Hä löns int´ å grin

Men kanske blir det lite lättare? Ja, jag vet inte. För att sätta sig och gråta en skvätt är inte aktuellt. Jag har folk runt mig på hotellet 24 seven..

Jag har inte skrivit på ett par dagar. Mår faktiskt inte sådär optimalt bra som jag skulle önska. Känner mig extremt stressad och ganska mentalt utmattad. Det har varit väldigt tung vecka.
Eftersom allt är nytt, tar varenda liten grej jag ska göra så mycket energi. Och så har vi stackars Patricia som ff är sjuk- Ser henne knppt på dagarna. Igår när jag var in för leta livstecken hos henne hittade jag henne sovandes med ett lakan hårt knutet om huvudet!!  Men en klen tröst för henne verkar hon nu ändå vara på väg åt rätt håll.
Denna vecka har olyckligt nog Janoves varit på tjänsteresea.  Barnen har gråtit efter pappa och Samuel haft sina bryt om skolan. På det alla "have 2 do things" Så denna vecka har minst sagt blivit tidernas utmaning för mig. För när barnen somnat, har jag fräst iväg på mathandling och jakt efter bla. gympaskor till Samuel. Allt med begränsad budget.... Igår var Patricia verkligen dålig. Men bara tanken på dra mina tre överenergiska barn på Mall of the Emirates fick min puls att accelerera. Jag visste inte vad jag skulle göra. Naturligtvis tyckte inte Jano på andra sidan luren att detta var något större bekymmer. Men för mig som skulle göra det kändes det inte lika "enkelt" Jag vet nu att allt är enklare i fantasin och har inte varken ork eller tid att låta mig luras av "det tar bara tjugo minuter"

Det mentalt svåra har varit att inte ha mina vänner runt mig, mitt hus, min gata, min hemköp, min stora son! Och eftersom jag inte lyckas med skype så kunde jag inte heller ringa hem för lite tröst.
Har känt mig så utelämnad och behovet av få vara ifred bara ökar. Men var ska jag ta vägen? Hemma brukar jag sätta mig i bilen och bara köra runt lite. En sväng till Huddinge och Noah. Eller en vända runt Gröndal. Ett ställe jag bott på och åker till i fantasin idag. Kan nog med säkerhet säga att jag aldrig trivts så bra någon annanstanns som just i Gröndal. -Så får ni någonsin erbjudande om bostad där, tveka inte!
Jag har så många fina vänner i Sverige. Vänner som kan säga de rätta orden för få mig må lite bättre igen. Så jäkla skype!
I min Dubai telefon har jag sju nummer. Jag kom på att jag faktiskt har en vän här!! Så jag ringde det nummer som visste skulle förstå! -Caroline! Caroline har på kort tid blivit en fantastisk vän. Rolig, rak och genomsnäll. Jag ville bara höra att jag hade rätt att vara förvirrad och trött. Låta någon förstå min oro för Patricia och bekräftelse att jag inte bara var svår och lat. Caroline fattade direkt! Hon sa. -Du! Du har nu två val. 1. Jag kommer och hämtar Patricia och kör henne till sjukhuset. 2. Jag åker till apoteket och köper medicin. Vilket väljer du?
1 timme senare ringde det på dörren och där stod hon med sina två små fina barn och en påse medicin!
Jag vet inte vem som blev gladast, jag eller Patricia!

Det blev lite popcorn och sen var det

 mys med Sanders första förälskelse

 

I natt kom Jano hem från sin tjänsteresa. Redan på kvällen gick jag in i "nu kan jag vila" Det var dumt. Tydligen behövde han också vila efter sovit dåligt. Japp, så kan det bli.
Hur som helst har under dagen hoppat på både Lillis och Sanders sovpass. Så totala fem timmar av den sista dagen på helgen har gått... skit! Inte ens ett skratt har jag fått mig idag!
Jag har en sjuk hemlängtan. Hade jag fått en biljett i handen som skulle ta mig hem hade jag inte tvekat just nu. I dont wanna be here, är känslan idag. Jag vill stå i mitt kök och baka. Jag vill vara ensam och låta Tv:n hålla mig sällskap! Jag känner mig deppig! -Tack och lov är jag förberedd på att det är ett normalt tillstånd när man byter land. Iallafall om jag ska tro på den "resekonsult" vi träffade innan flytt. Hon sa också att de sämsta sidor vi ser normalt hos vår partner kommer också förstärkas. Japp, konstaterar jag. Hon hade rätt även där!
Resultatet av det är att jag sitter här och Jano är med ungarna i poolen. Vi triggas av varandras irritation nu och det gör inte saken varken lättare eller bättre. Vi har olika syn på hur viktigt det är at planera och få möbler på plats. Jag stressar över att han inte verkar dela min uppfattning!  Jag lever med vetskapen att det kommer gå över det också som så många gånger förut.

I detta kaos skiljer sig olikheterna också ut. När jag är stressad vill jag ha struktur. Behövs inte mycke men iallafall någon form av plan. Verkar vara en omöjlighet. Att det inte finns någon gör att jag blir än mer stressad. Herregud vi ska ju in i ett hus. Ett TOMT hus!!! Jag får ont i magen av att inte bli förstådd. Kanske är det manligt och kvinnligt som spelar en roll här? Min arbetsplats är "hemma" Det är min uppgift att den biten fungerar. När jag inte ens har redskap för arrangera detta blir mitt arbete underkänt, främst av mig själv. Jag vill ungarna ska känna sig trygga. Nu när Samuel har haft det svårt har det tagit mycket energi och tankar. Jag vet att husflytten kommer ställa allt på enda igen. Jag är en "hemmaråtta" Jag vill ha det fint och fungerande runt mig för det är där jag ska få tid till återhämtning och ta emot vänner och familj. Det är nu det skiter sig rejält! Vi står på helt olika planeter och lika svårt som jag har att förstå den andra sidan har den andra sidan svårt att förstå mig. Vi har där vi står nu inte ens viljan att förstå varandra. Mer stress.
I allt detta blir jag en skitmorsa i mina ögon sett! Ingen av oss blir bra förälder under stress. vem blir det föresten? Näpp! Ingen enkel match detdär! Men att gråta löser inga problem...

Nu låter allt så mycket mer dramatiskt i text än vad det kanske egentligen är så jag ska ta det med en nypa salt. Ni också! Eller testa på saken själv vetja! Testa dina färdigheter och begränsningar ;)
Jag har lovat mig själv vara ärlig på bloggen. Dels för att hjälpa mig själv, dels för ge en rättvis bild av hur det kan vara att flytta såhär. Utifrån det vill jag kunna vid behov sätta mig ner, läsa och reflektera över mina egna och andras förändringar. Det är svårt vara ärlig! Och en hårfin balans att inte utelämna för mycket eller för litet. För såhär känns det idag. Och imorgon kan det vara annolunda!

Efter detta sorgeinslag skulle jag vilja få ner något roligt. Så det måste bli det Lilli nu går!! Hon går så raskt att hon i morse rundade en hörna så snabbt att huvdet inte hann med. Resultatet av nyupptäckta snabba ben var en närkonfrontation med en vass vägghörna. Så nu är även hon en erfarenhet rikare...

Igår satt jag och Patricia och såg på en film då det lät PLING PLING PLIIING på dörren. Jag flög upp och kikade genom kikhålet i dörren. Utanför stor en yngling i den långa vita "klänningen med tillhörande huvudbonad. Slängt över ena axeln höll han en nytvättad "klännning" i galge. I öronen hade han headset och musiken trängde ut från "örondobbarna" och in genom dörren. Hans huvud gungade fram och tillbaka av inlevelse. Jag öppnade och han som på ett givet kommando tog två stora kliv mot dörren innan han såg något var fel. Först såg han ut som han ville fråga -Vem är du? vad gör du inne hos mig? sen tittade han på dörrnummret och beklagade sig generat och backade därifrån. Hahaha inte bara jag alltstå....Det finns tydligen en motsvarighet till mig här. Och han är man.

En annan skoj sak jag vill visa er är denna bilden.

Ser ni något komiskt inslag i den?

 

Gör du det är det bra.

Då har vi samma torra humor...

 

 

Klockan är nu här 20.46 och vi har varit nere vid poolen och ätit vår sena middag. De spelade en låt som fick mig tänka på hem . Tur nog var den lite tröstande.

Det är lite av en utmaning att ha tre små vid poolområdet. Lilli dras mot vattnet hela tiden och blir rasgalen när vi hämtar eller hindrar henne. Hon är rätt snabb när hon får upp farten kan jag tillägga!! Hon är lycklig över sin nya frihet- Och där hon stapplade omkring i ljuset från spotlightsen i sin vita "fått-från-mormor-spetsklänning" var hon så otroligt söt!
Samuel skulle göra ett toalettbesök. Jag skickade med Sander som en extra resurs för Samuel. Tanken var att när Samuel var färdig skulle han skicka lillebror med bud om att det var dags för mamma och komma. Det tog ett tag och jag undrade var de tagit vägen. Jag hittade Samuel på damtoan ropandes efter mamma. Frågade vad Sander var och fick svar att han gått på toaletten för män. Ooopps! här gällde det att snabbt gå in och göra buisness och sedan dra innan någon kom. Misstänker att toleransen för en tjej på herrtoan inte är lika stor och lättbortförklarad här som i Sverige på en nattklubb... Kom in på herrtoan. Spårade Sander ganska snabbt genom att följa det flödande vattnet.... Sander är väldigt intresserad av de duschar som sitter vid varje toastol. Vart toabesök sprutas det vatten åt vart håll. Han har inte förstått vad de är till för än...
Väl uppe på poolområdet började Sander roa sig med flytta sand. En liten näve sand fick en annan plats två meter längre bort. I ett ökenland blir man aldrig  färdig med en sådan arbetsuppgift... Men hä löns int´ å grin....