaktion vred mina armar suven tvärt åt vänster för att undvika krock med en lokal. Det var dumt. För där på andra sidan av min bil var en refug med skyltar. Chockad stannade jag 20 meter fram. Trodde faktiskt att den vita bilen skulle vara lika chockad som jag och stanna för att se att allt var bra med den stora suven, den chockade kvinnan och den mycket fundersamme tvååringen. Nädå, han försvann snabbare än ljusets hastighet. Tänkte då att den polis som stod i korsningen vid rödljus och som såg allt skulle stanna för att kolla läget. Nädå han bara tittade åt andra hållet och körde förbi den chockade kvinnan och den mycket fundersamme tvååringen. För första gången i mitt liv blev jag rädd för att ge mig ut i trafiken igen. Och här sitter jag nu och vet att imorgon kommer jag ha träningsvärk i huvudets vriddel.
Jaja åkte iallafall hem ringde min man som inte riktigt kunde finna de tröstade orden. Bestämde mig några timmar senare att vara glad igen för snart skulle den stora sonen beträda arabmark för första gången. Kilade In i huset och pyntade lite jul till.

Chiromi har i tre dagar fyllt frysen med alla möjliga Sri lankanrätter så vi kommer inte behöva svälta när hon reser hem över jul. Alltid någon tröst i värmen.

Så var det dags hämta Samuel på skolan igen. Denna gången packades ungar och maid in i bilen med en något körskraj madam. I sakta mak körde vi innervägarna till Al Barscha Mall. Där hoppade Lilli och Chiromi av för att handla kyckling. Vi två kvar körde vidare till Samuel. Hämtade och killarna höll på att ha ihjäl varandra i bilen. När vi stannade utanför det Nursery som vi ska besöka för Sander imorgon var Sander redan påväg ut ur bilen. När jag frågade vart han var påväg så svarade han att han skulle checkas in på dagiset nu. Den lille killen saknar sitt dagis varje dag! Hoppas det blir av med det vi ska se på imorgon så lille killen får leka lite.
Påväg hem plockade vi upp Lilli och Chiromi som inte fått dem kyckling de önskat pågrund av att Al Barschs malls kyckling var "melting" Jaja det blev till att köra till Lulu Mall istället och hoppas på att de kunde pleasa vår matlagande maid. Vad gör man inte för lite lagad mat på bordet...
Halv fem var vi hemma igen. Lite mer pyntning och en fantastisk god middag med pleasad kyckling. Rap!
Under vår måltid så säger vår maid som är ganska rak i sin kommunikation till Jano. If madam is gonna eat like that, sir is gonna have a fat wife soon. Jamen man tackar! Så nu är jag inte bara blind utan även fet. Förresten misstänker jag att min nedsatta syn kan ha och göra med att förra veckan exploderade en köttbit rakt i mitt öga. Trodde inte något sådan kunde ske...! Tog ut maten från mickron ställde den på bordet och när jag böjde mig fram för att lukta på maten så POFF!! Rakt i ögat! Dagen efter skulle Chiromi rädda ett glas med saft från att trilla från bordet. Den något överdrivna yviga gesten resulterade att hon satte ett sugrör .. vart? Jo rätt in i samma öga. Men hur f* är det möjligt då?? Jag satt ju på andra änden av bordet!!. Med lite eftertanke ska jag kanske bara vara glad över att jag fortfarande har någon syn kvar alls. Chiromi misstänkte senast igår att jag kanske inte fått ut hela köttbiten när jag inte hittade pennan jag hade i handen. Idag när jag berättade om att jag missat en hel bil sa hon bara. Madam! maby you should go to a doctor to check out the meateye?

Hello taxiservices here. Can i help you?

-Ja! du kan ju börja med att skicka den taxi jag beställde för två timmar sedan....

Ibland är det bara så trögt här. Man vet inte alltid om det som är bestämt verkligen är bestämt. Även om du själv tycker dig har dubbelkollat. Jag har tidigare skrivit om att saker jag tänkt att köpa i butikerna som visat sig inte vara till salu för det är det sista de har inne. Och den sista av en vara vill man ju absolut inte sälja....(?) Jag har också skrivit om säljare som lägger massor av tid på att smyga som en skugga bakom din rygg. Men plötsligt försvinner runt hörnet och ut i vad jag tror är öknen för de fått en fråga de inte kunnat besvara.
-För en som utbildar i kundbemötande är såna grejer kanske lite roande efter distans men i stunden ganska frustrerande...!

För någon vecka sedan skulle vi till vänner i Dubai Marina. Jag tänkte jag skulle vara ute i god tid med min taxibeställning så jag ringde 2,5 timmar innan utsatt tid. När vi summerat tid och plats fick jag frågan om jag skulle med ett flyg. -Öh, nopp! Det var som att dra klockan tillbaka tio minuter. För nu fick jag beskedet att jag skulle ringa tillbaka och kolla tio minuter innan jag ville ha taxi. -Nu kan man försöka resonera sig fram till iden med att förboka till man blir gråhårig... Hursomhelst man kan inte bara lägga sig utan strid. Så en kort diskussion uppstod eftersom jag tyckte att jag redan talat om att jag ville bli hämtad. OCH ville inte ställa mig i en 20 min lång telefonkö igen. Men min monolog som blev lika kort som striden visade sig vara helt i onödan. För manssloken hade tydligen innan jag ens kommit till första andetag redan lagt på luren
Men tio minuter innan planerad resa ringde jag snällt som jag blivit ombedd att göra. Väntade denna gång 25 minuter i kö! Notera nu att jag nu låg 15 minuter minus önskad tid... Får då till svar att det för närvarande inte finns taxibilar att tillgå i Meadows!´Argumentet att jag redan förbeställt var tydligen obetydligt i sammanhanget. Det nya avtalet blev att de skulle skicka taxi så snart de hade någon... Jamen tack så mycket för det Hello taxiservice here can i help you