Ja, den hemmasnickrade engelskan fortsätter. Jag kan inte längre hålla reda på alla svengelska grodor . Om de som hört mig inte får sig ett gott skratt så har jag iallafall gett mig själv det.
Idag har jag varit i Norsk/Svenska sjömanskyrkan med mina minsta medan Samuel var i skolan. De lekte och sjöngs för fulla muggar. Vi fick även sjunga nu tändas tusen norska juleljus och bli filmade. Tydligen ska det sättas ihop från utlandskyrkorna världen runt och spelas i Norge lagom till jul. Så kanske kommer en liten kyrkbesökande svärmor i Bergen se och höra en falsksjungande bloggerska på video lagom till julmässan.
När kyrkan stängde åkte vi krokig väg hem . Annars är dessa långturer ingen daglig vana längre. Har börjat hitta lite hit och dit och ibland lite mer dit än hit kanske men framsteg sker. Men jag fattar inte allt detta tutande i trafiken. De tutas för allt. Om du inte står på plattan sekunden innan rödljuset slagit om till grönt så har du en massa tutande idioter bakom dig. Och tutar en så tutar alla. Men ibland kan det förstås vara bra att man blir tutad på... Som när jag höll på meja ner en liten sportbil. Såg den inte alls i mina speglar och gjorde mitt filbyte. Eller började göra ett filbyte....Nu var ju tydligen den filen upptagen av den lilla sportbilen så jag fick snällt åka vidare men hjärtat i halsgropen mot okänd destination.
När vi väl kommit oss hem så var det dags slänga i ungarna lunch för storebror ville även denna dag bli hämtad på skolan. För att pigga upp överhettade och halvtrötta småttingar så tog jag mellis och badkläder med oss ned till havet. Succe! Ungarna lekte så de tjöt av skratt ända till det var dags åka hemmåt igen. Då tjöts tårar istället.
Började rulla ut bilen från parkering då Sander ropar att han inte var fastspänd -Opps!
Stannade mitt i vägen intill en annan parkerad bil och satte på varningsblinkers. Så gör många här och jag vill ju inte vara sämre....
Påväg ur bilen kommer en klänningsklädd ung man fram till mig och undrar om jag vill han ska köra fram sin bil så min får plats. Det är då det händer! Det händer alltid när jag inte är inställd på att prata engelska eller blir överumplad och tankeupptagen, som nu. Jag ropar glatt och vänligt tillbaka - Oh, no its not necessary! I will just fastenbeat my son before i can go... Spände fast min son och körde vidare. Tio meter senare ropar den andre killen i bilen. - Mamma jag sitter inte heller fast. Varför gör de så.... Hur som helst. Vid nästa rödljus höll jag på skratta ihjäl mig. Undra vad han i klänning och tyg på huvudet hörde mig säga egentligen... Var det att jag skulle spänna fast min son eller hörde han "I will just beat my son before i can go ...Att jag skulle spöa min son innan jag kunde köra vidare"
Idag har jag varit i Norsk/Svenska sjömanskyrkan med mina minsta medan Samuel var i skolan. De lekte och sjöngs för fulla muggar. Vi fick även sjunga nu tändas tusen norska juleljus och bli filmade. Tydligen ska det sättas ihop från utlandskyrkorna världen runt och spelas i Norge lagom till jul. Så kanske kommer en liten kyrkbesökande svärmor i Bergen se och höra en falsksjungande bloggerska på video lagom till julmässan.
När kyrkan stängde åkte vi krokig väg hem . Annars är dessa långturer ingen daglig vana längre. Har börjat hitta lite hit och dit och ibland lite mer dit än hit kanske men framsteg sker. Men jag fattar inte allt detta tutande i trafiken. De tutas för allt. Om du inte står på plattan sekunden innan rödljuset slagit om till grönt så har du en massa tutande idioter bakom dig. Och tutar en så tutar alla. Men ibland kan det förstås vara bra att man blir tutad på... Som när jag höll på meja ner en liten sportbil. Såg den inte alls i mina speglar och gjorde mitt filbyte. Eller började göra ett filbyte....Nu var ju tydligen den filen upptagen av den lilla sportbilen så jag fick snällt åka vidare men hjärtat i halsgropen mot okänd destination.
När vi väl kommit oss hem så var det dags slänga i ungarna lunch för storebror ville även denna dag bli hämtad på skolan. För att pigga upp överhettade och halvtrötta småttingar så tog jag mellis och badkläder med oss ned till havet. Succe! Ungarna lekte så de tjöt av skratt ända till det var dags åka hemmåt igen. Då tjöts tårar istället.
Började rulla ut bilen från parkering då Sander ropar att han inte var fastspänd -Opps!
Stannade mitt i vägen intill en annan parkerad bil och satte på varningsblinkers. Så gör många här och jag vill ju inte vara sämre....
Påväg ur bilen kommer en klänningsklädd ung man fram till mig och undrar om jag vill han ska köra fram sin bil så min får plats. Det är då det händer! Det händer alltid när jag inte är inställd på att prata engelska eller blir överumplad och tankeupptagen, som nu. Jag ropar glatt och vänligt tillbaka - Oh, no its not necessary! I will just fastenbeat my son before i can go... Spände fast min son och körde vidare. Tio meter senare ropar den andre killen i bilen. - Mamma jag sitter inte heller fast. Varför gör de så.... Hur som helst. Vid nästa rödljus höll jag på skratta ihjäl mig. Undra vad han i klänning och tyg på huvudet hörde mig säga egentligen... Var det att jag skulle spänna fast min son eller hörde han "I will just beat my son before i can go ...Att jag skulle spöa min son innan jag kunde köra vidare"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar