Och spöket väste maaaammmaaa....

Några dagar in i veckan ska vi nu inviga första helgen i huset. Huset som till igår kväll spökade....

Igår kom en ärtgrön soffa in i huset. 



Ärtgrön soffa

Trodde faktiskt att uppståndelsen av att få en mjuk sittplats i det stora stenhuset skulle ta samtliga familjemedlemmar in i en hybris. Men icke!

För med soffan in i vardagsrummet följde också tre svettluktande montörer...
För framtiden vet jag nu att svettlukt är ett ytterst effektivt vapen om man vill jobba ifred...Ett tips att lägga på minnet!! Bara lille Sander som tack vare sin nyfikenhet klarade stå emot svedan i näsan, placerade sig trotsigt i ett hörn. Där stod han utmanande, med ett obstinat uttryck som bara denna lille kille kan. Under femton minuter stirrade han oavbrutet på den ena montören till denne tilltalade honom med att fråga "whats ur name?" Sander blängde honom djupt in i ögonen och svarade naturligtvis med sin standardreplik "Blä Bajs" och lämnade rummet. Charmig kille! Nu vet ju inte dom vad Blä bajs betyder. Så därmed förutsatte säkert att det var hans namn...

vår matsalsgupp

vårt allafårplatsköksbord

 

Vår enda tv-möbel utan tv

När soffan var på plats  liksom vårt "finmatsalsbord" tyckte jag det var på plats att umgås lite med de två andra vuxna i familjen. Detta sammanföll tyvärr då hade Jano lyckats starta upp internet! Vars konsekvens blev en toksvenskhemlängtan hos samtliga. Alla tre placerade sig i var sitt rum, drog upp sina laptops och började chatta, ringa, blogga och ansiktsboka. Jag fick kontakt per telefon med min ena syster och det kändes så skönt att få höra en stämma hemifrån. Efter samtalet kände jag mig så laddad och ville ha kontakt med de övriga två svenskarna i mitt hus. Först gick jag in och satte mig brevid Jano i min nya blommiga fåtölj. Som Jano för övrigt tycker ser helt sjuk ut. Vilket i sin tur innebär att jag nu måste använda den extra ofta för bekräfta att den faktiskt var ett bra köp. Även om den nu helt ärligt kändes mer sittvänlig i butiken efter jag trampat omkring i högklackat i tre timmar... Han verkade tycka att jag störde så jag tänkte att jag greppar Patricia istället. Påväg in till henne hör jag ett väsande "maaaammaaa" Jag trodde det var Samuel som vaknat och gick upp till övervåningen. Där hittar jag Samuel fint sovandes i sin nya säng. Inbillning tänkte jag och gick ner igen. Ute i köket hör jag "maaammmaaa" än en gång. Åter en vända upp till pojkrummet med samma resultat som första gången. Nu gick jag ner med en lite olustig känsla.

Patricia verkade vääääldiiigt upptagen och inte upplagd för snicksnack.

Så ut i hallen igen. Ett nytt "maaammmaaa"!! Shit!! var kom rösten ifrån???!! Nu verkade även Patricia vaknat till liv för nu ser hon upp och hennes blick verkar undra vad jag håller på med. Vd skulle jag säga?! Jo,du det är såhär att jag har nu flera gånger hört en väsande röst som kallar på mig...eller`? Känns som det räcker att hon får dras med alla knäppa saker som händer men att kräva att hon ska stanna hos oss efter husfrun börjat höra röster känns som att det kan vara lite för mycket begärt -Dessutom är Patricia är minst lika mörkrädd som mig så jag tänkte att jag av de två skälen inte borde säga något. Men hon såg på mig att något inte stämde så jag gav henne ett skevt leende och lämnade henne med sin dator igen. Tänkte hon måste få en chans smälta ödlechocken hon fått under dagen  innan jag berättade att vi var hemsökta.  Känns som om det vore så mycket värre vara hemsökt... Så jag tassade in till Jano igen. Ännu ett "maaammmaaa" Men va f'* nu var jag ganska skraj! Ingen annan verkade reagera på väsandet och jag tänkte att nu har min medicin som jag slarvat med och som passande nog kan ge hallucinationer (första veckan jag åt den hörde jag klassisk musik. Mycket mer lättsmällt än gastande gastar i och för sig!) Återigen mot Patricias rum för checka om hon kunde höra det jag hörde. För nu vågade jag absolut inte gå upp i trappen själv! Kikar in till henne och ser P snörvlig som hon fortfarande är snyter sig ordentligt med ett väsande "maaaammmaaa" Gost my as....

Annars så börjar saker flyta på lite lättare här. Samuel presterar bra i skolan och kommer hem med "stickers" varje dag. Han har utvecklat sin engelskaförståelse till att inse att det finns fler svar att ge än "Yes please" och "Samuel" -Jag menar att det är ju inte alltid alla frågar om han vill ha något eller vad han heter....
Denna vecka har han börjat tala i meningar och hela klassen är involverad i hans utveckling och de jublar högt när han deltar aktivt.
Sander och Lilli har varit med Patricia i Norsk/Svenska sjömanskyrkan både måndag och Onsdag. Sander hittade sig en kompis, Gustav som han rasade runt med.
Lilli går omkring och drar mig i kjoltyget och säger förvånat "OJ" till allt nytt hon ser. Fortfarande vid 13 månaders ålder inte en tand i munnen. När bör man reagera på det egentligen?! Personligen tycker jag att det är ganska praktiskt att hon inte har tänder med tanke på alla stengolv i huset.

Två dagar denna vecka har vi tagit oss till stranden för eftermiddagsdopp. Idag kom vi lite sent så efter blött mig i viken gick jag upp ur vattnet och konstaterade att det var alldeles för kallt för mig att bada. Ingen förstod mig... Men det har ju hänt förut....

Vi har fortfarande ingen spis. Jano envisas med att vi ska ha gasspis men det oroar mig lite. Kanske något med mitt ursprung som gör sig påmint. Eller är det väl långsökt kanske....? Hursomhelst han kommer få som han vill för nu är jag väääldiigt less på micromat. Jag höll ut i fem veckor men det verkar som att denna matchen tar han hem. Men med gasspis i huset kan jag se mig själv gå upp och ner ur sängen, låsa och öppna ytterdörren, gå ut och in i huset trettioelva gånger innan jag försäkrat mig om att den är avstäng och att slangen inte läcker. Ni som håller på med strykjärnen vet vad jag talar om! Fast å andra sidan blir man inte ganska dum i huvudet av att andas in gas?! Vi kanske allihopa blir så korkade här att vi inte fattar att det läcker...

Idag i bilen påväg från havet kläcker Sander ur sig att "mamma och pappa är dumma" Jano frågar varför och får det obegripliga svaret att " för det kommer sand ur min näsa på stranden" Ingen vet vad han ville sagt för hans språknivå är lika utvecklad som min engelska men det fick Patricia att bryta ihop där hon satt inklämd mellan två bilbarnstolar, i den kriminellt varma lilla bilen vi fortfarande drar omkring i.
Förra veckan fick Patricia känna hur det var att leva med familjen Mjelstad på riktigt. Hon togs med på storhandling i Carrefour (mataffären som är lika stor som hela vindelns kommun) Efter två timmar av jagande och letande i hyllorna så var det dags för betalning. Där visade det sig att jag inte hade tillräckligt mycke pengar -OOPPS!
Efter skramlat och tömt alla fickor fattades ff 35 AED. Vet inte om jag berättat om att här skiljer sig kassa och servicesystemet markant från det svenska. OM, man ångrar sig på en vara som är scannad så har kassörskan oftast inte själv mandat att göra cancel. Utan en annan människa med högre rang och mandat måste komma för göra detta. Du kan få vänta gaaaanskaaa länge för att denna människa ska dyka upp. Carrefour tror jag har femtio kassor.... tänk själv vad de bakom dig tänker då du inte kan betala för dig. I en sån situation lyfter du inte blicken för att ta reda på det.....
Hursomhelst denna gång var det en man som var väl insatt i Dubais väntetider så han var mer än villig att betala ut mig för slippa spilla mer tid i kassakön.
En annan sak var att idag skulle jag köpa en hallmatta av sizen 2*3M. efter valt noggrant i 30 min bestämde jag mig för en. Vände mig om till "skuggan" och sa att nu skulle jag slå till. Han såg på mig och svarade kort. -Mam, this not for sale, only this left. Han pekade på en helt annan matta i helt andra färger som jag inte ens lagt en blick på och frågar seriöst -Take this one or not?
Min inlärningskurva har gått 90 grader sedan vi kom hit och jag tycker faktiskt inte det är så konstigt om jag skulle börja höra lite röster....
Jag har en misstanke om att detta hänt mig fler gånger än stackars Patricia som säkert funderade om det skulle fortsätta vara såhär galet ställt med alla. Hon kan ju omöjligt veta att detta är hur normalt som helst för oss och inget att höja på ögonbrynen över alls. Tvärtom!

Obs
Tyvärr har jag i förra veckan lagt min överföringskabel, ni vet dendär som man transporterar bilder från ett stället till ett annat med, på ett såntdär braigt ställe. Nu ligger den där och jag försöker komma underfund med hur jag tänkte då... så tills jag klurat ut det inga bilder...