Allt började med att frun i huset fick en SUV....Sen var ingenting sig längre likt
En dag kom den äntligen. Vår bil. Eller vad som kommer att bli min bil. Det är lite märkligt det dära. Hur jag än vridit och vänt på det har jag alltid varit den som kört den sämsta och minsta bilen. Jag kan köpa att jag och lille Samuel körde omkring med skodan. Den var betydligt mer praktisk och smidig att pressa in en barnvagn in i än den sportiga BMW:n som Jano fräste iväg till jobbet med.Där hjulen på barnvagnen måste tas av för att kunna få plats...
Just denna BMW kräver en egen liten avikelse i storyn.
-En bil är inte till för att vara praktiskt utrustad! En bil är inte till för man ska åka säkert i. Varken barn eller vuxna! Vill du åka säkert köp busskort.
En BMW är till för att se på.
En BMW är till för att sitta skööööönt i.
Ja, om man inte är höggravid då. För är man det är den inte skööööön att sitta i.
Under slutet av min graviditet så var min makes huvudbry att mitt vatten skulle råka gå när jag satt i bilen. Jag blev ombedd (ojojoj vad han skulle säga att jag ööööverdreeev nu) att krypa ned i en plastsäck om detta skulle ske. Ironiskt nog så gick mitt vatten i just denna BMW. Och nej! Jag satt inte i någon svart sopsäck. Dagen efter vattenavgång var det dags att få in ytterliggare en liten kille i den redan trånga och horribelt opraktiska familjebil. Att få maken skiljas från denna bil var nog lika smärtsamt som få förhuden avdragen. (Tänk vad saker kan gå från att vara ren provocation till att bli komiska avsnitt i livet. Detta är en typisk sådan Norenscen som med tiden blivit buskusteater)
Men, när Lillan var påväg insåg även faren i huset att det var dags med buss igen. Vi har gjort den vändan tidigare för ca 15 år sedan när vi ledsnat på packa strumpor och tandborstar i en lånad takbox för kunna bila till norge med hela klanen vi hade då. Men även en gammal man kan lära nytt. Så stor bil var klart aktuellt denna gång med tre småttingar i huset. Det blev en Ford sMax. Mannen i huset var nöjd. Bilen de valt var verkligen bekväm att sitta i. Stor och rymlig. Synd bara att frun i huset hade dörrfacken som förvaring av extra blöjor. Det var ju rent av pinsamt när man skulle köra grabbarna på jobbet ner till stan på lunch. Nä de fick han allt ta med henne. Så kan man inte behandla företagsbilen. Vet hut! grabbarna kunde ju tro att den användes som familjebil! Hemma gick tre små i huset och väntade fint medan mamman packade in en barnvagn och låse tre bilbarnstolar i baksätet på skodan för att åka och storhandla... Vet hut kärring!
Men nu, har JAG äntligen den mest praktiska bilen i huset! Faktum är att jag är den enda som har första ting på bil i huset. Iallafall söndag-torsdag då samuel ska köras till skolan...
Min bil är en SUV. Den rymmer alla i hushållet utan problem. Killarna behöver inte ens sitta på samma stolsrad. Samuels plats är längst bak. Där har han koll på samtliga medlemmar i familjen och kan informera oss om något oväntat sker, eller väntat som typ "Mamma! Nu tar Sander av sig bältet igen!!"
Ja, det är ruskigt kul med stor bil. Jag orkar inte tänka på detta med miljö för stunden. Men kan erkänna att det gnager ett samvete...Hursomhelst när det inte gnager så är det bara skoj!
Det är skoj att ha ett visst företräde i trafiken. Det är skoj att höra motorn mullra. Det är skoj att vara nära löven i den allé vi passerar påväg ut från vår community. Det är däremot skrämmande varje gång jag ser en liten sportsbil passera min högra sida utan att jag haft en chans att se den -GULP! Var det en "lokal"? - Nä, PHU! Kan andas ut...
Hursomhelst stor bil kan man göra en del med. Vi tog den stora bilen med ut på ökentripp. I koloni med tre andra bilar var det dags vika av från fast mark till sand. Men först skulle däcken tömmas på luft. Ner till 28 skulle trycket. Mannen i vår familj började till synes helt utan koll tömma däck till höger och vänster. När han tyckte han var klar satte han sig i bilen igen klar för "take off" Däckens tryck stod då på betydligt mer än rekommenderat. Ut igen och tömma lite här och lite där. Tillbaka in i bilen. Han blir upplyst om att det är de främre däcken som har väldigt mycket luft kvar så han tar en vända till. Inte helt överraskande går han än en gång lös på de två bakre däcken som nu har oroväcknade 23 och 26 i sina däck. främre har då 33 och 32. In i bilen igen och säger att nu får det vara nog...Det som är så bra med min man är att han rår över naturlagarna!
Ja, med det självförtroendet skulle vi nu vika av mot okänd sand. Tre bilar stod redan på led framför oss och väntade. Självförtroendet gasade för allt livet var värt och tre meter senare står däcken i spinn i ökensand.
Några turer senare var vi påväg mot vår lilla oas. Där fixades det eld och både lamm, kyckling och nöt lagades. Den där kycklingen ska jag nog återkomma till lite senare....
Eftersom JanOs chef kör Hummer så blev det lite åka av.
Patricia var eld och lågor efter nästan spräckt skallen i en ökentur med den orange ökenbilen. Hon rekommenderade mig varmt att också ta en tur. YEH SURE!!
En dag kom den äntligen. Vår bil. Eller vad som kommer att bli min bil. Det är lite märkligt det dära. Hur jag än vridit och vänt på det har jag alltid varit den som kört den sämsta och minsta bilen. Jag kan köpa att jag och lille Samuel körde omkring med skodan. Den var betydligt mer praktisk och smidig att pressa in en barnvagn in i än den sportiga BMW:n som Jano fräste iväg till jobbet med.Där hjulen på barnvagnen måste tas av för att kunna få plats...
Just denna BMW kräver en egen liten avikelse i storyn.
-En bil är inte till för att vara praktiskt utrustad! En bil är inte till för man ska åka säkert i. Varken barn eller vuxna! Vill du åka säkert köp busskort.
En BMW är till för att se på.
En BMW är till för att sitta skööööönt i.
Ja, om man inte är höggravid då. För är man det är den inte skööööön att sitta i.
Under slutet av min graviditet så var min makes huvudbry att mitt vatten skulle råka gå när jag satt i bilen. Jag blev ombedd (ojojoj vad han skulle säga att jag ööööverdreeev nu) att krypa ned i en plastsäck om detta skulle ske. Ironiskt nog så gick mitt vatten i just denna BMW. Och nej! Jag satt inte i någon svart sopsäck. Dagen efter vattenavgång var det dags att få in ytterliggare en liten kille i den redan trånga och horribelt opraktiska familjebil. Att få maken skiljas från denna bil var nog lika smärtsamt som få förhuden avdragen. (Tänk vad saker kan gå från att vara ren provocation till att bli komiska avsnitt i livet. Detta är en typisk sådan Norenscen som med tiden blivit buskusteater)
Men, när Lillan var påväg insåg även faren i huset att det var dags med buss igen. Vi har gjort den vändan tidigare för ca 15 år sedan när vi ledsnat på packa strumpor och tandborstar i en lånad takbox för kunna bila till norge med hela klanen vi hade då. Men även en gammal man kan lära nytt. Så stor bil var klart aktuellt denna gång med tre småttingar i huset. Det blev en Ford sMax. Mannen i huset var nöjd. Bilen de valt var verkligen bekväm att sitta i. Stor och rymlig. Synd bara att frun i huset hade dörrfacken som förvaring av extra blöjor. Det var ju rent av pinsamt när man skulle köra grabbarna på jobbet ner till stan på lunch. Nä de fick han allt ta med henne. Så kan man inte behandla företagsbilen. Vet hut! grabbarna kunde ju tro att den användes som familjebil! Hemma gick tre små i huset och väntade fint medan mamman packade in en barnvagn och låse tre bilbarnstolar i baksätet på skodan för att åka och storhandla... Vet hut kärring!
Men nu, har JAG äntligen den mest praktiska bilen i huset! Faktum är att jag är den enda som har första ting på bil i huset. Iallafall söndag-torsdag då samuel ska köras till skolan...
Min bil är en SUV. Den rymmer alla i hushållet utan problem. Killarna behöver inte ens sitta på samma stolsrad. Samuels plats är längst bak. Där har han koll på samtliga medlemmar i familjen och kan informera oss om något oväntat sker, eller väntat som typ "Mamma! Nu tar Sander av sig bältet igen!!"
Ja, det är ruskigt kul med stor bil. Jag orkar inte tänka på detta med miljö för stunden. Men kan erkänna att det gnager ett samvete...Hursomhelst när det inte gnager så är det bara skoj!
Det är skoj att ha ett visst företräde i trafiken. Det är skoj att höra motorn mullra. Det är skoj att vara nära löven i den allé vi passerar påväg ut från vår community. Det är däremot skrämmande varje gång jag ser en liten sportsbil passera min högra sida utan att jag haft en chans att se den -GULP! Var det en "lokal"? - Nä, PHU! Kan andas ut...
Hursomhelst stor bil kan man göra en del med. Vi tog den stora bilen med ut på ökentripp. I koloni med tre andra bilar var det dags vika av från fast mark till sand. Men först skulle däcken tömmas på luft. Ner till 28 skulle trycket. Mannen i vår familj började till synes helt utan koll tömma däck till höger och vänster. När han tyckte han var klar satte han sig i bilen igen klar för "take off" Däckens tryck stod då på betydligt mer än rekommenderat. Ut igen och tömma lite här och lite där. Tillbaka in i bilen. Han blir upplyst om att det är de främre däcken som har väldigt mycket luft kvar så han tar en vända till. Inte helt överraskande går han än en gång lös på de två bakre däcken som nu har oroväcknade 23 och 26 i sina däck. främre har då 33 och 32. In i bilen igen och säger att nu får det vara nog...Det som är så bra med min man är att han rår över naturlagarna!
Ja, med det självförtroendet skulle vi nu vika av mot okänd sand. Tre bilar stod redan på led framför oss och väntade. Självförtroendet gasade för allt livet var värt och tre meter senare står däcken i spinn i ökensand.
Patricia var eld och lågor efter nästan spräckt skallen i en ökentur med den orange ökenbilen. Hon rekommenderade mig varmt att också ta en tur. YEH SURE!!
Intill vår oas med två träd fanns en oas till. En drommedar Oas. Tydligen brukar ägaren släppa dem lösa när folk åt mat i närheten. Billigast så tänkte han kanske...
En liten solstol i den varmaste hettan. Där satte sig en dagen eftertrött Au-pair ned för att fundera över sina synder. Eller kanske funderade hon på vad hon gjorde ute i öknen när hon kunde ligga hemma och sova i sängen...
Efter mat och dryck lite sand racing och titt på kamelerna så var det dags att besöka det lokala systembolaget några ökenstormar bort. In med ungarna och den största kylbag jag någonsin sett in i bilen. Nu skulle här köpas vin och sprit! Jag kände mig på topp igen!
Barracuda! Lägg det på minnet kära vänner. Om du så bara kan minnas en väg, så är vägen hit, den som du ska minnas...
Jag var mycket skeptisk på att vi verkligen skulle till ett systembolag...Kändes lixom inte så....Men bakom allt detta. Med havsutsikt, fanns en butik med fullt sortiment. Och vi lämnade Baraccuda med Skrammel och klirr i bagaget.
När jag kom hem och ställde in flaskor med vin i mitt kök tänkte jag sjukt nog ...
...Nukänns detta som ett hem...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar