Nu var det länge sedan jag tittade in här. Roligt att se att ni andra faktiskt gjort det under tiden!!
Jag har lite att ta igen. För det är ju inte så att inget hänt bara för att jag inte skrivit. Kanske har det blivit mer vardag här... Och de flesta vet ju hur en vardag är... Alltid något att göra!
Vår fantastiska maid Chiromi är tillbaka hos oss efter varit i Sri-Lanka på bland annat medical control. Något vi alla (tror jag) som flyttar in gör. Ungarna älskar henne och hennes upptåg. Hon är en glad själ som sprider skratt och glädje omkring sig. Hon ger liv till vårt hus tycker både jag och Jano. Och så gör hon det rent...
Sen har vi har haft lite mer Sverigebesök. Janos döttrar var här och min väninna Madelene. Att Madde kom var så sjukt kul!! Tiden gick för snabbt och jag hoppas hon kommer på fler besök. Med huset fullt av folk så försökte vi oss på att fira jul. Men trots allt pynt och röda servetter och klappar under granen infann sig inte den riktiga julkänslan. Inte ens när tomten kom och knackade på till Lillis förtvivlan. Kanske såg tomten lite udda ut i gravidmage eller världshistoriens pungbråck, solbrillor och flippflopp?? Lilli kastade dockan över köksgolvet med ett skrik som kunnat väcka förgiftade gigamyror, när tomten visade sig. Hoppas hon kommer över det traumat till nästa år.
Killarna fick vad jag tycker är en "hållkäften" leksak. Dvs en quad bike, fyrhjuling alltså. Ett måste i ökenland tydligen. Denna testades dagen efter i sandkullarna. Naturligtvis är leksaken gul. Som allt annat Samuel önskar sig.
Några veckor innan jul fick jag höra att jag körde olagligt på mitt svenska körkort. Det är så himla skönt att ha Caroline som berättar om såna saker tycker jag... Det är ju aldrig bra att vara olaglig i ett land du inte kan resonera dig ur en situation (hörsägen) iallafall inte med min engelska (fakta) Så jag fick lite bråttom till the traffic department. Jag är hemskt tacksam att jag hade snälla Caroline med mig som både support och barnvakt.
Efter parkerat bilen gick vi in i vad som såg ut som en tillfällig barack ute på parkeringen. Där fanns på ca 25 kvm tre skrivbord. Jag blev endast bekant med två av dem. Kanske för att jag klarade mig och fick godkänt på syntestet med en kommentar om att jag kanske skulle ha glasögon när jag kör. Det visste jag ju redan. Men orkade inte berätta för henne att de glasögonen backade jag över med min bil hemma i sverige. Två gånger. Så de var inte användbara längre. Men nu krävdes ju ingen förklaring så varför ge sig in i en tänkte jag.
Syntestet var en märklig grej och jag fick undvika se på Caroline för att inte skratta rakt ut. jag blev placerad på en stol i trä och ombads läsa på en plansch på väggen framför mig. En minut senare var jag klar. Jag skulle då flytta mig till en sliten nedsitten fåtölj på andra sidan av skrivbordet med ansiktet vänt mot dörren. Innan jag fattat vad som hände så hade en liten man med en ännu mindre digitalkamera tagit vad som skulle vara ett registerfoto av mig. Jag såg inte klok ut och halva stolen syntes i bakrunden. 100 aed för syntest och 50 för kortet.
Nu skulle vi till nästa hus. Det mer auktorära huset. In genom glasdörrarna och in i lokalen för att fylla i formulär. Allt flöt på smidigt ända till han frågade mig om my sponsor (make) agreement. Just så var det ja. jag måste ha ett skriftligt godkännande av min man för att få köra bil... Ringa jano och be han faxa agreement. Phu! Nästa lucka. Mer papper. Mer pengar, denna gången 400 aed.
Här vill jag stanna till lite för här händer något komiskt.
I disken framför mig sitter en auktoritär slöjbeklädd kvinna. jag kände mig ungefär 75 cm hög där jag satt i stolen. när jag sitter där kommer en man fram till henne och de pratar. Hon verkar upprörd och jag blir livrädd över att det ska ha med mig att göra. Höjden på paranoia kanske men ändå. Mannen går och hon suckar djupt. Tittar mig i ögonen och skakar på huvudet. Nu sväljer jag djupt och försöker se cool ut. Ler lite snett och frågar Is there a problemas? Helt otroligt!! Har inte pratat spanska på 15 år så varför kom den nu?? Jag kan ingen spanska längre!!!
Hon suckar igen. tar upp pappret mannen lämnat till henne och skakar det irriterat. Jag vet inte varför men jag är nu övertygad om att jag gjort något fel och redan hamnat i deras register. Mitt körkort är rökt. Jag är rökt.
Då börjar kvinnan i huvudduk prata. Hon säger: You know, i have one sister... Jag tror hon nu ska göra en anekdot men hänvisning till mina lagliga överträdelser. Jag sväljer och hmmmar för att visa att jag hänger med.
Hon fortsätter. I have one sister. And tonight im gona kill her.
Nu snurrar det i mitt huvud. Eftersom jag inte vet vad som är mest politiskt korrekt svara på platsen jag befinner mig på, så hummmar jag istället lite till.
I have one sister and tonight she´s gonna die. She had so right that 20121212 was a special day. But i wonder did she really knowed that she was gonna get killed that day? i wonder....
Nu kom ett stort leende från kvinnan förmodigen för att jag såg roande skräckslagen ut. Typ snälla madam jag ville bara förnya mitt körkort,, ska jag komma en annan dag...? Hon kunde ju inte veta att jag lider av polisskräck (komiskt med tanke på att min ena syster är polis och dessutom gift med ännu en)
Det visade sig att kvinnans syster som inte var gift blev försörjd av sin äldre syster. Denna syster var över trettio år och höll på att driva sin storasyster till galenskap med sitt oansvarliga levene. Tydligen så använde hon systerns ena bil. Och i Dubai finns vägtullar. Äger man en bli här är det mest ekonomiska att typ förskottsbetala avgifterna. Gör man det betalar man 5 aed vid varje passage. Efterskottsbetalar man är det istället 15 aed. Systern har tydligen kört som en galning fram och tillbaka genom dessa tullar utan varken för eller efterskottsbetala. Nu kom de obetalda tullavgifterna till systerns jobb istället, traffic department, och de levereras av en yngre kollega. Man kan ju lätt förstå att systern blir "lite" upprörd. Räkningen var på 3500 aed, dubbla och gör lite minus så får du den ungefärliga summan av räkningen i sek. Hon berättade att systern ringt henne 12.12 för att säga att hon visste något skulle ske idag. Hon hade säkert inte i tankarna att hennes räkning skulle nå storasyster utan hoppades väl mer på att få möta kärleken. Så snopet kan väl passa in att säga här...!
Jag vet inte om jag asflabbade rakt ut av ren lättnad eller av att det faktiskt var komiskt. kanske var det en blandning av att möta en kvinna du känner respekt för på ett ställe som skriker makt i väggarna och att hon visade sig vara så full av humor... Så oväntat på något sätt. Efter skrattat befriande så var det dags att förflytta sig till körkortsfotograferingen inne i ett litet rum intill. Efter en stund ropades mitt namn upp och jag fick sättta mig på en pinnstol. ännu en kamera modell skämt togs fram och jag ombads skratta. Och jag skrattade. Tyvärr lite för mycket så jag ser inte klok ut på kortet. De tyckte nog inte fotografen heller för hon frågade om jag ville ta ett till. Jag tackade nej. Jag kände mig färdig och ville bara lämna byggnaden efter alla omständiga processer. Framförallt befria Caroline från två otåliga ungar. Fem minuter senare hade jag ett sprillans nytt UAEkörkort i min hand och kunde därmed lagligt köra hem min bil.
Så jag kan inte annat än att instämma. 12-12-12 var en speciell dag. Då fick jag mitt UAE-körkort!
Jag har lite att ta igen. För det är ju inte så att inget hänt bara för att jag inte skrivit. Kanske har det blivit mer vardag här... Och de flesta vet ju hur en vardag är... Alltid något att göra!
Vår fantastiska maid Chiromi är tillbaka hos oss efter varit i Sri-Lanka på bland annat medical control. Något vi alla (tror jag) som flyttar in gör. Ungarna älskar henne och hennes upptåg. Hon är en glad själ som sprider skratt och glädje omkring sig. Hon ger liv till vårt hus tycker både jag och Jano. Och så gör hon det rent...
Sen har vi har haft lite mer Sverigebesök. Janos döttrar var här och min väninna Madelene. Att Madde kom var så sjukt kul!! Tiden gick för snabbt och jag hoppas hon kommer på fler besök. Med huset fullt av folk så försökte vi oss på att fira jul. Men trots allt pynt och röda servetter och klappar under granen infann sig inte den riktiga julkänslan. Inte ens när tomten kom och knackade på till Lillis förtvivlan. Kanske såg tomten lite udda ut i gravidmage eller världshistoriens pungbråck, solbrillor och flippflopp?? Lilli kastade dockan över köksgolvet med ett skrik som kunnat väcka förgiftade gigamyror, när tomten visade sig. Hoppas hon kommer över det traumat till nästa år.
Killarna fick vad jag tycker är en "hållkäften" leksak. Dvs en quad bike, fyrhjuling alltså. Ett måste i ökenland tydligen. Denna testades dagen efter i sandkullarna. Naturligtvis är leksaken gul. Som allt annat Samuel önskar sig.
Några veckor innan jul fick jag höra att jag körde olagligt på mitt svenska körkort. Det är så himla skönt att ha Caroline som berättar om såna saker tycker jag... Det är ju aldrig bra att vara olaglig i ett land du inte kan resonera dig ur en situation (hörsägen) iallafall inte med min engelska (fakta) Så jag fick lite bråttom till the traffic department. Jag är hemskt tacksam att jag hade snälla Caroline med mig som både support och barnvakt.
Efter parkerat bilen gick vi in i vad som såg ut som en tillfällig barack ute på parkeringen. Där fanns på ca 25 kvm tre skrivbord. Jag blev endast bekant med två av dem. Kanske för att jag klarade mig och fick godkänt på syntestet med en kommentar om att jag kanske skulle ha glasögon när jag kör. Det visste jag ju redan. Men orkade inte berätta för henne att de glasögonen backade jag över med min bil hemma i sverige. Två gånger. Så de var inte användbara längre. Men nu krävdes ju ingen förklaring så varför ge sig in i en tänkte jag.
Syntestet var en märklig grej och jag fick undvika se på Caroline för att inte skratta rakt ut. jag blev placerad på en stol i trä och ombads läsa på en plansch på väggen framför mig. En minut senare var jag klar. Jag skulle då flytta mig till en sliten nedsitten fåtölj på andra sidan av skrivbordet med ansiktet vänt mot dörren. Innan jag fattat vad som hände så hade en liten man med en ännu mindre digitalkamera tagit vad som skulle vara ett registerfoto av mig. Jag såg inte klok ut och halva stolen syntes i bakrunden. 100 aed för syntest och 50 för kortet.
Nu skulle vi till nästa hus. Det mer auktorära huset. In genom glasdörrarna och in i lokalen för att fylla i formulär. Allt flöt på smidigt ända till han frågade mig om my sponsor (make) agreement. Just så var det ja. jag måste ha ett skriftligt godkännande av min man för att få köra bil... Ringa jano och be han faxa agreement. Phu! Nästa lucka. Mer papper. Mer pengar, denna gången 400 aed.
Här vill jag stanna till lite för här händer något komiskt.
I disken framför mig sitter en auktoritär slöjbeklädd kvinna. jag kände mig ungefär 75 cm hög där jag satt i stolen. när jag sitter där kommer en man fram till henne och de pratar. Hon verkar upprörd och jag blir livrädd över att det ska ha med mig att göra. Höjden på paranoia kanske men ändå. Mannen går och hon suckar djupt. Tittar mig i ögonen och skakar på huvudet. Nu sväljer jag djupt och försöker se cool ut. Ler lite snett och frågar Is there a problemas? Helt otroligt!! Har inte pratat spanska på 15 år så varför kom den nu?? Jag kan ingen spanska längre!!!
Hon suckar igen. tar upp pappret mannen lämnat till henne och skakar det irriterat. Jag vet inte varför men jag är nu övertygad om att jag gjort något fel och redan hamnat i deras register. Mitt körkort är rökt. Jag är rökt.
Då börjar kvinnan i huvudduk prata. Hon säger: You know, i have one sister... Jag tror hon nu ska göra en anekdot men hänvisning till mina lagliga överträdelser. Jag sväljer och hmmmar för att visa att jag hänger med.
Hon fortsätter. I have one sister. And tonight im gona kill her.
Nu snurrar det i mitt huvud. Eftersom jag inte vet vad som är mest politiskt korrekt svara på platsen jag befinner mig på, så hummmar jag istället lite till.
I have one sister and tonight she´s gonna die. She had so right that 20121212 was a special day. But i wonder did she really knowed that she was gonna get killed that day? i wonder....
Nu kom ett stort leende från kvinnan förmodigen för att jag såg roande skräckslagen ut. Typ snälla madam jag ville bara förnya mitt körkort,, ska jag komma en annan dag...? Hon kunde ju inte veta att jag lider av polisskräck (komiskt med tanke på att min ena syster är polis och dessutom gift med ännu en)
Det visade sig att kvinnans syster som inte var gift blev försörjd av sin äldre syster. Denna syster var över trettio år och höll på att driva sin storasyster till galenskap med sitt oansvarliga levene. Tydligen så använde hon systerns ena bil. Och i Dubai finns vägtullar. Äger man en bli här är det mest ekonomiska att typ förskottsbetala avgifterna. Gör man det betalar man 5 aed vid varje passage. Efterskottsbetalar man är det istället 15 aed. Systern har tydligen kört som en galning fram och tillbaka genom dessa tullar utan varken för eller efterskottsbetala. Nu kom de obetalda tullavgifterna till systerns jobb istället, traffic department, och de levereras av en yngre kollega. Man kan ju lätt förstå att systern blir "lite" upprörd. Räkningen var på 3500 aed, dubbla och gör lite minus så får du den ungefärliga summan av räkningen i sek. Hon berättade att systern ringt henne 12.12 för att säga att hon visste något skulle ske idag. Hon hade säkert inte i tankarna att hennes räkning skulle nå storasyster utan hoppades väl mer på att få möta kärleken. Så snopet kan väl passa in att säga här...!
Jag vet inte om jag asflabbade rakt ut av ren lättnad eller av att det faktiskt var komiskt. kanske var det en blandning av att möta en kvinna du känner respekt för på ett ställe som skriker makt i väggarna och att hon visade sig vara så full av humor... Så oväntat på något sätt. Efter skrattat befriande så var det dags att förflytta sig till körkortsfotograferingen inne i ett litet rum intill. Efter en stund ropades mitt namn upp och jag fick sättta mig på en pinnstol. ännu en kamera modell skämt togs fram och jag ombads skratta. Och jag skrattade. Tyvärr lite för mycket så jag ser inte klok ut på kortet. De tyckte nog inte fotografen heller för hon frågade om jag ville ta ett till. Jag tackade nej. Jag kände mig färdig och ville bara lämna byggnaden efter alla omständiga processer. Framförallt befria Caroline från två otåliga ungar. Fem minuter senare hade jag ett sprillans nytt UAEkörkort i min hand och kunde därmed lagligt köra hem min bil.
Så jag kan inte annat än att instämma. 12-12-12 var en speciell dag. Då fick jag mitt UAE-körkort!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar