Det är inte alltid lätt när orden inte räcker till. Igår funderade jag verkligen på om detdär med att hitta på egna ord är något nedärvt...
Ett samtal mellan min 2-åring och 4-åring denna vecka kom mig plötsligt att minnas att som som barn hittade jag på egna ord när jag inte visste vad något hette. Bland annat hittade jag på "fickla" -att lysa med ficklampa. Och "köttskal"...
Nä! Det var ju inte jag kom jag just på.... ;)
Men när jag var runt sex sjuårs ålder, vild gissning, men iallafall tillräckligt gammal för att inte behärska det engelska språket iallafall. (på vissa fronter förändras inget med andra ord) Så måste driften av att vilja kommunicera gjorde att jag och en kompis uppfann helt nya alfabetstecken så vi kunde skriva hemliga brev till varandra. Det fungerade väl sådär. Men jag gillar idén att nyskapa saker. Eller förändra. Särskilt saker andra håller hårt på. -De heliga sakerna...Som språk, eller rutiner, eller givna regler. I förändring händer det så mycket. Allt bestämda får en annan ordning. Människor i satta grupperingar måste byta plats. Åsikter måste omprövas och värderingar ibland omvärderas. Det är så otroligt spännande att se människor i denna process. En del uppskattar det andra kan få raseriutbrott. Man vet aldrig innan var man hamnar... Okänd mark. Det e skoj det!! Iallafall sålänge Jag har kontroll....
En annan passion jag har är att sammanföra människor. Vet inte varför jag tycker det är så skoj och berikande. Kanske har det något med oordningen att göra. Eller att man aldrig vet var det bär hän... Att gruppera människor med individer de normalt inte skulle umgås med. Eller två starka och dynamiska tuppar.
Det går nog inte en dag utan att jag tänker på vilka olika individer mina fyra barn är. Hur olika de reagerar på saker som sker, hur de hanterar nya situationer, vad som upptar deras tankar mm. Många saker är det ju naturligt att de reagar olika på särskilt med tanke på ålder.... tack o lov kanske jag ska tillägga!
Under parkleken i veckan fotade jag vilt när barnen lekte. När jag kom hem var det två foton som genast fångade mitt intresse. Som jag skrev tidigare så är jag fachinerad av olikheter. Och vad mer kan beskriva en olikhet som följande bild??
Drömmen hade varit och fått en tredja bild, då av min 19-åriga son....Kan se som 3-4 åring...Strunta i röret och bara slänga sig rakt ut för...
Ett samtal mellan min 2-åring och 4-åring denna vecka kom mig plötsligt att minnas att som som barn hittade jag på egna ord när jag inte visste vad något hette. Bland annat hittade jag på "fickla" -att lysa med ficklampa. Och "köttskal"...
Nä! Det var ju inte jag kom jag just på.... ;)
Men när jag var runt sex sjuårs ålder, vild gissning, men iallafall tillräckligt gammal för att inte behärska det engelska språket iallafall. (på vissa fronter förändras inget med andra ord) Så måste driften av att vilja kommunicera gjorde att jag och en kompis uppfann helt nya alfabetstecken så vi kunde skriva hemliga brev till varandra. Det fungerade väl sådär. Men jag gillar idén att nyskapa saker. Eller förändra. Särskilt saker andra håller hårt på. -De heliga sakerna...Som språk, eller rutiner, eller givna regler. I förändring händer det så mycket. Allt bestämda får en annan ordning. Människor i satta grupperingar måste byta plats. Åsikter måste omprövas och värderingar ibland omvärderas. Det är så otroligt spännande att se människor i denna process. En del uppskattar det andra kan få raseriutbrott. Man vet aldrig innan var man hamnar... Okänd mark. Det e skoj det!! Iallafall sålänge Jag har kontroll....
En annan passion jag har är att sammanföra människor. Vet inte varför jag tycker det är så skoj och berikande. Kanske har det något med oordningen att göra. Eller att man aldrig vet var det bär hän... Att gruppera människor med individer de normalt inte skulle umgås med. Eller två starka och dynamiska tuppar.
Det går nog inte en dag utan att jag tänker på vilka olika individer mina fyra barn är. Hur olika de reagerar på saker som sker, hur de hanterar nya situationer, vad som upptar deras tankar mm. Många saker är det ju naturligt att de reagar olika på särskilt med tanke på ålder.... tack o lov kanske jag ska tillägga!
Under parkleken i veckan fotade jag vilt när barnen lekte. När jag kom hem var det två foton som genast fångade mitt intresse. Som jag skrev tidigare så är jag fachinerad av olikheter. Och vad mer kan beskriva en olikhet som följande bild??
Drömmen hade varit och fått en tredja bild, då av min 19-åriga son....Kan se som 3-4 åring...Strunta i röret och bara slänga sig rakt ut för...
 |
| Sander använder hela kroppen och skjuter sig upp och ner. Helt ointresserad av att nå mark |
 |
| Samuel sträcker på sig i full längd för att snabbt nå stabil mark |
Tillbaka till den dialog som startade hela detta långsökta inlägg
Sander: Jag vill sitta här också
Samuel: Det får du inte
Sander: Men jag vill....
Samuel: Men du får inte!
Sander: Men jag vill. Nu försöker han med våld trycka ner sin rumpa intill Samuels
Samuel: GÅÅÅÅÅ BOOOOORT!!!! MAAAAMMMAAAA!!! SANDER ÄR DUUUUUM!!!!
Sander: Nä, jag är inte dum!
Samuel: Jo du är jättedum!
Sander: Nä., jag är Sander!!
Samuel: Du är Sander dum. Dum Sander!
Sander: Nähä!! >Trycker rumpan lite längre ner...
Samuel: JOOOO DU ÄR VIIISSSST DUUUUM!!! MAAAAMMMMAAAAA!!!
Sander: Då är du dum
Samuel: Jag sa dum först!!!
Sander: Då är du Polikoll. Tittar intresserat på Samuel för se eventuell reaktion
Samuel: Vad är Polikol
Sander: Det betyder att du är Dum!
Jag tycker det finns något smart över resonemanget. Ordet var taget så jag skakar om lite och hittar alltså på ett nytt...
>
>
>
>
>
>
>
Om du tycker detta inlägg var menlöst är du en Polikol!!
Ha ha, gillar slutklämmen!!
SvaraRaderaMaria Wijk