MayDay MaidDay!
Jag har inte kunnat blogga av lite olika skäl men nu känner jag att denna "dagbok" ska få ett liv igen. -Back on track!
För några dagar sedan körde Jano igång en rekryteringsprocess av att hitta Maid. Det var skönt att han drog i det för vad gäller ämnet har mitt självförtroende fått en rejäl törn.
Vi träffade först en tjej och det kändes som handen i handsken. Så klockren! Så helt rätt för oss! Tänk hitta rätt på första person!! Men Jano som är mer ingenjör än mig hade fler intervjuer till oss på G. Så dagen efter släppte vi in kandidat nummer två på mangling. Nummer två kändes som handen i handsken. Så klockren! Så helt rätt för oss! - Ser ni problemet?? Hade jag skött denna process så hade vi förmodligen suttit här med huset fullt av maids innan veckans slut....
På Torsdagen började Shiroma hos oss. Och de senaste dagarna har huset fått ett markant lyft. Även kylskåpet... Med Shiromi med mig till Dubais egna ICA MAXI, Carreefour, tankades en halv shoppingvagn på med kryddor jag inte ens kan uttala namnet på eller ens innan denna dag visste fanns. Nu skulle det hem och lagas mat från Sri Lanka för allt vad pannorna klarar!
Nu sitter jag här några dagar senare och funderar på hur den sista tiden varit. Kanske har vi vår vändning nu?
Denna vecka har jag varit med mina barn.
Vi har bakat, lekt, läst böcker och jagat palmbilar för att få en blick när de skulle jordsättas. Mannen som körde palmbilen verkade negativt påverkad av att en dam med tre små barn följde honom i var sväng genom Meadows.
Efter nästan en halvtimme stannade han vid ett hus.
Jag med.
Lilli har varit sjuk med feber och snoren har sprutat ur näsan på henne. Men så har vi också upptäckt att de tänder hon hållit inne med nu verkar komma på en och samma gång
Samuel har varit två dagar hemma från skolan. Han har hostat och sen har det varit en röd högtidsdag. Det har varit mycket denna vecka och jag har inte varit utanför området. Men jag känner mig glad! Mina barn verkar glada. Och vi har fått kontakt med grannarna på båda sidor om oss. De verkar också glada. Det är bra med glada grannar. Det tycker nog de med.
Det visade sig att den ena glada grannen har ett barnbarn i samma ålder som Sander. Så vi har nu en första playdate till Sanneman. Svårare än så var det inte tydligen.
I dag, Lördag är vi inbjudna av våra indiska grannar på firande av Diwali, Hinduiska nyåret. Hela denna vecka har förberedelser och firaden avlöst varandra på vår gata och igår tog jag och Sander en sväng för att fotografera huset närmast oss.
Annars denna vecka så har jag gjort ordentlig oreda på administrationen där vi hyr in vår städhjälp. Jag lade inte bara till en timme utan omorganiserade så till den grad att de tog dem en hel dag för att få till mina nya timmar och ändrade dagar. Vi kom tillslut överens om att det nya schmat ska gälla from söndag denna vecka. Men nu när vi anställt Shiroma så kommer vi ju inte behöva hyra in så på Söndag blir det för mig ringa och säga att vi istället sluta hyra in... OPPS! I did it again.... Vely solly!
Å andra sidan så kommer Sander inte mer kunna gå runt och kalla gulliga Erine för Halloween som han gjort sista tiden.
De senaste veckorna har man kunnat läsa flera fall av tortyr och dödsmisshandel av Living in maids. Det senaste jag läste var om en etiopiska som torterats till döds av sin "husmor" för att hon inte städade inte tillräckligt bra Olala - Jag är glad att jag inte har de anlagen. Då hade man förmodligen suttit och skakat galler...
Hela samhället här är uppbyggt på att ha maid/boy/chaufför/garden/deliveryservice. Har man inte något av detta upplevs man som lite udda. Och Udda är inte alltid så bra i Dubai. Här googlade jag för att få upp lite information om "udda" saker men möttes då av denna sida
Annars gällande den service som erbjuds här så är det lätt att vänja sig och bli beroende. Innan jag kom hit ifrågasatte jag systemet ordentligt. Jamen vadå! Ha en människa som bor hos en och städar typ tolv timmar óm dagen?!?
Nu förstår jag det lite bättre. Livet här gör det svårt att leva (om du inte vill vakna och lägga dig med skurhandskar på) Det är så mycket som tar tid här. Och allt sanddamm och söl gör att du måste hålla efter hela tiden för att inte få myror av alla de möjliga storlekar in i huset. Fönster behöver torkas några gånger i månaden och toaletter skuras grundligt varje dag. Ändå är det inga garantier för att du inte möts av spökmyror i skåpen eller gigamyror på köksgolvet.
Denna lilla proteinbomb uppmätte hela två cm
Så nu förstår ni kanske mer varför jag tackar för efterlängtad hjälp!
Men att läsa om denna typ av brott gör lätt att kaffet du sörplar på får en sur eftersmak. Jag har sett några maids som förtvivlat söker ens blick. Jag har sett många Maid som sett så trötta ut att man nästan tror att de är allvarligt sjuka. Sen har jag sett många glada och sprudlande maids också. Men de har inte bitit sig fast på näthinnan som dessa till synes eller inte illa behandlade människor. Jag har då väldigt svårt förstå många av våra svenska ungdomar som lever på samhället eller familj för att de inte hittat "det de vill göra" Det finns förskräckligt många arbetsföra friska vuxna också som tar vårt dyra säkerhetssystem som ren självklarhet medan de sitter hemma och funderar över meningen med livet. Samtidigt som sjukvården nästan går under pågrund av bristen på utbildat folk.
Här är det så uppenbart att man jobbar för att överleva. Vår maid har sina två små barn kvar i Sri Lanka och hon visste när hon kom här så skulle det i värsta fall kunna innebära att hon bara skulle få se dem en gång var annat år som är lagstadgat att man som sponsor måste betala. Tack och Lov finns det mer humana sponsorer som ger i allafall en hemresa per år och mer än den lön som rekommderas som minimilön. För en Sri Lankiska är den på 700 AED (ca 350 SEK)
Jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara att behöva lämna landet för att ta ett jobb, jobba sex dagar i veckan (om du har tur) för nästan inga pengar alls, så mina barn kan få mat på bordet. Det gäller att aldrig glömma var man kommer ifrån...
Detta var allt för denna dag. Nu ska jag njuta av chilistark mat och titta ut genom mina nyputsade fönster...Tills vidare säger jag GoodBai till er...
Jag har inte kunnat blogga av lite olika skäl men nu känner jag att denna "dagbok" ska få ett liv igen. -Back on track!
För några dagar sedan körde Jano igång en rekryteringsprocess av att hitta Maid. Det var skönt att han drog i det för vad gäller ämnet har mitt självförtroende fått en rejäl törn.
Vi träffade först en tjej och det kändes som handen i handsken. Så klockren! Så helt rätt för oss! Tänk hitta rätt på första person!! Men Jano som är mer ingenjör än mig hade fler intervjuer till oss på G. Så dagen efter släppte vi in kandidat nummer två på mangling. Nummer två kändes som handen i handsken. Så klockren! Så helt rätt för oss! - Ser ni problemet?? Hade jag skött denna process så hade vi förmodligen suttit här med huset fullt av maids innan veckans slut....
På Torsdagen började Shiroma hos oss. Och de senaste dagarna har huset fått ett markant lyft. Även kylskåpet... Med Shiromi med mig till Dubais egna ICA MAXI, Carreefour, tankades en halv shoppingvagn på med kryddor jag inte ens kan uttala namnet på eller ens innan denna dag visste fanns. Nu skulle det hem och lagas mat från Sri Lanka för allt vad pannorna klarar!
Nu sitter jag här några dagar senare och funderar på hur den sista tiden varit. Kanske har vi vår vändning nu?
Denna vecka har jag varit med mina barn.
 |
| Lilli o Sander softar på framsidan av vårt hus |
Efter nästan en halvtimme stannade han vid ett hus.
Jag med.
En stund senare kom en man ut från huset, gick fram till min bil och knackade på rutan. Jag vevade ner och mannen frågade -Is there a problem Madame?
Tydligen hade mannen i palmbilen fått för sig att jag tagit sikte på honom av andra skäl än nyfikenhet. Försökte förklara men de verkade inte alls få med sig den komiska poängen. Inte mina barn heller, för de undrade om jag nu skulle hamna i fängelse. Behöver jag säga att vi aldrig fick se palmplanteringe? Men en bild hann jag allt få till....
 |
| Palmbil |
Lilli har varit sjuk med feber och snoren har sprutat ur näsan på henne. Men så har vi också upptäckt att de tänder hon hållit inne med nu verkar komma på en och samma gång
 |
| Med 8 tänder på gång är det inte konstigt man blir lite krasslig |
Det visade sig att den ena glada grannen har ett barnbarn i samma ålder som Sander. Så vi har nu en första playdate till Sanneman. Svårare än så var det inte tydligen.
I dag, Lördag är vi inbjudna av våra indiska grannar på firande av Diwali, Hinduiska nyåret. Hela denna vecka har förberedelser och firaden avlöst varandra på vår gata och igår tog jag och Sander en sväng för att fotografera huset närmast oss.
 |
| Diwalipyntat hus |
 |
| Diwalipyntad skola. Det gula är handplockade blommor |
Annars denna vecka så har jag gjort ordentlig oreda på administrationen där vi hyr in vår städhjälp. Jag lade inte bara till en timme utan omorganiserade så till den grad att de tog dem en hel dag för att få till mina nya timmar och ändrade dagar. Vi kom tillslut överens om att det nya schmat ska gälla from söndag denna vecka. Men nu när vi anställt Shiroma så kommer vi ju inte behöva hyra in så på Söndag blir det för mig ringa och säga att vi istället sluta hyra in... OPPS! I did it again.... Vely solly!
Å andra sidan så kommer Sander inte mer kunna gå runt och kalla gulliga Erine för Halloween som han gjort sista tiden.
De senaste veckorna har man kunnat läsa flera fall av tortyr och dödsmisshandel av Living in maids. Det senaste jag läste var om en etiopiska som torterats till döds av sin "husmor" för att hon inte städade inte tillräckligt bra Olala - Jag är glad att jag inte har de anlagen. Då hade man förmodligen suttit och skakat galler...
Hela samhället här är uppbyggt på att ha maid/boy/chaufför/garden/deliveryservice. Har man inte något av detta upplevs man som lite udda. Och Udda är inte alltid så bra i Dubai. Här googlade jag för att få upp lite information om "udda" saker men möttes då av denna sida
Annars gällande den service som erbjuds här så är det lätt att vänja sig och bli beroende. Innan jag kom hit ifrågasatte jag systemet ordentligt. Jamen vadå! Ha en människa som bor hos en och städar typ tolv timmar óm dagen?!?
Nu förstår jag det lite bättre. Livet här gör det svårt att leva (om du inte vill vakna och lägga dig med skurhandskar på) Det är så mycket som tar tid här. Och allt sanddamm och söl gör att du måste hålla efter hela tiden för att inte få myror av alla de möjliga storlekar in i huset. Fönster behöver torkas några gånger i månaden och toaletter skuras grundligt varje dag. Ändå är det inga garantier för att du inte möts av spökmyror i skåpen eller gigamyror på köksgolvet.
Denna lilla proteinbomb uppmätte hela två cm
Så nu förstår ni kanske mer varför jag tackar för efterlängtad hjälp!
Men att läsa om denna typ av brott gör lätt att kaffet du sörplar på får en sur eftersmak. Jag har sett några maids som förtvivlat söker ens blick. Jag har sett många Maid som sett så trötta ut att man nästan tror att de är allvarligt sjuka. Sen har jag sett många glada och sprudlande maids också. Men de har inte bitit sig fast på näthinnan som dessa till synes eller inte illa behandlade människor. Jag har då väldigt svårt förstå många av våra svenska ungdomar som lever på samhället eller familj för att de inte hittat "det de vill göra" Det finns förskräckligt många arbetsföra friska vuxna också som tar vårt dyra säkerhetssystem som ren självklarhet medan de sitter hemma och funderar över meningen med livet. Samtidigt som sjukvården nästan går under pågrund av bristen på utbildat folk.
Här är det så uppenbart att man jobbar för att överleva. Vår maid har sina två små barn kvar i Sri Lanka och hon visste när hon kom här så skulle det i värsta fall kunna innebära att hon bara skulle få se dem en gång var annat år som är lagstadgat att man som sponsor måste betala. Tack och Lov finns det mer humana sponsorer som ger i allafall en hemresa per år och mer än den lön som rekommderas som minimilön. För en Sri Lankiska är den på 700 AED (ca 350 SEK)
Jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara att behöva lämna landet för att ta ett jobb, jobba sex dagar i veckan (om du har tur) för nästan inga pengar alls, så mina barn kan få mat på bordet. Det gäller att aldrig glömma var man kommer ifrån...
Detta var allt för denna dag. Nu ska jag njuta av chilistark mat och titta ut genom mina nyputsade fönster...Tills vidare säger jag GoodBai till er...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar