En lustig man, han tänker han

Jag kan villigt erkänna att jag gärna tar genvägar om jag kan. Bara lite drygt när genvägen visar sig vara en senväg. Fast ibland kan det vara värt chansa tycker jag. Som när det kommer till IKEA möbler. Hur många läser egentligen instruktionerna innan de sätter igång? Jag gör det inte! Att räkna antal bräder och skruvar för att säkerställa att allt är i ordning innan man börjar. Nä, fy så tråkigt!
 Har varken tålamod eller energi nog att traggla mig igenom  något som systematiska ordningar. Nä, jag klurar hellre lite för mig själv. Ofta går det bra. De gånger det inte gått så bra kan det vara svårigheter att få igen en låda på byrån man monterat eller så finns det en näve extra skruvar kvar. Shit happens! Finns värre saker bekymra sig över...

I ett förhållande tror jag det till och med är bra om man inte har för lika karaktärer. Visst kan man lätt störa sig på den andres tröghet om man är en såndär som vill det ska vara snabba tankebanor. Och visst vill den noggranne slippa ligga sömnlös och frustrerad över en näve skruvar liggandes i byrån som inte går stänga helt.... Well shit happens!

Jag och min man är lite olika. Han är ingenjör och läser instruktioner ingående. Kanske googlar han lite för att dubbelchecka att det verkligen är rätt och riktigt så som han tänker. I vissa fall kan ett kalkylprogram sättas upp- Och säger kurvorna att han är på rätt bana så kanske det blir en byrå till  hösten. Om tajmingen är rätt vill säga.

Jag är en sån som impulsivt börjar äta hämtpizzan redan när första foten lämnat pizzabutiken. River av lite kanter till en början för att strax därefter helt tappa konceptet och  börja dra i pizzans söliga inre. Lite fläckar på tröjan och oljig ratt går ju rengöra. -Men mågon annan dag... Man blir trött av att äta pizza....
 En noggrann partner som oftast ser 100% självbehärskning som en dygd kan vid anblicken eller till och med bara antydan av detta deklarera skilsmässa på stående fot.
Vi är olika men det skapar lite dynamik också. Det ligger inte i den petiges natur att uppskatta denna typ av brist på karaktär. Personligen tycker jag att det är lite charmigt. Men det kan man ju inte säga ;)

I min dator har jag ett Word starter. När jag öppnade dokument tidigare så såg jag att det var för lite knappar i det. Jag kunde inte göra de inställningar jag önskade utan bara skriva löptexten rakt upp och ner. Överhört retsamt. Alltså klagade jag till min livspartner och önskade att han skulle ladda ner full version av Microsoft Office. Att ladda ner själv kändes inte på något sätt aktuellt. Det är nämligen en av de sakerna jag inte har tålamod till att göra! Bara tanken gör att det kryper i hela kroppen. Och så brukar det ändå inte fungera som det ska. Gör min man det vet jag att det är gjort på ett riktigt sätt. Såklart att var och en ska göra det man är bäst på!
Jag är förutom att ladda ner program dålig på att städa, diska, plocka undan och rensa i skåp. Jag tycker det ligger i den noggrannes roll göra dessa saker.
Däremot är jag bra på se vad som behöver göras så jag kan åta mig det oattraktiva jobbet att arbetsleda. Vi möts inte alls i detta.
Igår tog min man tag i mitt datorproblem. Och idag hittade jag denna lilla story i ett dokument i min personliga mapp....

Hej jag heter Jan jag kan dansa samba. När jag är på stan så tar jag gärna fram mina fina kläder med paljetter och det hela och dansar en liten stund till glädje för alla. Om det regnar så tar jag glatt fram paraplyen och dansar vidare som om inget kommer från himlen.

En sak fattar jag dock inte. Min fru klagar på att datorn inte fungerar som de skall. Enten är det det ena  eller så är det det andra som inte är som det skall. Nu är det Words som inte fungerar, säger frugan. Jag är mycket fundersam till varför hon säger så. Har hon provat? Har hon över huvud taget hittat Words i djungeln av program som döljer sig under en dators blanka yta? Dessa och andra frågor frågar jag mig själv då och då. Inte har jag hittat svaret efter alla dessa år.

Varför är det på detta viset frågar Ronja sig själv i den kända historien som sänds på TV ibland. Jag frågar mig själv samma sak.

Men nu är det som det är, Word verkar fungera och allt är som det skall. Vad kan det då vara för lurigt som frugan letar efter…

Kanske skall vi föreslå ett kurs i dator-teknik. Det vore nog något.

När jag nu går in i ett dokument tycker jag att det ser ut som det kommit fler knappar. Knappar jag inte hittat tidigare fast jag letat bakom och under spalter. Jag förstår inte, vart var de innan???

Och efter att läst hans lilla historia tänkte jag att han, min man, är allt en lustig man!

 

Solen i Dubai är het. Men Sverige brinner. Jag är förbannad.

Snart är det dags åka hem. Har inte varit hemma sedan vi kom ner i Augusti. Vet inte hur jag kommer reagera på att sätta fötterna på svensk mark. Eller ska jag säga svensk aska? För det är väl det mitt kära hemland består av just nu...
Jag kan ju inte säga hur jag skulle reagerat om jag varit hemma och följt galenskapen som pågår där. Kanske hade jag sett på det annorlunda än hur jag gör nu. Svårt säga. Men att sitta här, googla och se bilder, höra på play-tv om hur landet brinner gör mig så jäkla förbannad!
Vi lever i ett av världens mest jämlika länder. Vi har ett av världens bästa välfärd, vi har gratis skolor, vi har dagis för alla för en liten summa pengar varje månad. Många, inte alla, men många har bil (några färre sedan 2 veckor), bostad och jobb. Har man inte jobb kan man utbilda sig. Inte bara en gång utan flera. Up 2 U!
Du kan få understöd om du inte klarar din egna ekonomi. Man kan söka stipendier för i stort sett allt. Du får gratis, till och med betald (dvs understöd *för paragrafryttaren) Svenskaundervisning om du är invandrad. Inga stora summor pengar men VAR någon annanstans i världen får du allt detta?
Vi har en polis som ska skydda samhällsmedborgarna, jobba brottsförebyggande och upprätthålla någon form av ordning.
Vi har en pålitlig brandkår som kommer ett antal minuter efter man ringt. Och vi har subventionerad sjukvård för alla. Har jag glömt räkna upp något av alla förmåner vi har i lilla skitSverige som man nu vill bränna upp?!

Dessa brännare är illojala och nedvärderar sina familjer, vänner och grannar. Man spottar på ett rättsamhälle och man tar varje tillfälle till att känna sig kränkt och misskrediterad. Man ser till att vara en looser istället för att räta på ryggen och ta ansvar för sitt liv. Man lägger ord i mun på människor som har en sund åsikt om vad som pågår.
Jag kan inte säga vad dessa människor tänker. Men INTE är det politisk förändring det första de tänker när de vaknar på morgonen.
Det gör ont i hjärtat att läsa att det är många ungdomar som genom detta gjort sin brottsliga debut. Det gör ändå ondare att tänka på att flera av dem är minderåriga. Ondast är nog ändå att det inte verkar finnas några normalt funtade vuxna i deras närhet. Så tragiskt att det ska vara ett politiskt problem när unga människor inte har ansvarstagande eller närvarande föräldrar. Jag är av den åsikten att det i första hand inte är samhället som svikit dessa unga. Det är deras närmaste familjer och inga andra! SEN kom vänner till dessa familjer. SEN kom deras egna "vänner" Dvs de som dragit in dem i skiten -Oftast äldre, ibland tom vuxna. SEN när inga andra finns i din närhet då kommer samhället in. Vi är skyldiga hjälpa varandra men ingen kan kräva få hjälp. I första hand är du själv ansvarig för ditt liv. I alla fall om du är vuxen. Enligt lagen i Sverige är du vuxen när du är 18. Det är långt från alla som är vuxna då. Och det är vårt vuxnas fel.

Jag vet inte om jag tänkt såhär om jag varit kvar hemma. Men jag som varit så kritisk till mitt egna land att jag lämnade det med ett skratt. Tyckte politiken svajade, systemet svajade, sjukvården svajade, skolan gungade rejält. Tyckte polisen var orättvis.... and so on
Har insett hur sjukt jädra bra det är där borta ändå.
Vi har ingen diktatur, även om de finns de radikala apor som hävdar det. De vet förmodligen inte vad diktatur i verkligheten vill säga och borde ta sig en sväng runt jorden innan de uttalar sig.
Vi blir inte fängslade om vi anmäler ett brott.
Även om vi inte har 100% jämlikhet så är vi rymdmil framför många andra länder.
Vi kan klä oss som vi önskar utan bryta mot lagen
Vi kan kyssas på öppen gata utan att bli fängslade
Vi kan gifta oss med vilket kön vi vill. Och vi kan låta bli...
Vi har en sjukvård som är öppen för alla. Ja vi har det även om väntetiderna är orimligt långa och även om vi blir felbehandlade ibland. Hör och häpna... -Det kommer aldrig vara perfekt. Inte ens i Sverige!
Till skillnad från många andra länder är utbildning inte något som bara är till för de som har pengar. I Sverige är utbildning till för ALLA som VILL. Det är upp till dig. Men samhället kan inte plugga åt dig. Det måste du tyvärr göra själv, även i Sverige. trot eller ej! Fast du har rätten att klaga på dålig skolmiljö och kass undervisning om du misslyckas. Du behöver faktiskt inte ta något ansvar alls om du inte vill.
I Sverige behöver du inte betala 60-80 tusen om året för att sätta ditt barn i dagis.
Du kan också jobba deltid eller på timme. Inte alla länder som har det serru.
 Inte heller kan du kräva mammaledighet för att du vill tillbringa tid med ditt barn de första året. Än mindre till de blir sju....

Har dessa brännare någonsin funderat över varför detta skitland kan erbjuda allt detta och lite till?
Glöm det. Nä, bränn ner skiten. Hetsa mera så vi får en militärisk polis full av människorförakt.
Bränn ner dagis så dina syskon och grannens barn får lämnas in i trånga baracker med läckande toalettter.
Klaga på den avgiftsfria skolan som har korkade ointelligenta lärare hela vägen från klass ett till komvux. För visst var det så en debattör jag tyvärr inte minns namnet på skrev, att i dessa förorter finns det bara dåliga skolor. För visst måste det vara lärarna han syftade på när han skrev dåliga skolor?? Nä, spotta på lärare som försöker anpassa sin pedagogik till allt från "snille" till "dille" och blir hotad under rasten. Prova sen att göra så på en skola i ett annat land förslagsvis där jag befinner mig, Dubai. Här där dina föräldrar får hosta upp kanske 50-80 tusen per termin för att du ska få en framtid. Prova och se vad som händer. Jag är nyfiken, snälla kan inte någon testa??!


Jag tycker det är ok att inte plugga. Alla har inte de bästa förutsättningarna till det. Jag tycker det är ok att inte jobba om man inte klarar av det, vill eller orkar. Jag tycker det är okej att inte bidra ett smack till landets ekonomi. Men jag tycker inte det är ok att då klaga på alla lärare är skit. Inom varje yrkeskategori kan man alltid sätta skit framför någon. Precis som på ni som bränner ner folks egendomar.
Om du valt att inte gå skola klaga då inte på att man inte " får" ett jobb (föresten vem får ett jobb?? är det inte något man ordnar sig?) Brukar funka i korta drag ungefär såhär: Du har något vårt företag behöver. Du gör det vi önskar och vi betalar dig. Kallas vanligtvis lön. INGET normalt företag anställer utan någon form av kompetensutbyte hur gärna man än vill göra det!!
OM det är så att du väljer att inte studera eller jobba. För att alla lärare du mött är kassa och att arbetsförmedlingen inte gett dig något jobb. För det är din mänskliga rättighet att välja detta serru. Men kan du då vara så konsekvent i ditt hat då också att du INTE använder dig av välfärdens sjukvård. Eller trampar på skattebetalarnas gator. Eller söker bostadsbidrag och tar från de behövande barnfamiljerna? Snälla! Det blir så fel signaler till kommande generationer annars. Du kan väl tänka på det i alla fall?

Igår när jag hämtade barn på skolan frågade en förälder mig om varför de bränner i Sverige. Vad skulle jag svara??!! Vet någon?! Vad jag förstått så verkar de som bränner inte veta själva. När jag svarade så tittade hon på mig och skrattade och frågade. Varför stoppar inte polisen eller militären dom? Ja vad ska man svara? Att polisen inte har befogenheter att göra det,. Eller att polisen är livrädd för att bli kritiserad eller anklagad för att vara rasistisk? Eller att polisen fruktar sitt eget liv? Inget av de svaren är tillfredställande! Är det ingen som hör hur fel det är??

Jag blir så jädrans skogstokig när jag tänker på att det är vecka 2 på denna idioti. Jag blir skitsne när aktivister försöker plocka poäng och försvarar dessa kriminella människorna. Jag blir upprörd över ett Sverige som är så omhändertagande att de inte kräver eget ansvar av sina medborgare, allt ska någon annan fixa, allt är någon annans fel. Du kan ju inte dräpa grannens katt och skylla på att du var sur på din fru!

Nä något är fundamentalt fel. Jag ska tänka vidare på allt det jag skrev men tog bort. På allt jag skrev som jag kanske borde tagit bort... Jag är arg. Jag är arg på Sverige som tillåter detta. Jag är arg på människor som tar sig rätten att förstöra för andra bara för att de själv inte har samma sak. Jag är arg på alla de som försvarar kriminella. Jag är arg på att man riktar sin ilska (om det nu verkligen är det som de känner) mot oskyldiga och att man förtrycker sina egna. Arg för att....


Heja alla ni människor som nattvandrat. Heja alla ni som hjälper polis och räddningstjänst så de kan göra sitt jobb. Heja medmänniskor!

Nu ska jag ut och svalka mig i hettan...

Vad sägs om lite blommor mor?

Denna stora dag.  Mors dag.

- Vadå! är det morsdag idag? Den svenska mors dag alltså..? Här är det ju morsdag hela tiden
(Så sant, det finns över 200 kulturer representerade här och vi är inte ensamma om att vilja fira moren) MEN borde mor här hemma då inte blivit firad lika många gånger? Nä, inte alls. Är man Svenska ska man firas på den Svenska mors dagen. Idag alltså. Blev den svenska moren firad? NÄ, Det är ju inte rimligt kräva att en hårt arbetande far ska dessutom hålla isär rätt från fel dagar i allt detta firande till höger och vänster... Det måste väl ändå moren förstå?
Jodå, moren förstår, nästan...
Men med ständiga påminnelser om Morens dag, även om inte den "riktiga" dagen borde då inte faren vara väl förberedd för denna kommande viktiga dag?
Faren påminde lite försynt genom att säga
- MOR brukar inte komma ihåg farens dag!
Mor vill ju av naturliga orsaker gärna bemöta detta påstående med att inte komma ihåg dagen alls. För visst var det så att förra årets farsdag att han fick sig en kopp kaffe ändå? Jo, det året kunde han allt förnimma. Men visst har det varit något år då moren inte kommit på fören efter lunchtid att det var stor högtid hemma i huset. Då ville han minnas att moren gått ut på ärende för att komma tillbaka med en lite gåva i all hast. Så visst är väl ändå det att glömma?
-Eller så säg nu mor! Finns det inte ett uns av sanning i detta mor?

När då det blivit klar att moren gått en hel dag utan kaffe på sängen och varken gåva eller blommor i sikte så får hon frågan.
-Men äter hon socker numera? Det gör hon ju inte. Så vad vill hon ha då på dagen. För klart att något ska ju moren ändå få nu när det står klart att det är hennes dag. Inte kan en far vara sämre än så det begriper hon väl ändå?
Så vad önskar sig en mor såhär på kvällkvisten? En plånbok?! Nämen det var väl ändå en märklig önskan. Har inte mor insett att morsdagen har uppdagats så sent på kvällningen i år att det kan inte vara aktuellt rasa runt o leta plånböcker hit och dit. -Nädu mor vad sägs om något annat att äta? Eller lite blommor som far lätt kan åka och inhandla här i butiken intill? Vore inte det en trevlig liten gåva far kan visa sin uppskattning med?

Kan berätta att mor fick läslektyr i form av Vogue att avnjuta kvällen med. Far fick halsmedicin och nötter inför introduktionen av husets nya kosthållning.

Önskar alla mödrar och ickemödrar en fantastisk (mors)dag!!!

Konsten att klä sig

Det finns vissa personer som kan gå genom hetta, storm, lera eller  tragedier men ändå så kan de se sådär svala och vårdade ut. Jag tillhör inte den skaran. Är det varmt svettas jag och det syns. Efter ett tag smells det också. Stormar det så ser jag inom kort ut som jag blåst med en tornado. Lera...? Hmm... räcker med passera en sandlåda för att jag ska se pinad ut. För att inte tala om inre händelser som sätter spår... Verkar som att allt syns på mig. Finns vissa som påstår att det är bra vara transparent. Jag menar att det är dubbelt. Det är lätt bli omtyckt -Det är fördel. Det är också lätt bli "illatyckt" - Det är en nackdel om det står lätt framför.
Men bortsett från vad människor tycker eller tänker om en när man lärt känna varandra, så kommer man ju inte undan det första intrycket...
Vad du ser är beroende  av din sinnesstämning när du ser det....

Är detta en ful ödla eller en vacker klänning?

 

Det är som känt avgörande för din första uppfattning av en annan person. Det första intrycket är många gånger missvisande. Men det verkar vi inte bry oss så mycket om utan fortsätter gärna bygga uppfattningen runt en person baserat på de första 20 sekunder vi hade. Rättvist? Orättvist? Eller Kul?

Sedan vi kom hit har jag stött på många varianter av hur människor uttrycker sig. Både verbalt men också med sin klädsel. Less is Mess eller More is Less eller Less is More? Det är det som är frågan.
Vissa människor kan inte gå utanför dörren utan att passera både garderob och spegel. Andra demonstrerar sitt oberoende genom att låta bli. Vissa klär sig för andra. Andra klär sig för sig själv. En del klär sig för att dölja vilka de är. Andra klär sig för att visa vilka de är. And so on...

En dag stod denna själ framför mig. Håret var stylat i vackra lockar. Makeupen säkert nygjord och klänningen på den slanka kroppen satt som skräddarsydd. Mycket omsorg för dagens aktivitet. I första intrycket verkar detta vara en person som bryr sig om hur hon ser ut. Därför känns det så obegripligt att se det som sker nedanför knäna....

 Men vad hände?

 

Tillbaka till dessa svala vackra människor som kan gå genom sandstormar utan att få ruffsigt hår. Jag har några såna väninnor och en av dessa vill jag tillägna denna bild. Hade "min" Åsa sportdykt eller snorklat hade hon absolut haft dessa simfötter. Det hade varit under hennes värdighet att använda svarta otympliga klaskande grodfötter på de välvårdade tossorna.

Nä! Åsa kan stil! Åsa har värdighet.

1. Rosa ska de vara

2. Alla damskor har klack. Har de inte klack är det ingen damsko.

Så sant som det är skrivet!

 

 Varsågod Åsa här är din grodsko!

 

 

 

Mamma Mu möter Kråkan

Jag har äntligen, med lite hjälp, insett att jag nu ligger i den sista fasen i flytta utomlandskrisen.... Jag kulturkrockar åt alla håll!

 Min enda tröst i detta är att det till en viss del kommer gå över. Det kommer landa i en mer balanserad nivå än vad allt hitintills varit. Jag har varit i honeymoon. ALLA vackra skyskrapor flörtade dagligen med mig där jag fräste fram i min SUV lika stor som ett godståg. Jag var odödlig. För VEM skulle våga krocka med mig i denna mördarmaskin. Svisch, wroom sicksackandes på sjufilig väg.
Shoppingmallarna lockade med alla sina kreationer. Snart skulle tiden komma då JAG skulle ut och inhandla den NYA garderoben. Lite solbränna först, lite slankare figur, lite mer egen tid. Och SEN skulle allt öppna sig för mig. Stranden för mina fötter, Restaurangen för mina smaklökar, Tiden för mig och min make. Vi skulle nu äntligen återigen bli nykära. I LOVE UAE stod det på min T-shirt.

SEN kom verkligheten ikapp. Som en stor smocka.  Tar handen för den ömmande kinden och undrar, Vad fan var det som hände?
Det är där jag befinner mig nu. Eller trott var den nya verkligheten. Ända till jag pratade med en nyfunnen vän. En klok finsk kvinna vid namn Pia. Pia hintade lite om att jag kanske inte alls befann mig i verkligheten utan kanske bara ännu en fas. Denna fas skulle kunna ge en ytterligare dimension till den andra som var kontrasten till mina nuvarande känslor.  Det kritiska skedet där jag fulkomligen snubblar runt bland olikheter och oliktänkade. Och har plötsligt så svårt att förstå allt detta.... ALLA verkar annorlunda mig. Alla verkar klivit ur sina roller och börjat visa sitt sanna jag! Eller kan det vara som Pia sa...? Kan det vara så att ALLA andra är sig lika men att jag fått ett par nya glasögon att se igenom. OCH att när då denna fasen är stångad igenom kommer det tredje paret glasögon där jag kan se saker och ting mer nyanserat och balanserat än tidigare?? Det låter rimligt någonstans. Det gav mig i alla fall tröst. Så jag har beslutat mig för att tro på Pias ord. Jag har sagt till mig själv att jag får vara kritisk MEN att jag ska också tillåta mig omvärdera om så behövs.

I ärlighetens namn. Sedan mars har det varit tufft. Det har varit tuff sedan vi kom på olika sätt. En och annan tabbe har man gjort naiva som vi varit. Men sedan Mars har det varit tufft-tufft. Jag har förändrat mitt synsätt på det som är runt mig. Tagit på mig nya glasögon som Pia sa. Saker har hänt och jag har inte riktigt kunnat få till ett material som känts ärligt. Detta med tanke på mig, min familj och vänner, men även den miljö jag idag lever i. Jag måste sålla och fundera lite över vad jag skriver. För många som läser min blogg blir ju det jag skriver en "sanning" Men jag vill verkligen än en gång understryka att jag skriver utifrån min upplevelse och mina tankar. Det finns många här som inte delar min bild. Det finns också många som gör det (vill jag få med för rättvisan och mitt egos skull...)

Om jag nu ska skippa detaljerna till mina inre kulturkrockar så kan jag passa på att berätta att jag varje dag här går från klarhet till klarhet. Och äntligen efter alla år med min man har jag nu hittat en dramatisering som till del speglar vår relation...
Denna vecka tog den form och talade till mig genom självaste Mamma Mu!
Det var med ömsom rynkad panna och ömsom stort flabb jag såg episoden Mamma Mu bygger en koja. Tycker även filmen speglar min vistelse i Dubai. För den som vill se Mamma Mu:s och kråkans budkap kan ni kan ni här se filmen ;) Den är ytterst barnvänligt vilket jag inte alltid kan hävda innehållet i mina inlägg är...
Så säg inte att en ko inte kan bygga  en koja. Och låt för all del låt den manliga kråkan få vinna. Båda vet ändå med sig att  - Idén var Mamma Mu:s ;)

Små saker att fundera över...

 

Ska man ta ner soltältet kanske man bör....

 

1. Flytta tältet innan man packar in utemöblerna i det

eller...

2. Flytta möblerna innan de blir inpackade i tältet

 

 

Får man ofrivilligt stopp i trafiken bör man....eller bör man inte....

Bör man varna övriga trafikanter med en skylt

Bör man inte skydda sin bil med sin bara kropp

Varning!! Här står jag. Bromsa i tid så du inte kör in i min bil... Eller.... vad tänkte han??

 

Jag har säkert ett 20 tal bilder och videotagningar i min mobil om farliga trafikanter och galna händelser som jag stött på när jag kört bil. Folk som kör om från höger o vänster. Folk som kör mot enkelriktat. folk som speglar o sminkar sig. Folk som kritiskt filmar o fotar andra dårar i trafiken.... ;) Fattar ni..?

 

 

 

En guldgruva för Meadows Clinic

Jamen så var det väl ändå dags att skriva ett par rader. Det har varit mycket under en period. Många sjukhusbesök. Jag borde verkligen dokumenterat delar av det men hur kul kan det vara att läsa om sjukhusbesök..?

Jamen vad har hänt då?
Tänkte jag skulle ta "liststilen" för att ge er en närmare bild av april månad. Jag utesluter mars som såg likadan ut. Vill också påpeka att jag har inte skrivit ner alla besök för denna månad....

 2-5 April: 
Make bortrest. Barnen skollov.
Sanne läkarbesök. Diagnos: Öroninflammation o feber. Allergi okänd. Kasse medicin hem
Lilli läkarbesök. Vaccin och en kasse med eksemcremer med hem

11 April:
Sanne läkarbesök återbesök. Diagnos: Fortfarande öroninflammation med vätska trots antibiotika. Rekommendation:  Rör i öronen.
Samuel läkarbesök. Andra checken för återkommande feber. Diagnos Kronisk tonsilsinflammation
Lilli läkarbesök, Diagnos: Bronkit. En kasse medicin med hem

12 April:
Samuel läkarbesök. Second opinion. Kronisk tonsilsinflammation. Rekommendation operation
Sander treårskontroll

15 April
Lilli återbesök, luftrören bättre men fortsätta med bricanyl.
Sander återbesök Diagnos: Fortfarande öroninflammation och nedsatt hörsel. inge mer antibiotica men en operation vore kanske aktuellt...
Samuel läkarbesök. Remiss till öron på Dubai mall för hörselcheck,. ööö fattar inte. hör han också dåligt??

25 April:
Samuel: Hörseltest Dubai mall. Samuel hör perfekt. Fattar inte varför han skulle kollas. Det var ju den andre nissen som inte hörde... Dubai i ett nötskal

28 April:
Sander Assesment på skola. Oerhört förvånad att han klarade testet. Antingen var de blinda och döva. Eller så har de svårt fylla platserna .
Intryck gjorde han men inte riktigt som man önskat kanske. Glad han slutat säga bajs i alla fall. Man får vara tacksam över det lilla. Och visst måste jag ursäkta honom. Killen har gått med öroninflammation sedan December och ska få rör i öronen dagen efter testet. Vem skulle inte varit lite irritabel....

29 April
Samuel fyller 5. Frukost på sängen och presenter utdelas. Tårar med. Varför får inte alla paket? Det är helt enkelt bara för orättvist när syskonen fyller år!! Men Samuel var glad över den gula skatebord han fick. Gult e fortfarande kult!

Sannes operationsdag.

Efter frukost var det dags åka till sjukhuset. Operation blev förskjuten nästan fyra timmar. Tänk vad lite marshmallows kan ställa till det.....
Och den lugnande medicinen som skulle få Sanne att slumra en stund hade inte önskad verkan. Fick höra senare att det finns en vis procent av befolkningen som reagerar tvärtom på lugnande. Sanne är tydligen en av dem. De tidigare vita väggarna i sjukrummet har numera 5 ml röd seg vätska från golv och 1,5 meter upp. Bakom dörren i Dr Siddiques rum på London hospital om det är någon som vill checka trovärdigheten i min historia. Efter medicinerat väggen så bytte kuddar plats och en stol vältes, skor katapultades genom rummet och dinorocken den lille mannen skulle kläs i svors förbannelser över. Receptionen fick ett antal besök av en knarkstinn pojke och dörrkarmen fick sig en hård smäll av barnskalle. Karmen klagade länge men inte treåringen som ångade vidare med bedövningsmedel i kroppen.
Hade jag inte varit så upptagen med att rädda livet på honom hade jag nog freakat ut över det skrämmande beteende han uppvisade. Kommer aldrig mer ge honom "lugnande"!
Halv tolv bar jag en hysterik kille in till operation. De prövade först söva honom i mammans knä. Det gick inte. Provade sedan sittandes på britsen. Det gick inte. Den slutgiltiga metoden blev minst sagt brutal. Narkosläkaren försökte trösta mor med orden: He wont remember a thing, This will only take 20 sekonds then he will be gone. Nähärru!! Han skulle ge dem en match! Tre gånger sa narkosläkaren -Now he´s gone. Och på sekunden slogs hans ögon upp och han ropade: NEJ!! Hon försökte igen . Now he´s sleeping. -NEJ!! -Why doesn't he fall asleep? Jag kände stress och oro. strök frenetiskt den sprattlande kroppens huvud i ett lamt försök att lugna. Tre gånger räknade hon ut honom. Tre gånger talade han om att han inte sov. Efter något som kändes som en evighet tackade de mamman för all hjälp och sa att det var dags att gå.... Jag grät hela vägen till rummet där fadern satt och väntade. Berättade vad som hänt. Efter en stund så sa han:  Inte ta det så fort. Jag skriver vad du säger.... Ja, vi är två som bloggar. Och det gäller att ta vara på varje tillfälle till möjligt scoop....
Och alla måste överleva, även en business som Meadows Clinic....

Nu jädrar snackar vi öken!!

Nu så här i efterhand känns allt annat futtigt.  Samma känsla kan infinna sig när jag går tillbaka till början av min blogg och läser hur stort jag upplevde allt från mathandling till bilkörning. Men man kan ju inte ha kunskap utan för sitt befintliga kompetensområde tröstar jag mig med. =/  Nu såhär sex månader senare känns det helt naturligt att det tar två och en halvtimma för att handla mat för halva veckan. Det känns helt naturligt att från höger till vänster korsa en sexfilig väg och sedan tillbaka igen för att ta sig snabbare fram i rusningstrafik. Intelligent? Nä, men det påstod jag inte heller....
Igår genomgick jag en ordentlig kompetenshöjning i ämnet "öken". De små backarna vi hitintills har imponerats över kommer inte ta mig med storm igen (fick ni med er fyndigheten??)

Igår, fredag (sveriges lördag) packades bilen med tre barn, mat, föräldrar, stolar och en quardbike. Vi samlades utanför ABBs parkering i media city. mötte upp kollegor till Jano och rullade i kortege ut på vägen mot och förbi Abu Dhabi. Alla var på strålande humör och ungarna underhöll oss med först sång...

 och sedan bråk...


En liten detalj någon bortsett att berätta för mig var att vi skulle åka i nästan tre timmar...
Det låter kanske inte så mycket men med tre små under fem år är tre timmar, två och en halv timma för mycket....Hemresan tänker jag inte ens blogga om för den var lika ångestframkallande och innehöll lika många tårar som en Lars Norénpjäs. Dessutom var den förenad med livsfara för tredje man. Vi körde i mörker. Och lite varstans efter vägen stod långtradare parkerade. Och framför dem låg män på rader i väggrenen för att buga och bocka mot Mecca.
MEN WOW!!!! Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig hur en "riktig" öken skulle vara. Men nu vet jag...

Ett olämpligt ställe att köra fast på...

Såhär gick det till...

 

 En brant, tung backe att gå på....

 Som ni ser var vi fler som försökte bestiga denna sandtopp.

Majoriteten gav upp efter 30 meter....

 Vi är ute i ingemansland och kör. Den största öknen i världen viskade en fågel.

Stället heter Rub al Khail och ligger 15 minuter från Saudiska gränsen.

Hade gärna åkt dit utan pass för att vifta med handen innanför stängslet och

skrikit " The air is free"

 Vår tillfälliga bostad

 En ända stor lekplats...

 Lammtillagning. Endast 4 timmars tillagningstid.

Inget för den blodsockerkänslige med andra ord

Män som gör viktiga ting i den riktiga öknen...

Mr Bump Letter

Det var definitivt inte den första i allafall...
Men då var det min stora vuxna kille som ständigt kom hem med kroppsliga blessyrer. Hade han inte ramlat på luft så hade han balanserat på fönsterbläcket på tredje våningen. Jag skulle nog ärligt kunna påstå att jag kände faktiskt skolsköterskan bättre än läraren vid terminens slut.
Men som en bulldog ruskade han på huvudet och sprang ut på fotbollsplanen för att målskjuta lite. Hjärnskakningen var tydligen inget hinder. En annan gång skrek den store vuxne sonen i högans sky -Jag blööööödeeeer!! Vi var på besök hos min ena syster i Enskede. Noah och min systerdotter var i köket. Jag och min syster höll på reda ut ett viktigt klädbekymmer i tvättstugan en trappa ner när vi hör detta skrik. Som två seriefigurer försökte vi äntra tvättstugedörren för att snubbla upp för trappan för att se vem av ungarna som höll på att dö inne i köket. I allt kaos som utlöstes under mindre än sekunden i den tvättstugan så släppte jag den gjutjärnsstekpanna jag höll i handen. Varför hade jag med mig en gjutjärnsstekpanna??! En köksslev hade jag kunnat förstå med en panna i gjutjärn, scratch scratch!! Om jag nu klarar av att bortse från varför pannan var med mig där så är poängen att i samma sekund jag hörde min son skrika att han blöder så "tappade" (min systers version är att jag släppte) den rakt på min systers tå. Det är svårt att återberätta hur det gick till där mellan dörrlisterna men det var väl som en förlossning ungefär. Trångt och smärtsamt (för en av oss iallafall) Vi förlöstes i samma sekund och med ett "plopp" var vi på andra sidan och tog ett lopp upp för trappan. Jag vill minnas att vi puttades hela vägen upp. Vi är båda tävlingsmänniskor och agerar alltid som våra liv står i spel. In i köket. Jag hade förväntat mig ett blodbad (med tanke på det avgrundsskri som kom därinnefrån) Inte för att jag blev besviken vill jag bara lägga till....Ser jag min då 6 åriga son med ena fingret pekandes upp i luften. Han är tokhysterisk och jämrar sig av smärta. Stackars barn! han hade stuckit sig på en baksticka om jag inte minns fel. Han skrek: DET ÄR BLOOOD!! Jag: Var? Han: DÄÄÄÄR!!! Jag: Var?? Han: DÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄR!!!!!! Jag kan fortfarande inte minnas om det var blod på utsidan av huden. Jag sneglar på min syster som står på sin enda brukbara fot och väser: VA fan! Fick jag mina tår krossade bara för DET DÄR!!?? Hon hade i stunden önskat att köket varit nedstänkt av blod för att kompensera smärtan i tån. Det är väldigt svårt att förstå att denna ylande kille var den samma som promenerade rakt genom en glasdörr några år senare och fick åka ambulans in för att lappas ihop. Och vars enda kommentar var när han hörde min röst i korridoren. Låt inte mamma komma in. Hon klarar lixom inte av blod alls.... =/ öh?!

Så tillbaka till inläggets början. Idag hämtade maken Lilleman på nursery. Jag har varit hemma med två små sjuka barn. När killen kliver ur bilen noterar jag att han är blåslagen under ena ögat. Jag frågade maken om vad som hänt. Han visste föga överraskande inte något. Jag frågade vederbörande själv. Han visste föga överraskande inte något....
Denna lilla kopia har sedan han kom till världen aldrig varit fri från skrapsår, bulor eller blåmärken. Att äntra köksbordskanten med pannbenet som måltavla hade förmodligen sänkt vilken ettåring som helst. Men inte min Sander. Han stannade till, klappade sig på pannan och stötte ifrån sig ett -Ö Uff!! och rasade vidare medan vi andra satt kvar med en sugande känsla i maggropen.
Så nu går denna lille vän på nursery. Och idag kom han hem med ett blått öga. Och inte var detta tillräckligt unikt för honom att han lagt händelsen på minnet heller. I hans lilla mapp fanns tack och lov en lapp.... Jag vet från denna dag att innan terminen är slut kommer vi ha måååångaaa fler såna...


MR BUMP LETTER

 

När man ljuger blir tungan svart

Kan en lögn vara något positivt?

Igår kom mellanman hem. Han berättade att de haft simning på skolan. Och tack vare hans glömska mamma hade han fått låna badbyxor, handduk och flippflopp från skolan. Inge bra, konstaterade han. Ojdå, sa hans mamma. Efter middagen berättade mellanman att han fått hemläxa från den nya fröken. Uppgiften bestod i att klippa ur G:n och S ur en tidning för sen att "glua" dem på ett papper som sen skulle klippas i formen "diamond". I brist på dagstidning fick han en av mammans värdefulla svenska skvallertidningar. Just denna samhällsviktiga upplaga skulle ge svar på om vår prinsessa Madelene förlovat sig pågrund av den "buktande"(?!) magen. Innan mellanman började slakta upplagan funderade jag över om jag verkligen läst tidningen. Kunde inte minnas om jag fått något svar på hennes "buktande" tillstånd... Funderar i skrivandets stund om hon är gravid eller bara har en normal kvinnokropp.... Herregud hur många gånger skulle man inte kunnat bli anklagad för att vara gravid pågrund av "buktande" mage?! Jag har då blivit anklagad för det varje gång....jag varit gravid...

Hursomhelst killen klippte och klippte. ' Under tiden satt jag "gluad" vid datorn och letade i mail efter mail efter informationen om simningen. Hade jag så fel? trodde bestämt att den skulle börja nästa söndag! Stackars barn som har en mamma som är helt lost i skallen!! Leta leta leta. F* hur långt tillbaka ska jag leta egentligen. Gick igenom 15 olika utskick. NADA!
Under tiden satt den ambitiöse gossen och tog ansvar för sitt hemarbete. Del efter del sida efter sida dalade sakta ned till golvet. 30 sidor senare hade han hittat två G och ett S.
Dessa fynd "gluades" på ett papper och pappret klipptes ned till en minimal "diamond". Diamonden signerades med JanSamUeeel som han numera kallar sig. Lite fransk accange har han lagt till med. För det tycker han låter lite bättre.

Tillbaka till alla mailen som sänts ut sista två veckorna för att se om jag kan hitta information om hemläxor. Jag läste igenom 7 mail samt information från skolans egna hemsida och föräldrarnas log-in-sight. Ingen info. Eftersom ingen annan än  jag tydligen gör misstag så måste jag ändå missat något. Denna "insikt"resulterade i att Jano motvilligt fick diktera ihop en önskan till fröken om att i fortsättningen lägga ner en liten lapp i Samuels mapp för att informera moren om eventuellt innehåll i framtida läxor. Simningen fick jag vid hämtningen på eftermiddagen be om ursäkt för att jag missat.

14.30 hämtas den lille ambitiöse skolgossen. Möter fröken i dörren till klassrummet och frågar om skolgossen förstått läxan riktigt och därmed levererat vad som förväntats. Det visade sig att nya fröken inte ger hemläxor. Hon förstod inte överhuvudtaget vad eleven kan fått uppgiften ifrån. Vi konstaterar att det han ljugit om var inget allvarligt utan det var väl mer en positiv lögn. Om en lögn nu kan vara positiv (?) Tänkte jag passar på att be om ursäkt för simningen. Att jag missat att den börjat och han fått låna kläder. Fröken tittade med stora ögon på den lille sonen och frågar - Is this another lie Jan Samuel? Min son svarar - Yes it is!

Han kan iallafall ljuga ärligt. Det är alltid en tröst.

PÅ hemvägen tänkte mamman att det skulle behöva prata lite. Så gänget åkte förbi en mack. Inhandlade glass, körde ned till stranden och mamman radade upp de tre små på muren.

 Mamman frågade lite försiktigt om de små visste vad en lögn var. Det kom lite olika teorier. Den mest frånvända var nog lilleman som sa att det var när man inte satt fint på muren och man ramlade ner och slog sig så det kom blod. Mellanman verkade dock förstå poängen med mammans fråga lite bättre och sa att det är när man säger att man badar fast man inte gör det. Mamman frågade sen om någon av de tre visste vad som kan hända när man säger saker som inte är sant, underförstått ljuger. Alla tre tittade stort på mamman och såg ut som om de väntade sig några visdomens ord. Mamman funderade länge på vad hon skulle svara. Barnen väntade tålmodigt. Mamman kände sig pressad att svara och sa det som flög genom huvudet för sekunden.
-Man får svart tunga av att ljuga!
Lilleman bröt ut i ett skratt och vände sig till Mellanman och sa- Saaamueeel! Mamma har svat tunga hahahaha

Japp, så sant som det var sagt!

Ibland är du DUM...

Tänk vad små ord kan påverka. Några ihopslängda bokstäver som kan få sån betydelse. Ord som för den ene inte betyder något men för den andre betyder allt.
Läste ett inlägg en vän till mig lagt in på ansiktsboken. Det var om en föreläsning. Istället för att slänga mig med felaktig fakta så länkar jag istället http://petrakrantzlindgren.se/2012/11/13/hur-tror-du-att-ditt-barn-uppfattar-det-du-sager-granser-med-respekt-del-2/
Just denna föreläsning handlar om hur barnen uppfattar ord. Men är det någon skillnad från oss vuxna egentligen? Anklagande tonfall, undertoner av missnöje och kritik, falsk glädje U name IT.

Jag har några vänner som jag verkligen kan slänga käft med. Vi klandrar och klagar på varandra. Det är vår jargong. Och jag bara älskar den. För även om orden är hårda så vet jag med dessa människor att de är kärleksfulla och har respekt för mig och vise versa. Vi känner varandra väl och älskar varandra trots våra brister. Inga smygande undertoner, inget sammanbitet leende eller dold missunnsamhet. Raka rör! -Faan, vann du på triss?! Så himla typiskt att just du skulle dra hem hela 25 kronor när människor svälter. Men som du vet... Tur i spel otur i kärlek. Hur går det hemma förresten hahaha
 - Men tänk att samma ord från en annan person kan vara direkt sårande....

Idag öppnade jag min mailbox och såg att jag fått ett väldigt efterlängtat brev.
Detta brevet kommer från en vän som kanske inte riktigt förstår vilken betydelse han har för mig. Och kanske lika bra hålla honom lågt så han inte börjar tro att han är något...

Denna vännen plågade mig som mest när jag gick igenom en stor sorg efter att en av mina närmsta vänner gått bort. Alltså inte förvillat sig iväg någonstans utan mer "gott bort" som i "kola vippen"

Jag bodde granne med denna plågsamma själ och jag tror han lade ganska mycket energi på klura ut hur han bäst skulle kunna störa mig i min sorg. Jag kan dra några korta exempel på hans uppfinningsrikedom

1. Han kom på den briljanta idén att borra ett håll genom väggen från sin sida till min för att vi skulle dela på kabeltv. Tyckte inte det var någon bra ide men en dag så hörde jag maskinen surra allt mer högljutt för att tillslut borra sig ut på min sida av väggen. Snabb som en vessla fick han igenom sladden och jag hade fått "kabel". Nu tyckte den iderike grannen att vi borde se på tv hos mig för hans var så liten....

2. Att komma hem en av de kallaste vinterkvällarna på året och notera en fastfrusen skepnad utanför sin dörr. Men en ett par extra lovikkavantar, mössa, flaska bubbelvin och två paket sushi som väntat i en timme på få sköljas ner i varm strupe....

3. Att erbjuda sig ta hand om huset när man är bortrest och vara stolt över att få ansvar över de enda nycklarna huset har. För att sekunden senare glömma bort sig och dumpa ner dem i dörrens brevlåda...

4. Att envist rycka i "kabeln" varje lördagsmorgon till man vaknar och irriterat ringer på vännens dörr för fråga vad han har för problem och mötas av kaffedoft och nybakat bröd och kommentaren. Vad bra du vaknade jag har frukost till dig...

5. Att ge bort en sommarstuga för att en sörjande person ska ha något att fylla sin vakna ickearbetande tid med och ständigt vara där och stöka ner...

6. Att skrämma ihjäl en sommarstugeägare med syster som för första gången ska sova i den icke belysta stugan med att tassa som en brottsling runt huset hela natten för att övervaka stugan så att de livrädda systrarna ska känna sig trygga...

7. Att göra en stor utflyttningsfest med massor av folk och mat och spela en hel skiva med samma låt
 hela kvällen...

8.  Att ta tillbaka stugan för att någon inte sörjer lika svårt längre och ge den till en annan mer behövande själ.
- Då inser man att man har mött en människa med ovanligt stort hjärta...

Så tillbaka till detdära efterlängtade brevet....

Hi min jonnaponna !Dubai måste bara ett pemanent fest för dig.Jag misstänker att du kanske aldriq kommer
tillbaka till den tråkiqa Stockhom.Jaq vet hur det är!Jan-over jobbar,nån passar dina barn ,och du liqqer under enparasol i sanden med solqlasöqon och läser och dricker "cubalibre" eller limonade.Isn´t it?
Dubai? jaq trode du saqd Katar.

Jaq skickade ett hälsn. kort(virtuel) på din födelsedaq den18 dic. Jaq tror inte att du läste det.Kanske trodde du
att det var skräp post och kastade bort den.Ibland är du DUM! ..ibland inte!



 

Den doften känner jag igen...

För att avvika lite från tidigare teman vill jag berätta om en sak jag köpt. Nu kanske många kommer att tycka att jag passerat alla tidigare gränser. Men jag kan bara inte låta bli efter låtit beslutet mogna i ett par dagar. Jag kan inte avgöra om jag ska berätta detta för att jag tycker det är komiskt, eller för om jag vill upplysa om hur produktutvecklingen går framåt även gällande sanitetsbestyr, eller om jag bara har brist på andra saker att skriva om. Eller förresten, det sista kan jag stryka direkt. Det finns MASSOR att skriva om.  Men det saknas tid... Det tar tid att peta ner små ord. Det tar tid att ladda upp bilder. det tar tid att korrekturläsa (vilket kritikerna som läser min blogg säkert retat sig på och ojat sig över att jag respektlöst slår sönder vårt vackra svenska språk). Och det tar tid att fundera över om det är ens publicerbart det jag plinkat ner de gångna timmarna. För man kan ju inte skriva vad som helst... Eller?
Ja ja idag ska jag i allafall chockera både min mamma och min väninna Ingalill. För jag ska nu blottlägga mig till den grad och berätta om att jag är en av de "få" kvinnor som inhandlar trosskydd!
Så var det sagt. För att utveckla det ytterligare kan jag berätta vidare att jag vid 40 års ålder
nog provat de flesta varianter. Med eller utan vingar, breda, tjocka, tunna, supertunna och G-stringade. Oftast har modellen varit mer slumpmässig och nån gång har jag väl öppnat paketet och tittat lääänge på det lilla "skyddet" och funderat på vem som i allsin dar kom på just den formen. Andra gånger har det känts som att jag fyllt trosan med Libero 9-18 kilo. Man kan ju verkligen fråga sig om det var en kvinna eller man som kom på den idén med extra tjockt trosskydd. Försvinner inte hela poängen med trosskydd då?? Man kan ju i det läget också fundera på vad det är man ska skydda trosan mot. Kärnvapen? radioaktivt nedfall??
Utan att gå in på varför vi kvinnor brukar de olika sanitetsprodukterna vill jag presentera den mest avancerade av dem alla. DOFTSKYDDET!
Helt plötsligt är saniteten tagen till en annan nivå. Nu ska inte bara trosan skyddas utan också omgivningen!
När jag öppnade detta paket så väckte det naturligtvis min dotters nyfikenhet. Hela badrummet doftade plötsligt nyutslagna kemikaliska sommarblommor. Och trettio minuter efter det vi gemensamt lämnat badrummet kände jag en bekant doft smyga sig in i köket där jag stod och lagade mat. I hallen satt min lilla tös och hon hade systematiskt packat upp samtliga 30 trosskydd ur sina individuellt hygieniskt förpackade paket..

 

Om jag nu ska dra allt detta ett steg vidare. Är det bra med doftande trosskydd? Om man kommer fram till att det är bra. Är blommor en bra doft? För helt seriöst...blommor....Är det bara jag som reagerar?!!?

vad skulle isåfall motsvarigheten vara till det manliga kalsongskyddet? Motorolja?!?!
Nä jag fattar verkligen inte poängen. Vem vill sitta på en resturang och ana en bekant doft från kvinnan vid bordet intill. Typ: Sniff sniff sniff...Den där doften känner jag igen allt för väl....!

Som slutord för detta inlägg vill jag dela med mig om en sak jag både läst och hört. Antar att följande ord kommer från en man. Kanske en man med sin professionalism hemhörande i sanitetsindustrin...?
-Lita aldrig på en varelse som blöder en vecka varje månad utan att dö!

Läs på förpackningarna gott folk ;)

 

Straffet för bortskämdhet

Frukost. Maken kommer ner från duschen i bara en badhandduk. Han undrar var alla hans kalsonger och strumpor tagit vägen. I handen har han en svart strumpa, den enda han fann efter letat ett tag.
Jag som varit tokupptagen en längre tid svarar att de förmodligen då ligger i tvättkorgen. Maken lämnar köket med kommentaren - Du måste se till att få tvättat idag!
Hade jag varit ägare av en giljotin denna morgon hade vi inte behövt fundera mer i framtiden över hans otvättade kalsipper...
Nu äger jag ingen. Så jag fortsatte tugga i mig min fullkornssmörgås och svor istället några förbannelser över alla världens mansgrisar.
När jag i gymmet några timmar senare fortfarande stod och svettades ur mig irritationen på crosstrainern med en stilla fundering över hur han löst sitt kalsongdilemma var jag fortfarande helt ovetandes om att min förbannelse faktiskt nått honom....

 

It`s like a war

Ja med hundvalp i huset och tre ungar samt svenska besökare så kan nog vardagen inte beskrivas på något mer passande sätt...
Denna vecka har varit ganska turbulent. Milt uttryckt!
Förra lördagen åkte vi till RAK Ras Al Khaimah och Adoptionscentret för djur. Tanken var att besöka en liten övergiven hundmamma på tre år för att se om hon kunde vara något för oss. Jag hade bestämt mig för en vuxen hund. Jag hade bestämt mig för en korthårig hund. Jag hade bestämt mig för en liten hund. Jag hade framförallt bestämt mig för en tränad hund.
Jag förstår nu varför det är viktigt att hålla sig till protokollen. Även om det kan få det mest underhållande mötet att gråna av tristess. Att hålla sig till givna förutbestämda ordningar är säkert bra. Jag önskade jag hade lite mer av den diciplinen. Framförallt nu när jag sitter här med en "liten" hårig, otränad golvnerpissande hårboll som verkar vara en blandning av Saluki, se nedan

och Leonberger

Så undrar jag ändå om inte det varit bra om jag inte frångått min ursprungliga plan...

Efter att en vecka torkat både gult och brunt både inne och ute (mest inne tyvärr) så har jag lite blandade känslor för den övervuxna valpen som ligger nedanför mina fötter i skrivandets stund...
Förra veckan gick Sander i stort sett sin fulla tid på Nursery. Det innebär  att jag Söndag, Tisdag och Torsdag med två morgontrötta killar jagar ut från huset 7.20. Checkpoint 1 är Samuels skola 7.50. Puss och hejdå. Checkpoint två Sanders nursery 8.05. Puss hejdå, lite lek, några tårar och Puss och hejdå, goedjur i famn, vattenflaska i hand, namnballongen på sin plats, löfte om att komma tillbaka och hämta. Mer puss och hejdå....Iväg!
Morgonrutt Hemma hos Lilli och bajsbollen 8.45. Frukost!

Denna veckan har jag (säger jag eftersom med Janos goda planering varit på tjänsteresa denna vecka) Besök av mamma och styvfar. De kom den 14 jan kl 01 och Jano lämnade Dubaimark den 13 jan  23.30. Ibland är slumpen smart. Slumpen har gjort mig trött och irriterad. Tackolov var vi fler i huset som nu kunde torka golv efter yrvädret. Slumpen torkar inte golv efter håriga fyrbenta, gläffsande charmtroll. Slumpen gör faktiskt inget för att bidra till skötsel av bajsmaskinen överhuvudtaget. Det var avtalet jag gjorde med slumpen när barnen skulle få en liten valp. Konstaterar idag att slumpen är mer konsekvent än vad jag är. Jag är flexibel. Jag gillar vara flexibel. Att vara flexibel har många fördelar. Ja såvida man inte är hjärnkirurg eller rymdforskare. Hade varit väldigt nervöst att bli opereread av en flexibel och inkonsekvent hjärnkirurg till exempel. Men nu är det ju inte hjärnkirurgi vi sysslar med här i huset tack o lov! Utan "potträning av en jättepuppy. Min mamma har varit till sådan stor hjälp här nere. Hon har hållt barnen glada och sysselsatta. Hon har gett tröstande ord och lite av sin visdom. Jag har nog aldrig tidigare uppskattat min mammas besök så mycket som denna gång. När hon reste började jag genast planera för nästa gång vi skulle ses. Så inget ont som inte har något gott med sig passar väl in här. Efter mammas halva vistelse kom mitt älskade barn, Noah med sin fina Sara. Så mycket som jag fart och flängt dessa veckor går inte göra ett läsbart inlägg om. Det skulle förmodligen vara mer underhållande att läsa SL:s tågtidtabell...
Men trots det har varit både intensiva och turbulenta veckor. Eller som vår maid sammanfattade denna månad "It`s like a war" Om hon syftade till familjesituationen eller det faktum att den charmanta puppyn dragit upp varenda planta i trädgården utvecklades inte. Men trots detta så har jag än en gång lärt mig en sak om mig själv. Jag är rätt bra på få ihop saker. Men så får man ju inte säga om sig själv So shame on me!

 

Och alla bara pratar om det ljuva livet...

Jag undrar bara när detdär ljuva livet som alla pratar om att man har här ska börja. För er som tror att jag bara ligger på beachen hela dagarna ska jag timme för timme beskriva vad jag gjort idag.

6,20 klockan ringer. Jag vet att jag måste upp för att hinna med både mig själv och minst två av barnen. Blir utmattad bara av att tänka på det så jag snoozar. Jag snoozar många gånger så när klockan blivit 6,40 har jag bråttom. Idag sov Lilli fortfarande när jag klädde på mig och Sander för att gå ner i köket. Samuel vägrade gå ur sängen. Han var skoltrött och ville sova mera. Fick flaschback från Noahs tonår, bortsett från tonårsodördimman som slog en varje gång man entrade hans sovrumsdörr.
Jag jagar på husets pappa. Han är alltid den som kliver upp sist men också den som vet bäst hur det borde vara vid köksbordet när han kommer ner. Så även denna morgon. Sander borde klarat få in sig mat på de tio minuterna han suttit vid bordet. Tycker jag också, men jag kan ju inte svälja maten åt honom, eller? Samuel kom till frukostbordet tio minuter innan vi borde sitta i bilen, vilket är 7,20.
Jag visste att det än en gång skulle bli tajt hinna i tid. Och att jag även denna morgon skulle bränna lakrits på varenda rödljus. Men under sker tydligen för efter att mutat, hotat och till slut gett upp togs två oätna ungar från bordet. Efter en tandborstning som skulle få vilken tandläkare som helst att oja sig kom skor på. Väskor och lunchbox som packats under tiden Sander skulle ätit, kom lyckligtvis med denna gång. Måste beklaga mig lite över dethär med att packa matväska. Det tar sjukt lång tid!!! Nu har snälla Chiromi börjat fixa och förbereda lite så jag har iallafall halverat tiden men ändå inte lyckats optimera tiden!
Dessutom så ställer Chiromi alltid fram frukosten. Och kaffekoppen får jag i handen så snart jag klivit in i köket. Vågar knappt säga det men hon dukar även av bordet =0. Så vad gnäller jag om? Ja vad ska jag säga. Allt tar så förbenat lång tid här. Känns som det är mer att göra. En orsak kan vara att det är ett väldigt stort hus men sen då?? Jag städar knappt längre! Återkommer när jag rett ut frågan.

07,26 satt vi i bilen. En minut senare pyrde blåröken ur monstermaskinen och taxi service fru Mjelstad var återigen i tjänst.
07.37 Lämnades jano av vid kontoret. Monsterbilen drog vidare till nästa mål Samuels skola. Rödljus hela vägen fram...Köer som gjorde att jag fick vänta två vändor röd/grön innan det var min tur åka. 10 minuter av förlorad körtid. Hade tid varit pengar hade jag varit miljonär nu, eller inte. Beror ju på  hur man vinklar det menar jag...
07,57 nådde vi skolan. Parkerade och fick ut två ungar ur bilen. Samuel klagade över sina korta ben. Jag berömde honom för att ha så snabba ben. Incheck och ut ur gaten igen. In med Sander i bilen, på med bälte och mot Umm Suqeim 1.
08.11 av med bälte och in med en motvillig kille på blossom Nursery.

 Alla trappor upp och till fröken msEmma. I tre timmar var jag där innan jag var tvungen åka. Under dessa timmar hann de läsa bok, sjunga, fri lek, göra snö av raklödder, klippa o montera snögubbar, skriva sitt namn i sand och gud vet allt jag inte hann med att se. Klockan tio var sander på ganska retligt humör. Bristen på frukost började ta ut sin rätt. Typiskt då att snackstiden just i dag var ändrad... Nu skulle alla barnen linas upp och tuffa tåg ner till gården. Där väntade "drums". Hela gården var full av barn. På ena sidan av gården satt tre killar och trummade. 25 ungar satt i cirkel runt med små trummor och trummade för alltvad de små händerna klarade av. Det var rätt häftigt att se. Efter 30 minuter var det sanders klass tur. Det trummades och dansades ända till tåget tog dem upp på rummet igen. Där väntade till Sanders stora glädje snacks. Besviken och arg blev han när alla barnen först skulle sitta på mattan och sjunga räknevisor medan var och en av barnen blev kallade till handtvätt. Äntligen när sander fick komma till bordet så var där 1/5 banan och två tunna klyftor apelsin. Inte mycket för en hungrig mage men lite av humöret kom iallafall tillbaka. DÅ ringer min telefon. Chiromi ber mig komma hem. Hon berättade att hon varit ute med Lilli och en av communityns gardener har betett sig obcent med henne och smög nu runt huset där hon låst in sig.
10.58 Snabbt hejdå till hysterisk Sander och in i bilen.  Efter 13 minuter var jag hemma. Schumacher hade varit imponerad!!
Väl vid gaten finns det två bommar välja mellan. Den närmast securita är för besökare som måste anmäla vem de ska besöka för att få komma in. Den längre bort  är för oss som bor på området. Denna gången valde jag securita för att kunna be dem komma med mig. När jag kom fram vinkade han åt mig att jag tagit fel bom. Jag fortsatte fram. Då öppnade han bommen och bad mig åka in. Jag var minst sagt ganska "overloaded" Man blir det när man passerar palmer med ljusets hastighet. Jag försökte få fram var jag bodde, gata och husnummer men fick inte till det. Tur nog visste killen var jag bodde och berättade det för mig när jag uppgav fel. Jag berättade att min maid känner sig hotad av en man och att han "touch his system!
De lovade komma efter mig.
Fortfarande overloaded trotsade jag de sista naturlagarna och lät bilen flyga över vägbulorna. Gatans första vägbula har jag ett tidigare trauma med så där reagerar reptilhjärnan med att alltid sakta in överdrivet innan jag bular över. Men de andra....oj oj oj. En trolig kandidat till såpan "Sveriges farligaste bilförare"
När jag körde in på uppfarten hemma så var fickpingiskillen var ff kvar men en bit från huset. Hon berättade vad som hänt och jag inväntade områdets securita. Under tiden fotade jag mannen. Stackars Chiromi hon var så skakad. Det visade sig att han även varit upptagen av Lilli och hon var så rädd för att han skulle bara ta henne och försvinna.
Securita kom och ledde bort honom efter en stund. Två av hans vänner som anslutit gled sakta förbi vårt hus och tittade oroväckande mycket enligt mig. En viss rädsla finns ju för att det ska komma någon slags hämnd.

12.45. En snabb lunch som gav mig hosta. Har upptäckt att när Chiromi går amok med chilin så hostar jag. Konstaterar att hitintills har samtliga planer för denna dagen gått åt pipsvängen. Nu In i bilen igen för hämta upp en Sander som för första gången ätit sin lunch på sitt nya dagis. Som för övrigt kostade oss nästan 13000 AED för tre månader för tre dagar i veckan... =O
13.10 in på Sanders dagis. Där satt de och såg på film.
13.30 in i bilen igen. Tillbaka till Meadows för plocka upp Lilli och Chiromi.
14.00 Bilen igen med ekipaget för köra och hämta Samuel.
14.25 framme. Ut med alla ur bilen och in i Samuels klassrum. Under tiden hade både Sander och Lilli hittat lekställningarna och var inne i lek därmed motvilliga gå till bilen. Resten av den historien förstår de flesta som har barn. Eller sett barn...
14.35... bilen tillbaka till Meadows town center. Ut ur bilen med tre gnälliga barn och snabbt som blixten in på MCD. Glas i var hand och... PHU! Chiromi fixade sina passbilder hon ska ha till sjukhuset img. Jag skulle handla tonfisk men kom som vanligt hem med två fulla kassar med mat. Slår aldrig fel. Undrar om jag någonsin bara kommit hem med exakt det enda jag behöver...?? Kan inte i skrivandes stund komma på något sånt tillfälle...det kan vara värt att analysera lite mer varför det blir så. Jag lovar mig själv göra det den dagen det "ljuva livet här" alla pratar om börjar. Men min otur känner jag väl så sista veckan jag bor här.
16.25 Tillbaka fastspända i bilen. Samuel talar om att han inte älskar någon. Alla är dumma. Bara hunden vi ska köpa älskar han. För att styrka sina ord tog han av sig sin tröja och kopplade sig själv med Hundbilbältet vi köpt. Jag känner mig uttmattad. Chiromi har huvudvärk efter blivit antastad. Samuel känner sig felbehandlad, Sander är Sander och Lilli... Ja Lilli tömde en 500ml vattenflaska över sig där hon satt. Jag känner mig mer utmattad. Chiromis huvud bultar, Samuel älskar inte längre hunden, Sander är Sander och Lilli... Ja Lilli hon är jävligt blöt...
Är det nu det ljuva livet här ska börja?

<TYVÄRR FUNGERAR INTE FUNKTIONEN FÖR BILDER FÖR STUNDEN. kompletterar inläggen så snart det går

You know, i have one sister. And tonight im gonna kill her

Nu var det länge sedan jag tittade in här. Roligt att se att ni andra faktiskt gjort det under tiden!!

Jag har lite att ta igen. För det är ju inte så att inget hänt bara för att jag inte skrivit. Kanske har det blivit mer vardag här...  Och de flesta vet ju hur en vardag är... Alltid något att göra!

Vår fantastiska maid Chiromi är tillbaka hos oss efter varit i Sri-Lanka på bland annat medical control. Något vi alla (tror jag) som flyttar in gör. Ungarna älskar henne och hennes upptåg. Hon är en glad själ som sprider skratt och glädje omkring sig. Hon ger liv till vårt hus tycker både jag och Jano. Och så gör hon det rent...
Sen har vi har haft lite mer Sverigebesök. Janos döttrar var här och min väninna Madelene. Att Madde kom var så sjukt kul!! Tiden gick för snabbt och jag hoppas hon kommer på fler besök.  Med huset fullt av folk så försökte vi oss på att fira jul. Men trots allt pynt och röda servetter och klappar under granen infann sig inte den riktiga julkänslan. Inte ens när tomten kom och knackade på till Lillis förtvivlan. Kanske såg tomten lite udda ut i gravidmage eller världshistoriens pungbråck, solbrillor och flippflopp?? Lilli kastade dockan över köksgolvet med ett skrik som kunnat väcka förgiftade gigamyror, när tomten visade sig. Hoppas hon kommer över det traumat till nästa år.

Killarna fick vad  jag tycker är en "hållkäften" leksak. Dvs en quad bike, fyrhjuling alltså.  Ett måste i ökenland tydligen. Denna testades dagen efter i sandkullarna. Naturligtvis är leksaken gul. Som allt annat Samuel önskar sig.

Några veckor innan jul fick jag höra att jag körde olagligt på mitt svenska körkort. Det är så himla skönt att ha Caroline som berättar om såna saker tycker jag... Det är ju aldrig bra att vara olaglig i ett land du inte kan resonera dig ur en situation (hörsägen) iallafall inte med min engelska (fakta) Så jag fick lite bråttom till the traffic department. Jag är hemskt tacksam att jag hade snälla Caroline med mig som både support och barnvakt.
Efter parkerat bilen gick vi in i vad som såg ut som en tillfällig barack ute på parkeringen. Där fanns på ca 25 kvm tre skrivbord. Jag blev endast bekant med två av dem. Kanske för att jag klarade mig och fick godkänt på syntestet med en kommentar om att jag kanske skulle ha glasögon när jag kör. Det visste jag ju redan. Men orkade inte berätta för henne att de glasögonen backade jag över med min bil hemma i sverige. Två gånger. Så de var inte användbara längre. Men nu krävdes ju ingen förklaring så varför ge sig in i en tänkte jag.
Syntestet var en märklig grej och jag fick undvika se på Caroline för att inte skratta rakt ut. jag blev placerad på en stol i trä och ombads läsa på en plansch på väggen framför mig. En minut senare var jag klar. Jag skulle då flytta mig till en sliten nedsitten fåtölj på andra sidan av skrivbordet med ansiktet vänt mot dörren. Innan jag fattat vad som hände så hade en liten man med en ännu mindre digitalkamera tagit vad som skulle vara ett registerfoto av mig. Jag såg inte klok ut och halva stolen syntes i bakrunden. 100 aed för syntest och 50 för kortet.
Nu skulle vi till nästa hus. Det mer auktorära huset. In genom glasdörrarna och in i lokalen för att fylla i formulär. Allt flöt på smidigt ända till han frågade mig om my sponsor (make) agreement. Just så var det ja. jag måste ha ett skriftligt godkännande av min man för att få köra bil... Ringa jano och be han faxa agreement. Phu! Nästa lucka. Mer papper. Mer pengar, denna gången 400 aed.
Här vill jag stanna till lite för här händer något komiskt.
I disken framför mig sitter en auktoritär slöjbeklädd kvinna. jag kände mig ungefär 75 cm hög där jag satt i stolen. när jag sitter där kommer en man fram till henne och de pratar. Hon verkar upprörd och jag blir livrädd över att det ska ha med mig att göra. Höjden på paranoia kanske men ändå. Mannen går och hon suckar djupt. Tittar mig i ögonen och skakar på huvudet. Nu sväljer jag djupt och försöker se cool ut. Ler lite snett och frågar Is there a problemas? Helt otroligt!! Har inte pratat spanska på 15 år så varför kom den nu?? Jag kan ingen spanska längre!!!
Hon suckar igen. tar upp pappret mannen lämnat till henne och skakar det irriterat. Jag vet inte varför men jag är nu övertygad om att jag gjort något fel och redan hamnat i deras register. Mitt körkort är rökt. Jag är rökt.
Då börjar kvinnan i huvudduk prata. Hon säger: You know, i have one sister... Jag tror hon nu ska göra en anekdot men hänvisning till mina lagliga överträdelser. Jag sväljer och hmmmar för att visa att jag hänger med.
Hon fortsätter. I have one sister. And tonight im gona kill her.
Nu snurrar det i mitt huvud. Eftersom jag inte vet vad som är mest politiskt korrekt svara på platsen jag befinner mig på, så hummmar jag istället lite till.
I have one sister and tonight she´s gonna die. She had so right that 20121212 was a special day. But i wonder did she really knowed that she was gonna get killed that day? i wonder....
Nu kom ett stort leende från kvinnan förmodigen för att jag såg roande skräckslagen ut. Typ snälla madam jag ville bara förnya mitt körkort,, ska jag komma en annan dag...? Hon kunde ju inte veta att jag lider av polisskräck (komiskt med tanke på att min ena syster är polis och dessutom gift med ännu en)
Det visade sig att kvinnans syster som inte var gift blev försörjd av sin äldre syster. Denna syster var över trettio år och höll på att driva sin storasyster till galenskap med sitt oansvarliga levene. Tydligen så använde hon systerns ena bil. Och i Dubai finns vägtullar. Äger man en bli här är det mest ekonomiska att typ förskottsbetala avgifterna. Gör man det betalar man 5 aed vid varje passage. Efterskottsbetalar man är det istället 15 aed. Systern har tydligen kört som en galning fram och tillbaka genom dessa tullar utan varken för eller efterskottsbetala. Nu kom de obetalda tullavgifterna till systerns jobb istället, traffic department, och de levereras av en yngre kollega. Man kan ju lätt förstå att systern blir "lite" upprörd. Räkningen var på 3500 aed, dubbla och gör lite minus så får du den ungefärliga summan av räkningen i sek. Hon berättade att systern ringt henne 12.12 för att säga att hon visste något skulle ske idag. Hon hade säkert inte i tankarna att hennes räkning skulle nå storasyster utan hoppades väl mer på att få möta kärleken. Så snopet kan väl passa in att säga här...!
Jag vet inte om jag asflabbade rakt ut av ren lättnad eller av att det faktiskt var komiskt. kanske var det en blandning av att möta en kvinna du känner respekt för på ett ställe som skriker makt i väggarna och att hon visade sig vara så full av humor... Så oväntat på något sätt. Efter skrattat befriande så var det dags att förflytta sig till körkortsfotograferingen inne i ett litet rum intill. Efter en stund ropades mitt namn upp och jag fick sättta mig på en pinnstol. ännu en kamera modell skämt togs fram och jag ombads skratta. Och jag skrattade. Tyvärr lite för mycket så jag ser inte klok ut på kortet. De tyckte nog inte fotografen heller för hon frågade om jag ville ta ett till. Jag tackade nej. Jag kände mig färdig och ville bara lämna byggnaden efter alla omständiga processer. Framförallt befria Caroline från två otåliga ungar. Fem minuter senare hade jag ett sprillans nytt UAEkörkort i min hand och kunde därmed lagligt köra hem min bil.
Så jag kan inte annat än att instämma. 12-12-12 var en speciell dag. Då fick jag mitt UAE-körkort!