Allt julpynt är nu nästa uppe. Och buskar i trädgården har fått vita glittrande snöflingor på sina grenar...Vacker kontrast till alla gröna blad
Som vanligt blev det racing till Samuels skola. Även denna gång kom vi på klockslaget. Phu!
Påväg hem låg jag i min vänstra fil i korsningen och gjorde en vänstersväng. Just som jag skulle in på den nya vägen ser jag en vit liten bil med mörktonade rutor passera in i min fil mitt framför mig. Bilen, inte min utan den vita, behövde tydligen två filer för att ta sig fram. I ren reaktion vred mina armar suven tvärt åt vänster för att undvika krock med en lokal. Det var dumt. För där på andra sidan av min bil var en refug med skyltar. Chockad stannade jag 20 meter fram. Trodde faktiskt att den vita bilen skulle vara lika chockad som jag och stanna för att se att allt var bra med den stora suven, den chockade kvinnan och den mycket fundersamme tvååringen. Nädå, han försvann snabbare än ljusets hastighet. Tänkte då att den polis som stod i korsningen vid rödljus och som såg allt skulle stanna för att kolla läget. Nädå han bara tittade åt andra hållet och körde förbi den chockade kvinnan och den mycket fundersamme tvååringen. För första gången i mitt liv blev jag rädd för att ge mig ut i trafiken igen. Och här sitter jag nu och vet att imorgon kommer jag ha träningsvärk i huvudets vriddel.
Jaja åkte iallafall hem ringde min man som inte riktigt kunde finna de tröstade orden. Bestämde mig några timmar senare att vara glad igen för snart skulle den stora sonen beträda arabmark för första gången. Kilade In i huset och pyntade lite jul till.
Chiromi har i tre dagar fyllt frysen med alla möjliga Sri lankanrätter så vi kommer inte behöva svälta när hon reser hem över jul. Alltid någon tröst i värmen.
Så var det dags hämta Samuel på skolan igen. Denna gången packades ungar och maid in i bilen med en något körskraj madam. I sakta mak körde vi innervägarna till Al Barscha Mall. Där hoppade Lilli och Chiromi av för att handla kyckling. Vi två kvar körde vidare till Samuel. Hämtade och killarna höll på att ha ihjäl varandra i bilen. När vi stannade utanför det Nursery som vi ska besöka för Sander imorgon var Sander redan påväg ut ur bilen. När jag frågade vart han var påväg så svarade han att han skulle checkas in på dagiset nu. Den lille killen saknar sitt dagis varje dag! Hoppas det blir av med det vi ska se på imorgon så lille killen får leka lite.
Påväg hem plockade vi upp Lilli och Chiromi som inte fått dem kyckling de önskat pågrund av att Al Barschs malls kyckling var "melting" Jaja det blev till att köra till Lulu Mall istället och hoppas på att de kunde pleasa vår matlagande maid. Vad gör man inte för lite lagad mat på bordet...
Halv fem var vi hemma igen. Lite mer pyntning och en fantastisk god middag med pleasad kyckling. Rap!
Under vår måltid så säger vår maid som är ganska rak i sin kommunikation till Jano. If madam is gonna eat like that, sir is gonna have a fat wife soon. Jamen man tackar! Så nu är jag inte bara blind utan även fet. Förresten misstänker jag att min nedsatta syn kan ha och göra med att förra veckan exploderade en köttbit rakt i mitt öga. Trodde inte något sådan kunde ske...! Tog ut maten från mickron ställde den på bordet och när jag böjde mig fram för att lukta på maten så POFF!! Rakt i ögat! Dagen efter skulle Chiromi rädda ett glas med saft från att trilla från bordet. Den något överdrivna yviga gesten resulterade att hon satte ett sugrör .. vart? Jo rätt in i samma öga. Men hur f* är det möjligt då?? Jag satt ju på andra änden av bordet!!. Med lite eftertanke ska jag kanske bara vara glad över att jag fortfarande har någon syn kvar alls. Chiromi misstänkte senast igår att jag kanske inte fått ut hela köttbiten när jag inte hittade pennan jag hade i handen. Idag när jag berättade om att jag missat en hel bil sa hon bara. Madam! maby you should go to a doctor to check out the meateye?
Som vanligt blev det racing till Samuels skola. Även denna gång kom vi på klockslaget. Phu!
Påväg hem låg jag i min vänstra fil i korsningen och gjorde en vänstersväng. Just som jag skulle in på den nya vägen ser jag en vit liten bil med mörktonade rutor passera in i min fil mitt framför mig. Bilen, inte min utan den vita, behövde tydligen två filer för att ta sig fram. I ren reaktion vred mina armar suven tvärt åt vänster för att undvika krock med en lokal. Det var dumt. För där på andra sidan av min bil var en refug med skyltar. Chockad stannade jag 20 meter fram. Trodde faktiskt att den vita bilen skulle vara lika chockad som jag och stanna för att se att allt var bra med den stora suven, den chockade kvinnan och den mycket fundersamme tvååringen. Nädå, han försvann snabbare än ljusets hastighet. Tänkte då att den polis som stod i korsningen vid rödljus och som såg allt skulle stanna för att kolla läget. Nädå han bara tittade åt andra hållet och körde förbi den chockade kvinnan och den mycket fundersamme tvååringen. För första gången i mitt liv blev jag rädd för att ge mig ut i trafiken igen. Och här sitter jag nu och vet att imorgon kommer jag ha träningsvärk i huvudets vriddel.
Jaja åkte iallafall hem ringde min man som inte riktigt kunde finna de tröstade orden. Bestämde mig några timmar senare att vara glad igen för snart skulle den stora sonen beträda arabmark för första gången. Kilade In i huset och pyntade lite jul till.
Chiromi har i tre dagar fyllt frysen med alla möjliga Sri lankanrätter så vi kommer inte behöva svälta när hon reser hem över jul. Alltid någon tröst i värmen.
Så var det dags hämta Samuel på skolan igen. Denna gången packades ungar och maid in i bilen med en något körskraj madam. I sakta mak körde vi innervägarna till Al Barscha Mall. Där hoppade Lilli och Chiromi av för att handla kyckling. Vi två kvar körde vidare till Samuel. Hämtade och killarna höll på att ha ihjäl varandra i bilen. När vi stannade utanför det Nursery som vi ska besöka för Sander imorgon var Sander redan påväg ut ur bilen. När jag frågade vart han var påväg så svarade han att han skulle checkas in på dagiset nu. Den lille killen saknar sitt dagis varje dag! Hoppas det blir av med det vi ska se på imorgon så lille killen får leka lite.
Påväg hem plockade vi upp Lilli och Chiromi som inte fått dem kyckling de önskat pågrund av att Al Barschs malls kyckling var "melting" Jaja det blev till att köra till Lulu Mall istället och hoppas på att de kunde pleasa vår matlagande maid. Vad gör man inte för lite lagad mat på bordet...
Halv fem var vi hemma igen. Lite mer pyntning och en fantastisk god middag med pleasad kyckling. Rap!
Under vår måltid så säger vår maid som är ganska rak i sin kommunikation till Jano. If madam is gonna eat like that, sir is gonna have a fat wife soon. Jamen man tackar! Så nu är jag inte bara blind utan även fet. Förresten misstänker jag att min nedsatta syn kan ha och göra med att förra veckan exploderade en köttbit rakt i mitt öga. Trodde inte något sådan kunde ske...! Tog ut maten från mickron ställde den på bordet och när jag böjde mig fram för att lukta på maten så POFF!! Rakt i ögat! Dagen efter skulle Chiromi rädda ett glas med saft från att trilla från bordet. Den något överdrivna yviga gesten resulterade att hon satte ett sugrör .. vart? Jo rätt in i samma öga. Men hur f* är det möjligt då?? Jag satt ju på andra änden av bordet!!. Med lite eftertanke ska jag kanske bara vara glad över att jag fortfarande har någon syn kvar alls. Chiromi misstänkte senast igår att jag kanske inte fått ut hela köttbiten när jag inte hittade pennan jag hade i handen. Idag när jag berättade om att jag missat en hel bil sa hon bara. Madam! maby you should go to a doctor to check out the meateye?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar