Kartläsare och au-pair i ett!

Idag kom äntligen Patricia! Janove hämtade henne på flygplatsen. Där hon naturligtvis fått vänta en stund. Jag tycker det var bra att Patricia fick vänta på hämtning.. Nu kommer hon inte ha några som helst förväntningar på avtalade tider längre. Det är bra! För så fungerar Dubai. Men så fungerar också familjen Mjelstad!

Jano och Patricia kom till hotellet och en mycket förväntansfull Sander! De var sena för Jano hade kört lite fel. Men det styrde Patricia med lätthet upp! När Jano lämnat hotellet för att istället göra det han faktiskt blivit anställd för så blev det en timme nere vid poolen för oss andra. Patricia klev genast in i rollen som mamman klev ur igår. Hon blev badtant! Och därmed måltavla för Sanders vattenpump! Efter lunch blev det sovpaus för samtliga medlemmar i hushållet. Patricia till 16,45! Tänk vi har redan slitit på henne!!! ;)

Vid halv fyra kom lille skolpojken hem med sin far. Faren berättade att det blivit lite av en kvarsittning idag. Min lille kille har tredje dagen i rad gråtit under skoltid. Fröken, (den snygga) berättade att först pratar han på massor. När ingen förstår tar frustration och förtvivlan över och  gråten kommer. Nu ville fröken att vi skulle skriva en lista på lite svenska meningar som vi tror att Samuel kan tänkas säga. Hjärtat brister lite när jag tänker på hur utelämnad han måste känna sig. Men tydligen har han iallafall uppfattat att de inte är villiga ringa efter pappa. När Samuel lade sig pratade vi lite och jag berättade om listan hans far och jag satt ihop till fröken. Sen sa jag att vi alltid kommer hämta honom när skolan är slut. Han verkade acceptera det för denna gång.

Patricia hade med sig en present från sin moster, Görel, som är en "gammal" barnflickevän till mig. Görel har uppfattat min tokfrustaration över mina försök att hitta en varm mat-termos till Samuel. Och har därför själv begett sig iväg för att inhandla en sådan. Som hon nu sänt med systerdottern! Jag kan inte fatta att hon gjort detta! Det är så snällt, omtänksamt, oegoistiskt och kärleksfullt! Men sån var hon när vi var i 17-18 års åldern och sån är hon fortfarande, min Görel. Ställer upp och erbjuder hjälp. Aldrig ett knorr. Tack vare Görel fann vi också Patricia!
Mina ungar älskar Patricis och jag känner mig direkt lugnare och har vekligen trivts med ha henne runt oss. Hon bara smälte in... Och tror jag kan komma mer tillrätta med livet här nere nu. -För Patricia hade också med mitt körkort. Som min underbara väninna, Madelene, kört genom hela Stockholm, efter en lång arbetsdag, för att leta rätt på i vårt Sverigehem! Jag har så många fina vänner. Jag hoppas att alla åtminstone har en fin vän att hålla i sig i när det blåser...Tyvärr vet jag med mig att alla inte har det... Så jag vet att jag är lyckligt lottad!
Friends I LOVE U!

Jag skulle vilja gå tillbaka lite till Janos hämtning av Samuel i skolan idag. De som missat eller glömt vill jag uppdatera er på att Samuels fröken är fortfarande skitsnygg. Jag har inte sett henne sedan förra måndagen. Men eftersom Jano fortfarande utan knorr förflyttar sonen till och från skolan fattar jag det. Idag kom überbekräftelsen! Uppenbart har denna fröken varit föremål för samtal i Janos inre arbetskrets... För idag erbjöd sig självaste chefen att köra Jano till hämtningen. Vill tillägga att Jano är bilburen så det var ju inte som att han skulle behöva gå två mil till fots i kostym i 43 gradig värme.  Färden till skolan bar av i Chefens orange Hummer. Nu skulle man ju ändå kunna få det till att det var i all välmening att chefen erbjöd skjuts i en något häftigare fyrhjuing än den vi rullar omkring i...Men eftersom chefen på plats nu också bad om att få bli med in i skolan, ja faktiskt ända in i klassrummet, så kan man ju nästan föreställa sig snacket under fikat på det lokala kontoret...
-Jodå, jag tror båda herrarna var belåtna! Jag kan intyga att hon är värd ett besök. Så titten är dem väl förunnat!

Annars så har jag "övningskört" idag. Jag har tagit det första steget till självständighet här! Jano klev rakt in i rollen som körskollärare för nerkommen i garaget tände han en cigarett och sa med myndig stämma. Du kan börja med att backa ut bilen!
Nu tror jag att jag enklast beskriver det jag upplever i talform. jag vill poängtera att det jag skriver i min blogg är allt ur mitt perspektiv och mina upplevelser. Det behöver med andra ord inte finnas ett uns av sanning. Välj själva!

Han: Ja, så tar du  höger och höger här. Som du kanske minns så är kontoret där borta (syftar på sin arbetsplats). Nu pekas det..
Om du tar vänster här istället så kommer du till ett annat ställe. Oj, jag måste verkligen jobba på lokalsinnesförtroendet.... -Så håll höger ända till du är ute på stora vägen. Du vet den som leder ner till Marinan (?). Här är det tre-filigt och du ska få ett gott råd. Ligga så långt åt vänster du kan. För som du ser kommer det en massa bilar från höger här och så pågår det en massa vägarbeten. Dessutom kör bilar om även på din högersida här.Så du får vara mest ostörd om du ligger här. Nu är det ju mörkt och det är ju  lite synd!
Men du ligger bäst här!
Sen kommer du komma fram till en stor korsning och där ska du ta höger. Men först kommer ett rödlyse. Då ska du fortsätta rakt fram. När du kommer fram till korsningen så kommer du ha ett stort torn på vänster sida. Det är nog en moske. Det är där du svänger vänster, så nu kan du byta fil.
Här är mosken till vänster och den stora korsningen. Ta av höger.
Om man kör rakt fram här kommer vi till dendär stranden vi såg när jag körde fel. Kommer du ihåg den?
Jag: Nä!
Han: Nähä, sväng vänster nu! Och här kommer en massa vägbulor.
Bonk!
Han: Det är bra att sakta ner vid vägbulorna. Jag tror de har det där för de inte vill att man ska köra så fort här! Några bulor senare.
Du kommer bli omkörd mellan vägbulorna om du ska ligga i denhär hastigheten.... Efter nästa vägbula sväng vänster. Vi ska till gata 19. Här ser jag gata 41. Det är inte den! Nu är det 21 nästa är 19. Sväng höger. Här brukar det vara många bilar och bussar. Jag brukar parkera här och gå till skolan härifrån. Då går du in här. Nu pekas det igen. Genom gaten och håller höger runt muren till nästa dörr. Där går du in. Det är en gräsplan på din högersida. Sen genom hela korridoren. Kommer du ihåg vilken klass din son går i?
Jag: KG 1!
'Han: suck! Han går i KD1 E! Det står på dörren.
När du ska åka hem igen hur skulle du vilja åka då?
Jag: Vända tillbaka..?
Han: Jo det kan du göra men du kan också ta en annan väg som är bättre och snabbare, tror jag.
Jag: Okej. Bättre låter bra tänker jag. Nu tar Jano fram en karta och visar var vi är, hur vi åkt och hur vi ska åka.
Jag: Är det inte bättre jag vänder på kartan när jag ska tillbaka?
Han: Djupt andetag. Gör det om du vill. Jag vänder på kartan. Den blev inte mer begriplig så jag vände tillbaka den. Jano tog tillbaka kartan med en suck, Vek ihop den.
Han: Ja, vi kommer ju köra här imorgon igen...
Väl tillbaka utanför hotellet frågar han om vi nu inte ska försöka köra mot Meadows också. Som om en vecka kommer vara vårt nya hem här.
Jag: Jodå, jag är på.
Han: Såå, sa han förväntansfullt. Hur kör du nu härifrån?
Jag: Höger, höger och ut på stora vägen igen men jag tar första höger där! Har åkt den vägen många gånger så jag kände verkligen att -Där satt den! SKITNÖJD!
Han: Suck! Nä, du ska nu åt andra hållet.... Det är bra att Patricia kommit. Hon kan nog hjälpa dig!
Håll vänster....