Titt som tätt så sker det bara. Jag tycker det är lika underhållande varenda gång så jag vill dela det med er som läser min blogg.
Det handlar om de små sakerna som "Spajsar"upp vardagen. Jag har ju skrivit om underlivskläder tidigare så detta blir kanske en variant av uppföljning på inlägget "Straffet för bortskämdhet"
Mannen men kalsongerna är väl snart vida känd för att hårt bruka sina kalsonger tills de bokstavligen ramlar av honom. För en månad sedan tog jag mod till mig och slängde ett av paren. För bara tanken på att han bar de under en snygg kostym, med stylat hår och massa lukta gott på sig, sittandes i sin lilla sportbil och kör till jobbet kändes absurd.
Så ner i soporna gick dom.
Några dagar senare bevittnar jag något jag inte ens i min egna vilda fantasi själv kunnat komma på idén till. Jag står i matsalen och tittar ut. Maiden har bestämt sig för att putsa våra fönster denna dag och jag tänker stilla där jag står att det är inte så bra putsa fönster i gasande sol. Så ändras bilden. Lite som när man ser på det där bilderna som kan föreställa två saker, en gammal man eller en ung kvinna. Från se den söta hjälparen jobba på andra sidan glaset ser jag nu bara vad som är i hennes hand. Jag ser det smutsgrå, utslitna könstyget med tio år gammal resårband, tio år av intim historik, ett tyg som överlevt minst tre doser barn gnidas mot ett av mina fönster. Det var nästan så jag var tvungen att blinka ett par gånger för förstå vad jag såg.
Slängde jag inte desa i soporna för några veckor sedan???
Sen går det upp för mig... Maiden har bokstavligen plockat kallingarna ut ur soporna och gjort sig en hejdundrandes skurduk. En alldelsdes egen mirakeltrasa! För mirakel är det att de hållit ihop i tio år och när de blivit sända till sin sista vila så återuppstår de som putsduk!
Så jag ser henne stå där på utsidan i 40 grader värme, gnidandes torkar fönsterna rena med gud vet och hans moster. -Vår maid och barnens nanny med min makes 10 åriga gamla kalsonger, med all sin historik inväxt i varenda fiber i sina händer.
Och jag känner jag är tacksam över att vi inte har något bordssilver att putsa i detta hushåll.
Att frågan skulle komma förr eller senare var väl inte helt oväntat... -Var är mina grå? (japp de har ett namn ) Har du sett dom? Jag svarar med tystnad och hoppas han inte tittar ut genom fönstret. För om jag nu förstått det absurda i vad som sker med fillingen vad ska då inte han känna....? Har du slängt dom frågar han på min tystnad.... jag piper fram ett Ja. Vilket faktiskt var 100% sant! Jag hade ju slängt dom...
Några dagar senare ser vår maid och stryker. jag går förbi och hon tar ett par kalsonger av långt utgången modell, ler, håller dem upp och visar det stora hålet baktill och frågar om hon kan få ta dom till städningen.... Jag tvekade en stund innan jag svarade -....
Det handlar om de små sakerna som "Spajsar"upp vardagen. Jag har ju skrivit om underlivskläder tidigare så detta blir kanske en variant av uppföljning på inlägget "Straffet för bortskämdhet"
Mannen men kalsongerna är väl snart vida känd för att hårt bruka sina kalsonger tills de bokstavligen ramlar av honom. För en månad sedan tog jag mod till mig och slängde ett av paren. För bara tanken på att han bar de under en snygg kostym, med stylat hår och massa lukta gott på sig, sittandes i sin lilla sportbil och kör till jobbet kändes absurd.
Så ner i soporna gick dom.
Några dagar senare bevittnar jag något jag inte ens i min egna vilda fantasi själv kunnat komma på idén till. Jag står i matsalen och tittar ut. Maiden har bestämt sig för att putsa våra fönster denna dag och jag tänker stilla där jag står att det är inte så bra putsa fönster i gasande sol. Så ändras bilden. Lite som när man ser på det där bilderna som kan föreställa två saker, en gammal man eller en ung kvinna. Från se den söta hjälparen jobba på andra sidan glaset ser jag nu bara vad som är i hennes hand. Jag ser det smutsgrå, utslitna könstyget med tio år gammal resårband, tio år av intim historik, ett tyg som överlevt minst tre doser barn gnidas mot ett av mina fönster. Det var nästan så jag var tvungen att blinka ett par gånger för förstå vad jag såg.
Slängde jag inte desa i soporna för några veckor sedan???
Sen går det upp för mig... Maiden har bokstavligen plockat kallingarna ut ur soporna och gjort sig en hejdundrandes skurduk. En alldelsdes egen mirakeltrasa! För mirakel är det att de hållit ihop i tio år och när de blivit sända till sin sista vila så återuppstår de som putsduk!
Så jag ser henne stå där på utsidan i 40 grader värme, gnidandes torkar fönsterna rena med gud vet och hans moster. -Vår maid och barnens nanny med min makes 10 åriga gamla kalsonger, med all sin historik inväxt i varenda fiber i sina händer.
Och jag känner jag är tacksam över att vi inte har något bordssilver att putsa i detta hushåll.
Att frågan skulle komma förr eller senare var väl inte helt oväntat... -Var är mina grå? (japp de har ett namn ) Har du sett dom? Jag svarar med tystnad och hoppas han inte tittar ut genom fönstret. För om jag nu förstått det absurda i vad som sker med fillingen vad ska då inte han känna....? Har du slängt dom frågar han på min tystnad.... jag piper fram ett Ja. Vilket faktiskt var 100% sant! Jag hade ju slängt dom...
Några dagar senare ser vår maid och stryker. jag går förbi och hon tar ett par kalsonger av långt utgången modell, ler, håller dem upp och visar det stora hålet baktill och frågar om hon kan få ta dom till städningen.... Jag tvekade en stund innan jag svarade -....
känner sig fånig