Man kan dubbelkolla hela tiden, men det blir alltid fel ändå

Idag bidrog jag än en gång med ökade intäkter till Ingvar Kamprad och hans fyra barn. Så synd bara att balanskontot gör att, när det fylls på där, töms det på Janos. Som olja och vatten ungefär..

Igår satt jag i mitt nya fina kök. Jag hade sällskap av IKEA. Två män som monterar och kör skruvdragare så till och med kackelackorna flyr. I hallen sitter två IKEA till på huk och skruvar. Så sjuuukt skönt slippa. En möbel är ju helt ok. Men fem...No, no!

Inatt sov jag i tre olika sängar. Böjade i min egen. Vid tolv kom Samuel in efter drömt mardröm. Vid två gick jag ner för göra välling till Lilli. Påväg ner för trappen kickade jag till ett litet plaströr som med ljud som pistolskott trippade efter trappsteg för trappsteg. Då kom jano ner i köket för ta reda på vad det var som hänt. Tillbaka till sängen dit nu också Sander kommit. Påminner lite om sagan om pojken som tappade sin vante i skogen på vintens kallaste dag. I den flyttade en hare in, en mus, en uggla, en räv och en björn. Vanten var sprickfärdig och när den lilla syrsan skulle tränga sig in för söka värme sprack hela vanten och alla ramlade ur... Sander var den lilla syrsan. Jag gick då in i Samuels säng för få sova. Efter en liten stund kom den lilla syrsan och klämde sig ner igen...

Idag lämnade jag som vanligt på skolan. Först droppa Jano, som för övrigt börjar ta nytt rekord i komma ur sängen och ta sig till jobbet. Gör han det bara ett par sekunder snabbare kommer de finna honom kontoret i bara ett par urtvättade kallingar. Alltså marginalen mellan uppstigning och sätta sig i bilen är minimal. Undrens tid är alltså inte förbi. Kanske har min man fått superkrafter också..?

Men jag då? Vad gör jag på morgonen? Inte det jag ska iallafall. Vilket visade sig vid lunch när Caroline kom förbi på lite mat.
Caroline tittade lite märkligt på mig och frågade försiktigt " Men du, har du? Eller..? Ja, visst har du det? Alltså klänningen ut och in. Eller är det bara jag som...? Nä du har den ut och in...! Vet du om det?
I Carolines värld verkade detta vara något högst ovanligt. Ni kanske tänker -Men kollar Jonna sig aldrig i spegeln? Jo, hon gör det kan jag upplysa er om. Men ska man dubbelkolla något gäller det ju också veta VAD man ska dubbelkolla!!!
Efter chocken lagt sig lite så börjar hjärnan jobba och en snabb resume fladdar förbi inne i skallen. Vad jag gjort sedan jag kom hem efter lämnat Samuel på skolan...?? Tänka, tänka, tänka. -Frukost, lek med lillan och städat.
 Insikt!!
Faaan!!
Har jag verkligen inte haft av mig den en enda gång efter lämningen av Samuel??!!!
Inser att det har jag inte.
Tänker lite till...
Nä, utesluter helt att jag haft av mig den.
Helvete helvete helvete!!
Jag har alltså traskat omkring hemma på morgonen. Ingen ser något.... Jag sätter mig i bilen. Kör till skolan. Kliver ur bilen. Går förbi Gaten med vakter -Hej hej! morning, good morning! Genom passagen till klassrummet -Hej hej Morning goodmorning, just fine and u? see u later. Öppnar dörren till klassrummet och snyggfröken. Hello ms Sarah. Yes, we are just fine. welcome back, see u later, have a nice day. Goodbai!
Tänk om jag bara hållt mig till den turen. Men gjorde jag det? Nä, denna dag passerade jag genom skolan till receptionen, pratade med sekreteraren där, tog en kopp kaffe, minglade runt och beslutade mig för en promenad runt skolans utsida. Där gick jag. Ovetandes om att detta kunde lika gärna vara fånens parad. Klänningen svingade svart och luftig. Tvättettiketterna svingade vita och stora, overlocksömmarna luftades i vinden... Det var någon som i ett inlägg sa att jag inte behöver en au-pair utan jag behöver en assistent. Jag börjar nästan tro detsamma! I all denna tankeprocess kom jag på mig själv med fylla på tallriken med vatten. Jamen vadå, egentligen, det kunde varit värre. Tur jag inte har politisk makt och hetat Anders Borg! Jo ni, då hade jag minsan satt Sverige på kartan!

Annars har Patricia tömt de stackars småkrypens skafferi då hon drog över sitt sovrummsgolv med sopen. Det roligaste i den historien är att Patricias vånda för att städa sitt lilla boende är helt obegripligt. Rummet är typ mindre än tio kvadrat och kan inte ta mer än fem min att storstäda. Men Patricia bara -Ååå, men orkaaa!!

En sak som jag varit lite upptagen av är att det varit mycket som hänt på hemmaplan. Bland annat fick vi höra att Janos vän/kollega oväntat gått bort. Han fick veta det en månad efter det hänt så det blev aldrig aktuellt med begravning. Att gå på alltså.

Här i Dubai har en ABBanställds fru blivit våldtagen och mördad för ca en vecka sedan. Någon har kommit in i hennes hem och haft ihjäl henne. Idag när jag var ute och svängde min aviga klänning utanför Skolan i Umm Suqeim så hörde jag en gardener prata med en annan man. Han pekade mot gatan mitt emot skolentren och sa. Can not go there. some get killed, it was a women. Tack och lov är det inte så vanligt här I Dubai. Du kan i princip lämna din väska i en butik och gå runt. Och den ligger kvar! Like that will happend in stockholm -no, no! Fast vad hjälper det mig? Jag vet  ju som oftast inte ens var jag hade väskan sist. Och ska man dubbelkolla gäller det ju också veta vad och var man ska kolla efter. Eller hur?

 




 

Jag kände hur den hånlog bakom min rygg...

Efter lämnat hotellet med fri tvätt och pressning av kläder under fem veckor, blev vi helt ställda över att tvätthögarna växte snabbare än det går för Sander att ha sönder något nytt!

Trodde inte ens tiden kunde gå snabbare än det! Sander har ju typ förändrat hela tidssystemet med sin "Ha-sönder-kvickhet" Insikten har vuxit fram.... Med en tvättmaskin i huset skulle vi ge oss tillbaka lite självrespekt och förhoppningsvis en mening med att duscha igen!
Jag har sett utländska tvättmaskiner tidigare så det är inte det. Men denna...Olalala måste bara vara tvättmaskinernas "Ryska Lada"

En tvättmaskin

Bara Tvättmaskinens utseende får en att tvivla på att den verkligen vet vad den ska göra. Det visade sig ganska snart att den varken visste det eller när den skulle göra något alls. Så den har typ lagt sig i ett  kompromissläge där den gör något när man minst anar det istället. Man får bara hoppas på att programmet där den vaggar textilierna till fläck och doftfria plagg är det enda programmet den behärskar med tanke på dess opålitlighet. Se ju ogärna att den sätter av i nitto knyck med kasmirsjalen eller något liknande. Maskinen är ca 115 cm hög och i hundra procent plast. Den spolar i hysteriskt mycket vatten som den minuten senare spottar ut igen. Så olämpligt i ett land som är öken. Jag menar det är ju inte direkt så att regnet fyller på vattencisternerna direkt. Nopp! Här tar till och med varenda liten fluga reda på all vätska den kan. Förhoppningsvis inte från just din svettiga kropp... Flugor i allmänhet är rätt envisa av sig. Och en törstig sådan ger sig inte fören du sänder den iväg till flughimlen. Där för övrigt Samuel påstår att sin framtida fru håller till i väntan på att Samuel blir vuxen...
Efter maskinen  spelat en liten trudelutt, som alla våra köksmaskiner gör när de tycker de gjort sitt. Idag spelade både tvättmaskinen och diskmaskinen samtidigt. Det är ju lite charmigt kan man tycka. Första gången svarade jag i telefon när det hände. Nån gång kanske diskmaskinen blir tömd på skitig disk när telefonen ringer...Ja, inte vet jag. Allt verkar ju kunna ske. Hursomhelst efter den spelat satte jag på centrifugen. Inget hände på väldigt länge. När jag funderade över om jag skulle trycka på någon annan knapp var det som att den förstod att jag ville den skulle prestera något så den började vagga lite försiktigt. Jag bara glodde rakt ner i den och antar att jag tänkte - det borde hända något mera. Så verkade den flerspråkiga skitmaskinen förstå det också, för då vände den håll på vaggningen och trettio sekunder senare stannade den helt och trudeluttade lite. Jag tänkte att jag säkert missat något.. Jag är ju ganska trött, så det hade ju inte varit helt omöjligt om jag tagit mig en powernap helt ovetandes. Det har ju  hänt förut, typ. Så jag öppnar luckan och tar ut kläderna. Vrider ur dem från allt vatten och hänger upp den på torkställningen. Jag kände hur maskinen hånlog bakom min rygg. Den visste jag tyckte den var ful...

 

Och spöket väste maaaammmaaa....

Några dagar in i veckan ska vi nu inviga första helgen i huset. Huset som till igår kväll spökade....

Igår kom en ärtgrön soffa in i huset. 



Ärtgrön soffa

Trodde faktiskt att uppståndelsen av att få en mjuk sittplats i det stora stenhuset skulle ta samtliga familjemedlemmar in i en hybris. Men icke!

För med soffan in i vardagsrummet följde också tre svettluktande montörer...
För framtiden vet jag nu att svettlukt är ett ytterst effektivt vapen om man vill jobba ifred...Ett tips att lägga på minnet!! Bara lille Sander som tack vare sin nyfikenhet klarade stå emot svedan i näsan, placerade sig trotsigt i ett hörn. Där stod han utmanande, med ett obstinat uttryck som bara denna lille kille kan. Under femton minuter stirrade han oavbrutet på den ena montören till denne tilltalade honom med att fråga "whats ur name?" Sander blängde honom djupt in i ögonen och svarade naturligtvis med sin standardreplik "Blä Bajs" och lämnade rummet. Charmig kille! Nu vet ju inte dom vad Blä bajs betyder. Så därmed förutsatte säkert att det var hans namn...

vår matsalsgupp

vårt allafårplatsköksbord

 

Vår enda tv-möbel utan tv

När soffan var på plats  liksom vårt "finmatsalsbord" tyckte jag det var på plats att umgås lite med de två andra vuxna i familjen. Detta sammanföll tyvärr då hade Jano lyckats starta upp internet! Vars konsekvens blev en toksvenskhemlängtan hos samtliga. Alla tre placerade sig i var sitt rum, drog upp sina laptops och började chatta, ringa, blogga och ansiktsboka. Jag fick kontakt per telefon med min ena syster och det kändes så skönt att få höra en stämma hemifrån. Efter samtalet kände jag mig så laddad och ville ha kontakt med de övriga två svenskarna i mitt hus. Först gick jag in och satte mig brevid Jano i min nya blommiga fåtölj. Som Jano för övrigt tycker ser helt sjuk ut. Vilket i sin tur innebär att jag nu måste använda den extra ofta för bekräfta att den faktiskt var ett bra köp. Även om den nu helt ärligt kändes mer sittvänlig i butiken efter jag trampat omkring i högklackat i tre timmar... Han verkade tycka att jag störde så jag tänkte att jag greppar Patricia istället. Påväg in till henne hör jag ett väsande "maaaammaaa" Jag trodde det var Samuel som vaknat och gick upp till övervåningen. Där hittar jag Samuel fint sovandes i sin nya säng. Inbillning tänkte jag och gick ner igen. Ute i köket hör jag "maaammmaaa" än en gång. Åter en vända upp till pojkrummet med samma resultat som första gången. Nu gick jag ner med en lite olustig känsla.

Patricia verkade vääääldiiigt upptagen och inte upplagd för snicksnack.

Så ut i hallen igen. Ett nytt "maaammmaaa"!! Shit!! var kom rösten ifrån???!! Nu verkade även Patricia vaknat till liv för nu ser hon upp och hennes blick verkar undra vad jag håller på med. Vd skulle jag säga?! Jo,du det är såhär att jag har nu flera gånger hört en väsande röst som kallar på mig...eller`? Känns som det räcker att hon får dras med alla knäppa saker som händer men att kräva att hon ska stanna hos oss efter husfrun börjat höra röster känns som att det kan vara lite för mycket begärt -Dessutom är Patricia är minst lika mörkrädd som mig så jag tänkte att jag av de två skälen inte borde säga något. Men hon såg på mig att något inte stämde så jag gav henne ett skevt leende och lämnade henne med sin dator igen. Tänkte hon måste få en chans smälta ödlechocken hon fått under dagen  innan jag berättade att vi var hemsökta.  Känns som om det vore så mycket värre vara hemsökt... Så jag tassade in till Jano igen. Ännu ett "maaammmaaa" Men va f'* nu var jag ganska skraj! Ingen annan verkade reagera på väsandet och jag tänkte att nu har min medicin som jag slarvat med och som passande nog kan ge hallucinationer (första veckan jag åt den hörde jag klassisk musik. Mycket mer lättsmällt än gastande gastar i och för sig!) Återigen mot Patricias rum för checka om hon kunde höra det jag hörde. För nu vågade jag absolut inte gå upp i trappen själv! Kikar in till henne och ser P snörvlig som hon fortfarande är snyter sig ordentligt med ett väsande "maaaammmaaa" Gost my as....

Annars så börjar saker flyta på lite lättare här. Samuel presterar bra i skolan och kommer hem med "stickers" varje dag. Han har utvecklat sin engelskaförståelse till att inse att det finns fler svar att ge än "Yes please" och "Samuel" -Jag menar att det är ju inte alltid alla frågar om han vill ha något eller vad han heter....
Denna vecka har han börjat tala i meningar och hela klassen är involverad i hans utveckling och de jublar högt när han deltar aktivt.
Sander och Lilli har varit med Patricia i Norsk/Svenska sjömanskyrkan både måndag och Onsdag. Sander hittade sig en kompis, Gustav som han rasade runt med.
Lilli går omkring och drar mig i kjoltyget och säger förvånat "OJ" till allt nytt hon ser. Fortfarande vid 13 månaders ålder inte en tand i munnen. När bör man reagera på det egentligen?! Personligen tycker jag att det är ganska praktiskt att hon inte har tänder med tanke på alla stengolv i huset.

Två dagar denna vecka har vi tagit oss till stranden för eftermiddagsdopp. Idag kom vi lite sent så efter blött mig i viken gick jag upp ur vattnet och konstaterade att det var alldeles för kallt för mig att bada. Ingen förstod mig... Men det har ju hänt förut....

Vi har fortfarande ingen spis. Jano envisas med att vi ska ha gasspis men det oroar mig lite. Kanske något med mitt ursprung som gör sig påmint. Eller är det väl långsökt kanske....? Hursomhelst han kommer få som han vill för nu är jag väääldiigt less på micromat. Jag höll ut i fem veckor men det verkar som att denna matchen tar han hem. Men med gasspis i huset kan jag se mig själv gå upp och ner ur sängen, låsa och öppna ytterdörren, gå ut och in i huset trettioelva gånger innan jag försäkrat mig om att den är avstäng och att slangen inte läcker. Ni som håller på med strykjärnen vet vad jag talar om! Fast å andra sidan blir man inte ganska dum i huvudet av att andas in gas?! Vi kanske allihopa blir så korkade här att vi inte fattar att det läcker...

Idag i bilen påväg från havet kläcker Sander ur sig att "mamma och pappa är dumma" Jano frågar varför och får det obegripliga svaret att " för det kommer sand ur min näsa på stranden" Ingen vet vad han ville sagt för hans språknivå är lika utvecklad som min engelska men det fick Patricia att bryta ihop där hon satt inklämd mellan två bilbarnstolar, i den kriminellt varma lilla bilen vi fortfarande drar omkring i.
Förra veckan fick Patricia känna hur det var att leva med familjen Mjelstad på riktigt. Hon togs med på storhandling i Carrefour (mataffären som är lika stor som hela vindelns kommun) Efter två timmar av jagande och letande i hyllorna så var det dags för betalning. Där visade det sig att jag inte hade tillräckligt mycke pengar -OOPPS!
Efter skramlat och tömt alla fickor fattades ff 35 AED. Vet inte om jag berättat om att här skiljer sig kassa och servicesystemet markant från det svenska. OM, man ångrar sig på en vara som är scannad så har kassörskan oftast inte själv mandat att göra cancel. Utan en annan människa med högre rang och mandat måste komma för göra detta. Du kan få vänta gaaaanskaaa länge för att denna människa ska dyka upp. Carrefour tror jag har femtio kassor.... tänk själv vad de bakom dig tänker då du inte kan betala för dig. I en sån situation lyfter du inte blicken för att ta reda på det.....
Hursomhelst denna gång var det en man som var väl insatt i Dubais väntetider så han var mer än villig att betala ut mig för slippa spilla mer tid i kassakön.
En annan sak var att idag skulle jag köpa en hallmatta av sizen 2*3M. efter valt noggrant i 30 min bestämde jag mig för en. Vände mig om till "skuggan" och sa att nu skulle jag slå till. Han såg på mig och svarade kort. -Mam, this not for sale, only this left. Han pekade på en helt annan matta i helt andra färger som jag inte ens lagt en blick på och frågar seriöst -Take this one or not?
Min inlärningskurva har gått 90 grader sedan vi kom hit och jag tycker faktiskt inte det är så konstigt om jag skulle börja höra lite röster....
Jag har en misstanke om att detta hänt mig fler gånger än stackars Patricia som säkert funderade om det skulle fortsätta vara såhär galet ställt med alla. Hon kan ju omöjligt veta att detta är hur normalt som helst för oss och inget att höja på ögonbrynen över alls. Tvärtom!

Obs
Tyvärr har jag i förra veckan lagt min överföringskabel, ni vet dendär som man transporterar bilder från ett stället till ett annat med, på ett såntdär braigt ställe. Nu ligger den där och jag försöker komma underfund med hur jag tänkte då... så tills jag klurat ut det inga bilder...

Möblerna börjar ramla in...

Nu har vi varit i huset sedan i söndags. första natten sov ingen förutom samuel. Jag sov i pojkarnas rum och kl 06,00 kom samuel fram och väckte mig. han sa -mamma tack för min fina säng du köpt till mig. tack för att jag fått så fint rum!
Detta blir bloggen idag för nu står möbelleverantörerna och fixar. Patricia och Jano kämpar för att få kontakt med sverige via . skype, facetime and u name it...jag själv har ringt de nummer jag kan för få sverigekontakt. fick tillslut prata med min syster och det var SKOOOJ!!!
Återkommer imorgon med bilder och lite update. annars vi har det bra!!
 

Sluta upp vattna det som the gardener har betalt för ta ihjäl!

Det stod två tjejer, en ung och en mindre ung i en trädgård som en gång grönskade grönt och friskt. Klimatet till trots. De två "unga" tjejerna kom på en idé! varför inte börja vattna den hårt prövade brunmattan. Och så gjorde de det medan stora planer målades upp. Här skulle kämpas för att varje liten rot skulle få näring!
Väl inne i huset mötte de bossen. Bossen med pengarna. Sprudlande berättade de om planerna som skulle göra brunmattan grön och fin igen. Lite vatten och kanske lite kärlek inimellom var det enda den önskade.
Bossen satte ner foten! Vattnas!? HU!! Det ville han inte höra talas om. Vatten och tid är pengar! Gå en kurs i Indiskt matlagning istället det gillas bättre, men slut upp med vattna det som the gardener har betalt för ta ihjäl!

Det brukar vara populärt att stämpla mig som virrig och "oturlig". Jag erkänner att jag bidrar till att befästa ryktet. Mest för att det är skoj. Jag gillar bjuda på saker. Misstag som även andra också kanske gör men inte vill erkänna i rädsla för verka korkade. Jag bjuder på det för jag inbillar mig att jag inte är korkad. Och i min inbillning tror jag inte heller mina vänner tycker det. Livet är inte särskilt enkelt. Det går upp och det går ner. Och så funderar man därimellan om man verkligen gjort de rätta valen. Trots detta vill jag säga att det finns så mycket att skratta åt!! Och jag tror att jag är lagd åt det "dråpliga" hållet.
När jag är med människor som inte tar sig så fullt på allvar, mår jag som bäst. Människor som bjuder på sig själva tycker jag också brukar ha ett stort hjärta. Iallfall om jag ser på mina vänner! Mina vänner har en förmåga dra till sig andra människor. Man vill umågs med dom. Inte bara jag utan väldigt många gillar just mina vänner! Vilket betyder att mina vänner har fler vänner än mig. Och jag tror det beror på att de bjuder på sig själva och är varma -För vem vill umågs med en trästock?! Nä, mer skratt åt folket.
Jag har en kollega och vän, Mats, och vi har upplevt den del knasiga saker tillsammans. Vi har tagit hem affärer, vi har fått de mest omöjliga att gå i lås, vi har blivit både fram och baktalade, vi har förlorat en gemensam vän. Och herregud vad vi har skrattat!!! Åt allt faktiskt! Mats, han har gjort mitt jobb roligt att gå till. Och nu när jag är här känner jag att jag saknar den gemenskap han har erbjudit mig. Mats! Jag tycker du är kanon!

Det jag vill slå ett slag för är att se konflikter och andras personligheter med en liten glimt och du får mer skratt i livet och själen blir glad. Undvik människor som inte vill skratta vare sig med dig eller åt sig själva. De vill döda din lust och i värsta fall döda din person. Detta förmodligen bara för att de själva inte har någon. Jag är inte psykolog så ta inte detta som ett vetenskapligt belägg nu för guds skull!!
Men för att ge en tydligare bild av vad som kan vara komiskt så vill jag illusterar detta med en bild. Detta är en sak som kunde blivit tråkig men som inte blev det för det löste sig även om det tog en liten stund. Se bilden och försök klura ut vad som pågår... Låt mig sedan få veta om jag är den enda som gör misstag....

 

Annars har den mesta delen av dagen gått åt på IKEA. Vi klämde in oss alla sex. Både olagligt, dumdristigt men mest trångt i en lite Toyota. Om jag reflekterat över att det var ont om plats innan vi passerat ENTRE på dörrarna till IKEA var det inget mot hur det var efter EXIT...
Strykbräda, torkställning, stol, galgar, leklådor, durkslag U name it huller om buller i hela bilen. Lilli hade både strykbräda och torkställning som tak där hon satt under plast. Rena syrgastältet men utan syrgas. Hade aldrig drömt om att åka så i Sverige så varför här?! Idioter var vi. Men det gick bra så därför skojar vi om det....
I det trånga utrymmet fastnade mitt bälte. För var gång jag rörde mig låstes det än tajtare. Det utnyttjade Sander som tömde IKEAkassen under våra fötter på knivar och saxar som han sågade med på mina ben. Det var nästan så jag önskade jag var Patricia som satt fram med en stol och leklådor ända upp på näsan. I tillägg var hon kartläsare och det var helt obegripligt att hon ens kunde veckla ut den meterstora kartan på det utrymmet. En eloge till henne. Och en eloge till mig och Sander som inte dog under färden.
Slut destinationen blev "huset".

LilliLiten var sliten efter shoppingen

och provade sin nya säng...Patricias sänglåda.

Är man liten så är man!

 

Patricias fixarådra ser potential i trädgården
och kommer på den genialiska idén att vi kan fixa den själva!

Patricia sitter i Janos "rökhörna" där gigantmyrorna har sitt bo.

Ska han röka i trädgården är det väl där han ska göra det.

 

 

 

Efter tömt allt inhandlat på sin plats, gick två tjejer, en ung och en mindre ung, ut i en trädgård som en gång grönskade grönt och friskt. Klimatet till trots. De kände de ville ge lite av sin kärlek till en döende brunmatta... 

 

 

Moving out, moving in, and moving...?

Har varit i huset hela dagen. tänkte det var dags göra adressändring och flytta in. Det tyckte tydligen jättemyrorna också. OM de menar allvar blir det moving out för min del....

Tyvärr fick jag inte huvudet med mig tillräckligt för fota dessa brolier myror. Men se en svensk drottningmyra framför er och föreställ er henne pumpad med steroider...
tackolov hade jag rustat med myrmedel. Detta pulver slängde jag över hela golvet i tvättstugan. -Och väggarna enligt min "lätt" stingsliga man...

Har inte skrivit på ett par dagar så en liten summering är kanske på sin plats.
Igår när jag och Patricia med barn skulle hem från Dubais svar på K-rauta, ACE,

så svängde vi av i EXIT på anvisad avfart mot Dubai. Det visade sig efter ca fem minuter att den skylten kommit upp innan självaste vägen är färdigställd. Så efter en rondell och 50 meter väg blev det...Öken! Så tur man inte körde svin tänkte vi...
Har förstått att detta kan vara Dubai i ett nötskal. Och kan knappast skyllas på min vimsighet!

En annan lustig sak jag såg vid ett rödljus, som varade så länge att jag började fundera över om det ens hade fler lampor överhuvud taget. Jag såg framför mig hur de packade in heliumfyllda ballonger genom bakluckan. Vilket det vid min omkörning visade sig att det faktiskt måste packat in dem den vägen! För bakom chauffören var en vägg. Då blev det med ens så lustigt att jag bara var tvungen lägga mig bakom igen för att fota.

Gårkvällen avslutades med en arg och ganska högljud Samuel som slängde igen en sovrumsdörr så jag trodde den skulle gå av med gångjärnen. 3 Minuter senare kommer han ut ur rummet och inte ett spår av aggression kvar. Han har nämligen sett ett gigantiskt stort Sverigemoln!!

 

I förrgår var jag och valde ut möbler för att sedan senare få uppleva en oerhört lååååång avslutningsprocess a´la gäsp!

Under dagen gick jag under samma tak i ca 2 timmar och antecknade ner möbler jag kunde tänka mig till huset. Skuggan var där! Skuggan har nämligen vääldiiigt lång arbetsdag 9-23. Varenda gång jag får tillfälle prata med de människor som arbetar inom service kan jag inte låta bli tänka på allt gnäll jag hört under mina sälj och serviceutbildningar. jag säger inte att arbetstiderna här är humana eller något att sträva efter. Men f'* vad vi gnäller i Sverige!

Här jobbar man inte bara för att få pengar. Här jobbar man för att kunna överleva!

Tillbaka till shoppingen. På kvällen tog jag och Jano en tur tillbaka till möbelaffären på två våningar. Jag visade och han klagade. Kanske inte på det jag valt utan mer på att sakerna kostar pengar.

Hur som helst. Vi kom till betalning i allafall. Det tog ca 45 minuter att genomföra betalning av varor med hemkörning. Jano satt och blev serverad kaffe och jag ugglade i en blommig soffa och glodde runt. Hur mycket min blick än irrade runt fastnade jag ständigt på denna lampa (?) Paret bakom köpte den!?!

Hur mycket ska den kosta för att bli snygg tycker ni? kostar den bara 999:- är den ju "billig" 12000:- funderar man på om man själv har dålig smak som inte bländas av svanen. Eller? 

 

Nästa pryl kanske kommer bli "årets julklapp" ?

 

 

Idag har Patricia varit ledig. (Det visade sig senare att hon haft otur och blitt sjuk igen!)

Vi började morgonen med frukost. Idag tog en av servitriserna Lilli med på en vandring i buffen. Hon roffade och gottade sig i det mesta. Helt otroligt, men här är barnen i ständigt fokus.

Tjejen Samuel sitter med. Har kommit till Dubai för att hennes nioåriga son ska kunna gå i skola. Kommer inte ihåg var hon kommer  ifrån. Men hon kommer inte se sin son på över två år till...Han bor som oftast på skolan men var tredje månad får han komma hem till mormor. Inte oftare för det har hon inte råd med. Hon jobbar på Officedelen på hotellet .Men på helgerna här med barnen. Hon är ledig en halv eftermidda i veckan!! Hon sa till mig att leka med barnen här gör att avståndet till sonen känns kortare. Heartbreaking!

 

Just det här med barnen så är skillnaden stor mot i Sverige. Där man knappt kan tilltala ett främmande barn utan verka konstig. Här pratar alla med barnen och står man i hissen med dem så kretsar alla frågor runt barnen. Här är man mycket mer delaktig i barnens liv har jag märkt. I skolan förväntas föräldrarna engagera sig i alla de möjliga aktivitetern. Hämtning och lämning på skola är också ett arrangemang som innebär tid. Man sitter hur mycket som helst i bilen!!!

Men vad gäller barnen så verkar alla genuint intresserade.

Det känns också så skönt att veta att mina barn får uppleva att det finns så många snälla vuxna. Särskilt nu när mamma och pappa är lika lättretliga som två terrier

 

 

 Så för att roa och samtidigt hålla ungarna borta från myrgiftet, så de inte skulle börja lysa grönt i mörker, blåste jag upp en badpool med mina astmalungor. Det var tungt kan jag säga. Jag kan också kontatera att få konstgjord andning av mig är inte med säkerhet livsuppehållande... Vi fick inte mycket gjort. Men lite är bättre än inget!

Här badar lille Sander!

Upptäckte den stora nackdelen med stenhus idag. När Sander skriker på det sättet bara Sander kan skrika på så slår det mellan väggarna. NOT GOOD! Im moving out!

 

 

 

 

 

 

Only god can judge me...

Vill börja med att säga att jag sitter här och skriver. Skriver och raderar om vart annat. Svårt veta hur jag ska kunna få ihop denna dagen i text utan att verka full...

 

Morgonen började med lämning av Samuel i skolan i Umm Suqeim.

Samuel i sin idrottsuniform på hotellet



I Gaten där vi går in till skolan står vakter

En av många lekplatser på skolgården

Efter lämning tillbaka till Patricia och de små för gå ner och äta hotellfrukost. Jag noterade idag att min frukost ser exakt lika dan ut varje dag. För att inte göra en facebook och dra detaljer kan jag säga att det är allt från dragonfruit till indisk currygryta och tre (alltid tre) koppar kaffe.

Efter måltiden beslutade vi åka till huset och montera lite möbler. Samma möbler jag gladde mig åt så mycket häromdagen att IKEA monterade. Vilket de tydligen inte alls gjort. Så vi började gå lös på vårt stora köksbord, 2,4 långt. Det gick hur bra som helst ända tills vi upptäckte det inte fanns någon beskrivning. Då slutade det vara roligt och vi gick istället lös på stolarna.
Där fanns det beskrivning så det var skoj. Iallafall första stolen (att veta man ska göra samma sak 5 gånger till är rent tankemässigt utmattande)
Så för att busa till det lite började jag i det dolda tävla med Patricia. Det vet hon ff inte om att jag gjorde. Naturligtvis vann jag. Annars hade jag inte ens tagit upp det här...

En gardener dök också helt oförhappandes upp. Han såg så förskräckligt sliten och mager ut att hade jag haft pengar på mig hade jag tömt plånboken på honom. Men det enda jag kunde erbjuda var den enda vattenflaskan jag fått med. Och den tog han smärtsamt tacksamt emot.
Det kändes smutsigt sitta där inne i husets skugga och montera nya möbler medan han stod ute i gasande sol och jobbade för att inte gräset skulle dö. Jag kände mig rå i den stunden och det var ingen bra känsla...
Vid lunch var barnen utmattade och hungriga så det blev dags låsa om sig och åka till hotellet igen. Påväg genom hallen såg jag att vår (eget antagande) Landlord hade lämnat en till husnyckel (också ett eget antagande som höll på kosta mig mitt äktenskap) som jag tacksamt stoppade ner i väskan. Helt ovetandes om att denna nyckel skulle bli ämnet för resten av dagen....

Efter hämtning av Samuel 14,15 (femton min tidigare än tillåtet) ser fröken mig och öppnar dörren och ber samuel ta med sin väska och lämna klassrummet. Det första Samuel sa till mig var att fröken tyckte att han varit dum idag. Och därför inte fått ett stickers för gott uppförande som tidigare. Efter fått ett ord med fröken visade det sig att Samuel använder sitt kroppsspråk för mycket. Han tar på de andra i klassen. Ex han kan sätta sina händer runt någons kinder för att få kontakt eller håller någon i armen för få de förstå han vill vara med och leka. Detta fick jag höra "Was not accaptable in the classroom" "Its classroom-rules" Hon sa: "I told Samuel that he needs 2 use words and no hands when he speaks" Tänk att en sån egenskap som vi värdesätter så högt i Sverige (kroppspråket) helt plötsligt är "Against the rules"
Jag fick ta mig tid att förklara för honom om olikheterna vi alla måste lära oss. Att vi i vår familj fortsatt uppskattar dessa små händer som gestikulerar och klappar kind. Men att i klassrummet bör man använda munnen istället.
Eftersom jag fått ett erbjudande att bli hämtad av Caroline och bli med till Svensk/Norska kyrkan här i Dubai kändes det bra att kunna säga till Samuel att nu skulle han få träffa svenska barn. Samuels svar på det var "Jaaa, det vill jag. Men mamma, Är ALLT Svenskt där??
Avtalet med Jano var att han skulle ha bilden för att kunna möta upp IKEA i huset mellan fem och halv sex. So far so good!

Glada och förväntansfulla åker jag, Samuel och Sander med "familjen Caroline" till kyrkan.
Under färden passerade vi en passage av fräcka och dyra lyxhotell

Jag kan inte se mig mätt på dessa skyskrapor. De har alla en unik form och reser sig som stammar upp runt oss där vi kör.Jag längtar så efter få visa De stora barnen allt detta

 

Kontrasten från detta till Norsk/Svenska sjömanskyrkan var som... Ja, kom med förslag själva!´

 

Väl inne kände jag dessutom igen några ansikten och det kändes så himla bra. Träffade dessutom en tjej, Klara, som har sin son på samma skola som oss. Klara hade i veckan skickat mig ett jättegulligt sms om att hänga på till kyrkan tidigare men som jag inte kunde pgr sjukdom i huset. Börjar inse att det finns många vänpotential här nere också!
När jag serverat mina små killar hamburgare ser jag att jag har fem missade samtal från Jano. När hände det sist???
Ser att det skickats ett sms också. Öppnade och läste. Där dog hoppet om att en nytändning var på gång...
Citat: Var är nyckeln til huset? Vi har två leveranser nu. En har åkt igen. Ring mig på en gång
(Jag har valt röd för markera hur arg han var!)
Det visade sig att jag fått med mig nycklarna till kyrkan, 20 min bort... Och nu stod det tydligen ett kylskåp av As-kaliber på vår nya entre. Och IKEA på ingående. NOT GOOD!
En dumpning av barn på Caroline och hennes jättegoa barnflicka sen turbotaxi till Meadows med nyckel. PHU hann innan IKEA iallafall...
Försökte mig på ett litet skämt om att nu behöver jag en lång skarvsladd till kylen men det var inte så uppskattat. Så jag fortsatte skruva lite möbler istället. Livrädd vara till mer besvär.

Efter IKEA skulle vi tydligen få en ny chans att få in as-kylen i köket. Killarna skulle komma tillbaka men väntan blev lång för nu hade Caroline lämnat av gossarna i det stora tomma nya hemmet. Jano körde hem sin lilla familj för sova på hotellet. Stolt överlämnade jag den extranyckel jag had plockat upp från huset. Nu hade vi var sin! Tryggt!
Uppe i lägenheten fixades och trixades det med trötta ungar och av en tillfällighet ser jag fem!! missade samtal från maken igen. GULP! vad nu då???
Det visade sig att kylskåpskillarna varit där men hade inte kunnat bli insläppta för att NYCKELHELVETET GICK INTE TILL DÖRREN!

Berättade för Patricia som bara log och sa milt. Det händer verkligen saker hela tiden....
Joru, Patricia här händer det saker. Men jag gömmer mig bakom tanken att "Only god can jugde"