Ibland kan man inte säga det som är sant fören alla har gått...

Eller som Mamma Mu säger: Ibland kan man inte säga det som är sant fören det gått ett tag. Eller som Samuel säger...fören alla har gått. Det är intressant att en sak kan uppfattas på så många olika sätt. Det som som är solklar för mig kanske har förmodligen en helt annan innebörd för dig. Som äpplen och bananer. Olika, men "still a fruit"

Samuel använder uttrycket flitigt. Oavsett vad det gäller. Det kan handla om en byggnad och han säger: Den var ful och så tillägger han självmant -Ibland kan man inte säga det som är sant! Om man då frågar vad han menar så kan han svara - Så kan det vara! Punkt! -Man vet inte vad som är sant!
Eller varför inte varianten Sander sagt:: Ibland är ingenting sant. Och det kan ju vara sant...

Jodå, lille Sander följer sin bror som en liten, naggande god men högljud skugga. Idag kom Mamma Mu till användning för Sander efter han knuffat en av killarna som serverar frukosten. Varje morgon går de fram till våra barn och hälsar på den vid namn och frågar hur de mår. Idag gick  en av dem ett steg längre och satte sig ner på huk nedanför Sanders stol. Det tog Sander som en ren provokation! Han skuttade ur stolen och puttade till  killen (Sander är stark och har en kropp som en grävling) så att han ramlade. OMG! jag höll på skämmas ihjäl!!! Jag tillrättavisade Sander och efter han surat, skrikigt och ropat BAJS lugnade han sig. Då utbrast han: -Man kan inte säga det som är sant! Nej, det är inte lätt dethär med språk. Som när jag bler så ivrig när en tjej hälsade på mig i hissen en morgon och jag svarar glatt -Good-evening. Då känner man sig inte så smart. För de kan ju  omöjligt veta att såna språkfel  gör jag ju även på svenska. Fast då har jag iallafall tillräckligt med vokabular för att snabbt kunna rätta mig själv. Försöker jag här är risken överhängande att fler apor hoppar ur munnen. Denna defekt hos mig gör att jag lätt kan förstå Sander när språket tryter. Han och jag, har, trots 37 års ålderskilnad samma språknivå och förståelse nu. Tvärr kan inte jag räcka ut tungan och säga blä eller bajs åt den jag pratar med när det blir fel.

Idag hade Samuel sin andra dag i skolan. De hade idrott, så han lämnades i klassrummet med gympauniformen på. För andra dagen i rad kommer matlådan hem i stort sett orörd. Jag misstänker att han är nervös där och det går ut över maten. Eller så skäms han över de hempaketerade matpaket jag gör =/  Eller så kan de vara att han helt enkelt inte var sugen på pannkaka efter fyra måltider i rad....

Japp, då var det då dags att efter en kvällsmiddag vid poolen, packa mig in i en taxi, för åka till Mall of the Emirates.  Påminner lite om ICA MAXI i Häggvik ;) På listan stod mat och mat-termos  

                                   

För att smälta in bland myllret tog jag ett par benknäckare på  mig. Efter tre timmar i mataffären ångrade jag bittert mina höga klackar... Fattar inte hur kvinnorna här klarar av dessa skor till vardags. De skor de trippar omkring i får mina klackskor framstå som birkenstock. Hursomhelst 20.00 satte jag mig i taxin mot den "llilla" matbutiken. Jag har tydligen gjort ett framsteg i min engelska för denna kväll lyckades jag få tankat på mitt simkort. Stort grattis till mig!! Som sagt efter 3 timmar i mataffären och två blåsor senare står jag tillslut och blir tilldelad en taxi "hem" 

Svensk som man är skuttar man in med tjo och tjim och hälsar glatt -HELLO!! Chauffören orkar inte ens se upp på mig och börjar rulla innan jag ens fått ur mig vart jag ska. Eller rulla var var väl en underdift. Han gjorde lakrits påväg ut på stora vägen och jag sluddrade förskräckt -Arjaan, in Media City Please! Inte ett svar, inte en blick men eftersom han inte stannade så antog jag att han uppfattat vad jag sa. Killen körde fort och efter ett par sekunder slog dörrlåset på. Shit! nu var jag utelämnad. Och jag som gjort såna framsteg idag och så skulle det sluta såhär! Skulle  jag dö nu blir det pannkaka för femte måltiden i rad imorgon för Samuel... 

Jag överlevde tydligen. För 23,20 stod jag i hotellets reception med mina matkassar. Helt surealistiskt vara till 23,00 i en mataffär...

Men nu undrar ni och jag fick med mig min mat-termos?! -Nä! Den de hade att erbjuda var en sån stor man har när man tar hela familjen ut på camping. Och det kändes inte helt rätt kräva att Samuel, varje morgon, skulle behöva tassa iväg med en stålklump i storlek och tyngd som ett bilbatteri hängandes på axeln. Bara för att få i sig varm mat.

Vi  är alla trötta idag. Dels på att inlärningskurvan har sedan 1 vecka gått 90 grader upp. Dels för att Sander hade det tufft inatt. Han har någon form av Nattskräck . Ganska jobbigt eftersom han skriker hysteriskt, springer förvirrat omkring. Tar man i honom slår han och beteer sig som han är rädd. Dessutom brukar dessa anfall sluta med att resten av huset vaknar. då har vi tre skrikande ungar! Vem tröstar man först om man är ensam? OLE DOLE DOFF -Du är ute! OLE DOLE DOFF - Du är också ute..`OLE DOLE DOFF - Ute! Kvar är jag och jag går och lägger mig...goodnight!

Idag gick vi igenom vårt nya hus

Så spännande. Vår gardener kom förbi och sa hej. Jag sträckte fram handen. Som han tog emot med ett dött fiskgrepp. Svensk och kvinna som jag är från jämställdhetens moder, är jag van att visa min plats på jorden med att krama om ordentligt. Det var fel person att göra det till av många skäl. Här kommer två 1.) Indier skakar inte hand 2.) Kvinnor skakar inte hand i Dubai. Inte ens män skakar hand i Dubai. Men de går gärna sida vid sida hand i hand =/ Vilket är Janos stora skräck. Har så svårt se min man komma gående i sin mörka kostym genom Mall of Dubai med en man i vit klänning, hand i hand! Hilarious!!!