Och alla bara pratar om det ljuva livet...

Jag undrar bara när detdär ljuva livet som alla pratar om att man har här ska börja. För er som tror att jag bara ligger på beachen hela dagarna ska jag timme för timme beskriva vad jag gjort idag.

6,20 klockan ringer. Jag vet att jag måste upp för att hinna med både mig själv och minst två av barnen. Blir utmattad bara av att tänka på det så jag snoozar. Jag snoozar många gånger så när klockan blivit 6,40 har jag bråttom. Idag sov Lilli fortfarande när jag klädde på mig och Sander för att gå ner i köket. Samuel vägrade gå ur sängen. Han var skoltrött och ville sova mera. Fick flaschback från Noahs tonår, bortsett från tonårsodördimman som slog en varje gång man entrade hans sovrumsdörr.
Jag jagar på husets pappa. Han är alltid den som kliver upp sist men också den som vet bäst hur det borde vara vid köksbordet när han kommer ner. Så även denna morgon. Sander borde klarat få in sig mat på de tio minuterna han suttit vid bordet. Tycker jag också, men jag kan ju inte svälja maten åt honom, eller? Samuel kom till frukostbordet tio minuter innan vi borde sitta i bilen, vilket är 7,20.
Jag visste att det än en gång skulle bli tajt hinna i tid. Och att jag även denna morgon skulle bränna lakrits på varenda rödljus. Men under sker tydligen för efter att mutat, hotat och till slut gett upp togs två oätna ungar från bordet. Efter en tandborstning som skulle få vilken tandläkare som helst att oja sig kom skor på. Väskor och lunchbox som packats under tiden Sander skulle ätit, kom lyckligtvis med denna gång. Måste beklaga mig lite över dethär med att packa matväska. Det tar sjukt lång tid!!! Nu har snälla Chiromi börjat fixa och förbereda lite så jag har iallafall halverat tiden men ändå inte lyckats optimera tiden!
Dessutom så ställer Chiromi alltid fram frukosten. Och kaffekoppen får jag i handen så snart jag klivit in i köket. Vågar knappt säga det men hon dukar även av bordet =0. Så vad gnäller jag om? Ja vad ska jag säga. Allt tar så förbenat lång tid här. Känns som det är mer att göra. En orsak kan vara att det är ett väldigt stort hus men sen då?? Jag städar knappt längre! Återkommer när jag rett ut frågan.

07,26 satt vi i bilen. En minut senare pyrde blåröken ur monstermaskinen och taxi service fru Mjelstad var återigen i tjänst.
07.37 Lämnades jano av vid kontoret. Monsterbilen drog vidare till nästa mål Samuels skola. Rödljus hela vägen fram...Köer som gjorde att jag fick vänta två vändor röd/grön innan det var min tur åka. 10 minuter av förlorad körtid. Hade tid varit pengar hade jag varit miljonär nu, eller inte. Beror ju på  hur man vinklar det menar jag...
07,57 nådde vi skolan. Parkerade och fick ut två ungar ur bilen. Samuel klagade över sina korta ben. Jag berömde honom för att ha så snabba ben. Incheck och ut ur gaten igen. In med Sander i bilen, på med bälte och mot Umm Suqeim 1.
08.11 av med bälte och in med en motvillig kille på blossom Nursery.

 Alla trappor upp och till fröken msEmma. I tre timmar var jag där innan jag var tvungen åka. Under dessa timmar hann de läsa bok, sjunga, fri lek, göra snö av raklödder, klippa o montera snögubbar, skriva sitt namn i sand och gud vet allt jag inte hann med att se. Klockan tio var sander på ganska retligt humör. Bristen på frukost började ta ut sin rätt. Typiskt då att snackstiden just i dag var ändrad... Nu skulle alla barnen linas upp och tuffa tåg ner till gården. Där väntade "drums". Hela gården var full av barn. På ena sidan av gården satt tre killar och trummade. 25 ungar satt i cirkel runt med små trummor och trummade för alltvad de små händerna klarade av. Det var rätt häftigt att se. Efter 30 minuter var det sanders klass tur. Det trummades och dansades ända till tåget tog dem upp på rummet igen. Där väntade till Sanders stora glädje snacks. Besviken och arg blev han när alla barnen först skulle sitta på mattan och sjunga räknevisor medan var och en av barnen blev kallade till handtvätt. Äntligen när sander fick komma till bordet så var där 1/5 banan och två tunna klyftor apelsin. Inte mycket för en hungrig mage men lite av humöret kom iallafall tillbaka. DÅ ringer min telefon. Chiromi ber mig komma hem. Hon berättade att hon varit ute med Lilli och en av communityns gardener har betett sig obcent med henne och smög nu runt huset där hon låst in sig.
10.58 Snabbt hejdå till hysterisk Sander och in i bilen.  Efter 13 minuter var jag hemma. Schumacher hade varit imponerad!!
Väl vid gaten finns det två bommar välja mellan. Den närmast securita är för besökare som måste anmäla vem de ska besöka för att få komma in. Den längre bort  är för oss som bor på området. Denna gången valde jag securita för att kunna be dem komma med mig. När jag kom fram vinkade han åt mig att jag tagit fel bom. Jag fortsatte fram. Då öppnade han bommen och bad mig åka in. Jag var minst sagt ganska "overloaded" Man blir det när man passerar palmer med ljusets hastighet. Jag försökte få fram var jag bodde, gata och husnummer men fick inte till det. Tur nog visste killen var jag bodde och berättade det för mig när jag uppgav fel. Jag berättade att min maid känner sig hotad av en man och att han "touch his system!
De lovade komma efter mig.
Fortfarande overloaded trotsade jag de sista naturlagarna och lät bilen flyga över vägbulorna. Gatans första vägbula har jag ett tidigare trauma med så där reagerar reptilhjärnan med att alltid sakta in överdrivet innan jag bular över. Men de andra....oj oj oj. En trolig kandidat till såpan "Sveriges farligaste bilförare"
När jag körde in på uppfarten hemma så var fickpingiskillen var ff kvar men en bit från huset. Hon berättade vad som hänt och jag inväntade områdets securita. Under tiden fotade jag mannen. Stackars Chiromi hon var så skakad. Det visade sig att han även varit upptagen av Lilli och hon var så rädd för att han skulle bara ta henne och försvinna.
Securita kom och ledde bort honom efter en stund. Två av hans vänner som anslutit gled sakta förbi vårt hus och tittade oroväckande mycket enligt mig. En viss rädsla finns ju för att det ska komma någon slags hämnd.

12.45. En snabb lunch som gav mig hosta. Har upptäckt att när Chiromi går amok med chilin så hostar jag. Konstaterar att hitintills har samtliga planer för denna dagen gått åt pipsvängen. Nu In i bilen igen för hämta upp en Sander som för första gången ätit sin lunch på sitt nya dagis. Som för övrigt kostade oss nästan 13000 AED för tre månader för tre dagar i veckan... =O
13.10 in på Sanders dagis. Där satt de och såg på film.
13.30 in i bilen igen. Tillbaka till Meadows för plocka upp Lilli och Chiromi.
14.00 Bilen igen med ekipaget för köra och hämta Samuel.
14.25 framme. Ut med alla ur bilen och in i Samuels klassrum. Under tiden hade både Sander och Lilli hittat lekställningarna och var inne i lek därmed motvilliga gå till bilen. Resten av den historien förstår de flesta som har barn. Eller sett barn...
14.35... bilen tillbaka till Meadows town center. Ut ur bilen med tre gnälliga barn och snabbt som blixten in på MCD. Glas i var hand och... PHU! Chiromi fixade sina passbilder hon ska ha till sjukhuset img. Jag skulle handla tonfisk men kom som vanligt hem med två fulla kassar med mat. Slår aldrig fel. Undrar om jag någonsin bara kommit hem med exakt det enda jag behöver...?? Kan inte i skrivandes stund komma på något sånt tillfälle...det kan vara värt att analysera lite mer varför det blir så. Jag lovar mig själv göra det den dagen det "ljuva livet här" alla pratar om börjar. Men min otur känner jag väl så sista veckan jag bor här.
16.25 Tillbaka fastspända i bilen. Samuel talar om att han inte älskar någon. Alla är dumma. Bara hunden vi ska köpa älskar han. För att styrka sina ord tog han av sig sin tröja och kopplade sig själv med Hundbilbältet vi köpt. Jag känner mig uttmattad. Chiromi har huvudvärk efter blivit antastad. Samuel känner sig felbehandlad, Sander är Sander och Lilli... Ja Lilli tömde en 500ml vattenflaska över sig där hon satt. Jag känner mig mer utmattad. Chiromis huvud bultar, Samuel älskar inte längre hunden, Sander är Sander och Lilli... Ja Lilli hon är jävligt blöt...
Är det nu det ljuva livet här ska börja?

<TYVÄRR FUNGERAR INTE FUNKTIONEN FÖR BILDER FÖR STUNDEN. kompletterar inläggen så snart det går

You know, i have one sister. And tonight im gonna kill her

Nu var det länge sedan jag tittade in här. Roligt att se att ni andra faktiskt gjort det under tiden!!

Jag har lite att ta igen. För det är ju inte så att inget hänt bara för att jag inte skrivit. Kanske har det blivit mer vardag här...  Och de flesta vet ju hur en vardag är... Alltid något att göra!

Vår fantastiska maid Chiromi är tillbaka hos oss efter varit i Sri-Lanka på bland annat medical control. Något vi alla (tror jag) som flyttar in gör. Ungarna älskar henne och hennes upptåg. Hon är en glad själ som sprider skratt och glädje omkring sig. Hon ger liv till vårt hus tycker både jag och Jano. Och så gör hon det rent...
Sen har vi har haft lite mer Sverigebesök. Janos döttrar var här och min väninna Madelene. Att Madde kom var så sjukt kul!! Tiden gick för snabbt och jag hoppas hon kommer på fler besök.  Med huset fullt av folk så försökte vi oss på att fira jul. Men trots allt pynt och röda servetter och klappar under granen infann sig inte den riktiga julkänslan. Inte ens när tomten kom och knackade på till Lillis förtvivlan. Kanske såg tomten lite udda ut i gravidmage eller världshistoriens pungbråck, solbrillor och flippflopp?? Lilli kastade dockan över köksgolvet med ett skrik som kunnat väcka förgiftade gigamyror, när tomten visade sig. Hoppas hon kommer över det traumat till nästa år.

Killarna fick vad  jag tycker är en "hållkäften" leksak. Dvs en quad bike, fyrhjuling alltså.  Ett måste i ökenland tydligen. Denna testades dagen efter i sandkullarna. Naturligtvis är leksaken gul. Som allt annat Samuel önskar sig.

Några veckor innan jul fick jag höra att jag körde olagligt på mitt svenska körkort. Det är så himla skönt att ha Caroline som berättar om såna saker tycker jag... Det är ju aldrig bra att vara olaglig i ett land du inte kan resonera dig ur en situation (hörsägen) iallafall inte med min engelska (fakta) Så jag fick lite bråttom till the traffic department. Jag är hemskt tacksam att jag hade snälla Caroline med mig som både support och barnvakt.
Efter parkerat bilen gick vi in i vad som såg ut som en tillfällig barack ute på parkeringen. Där fanns på ca 25 kvm tre skrivbord. Jag blev endast bekant med två av dem. Kanske för att jag klarade mig och fick godkänt på syntestet med en kommentar om att jag kanske skulle ha glasögon när jag kör. Det visste jag ju redan. Men orkade inte berätta för henne att de glasögonen backade jag över med min bil hemma i sverige. Två gånger. Så de var inte användbara längre. Men nu krävdes ju ingen förklaring så varför ge sig in i en tänkte jag.
Syntestet var en märklig grej och jag fick undvika se på Caroline för att inte skratta rakt ut. jag blev placerad på en stol i trä och ombads läsa på en plansch på väggen framför mig. En minut senare var jag klar. Jag skulle då flytta mig till en sliten nedsitten fåtölj på andra sidan av skrivbordet med ansiktet vänt mot dörren. Innan jag fattat vad som hände så hade en liten man med en ännu mindre digitalkamera tagit vad som skulle vara ett registerfoto av mig. Jag såg inte klok ut och halva stolen syntes i bakrunden. 100 aed för syntest och 50 för kortet.
Nu skulle vi till nästa hus. Det mer auktorära huset. In genom glasdörrarna och in i lokalen för att fylla i formulär. Allt flöt på smidigt ända till han frågade mig om my sponsor (make) agreement. Just så var det ja. jag måste ha ett skriftligt godkännande av min man för att få köra bil... Ringa jano och be han faxa agreement. Phu! Nästa lucka. Mer papper. Mer pengar, denna gången 400 aed.
Här vill jag stanna till lite för här händer något komiskt.
I disken framför mig sitter en auktoritär slöjbeklädd kvinna. jag kände mig ungefär 75 cm hög där jag satt i stolen. när jag sitter där kommer en man fram till henne och de pratar. Hon verkar upprörd och jag blir livrädd över att det ska ha med mig att göra. Höjden på paranoia kanske men ändå. Mannen går och hon suckar djupt. Tittar mig i ögonen och skakar på huvudet. Nu sväljer jag djupt och försöker se cool ut. Ler lite snett och frågar Is there a problemas? Helt otroligt!! Har inte pratat spanska på 15 år så varför kom den nu?? Jag kan ingen spanska längre!!!
Hon suckar igen. tar upp pappret mannen lämnat till henne och skakar det irriterat. Jag vet inte varför men jag är nu övertygad om att jag gjort något fel och redan hamnat i deras register. Mitt körkort är rökt. Jag är rökt.
Då börjar kvinnan i huvudduk prata. Hon säger: You know, i have one sister... Jag tror hon nu ska göra en anekdot men hänvisning till mina lagliga överträdelser. Jag sväljer och hmmmar för att visa att jag hänger med.
Hon fortsätter. I have one sister. And tonight im gona kill her.
Nu snurrar det i mitt huvud. Eftersom jag inte vet vad som är mest politiskt korrekt svara på platsen jag befinner mig på, så hummmar jag istället lite till.
I have one sister and tonight she´s gonna die. She had so right that 20121212 was a special day. But i wonder did she really knowed that she was gonna get killed that day? i wonder....
Nu kom ett stort leende från kvinnan förmodigen för att jag såg roande skräckslagen ut. Typ snälla madam jag ville bara förnya mitt körkort,, ska jag komma en annan dag...? Hon kunde ju inte veta att jag lider av polisskräck (komiskt med tanke på att min ena syster är polis och dessutom gift med ännu en)
Det visade sig att kvinnans syster som inte var gift blev försörjd av sin äldre syster. Denna syster var över trettio år och höll på att driva sin storasyster till galenskap med sitt oansvarliga levene. Tydligen så använde hon systerns ena bil. Och i Dubai finns vägtullar. Äger man en bli här är det mest ekonomiska att typ förskottsbetala avgifterna. Gör man det betalar man 5 aed vid varje passage. Efterskottsbetalar man är det istället 15 aed. Systern har tydligen kört som en galning fram och tillbaka genom dessa tullar utan varken för eller efterskottsbetala. Nu kom de obetalda tullavgifterna till systerns jobb istället, traffic department, och de levereras av en yngre kollega. Man kan ju lätt förstå att systern blir "lite" upprörd. Räkningen var på 3500 aed, dubbla och gör lite minus så får du den ungefärliga summan av räkningen i sek. Hon berättade att systern ringt henne 12.12 för att säga att hon visste något skulle ske idag. Hon hade säkert inte i tankarna att hennes räkning skulle nå storasyster utan hoppades väl mer på att få möta kärleken. Så snopet kan väl passa in att säga här...!
Jag vet inte om jag asflabbade rakt ut av ren lättnad eller av att det faktiskt var komiskt. kanske var det en blandning av att möta en kvinna du känner respekt för på ett ställe som skriker makt i väggarna och att hon visade sig vara så full av humor... Så oväntat på något sätt. Efter skrattat befriande så var det dags att förflytta sig till körkortsfotograferingen inne i ett litet rum intill. Efter en stund ropades mitt namn upp och jag fick sättta mig på en pinnstol. ännu en kamera modell skämt togs fram och jag ombads skratta. Och jag skrattade. Tyvärr lite för mycket så jag ser inte klok ut på kortet. De tyckte nog inte fotografen heller för hon frågade om jag ville ta ett till. Jag tackade nej. Jag kände mig färdig och ville bara lämna byggnaden efter alla omständiga processer. Framförallt befria Caroline från två otåliga ungar. Fem minuter senare hade jag ett sprillans nytt UAEkörkort i min hand och kunde därmed lagligt köra hem min bil.
Så jag kan inte annat än att instämma. 12-12-12 var en speciell dag. Då fick jag mitt UAE-körkort!