Jamen så var det väl ändå dags att skriva ett par rader. Det har varit mycket under en period. Många sjukhusbesök. Jag borde verkligen dokumenterat delar av det men hur kul kan det vara att läsa om sjukhusbesök..?
Jamen vad har hänt då?
Tänkte jag skulle ta "liststilen" för att ge er en närmare bild av april månad. Jag utesluter mars som såg likadan ut. Vill också påpeka att jag har inte skrivit ner alla besök för denna månad....
2-5 April:
Make bortrest. Barnen skollov.
Sanne läkarbesök. Diagnos: Öroninflammation o feber. Allergi okänd. Kasse medicin hem
Lilli läkarbesök. Vaccin och en kasse med eksemcremer med hem
11 April:
Sanne läkarbesök återbesök. Diagnos: Fortfarande öroninflammation med vätska trots antibiotika. Rekommendation: Rör i öronen.
Samuel läkarbesök. Andra checken för återkommande feber. Diagnos Kronisk tonsilsinflammation
Lilli läkarbesök, Diagnos: Bronkit. En kasse medicin med hem
12 April:
Samuel läkarbesök. Second opinion. Kronisk tonsilsinflammation. Rekommendation operation
Sander treårskontroll
15 April
Lilli återbesök, luftrören bättre men fortsätta med bricanyl.
Sander återbesök Diagnos: Fortfarande öroninflammation och nedsatt hörsel. inge mer antibiotica men en operation vore kanske aktuellt...
Samuel läkarbesök. Remiss till öron på Dubai mall för hörselcheck,. ööö fattar inte. hör han också dåligt??
25 April:
Samuel: Hörseltest Dubai mall. Samuel hör perfekt. Fattar inte varför han skulle kollas. Det var ju den andre nissen som inte hörde... Dubai i ett nötskal
28 April:
Sander Assesment på skola. Oerhört förvånad att han klarade testet. Antingen var de blinda och döva. Eller så har de svårt fylla platserna .
Intryck gjorde han men inte riktigt som man önskat kanske. Glad han slutat säga bajs i alla fall. Man får vara tacksam över det lilla. Och visst måste jag ursäkta honom. Killen har gått med öroninflammation sedan December och ska få rör i öronen dagen efter testet. Vem skulle inte varit lite irritabel....
29 April
Samuel fyller 5. Frukost på sängen och presenter utdelas. Tårar med. Varför får inte alla paket? Det är helt enkelt bara för orättvist när syskonen fyller år!! Men Samuel var glad över den gula skatebord han fick. Gult e fortfarande kult!
Sannes operationsdag.
Efter frukost var det dags åka till sjukhuset. Operation blev förskjuten nästan fyra timmar. Tänk vad lite marshmallows kan ställa till det.....
Och den lugnande medicinen som skulle få Sanne att slumra en stund hade inte önskad verkan. Fick höra senare att det finns en vis procent av befolkningen som reagerar tvärtom på lugnande. Sanne är tydligen en av dem. De tidigare vita väggarna i sjukrummet har numera 5 ml röd seg vätska från golv och 1,5 meter upp. Bakom dörren i Dr Siddiques rum på London hospital om det är någon som vill checka trovärdigheten i min historia. Efter medicinerat väggen så bytte kuddar plats och en stol vältes, skor katapultades genom rummet och dinorocken den lille mannen skulle kläs i svors förbannelser över. Receptionen fick ett antal besök av en knarkstinn pojke och dörrkarmen fick sig en hård smäll av barnskalle. Karmen klagade länge men inte treåringen som ångade vidare med bedövningsmedel i kroppen.
Hade jag inte varit så upptagen med att rädda livet på honom hade jag nog freakat ut över det skrämmande beteende han uppvisade. Kommer aldrig mer ge honom "lugnande"!
Halv tolv bar jag en hysterik kille in till operation. De prövade först söva honom i mammans knä. Det gick inte. Provade sedan sittandes på britsen. Det gick inte. Den slutgiltiga metoden blev minst sagt brutal. Narkosläkaren försökte trösta mor med orden: He wont remember a thing, This will only take 20 sekonds then he will be gone. Nähärru!! Han skulle ge dem en match! Tre gånger sa narkosläkaren -Now he´s gone. Och på sekunden slogs hans ögon upp och han ropade: NEJ!! Hon försökte igen . Now he´s sleeping. -NEJ!! -Why doesn't he fall asleep? Jag kände stress och oro. strök frenetiskt den sprattlande kroppens huvud i ett lamt försök att lugna. Tre gånger räknade hon ut honom. Tre gånger talade han om att han inte sov. Efter något som kändes som en evighet tackade de mamman för all hjälp och sa att det var dags att gå.... Jag grät hela vägen till rummet där fadern satt och väntade. Berättade vad som hänt. Efter en stund så sa han: Inte ta det så fort. Jag skriver vad du säger.... Ja, vi är två som bloggar. Och det gäller att ta vara på varje tillfälle till möjligt scoop....
Och alla måste överleva, även en business som Meadows Clinic....
Jamen vad har hänt då?
Tänkte jag skulle ta "liststilen" för att ge er en närmare bild av april månad. Jag utesluter mars som såg likadan ut. Vill också påpeka att jag har inte skrivit ner alla besök för denna månad....
2-5 April:
Make bortrest. Barnen skollov.
Sanne läkarbesök. Diagnos: Öroninflammation o feber. Allergi okänd. Kasse medicin hem
Lilli läkarbesök. Vaccin och en kasse med eksemcremer med hem
11 April:
Sanne läkarbesök återbesök. Diagnos: Fortfarande öroninflammation med vätska trots antibiotika. Rekommendation: Rör i öronen.
Samuel läkarbesök. Andra checken för återkommande feber. Diagnos Kronisk tonsilsinflammation
Lilli läkarbesök, Diagnos: Bronkit. En kasse medicin med hem
12 April:
Samuel läkarbesök. Second opinion. Kronisk tonsilsinflammation. Rekommendation operation
Sander treårskontroll
15 April
Lilli återbesök, luftrören bättre men fortsätta med bricanyl.
Sander återbesök Diagnos: Fortfarande öroninflammation och nedsatt hörsel. inge mer antibiotica men en operation vore kanske aktuellt...
Samuel läkarbesök. Remiss till öron på Dubai mall för hörselcheck,. ööö fattar inte. hör han också dåligt??
25 April:
Samuel: Hörseltest Dubai mall. Samuel hör perfekt. Fattar inte varför han skulle kollas. Det var ju den andre nissen som inte hörde... Dubai i ett nötskal
28 April:
Sander Assesment på skola. Oerhört förvånad att han klarade testet. Antingen var de blinda och döva. Eller så har de svårt fylla platserna .
Intryck gjorde han men inte riktigt som man önskat kanske. Glad han slutat säga bajs i alla fall. Man får vara tacksam över det lilla. Och visst måste jag ursäkta honom. Killen har gått med öroninflammation sedan December och ska få rör i öronen dagen efter testet. Vem skulle inte varit lite irritabel....
29 April
Samuel fyller 5. Frukost på sängen och presenter utdelas. Tårar med. Varför får inte alla paket? Det är helt enkelt bara för orättvist när syskonen fyller år!! Men Samuel var glad över den gula skatebord han fick. Gult e fortfarande kult!
Sannes operationsdag.
Efter frukost var det dags åka till sjukhuset. Operation blev förskjuten nästan fyra timmar. Tänk vad lite marshmallows kan ställa till det.....
Och den lugnande medicinen som skulle få Sanne att slumra en stund hade inte önskad verkan. Fick höra senare att det finns en vis procent av befolkningen som reagerar tvärtom på lugnande. Sanne är tydligen en av dem. De tidigare vita väggarna i sjukrummet har numera 5 ml röd seg vätska från golv och 1,5 meter upp. Bakom dörren i Dr Siddiques rum på London hospital om det är någon som vill checka trovärdigheten i min historia. Efter medicinerat väggen så bytte kuddar plats och en stol vältes, skor katapultades genom rummet och dinorocken den lille mannen skulle kläs i svors förbannelser över. Receptionen fick ett antal besök av en knarkstinn pojke och dörrkarmen fick sig en hård smäll av barnskalle. Karmen klagade länge men inte treåringen som ångade vidare med bedövningsmedel i kroppen.
Hade jag inte varit så upptagen med att rädda livet på honom hade jag nog freakat ut över det skrämmande beteende han uppvisade. Kommer aldrig mer ge honom "lugnande"!
Halv tolv bar jag en hysterik kille in till operation. De prövade först söva honom i mammans knä. Det gick inte. Provade sedan sittandes på britsen. Det gick inte. Den slutgiltiga metoden blev minst sagt brutal. Narkosläkaren försökte trösta mor med orden: He wont remember a thing, This will only take 20 sekonds then he will be gone. Nähärru!! Han skulle ge dem en match! Tre gånger sa narkosläkaren -Now he´s gone. Och på sekunden slogs hans ögon upp och han ropade: NEJ!! Hon försökte igen . Now he´s sleeping. -NEJ!! -Why doesn't he fall asleep? Jag kände stress och oro. strök frenetiskt den sprattlande kroppens huvud i ett lamt försök att lugna. Tre gånger räknade hon ut honom. Tre gånger talade han om att han inte sov. Efter något som kändes som en evighet tackade de mamman för all hjälp och sa att det var dags att gå.... Jag grät hela vägen till rummet där fadern satt och väntade. Berättade vad som hänt. Efter en stund så sa han: Inte ta det så fort. Jag skriver vad du säger.... Ja, vi är två som bloggar. Och det gäller att ta vara på varje tillfälle till möjligt scoop....
Och alla måste överleva, även en business som Meadows Clinic....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar