Idag bidrog jag än en gång med ökade intäkter till Ingvar Kamprad och hans fyra barn. Så synd bara att balanskontot gör att, när det fylls på där, töms det på Janos. Som olja och vatten ungefär..
Igår satt jag i mitt nya fina kök. Jag hade sällskap av IKEA. Två män som monterar och kör skruvdragare så till och med kackelackorna flyr. I hallen sitter två IKEA till på huk och skruvar. Så sjuuukt skönt slippa. En möbel är ju helt ok. Men fem...No, no!
Inatt sov jag i tre olika sängar. Böjade i min egen. Vid tolv kom Samuel in efter drömt mardröm. Vid två gick jag ner för göra välling till Lilli. Påväg ner för trappen kickade jag till ett litet plaströr som med ljud som pistolskott trippade efter trappsteg för trappsteg. Då kom jano ner i köket för ta reda på vad det var som hänt. Tillbaka till sängen dit nu också Sander kommit. Påminner lite om sagan om pojken som tappade sin vante i skogen på vintens kallaste dag. I den flyttade en hare in, en mus, en uggla, en räv och en björn. Vanten var sprickfärdig och när den lilla syrsan skulle tränga sig in för söka värme sprack hela vanten och alla ramlade ur... Sander var den lilla syrsan. Jag gick då in i Samuels säng för få sova. Efter en liten stund kom den lilla syrsan och klämde sig ner igen...
Idag lämnade jag som vanligt på skolan. Först droppa Jano, som för övrigt börjar ta nytt rekord i komma ur sängen och ta sig till jobbet. Gör han det bara ett par sekunder snabbare kommer de finna honom kontoret i bara ett par urtvättade kallingar. Alltså marginalen mellan uppstigning och sätta sig i bilen är minimal. Undrens tid är alltså inte förbi. Kanske har min man fått superkrafter också..?
Men jag då? Vad gör jag på morgonen? Inte det jag ska iallafall. Vilket visade sig vid lunch när Caroline kom förbi på lite mat.
Caroline tittade lite märkligt på mig och frågade försiktigt " Men du, har du? Eller..? Ja, visst har du det? Alltså klänningen ut och in. Eller är det bara jag som...? Nä du har den ut och in...! Vet du om det?
I Carolines värld verkade detta vara något högst ovanligt. Ni kanske tänker -Men kollar Jonna sig aldrig i spegeln? Jo, hon gör det kan jag upplysa er om. Men ska man dubbelkolla något gäller det ju också veta VAD man ska dubbelkolla!!!
Efter chocken lagt sig lite så börjar hjärnan jobba och en snabb resume fladdar förbi inne i skallen. Vad jag gjort sedan jag kom hem efter lämnat Samuel på skolan...?? Tänka, tänka, tänka. -Frukost, lek med lillan och städat.
Insikt!!
Faaan!!
Har jag verkligen inte haft av mig den en enda gång efter lämningen av Samuel??!!!
Inser att det har jag inte.
Tänker lite till...
Nä, utesluter helt att jag haft av mig den.
Helvete helvete helvete!!
Jag har alltså traskat omkring hemma på morgonen. Ingen ser något.... Jag sätter mig i bilen. Kör till skolan. Kliver ur bilen. Går förbi Gaten med vakter -Hej hej! morning, good morning! Genom passagen till klassrummet -Hej hej Morning goodmorning, just fine and u? see u later. Öppnar dörren till klassrummet och snyggfröken. Hello ms Sarah. Yes, we are just fine. welcome back, see u later, have a nice day. Goodbai!
Tänk om jag bara hållt mig till den turen. Men gjorde jag det? Nä, denna dag passerade jag genom skolan till receptionen, pratade med sekreteraren där, tog en kopp kaffe, minglade runt och beslutade mig för en promenad runt skolans utsida. Där gick jag. Ovetandes om att detta kunde lika gärna vara fånens parad. Klänningen svingade svart och luftig. Tvättettiketterna svingade vita och stora, overlocksömmarna luftades i vinden... Det var någon som i ett inlägg sa att jag inte behöver en au-pair utan jag behöver en assistent. Jag börjar nästan tro detsamma! I all denna tankeprocess kom jag på mig själv med fylla på tallriken med vatten. Jamen vadå, egentligen, det kunde varit värre. Tur jag inte har politisk makt och hetat Anders Borg! Jo ni, då hade jag minsan satt Sverige på kartan!
Annars har Patricia tömt de stackars småkrypens skafferi då hon drog över sitt sovrummsgolv med sopen. Det roligaste i den historien är att Patricias vånda för att städa sitt lilla boende är helt obegripligt. Rummet är typ mindre än tio kvadrat och kan inte ta mer än fem min att storstäda. Men Patricia bara -Ååå, men orkaaa!!
En sak som jag varit lite upptagen av är att det varit mycket som hänt på hemmaplan. Bland annat fick vi höra att Janos vän/kollega oväntat gått bort. Han fick veta det en månad efter det hänt så det blev aldrig aktuellt med begravning. Att gå på alltså.
Här i Dubai har en ABBanställds fru blivit våldtagen och mördad för ca en vecka sedan. Någon har kommit in i hennes hem och haft ihjäl henne. Idag när jag var ute och svängde min aviga klänning utanför Skolan i Umm Suqeim så hörde jag en gardener prata med en annan man. Han pekade mot gatan mitt emot skolentren och sa. Can not go there. some get killed, it was a women. Tack och lov är det inte så vanligt här I Dubai. Du kan i princip lämna din väska i en butik och gå runt. Och den ligger kvar! Like that will happend in stockholm -no, no! Fast vad hjälper det mig? Jag vet ju som oftast inte ens var jag hade väskan sist. Och ska man dubbelkolla gäller det ju också veta vad och var man ska kolla efter. Eller hur?
Igår satt jag i mitt nya fina kök. Jag hade sällskap av IKEA. Två män som monterar och kör skruvdragare så till och med kackelackorna flyr. I hallen sitter två IKEA till på huk och skruvar. Så sjuuukt skönt slippa. En möbel är ju helt ok. Men fem...No, no!
Inatt sov jag i tre olika sängar. Böjade i min egen. Vid tolv kom Samuel in efter drömt mardröm. Vid två gick jag ner för göra välling till Lilli. Påväg ner för trappen kickade jag till ett litet plaströr som med ljud som pistolskott trippade efter trappsteg för trappsteg. Då kom jano ner i köket för ta reda på vad det var som hänt. Tillbaka till sängen dit nu också Sander kommit. Påminner lite om sagan om pojken som tappade sin vante i skogen på vintens kallaste dag. I den flyttade en hare in, en mus, en uggla, en räv och en björn. Vanten var sprickfärdig och när den lilla syrsan skulle tränga sig in för söka värme sprack hela vanten och alla ramlade ur... Sander var den lilla syrsan. Jag gick då in i Samuels säng för få sova. Efter en liten stund kom den lilla syrsan och klämde sig ner igen...
Idag lämnade jag som vanligt på skolan. Först droppa Jano, som för övrigt börjar ta nytt rekord i komma ur sängen och ta sig till jobbet. Gör han det bara ett par sekunder snabbare kommer de finna honom kontoret i bara ett par urtvättade kallingar. Alltså marginalen mellan uppstigning och sätta sig i bilen är minimal. Undrens tid är alltså inte förbi. Kanske har min man fått superkrafter också..?
Men jag då? Vad gör jag på morgonen? Inte det jag ska iallafall. Vilket visade sig vid lunch när Caroline kom förbi på lite mat.
Caroline tittade lite märkligt på mig och frågade försiktigt " Men du, har du? Eller..? Ja, visst har du det? Alltså klänningen ut och in. Eller är det bara jag som...? Nä du har den ut och in...! Vet du om det?
I Carolines värld verkade detta vara något högst ovanligt. Ni kanske tänker -Men kollar Jonna sig aldrig i spegeln? Jo, hon gör det kan jag upplysa er om. Men ska man dubbelkolla något gäller det ju också veta VAD man ska dubbelkolla!!!
Efter chocken lagt sig lite så börjar hjärnan jobba och en snabb resume fladdar förbi inne i skallen. Vad jag gjort sedan jag kom hem efter lämnat Samuel på skolan...?? Tänka, tänka, tänka. -Frukost, lek med lillan och städat.
Insikt!!
Faaan!!
Har jag verkligen inte haft av mig den en enda gång efter lämningen av Samuel??!!!
Inser att det har jag inte.
Tänker lite till...
Nä, utesluter helt att jag haft av mig den.
Helvete helvete helvete!!
Jag har alltså traskat omkring hemma på morgonen. Ingen ser något.... Jag sätter mig i bilen. Kör till skolan. Kliver ur bilen. Går förbi Gaten med vakter -Hej hej! morning, good morning! Genom passagen till klassrummet -Hej hej Morning goodmorning, just fine and u? see u later. Öppnar dörren till klassrummet och snyggfröken. Hello ms Sarah. Yes, we are just fine. welcome back, see u later, have a nice day. Goodbai!
Tänk om jag bara hållt mig till den turen. Men gjorde jag det? Nä, denna dag passerade jag genom skolan till receptionen, pratade med sekreteraren där, tog en kopp kaffe, minglade runt och beslutade mig för en promenad runt skolans utsida. Där gick jag. Ovetandes om att detta kunde lika gärna vara fånens parad. Klänningen svingade svart och luftig. Tvättettiketterna svingade vita och stora, overlocksömmarna luftades i vinden... Det var någon som i ett inlägg sa att jag inte behöver en au-pair utan jag behöver en assistent. Jag börjar nästan tro detsamma! I all denna tankeprocess kom jag på mig själv med fylla på tallriken med vatten. Jamen vadå, egentligen, det kunde varit värre. Tur jag inte har politisk makt och hetat Anders Borg! Jo ni, då hade jag minsan satt Sverige på kartan!
Annars har Patricia tömt de stackars småkrypens skafferi då hon drog över sitt sovrummsgolv med sopen. Det roligaste i den historien är att Patricias vånda för att städa sitt lilla boende är helt obegripligt. Rummet är typ mindre än tio kvadrat och kan inte ta mer än fem min att storstäda. Men Patricia bara -Ååå, men orkaaa!!
En sak som jag varit lite upptagen av är att det varit mycket som hänt på hemmaplan. Bland annat fick vi höra att Janos vän/kollega oväntat gått bort. Han fick veta det en månad efter det hänt så det blev aldrig aktuellt med begravning. Att gå på alltså.
Här i Dubai har en ABBanställds fru blivit våldtagen och mördad för ca en vecka sedan. Någon har kommit in i hennes hem och haft ihjäl henne. Idag när jag var ute och svängde min aviga klänning utanför Skolan i Umm Suqeim så hörde jag en gardener prata med en annan man. Han pekade mot gatan mitt emot skolentren och sa. Can not go there. some get killed, it was a women. Tack och lov är det inte så vanligt här I Dubai. Du kan i princip lämna din väska i en butik och gå runt. Och den ligger kvar! Like that will happend in stockholm -no, no! Fast vad hjälper det mig? Jag vet ju som oftast inte ens var jag hade väskan sist. Och ska man dubbelkolla gäller det ju också veta vad och var man ska kolla efter. Eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar