Ja, vad säger man...
När jag väl får höra ungens första korrekta mening på engelska så är han kaxig. Men som Anna sa - Det var ju faktiskt lite roligt... Ja, det var väl det antar jag. Det var ju trots allt jag som hade den större bilen, så jag kan väl unna mig le lite...
En annan sak som nästan är mer sorglig än komisk är Janos förtvivlade försök hålla nere el och vattenkostnaderna här hemma. Det är inte helt utan förståelse jag skrivet detta. För man kan väl utan överdrift påstå att de är lite mer kryddade el o vattenfees än de man får i Sverige... Vår var för den första månaden i huset på 3500 AED. Gånga det med två så har du det i svenska kronor...Goa pengar för lite vardagslyx som att spola på toaletten eller svalka sig med AC i köket när solen gassar utanför. Men nu minsann är det andra bullar!
Nu får jag sätta på AC:n i smyg och gardera mig med bra argument för varför jag slösar på vatten och el. Kanske någon där ute har lite tips på hur man kan svalka sig på annat mindre slösaktigt sätt. Bör jag pudra mig i potatismjöl om det blir för svettigt under långkoket i köket?
Ja, det är inte lätt vara hemmafru ska ni veta. -Oavsett var man befinner sig på jordens yta! Pengar eller inte så finns det problem att tackla. Stora som små. Se, till och med Svenska hollywoodfruar har det slitit värre med diverse fester och statusplaceringar att bevaka. Nä, det är inte ett enkelt liv vara hemmafru. Hör bara på Chiromis kommentar efter Jano berättat att han ev skulle på resa veckan därpå. Då fnissade hon och viskade till mig -Oh we gona have vacation...
Uppfattningen kan hon fått från den kvällen jag kom hem med några matkassar som jag ställde in i köket när jag var på språng och bad han ställa på plats i kylen. När jag flera timmar senare kom hem och fann honom i samma position i soffan som när jag lämnade huset. Då tackade jag han där ovan för att det numera finns en tänkande maid i huset...
Tror anpassningen till denna del av världen går mycket lättare för män än för kvinnor rent generellt...!
Som oftast om jag frågar en Dubai-inflyttad man hur han trivs får jag svaret "Det är helt okej". Ställer jag samma fråga till en kvinna har svaret varit "Man vänjer sig" överraskande många gånger. Värt fundera över vad det är man vänjer sig vid. Är det att du inte får ha ett eget bankkonto? Eller att behöva tänka på vad du tar på dig för kläder? Är det att alltid få frågan vad din man jobbar med? Eller att människor här klassas i olika grader i den oändligt långa hirarkiska kedjan? Är det att du dagligen ser påtagliga klasskillnader på din egen gata? Att du som oftast har en inneboede maid i ditt hus, som sliter och städar för nästan inga pengar, som hon sen ska betala mat till sina barn som hon träffar, om hon har tur, en gång om året? Är det det livet man vänjer sig vid?
Ja, nu rapade jag en lista på ganska negativa saker. Det var ju säkert trist höra tänker någon. Det var ju många felaktigheter tänker något annat rättesnöre. Men varför jag inte bryr mig ska jag berätta om senare...
Men jag då? Jo, tack som frågar! Jag trivs väldigt bra här. Jag känner att mitt liv har blivit mycket roligare. Barnen utvecklas och verkar trivas. Tack vare en maid i huset har maken och jag numera en minst en kväll i veckan där vi kan hitta på något tillsammans. Vilket vi inte kunde göra i Sverige. Tack vare det underbara vädret kan vi äta ute och bada varje dag om vi vill. Tack vare välutvecklade Nursery och skola från fyra år, har jag barn som förstår och börjar prata engelska vilket kommer gynna dem för resten av deras liv. Tack vare det mångkulturella samhälle Dubai är kommer mina barn ha stor förståelse för olikheter och inte vara rädda för att möta människor från annat land. Kan jag önska dem en bättre utbildning än det?? Tack vare systemet här ner kan jag ha en fantastisk människa boende här som både städar, lagar mat och hjälper till med barnen. Tack vare att jag inte har tillgång till bankkonton kan jag bara dra kortet när jag handlar och slipper kalkylera hur mycket minus det ligger på. Tack vare att min man har en "fin titel" är jag intressant att tala med för mina grannar. Är det kanske det man vänjer sig vid? (Är det någon nu som klurat ut vart jag vill komma?) Man bör inte glömma var man kommer ifrån! Man bör inte glömma att det finns en baksida av all denna lyx! Jag är fortfarande så ny att jag reagerar och värdesätter den hjälp jag får. Jag hoppas att jag aldrig kommer se detta som en självklarhet även om jag skojar om det ibland.
Har jag provocerat någon nu?
Vet du vad? I dont care! Because I HAVE A BIGGER CAR THAN YOU!
När jag väl får höra ungens första korrekta mening på engelska så är han kaxig. Men som Anna sa - Det var ju faktiskt lite roligt... Ja, det var väl det antar jag. Det var ju trots allt jag som hade den större bilen, så jag kan väl unna mig le lite...
En annan sak som nästan är mer sorglig än komisk är Janos förtvivlade försök hålla nere el och vattenkostnaderna här hemma. Det är inte helt utan förståelse jag skrivet detta. För man kan väl utan överdrift påstå att de är lite mer kryddade el o vattenfees än de man får i Sverige... Vår var för den första månaden i huset på 3500 AED. Gånga det med två så har du det i svenska kronor...Goa pengar för lite vardagslyx som att spola på toaletten eller svalka sig med AC i köket när solen gassar utanför. Men nu minsann är det andra bullar!
Nu får jag sätta på AC:n i smyg och gardera mig med bra argument för varför jag slösar på vatten och el. Kanske någon där ute har lite tips på hur man kan svalka sig på annat mindre slösaktigt sätt. Bör jag pudra mig i potatismjöl om det blir för svettigt under långkoket i köket?
Ja, det är inte lätt vara hemmafru ska ni veta. -Oavsett var man befinner sig på jordens yta! Pengar eller inte så finns det problem att tackla. Stora som små. Se, till och med Svenska hollywoodfruar har det slitit värre med diverse fester och statusplaceringar att bevaka. Nä, det är inte ett enkelt liv vara hemmafru. Hör bara på Chiromis kommentar efter Jano berättat att han ev skulle på resa veckan därpå. Då fnissade hon och viskade till mig -Oh we gona have vacation...
Uppfattningen kan hon fått från den kvällen jag kom hem med några matkassar som jag ställde in i köket när jag var på språng och bad han ställa på plats i kylen. När jag flera timmar senare kom hem och fann honom i samma position i soffan som när jag lämnade huset. Då tackade jag han där ovan för att det numera finns en tänkande maid i huset...
Tror anpassningen till denna del av världen går mycket lättare för män än för kvinnor rent generellt...!
Som oftast om jag frågar en Dubai-inflyttad man hur han trivs får jag svaret "Det är helt okej". Ställer jag samma fråga till en kvinna har svaret varit "Man vänjer sig" överraskande många gånger. Värt fundera över vad det är man vänjer sig vid. Är det att du inte får ha ett eget bankkonto? Eller att behöva tänka på vad du tar på dig för kläder? Är det att alltid få frågan vad din man jobbar med? Eller att människor här klassas i olika grader i den oändligt långa hirarkiska kedjan? Är det att du dagligen ser påtagliga klasskillnader på din egen gata? Att du som oftast har en inneboede maid i ditt hus, som sliter och städar för nästan inga pengar, som hon sen ska betala mat till sina barn som hon träffar, om hon har tur, en gång om året? Är det det livet man vänjer sig vid?
Ja, nu rapade jag en lista på ganska negativa saker. Det var ju säkert trist höra tänker någon. Det var ju många felaktigheter tänker något annat rättesnöre. Men varför jag inte bryr mig ska jag berätta om senare...
Men jag då? Jo, tack som frågar! Jag trivs väldigt bra här. Jag känner att mitt liv har blivit mycket roligare. Barnen utvecklas och verkar trivas. Tack vare en maid i huset har maken och jag numera en minst en kväll i veckan där vi kan hitta på något tillsammans. Vilket vi inte kunde göra i Sverige. Tack vare det underbara vädret kan vi äta ute och bada varje dag om vi vill. Tack vare välutvecklade Nursery och skola från fyra år, har jag barn som förstår och börjar prata engelska vilket kommer gynna dem för resten av deras liv. Tack vare det mångkulturella samhälle Dubai är kommer mina barn ha stor förståelse för olikheter och inte vara rädda för att möta människor från annat land. Kan jag önska dem en bättre utbildning än det?? Tack vare systemet här ner kan jag ha en fantastisk människa boende här som både städar, lagar mat och hjälper till med barnen. Tack vare att jag inte har tillgång till bankkonton kan jag bara dra kortet när jag handlar och slipper kalkylera hur mycket minus det ligger på. Tack vare att min man har en "fin titel" är jag intressant att tala med för mina grannar. Är det kanske det man vänjer sig vid? (Är det någon nu som klurat ut vart jag vill komma?) Man bör inte glömma var man kommer ifrån! Man bör inte glömma att det finns en baksida av all denna lyx! Jag är fortfarande så ny att jag reagerar och värdesätter den hjälp jag får. Jag hoppas att jag aldrig kommer se detta som en självklarhet även om jag skojar om det ibland.
Har jag provocerat någon nu?
Vet du vad? I dont care! Because I HAVE A BIGGER CAR THAN YOU!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar